Jag vågar säga att operation jullov för min del har varit riktigt lyckat. Jag har blivit kroppsligen mycket friskare, men även psykiskt. Helt klart. Jag vågar säga att jag är på god väg att bli frisk och gå vidare i livet. Och det bara på ett fåtal veckor! För mig har metoden "får du inte plats att säga till om något, säger du inte heller till om något" fungerat alldeles utmärkt. Jag har lyckats med att motbesegra i princip varje anorexi-tanke genom att helt enkelt göra motsatsen. I rimliga mängder såklart.
Det har faktiskt inte blivit särskilt många näringsdrycker. Nu har jag inte ätit en enda på 12 dagar och jag har under hela jullovet sammanlagt bara ätit kanske 7-8 stycken någonting. Det har helt enkelt inte behövts! Och konstigt nog har jag gått upp som mest i vikt när jag inte ätit dem. Men det måste vara för att jag tillåter mig själv att äta så mycket mellan måltiderna och dessutom klämmer ned betydligt mera under dem.
Julmaten var helt fantastisk och jag är så glad att jag faktiskt kunde njuta av den. Hade inte den där Luciadagen när jag fick näringsdrycker hänt, vet det tusan om min jul hade varit något att hänga i granen över huvud taget. Troligtvis hade den bestått av en miniräknare och en vågskål - ett evigt kalkylerande som bara gått ut på en sak. Få i sig så lite som möjligt.
Nu istället, har jag tagit varje chans att få i mig så mycket som möjligt! Jag visste ju vad det mesta innehöll så det var inget problem. Kex med camembert till exempel.. Vanlig hård ost är jag inte alls förtjust i, och det svåraste jag vet är att äta något jag inte gillar, så där är camembert ett utmärkt alternativ. Jag tänker faktiskt inte äta mig hälsosam på mat som jag inte ens gillar. Därför går egentligen näringsdryckerna bort, även om de är helt okej i smakväg.. Haha. Nåväl.
Den 20e december skrev jag i inlägget "Dag 96: Operation jullov" en lista på vad jag hade som utmaningar över jullovet. Jag har faktiskt inte kikat på den sen dess utan kom över den av misstag nu! Haha. Men då blir det kanske extra roligt att gå igenom den nu.. Jag markerar i fetstil det jag inte lyckats med.
Min lista på utmaningar över julen
-Ta det jag är sugen på. Oavsett om det är en pepparkaka eller en skinkmacka.
-Äta när jag är hungrig, även om jag ätit både näringsdryck och vanliga måltider. För om kroppen är hungrig, vill den ha mat! Och då ska jag vara snäll och ge den det.
-Göra roliga saker och inte bara sitta hemma och dega.
-Inte tänka alltför mycket på vad jag har ätit eller ska äta, utan bara njuta av varje måltid som ny!
-Dricka mina näringsdrycker OCH äta det jag känner för ändå. Mina näringsdrycker ska inte vara en ursäkt till att inte äta annat. (Jag har ju knappt druckit näringsdrycker...)
-Smörja in mig. Så att jag slipper gå omkring som en levande torrboll. (Det har jag inte orkat! haha.. Men så torr har jag inte varit.)
-Dricka mycket kaffe! Man måste tänka lite på själen också.. Och kaffe är ju så gott! Med mjölk i, för jag gillar det inte annars! Så det så.
-Äta upp alla goda pralinerna i aladdinaskarna. Bara för att jag kan. Hihi.
-Skåla i cider på nyår och skriva en hel rad lista med nyårslöften. Som att bli frisk och få göra det jag vill!
-Falla för frestelser. HELA TIDEN! Det ska jag göra. För det är ingen frestelse egentligen att ta en chokladbit- det är bara bra om man inte har en 150kilos övervikt såklart. Hälsosamt är bäst och magert är inte alls hälsosamt!!! Mat är medicin!
-Göra flera efterrätter och äta dem själv också!
-Räkna lite matte. Hehe. (Haha usch nej! Det är jag för lat för. Men jag har i alla fall räknat några tal. Så det kanske räknas som "lite.." )
-Dricka varm mjölk med kakao. Många gånger. (Jag har druckit en massa annat gott istället! Glögg, Champis...)
-Inte ge Ana en enda liten jävla sak att säga till om.
-Försöka att inte titta på kcal-innehåll och innehållsförteckningen på allt jag äter. Om jag gör det - välj det som jag HELST vill ha! :D Mat handlar om så mycket mer än ingredienser.
Wow, det måste ha gått riktigt bra ser jag! Det här med att äta när jag är hungrig eller sugen har jag verkligen kört hårt på. Haha jag kommer nog att sakna min "nattmat" när skolan börjar.. Så där vid tvåtiden är det helt underbart att smyga sig ned, rosta ett par bröd, ta lite grekisk yoghurt med bär på, bre marmelad på de rostade bröden och dekorera med blåbär och sedan lägga allting på en fin bricka och smyga upp till sig igen och njuta av hela härligheten framför en bra film.
Jag gillar inte viktfokuseringen alls, men det blir lite svårt att se mina framsteg med vikten om jag inte sätter ned dem i siffror, för jag har ingen lust att posta en halvnaken före-och efterbild! Men jag lovar er, att jag ser och är mycket friskare nu. Äntligen börjar min kropp leva igen! Jag har gått upp över tre kilo, jag vet inte exakt då jag ska väga mig som jag brukar i morgon och eftersom jag är så kort, gör tre kilo i alla fall lite skillnad! Från BMI 15.1 i början av lovet, som är på gränsen för att bli inlagd och att kroppen ska få allvarligare skador, till 16.5 som jag har nu (vi får se om siffrorna ändras i morgon!). Jag har inte vägt så här mycket sen i.. sen i.. slutet av september. Och jag har inte mått så här bra, sen jag vet inte vad! Helt ärligt har min livsglädje bara stigit allt eftersom kilona ökar. Jag fattar inte hur många kan tycka att det värsta som finns är att nå normalvikt. I så fall vet jag inte vad det värsta som finns är.. men det är klart, för en månad sedan var det värsta jag visste att gå upp i vikt. Tack och lov att jag slipper känna så nu!
Nu skulle jag väldigt gärna vilja höra hur det har gått för er på lovet! Har ni lyckats äta mer, ja kanske till och med bryta svälten? Har ni i alla fall försökt tänka annorlunda? :) Jag är så nyfiken!
Visar inlägg med etikett operation jullov. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett operation jullov. Visa alla inlägg
söndag 8 januari 2012
lördag 7 januari 2012
Tack för perspektivet
Är det någonting som är helvrickat vid en ätstörning, så är det perspektivet. Fyra kex á 35 kcal styck känns som en matfrossa och en deciliter yoghurt på 140 kcal är en orimlighet. Man jämför. Man jämför och förskräcks över vad man kan få istället för den där yoghurten. Det är tre deciliter lättfil! Det är över fyra små clementiner... Sen kommer äcklet. Man står där med yoghurten i handen, ställer tillbaka den och tar en enda clementin istället. Det blev ju fyra gånger så lite den där decilitern yoghurt..
Det är inte normalt. Det är inte okej. Men det är framför allt någonting som faktiskt GÅR att ändra på. Lyckas man acceptera att jag måste få i mig energi varje dag och inte ska gå ned mer, så kommer perskeptivet automatiskt efter ett tag. I början är det mekaniskt. Jo, jag måste ha den 10%iga yoghurten, för fil kan jag aldrig äta i samma mängd för att få upp energiinnehållet. Och ja, jag måste ha smör på mackan, för får jag inte i mig fett blir det inte bra alls.
Nu åker smörpaketet fram automatiskt. Bregott, inte något Lätta eller dylikt. Man har smör på mackan för att man behöver det, inte för att det är onödigt! Redan för mycket länge sedan tog man fett på brödet, fastän man inte riktigt visste varför och människan är inte gjord för snabba förändringar (haha ja, ett par tusen år är ingenting i evolutionen) så det där fettet är nödvändigt. Likväl som kroppen inte är gjord för dagens magra ideal. Vi fungerar helt enkelt inte med undervikt. Så är det. Och har du inte tålamod att vänta i tio tusen år så är det bara att acceptera! Haha. Nog med moraltant.
Mitt perspektiv var vridet ner i botten. Jag kommer ihåg en gång på skolan, det var förresten just på Luciadagen då jag senare fick näringsdrycker, och det serverades Luciafika. Jag tog såklart inget. Men efter ett tag fick en kompis mig att i alla fall ta en pepparkaka. Jag knaprade i mig den på bra många minuter och fick sedan beröm. Jag kände mig så duktig! Satt där och njöt över hur duktig jag var, som kunde äta pepparkakor. En ynka liten pepparkaka gör inget som helt skillnad. Det var så fjantigt. Nu är en pepparkaka en meningslös bagatell, någonting som äts tillsammans med någonting annat. För som mellanmål (som man kan säga att det var då) är det ingenting. Då kunde jag lika gärna knapra luft.
Förut kunde jag äta sallad och en knapp matsked av den vegetariska rätten till lunch. Till lunch! Det måste vara ett skämt, men nej. Det var helt sant. Nu kan jag knappt förstå det. Jag hade svultit ihjäl, eller åtminstone varit ordentligt sur vid tvåtiden, om jag åt så nu. Och ändå var jag stolt när jag kom ut från matsalen, ja, jag hade ju täckt hela tallriken. Ha. Det ska bli så roligt att få komma tillbaka till skolan och faktiskt täcka tallriken med mat och inte vatten och luft.
Det är inte normalt. Det är inte okej. Men det är framför allt någonting som faktiskt GÅR att ändra på. Lyckas man acceptera att jag måste få i mig energi varje dag och inte ska gå ned mer, så kommer perskeptivet automatiskt efter ett tag. I början är det mekaniskt. Jo, jag måste ha den 10%iga yoghurten, för fil kan jag aldrig äta i samma mängd för att få upp energiinnehållet. Och ja, jag måste ha smör på mackan, för får jag inte i mig fett blir det inte bra alls.
Nu åker smörpaketet fram automatiskt. Bregott, inte något Lätta eller dylikt. Man har smör på mackan för att man behöver det, inte för att det är onödigt! Redan för mycket länge sedan tog man fett på brödet, fastän man inte riktigt visste varför och människan är inte gjord för snabba förändringar (haha ja, ett par tusen år är ingenting i evolutionen) så det där fettet är nödvändigt. Likväl som kroppen inte är gjord för dagens magra ideal. Vi fungerar helt enkelt inte med undervikt. Så är det. Och har du inte tålamod att vänta i tio tusen år så är det bara att acceptera! Haha. Nog med moraltant.
Mitt perspektiv var vridet ner i botten. Jag kommer ihåg en gång på skolan, det var förresten just på Luciadagen då jag senare fick näringsdrycker, och det serverades Luciafika. Jag tog såklart inget. Men efter ett tag fick en kompis mig att i alla fall ta en pepparkaka. Jag knaprade i mig den på bra många minuter och fick sedan beröm. Jag kände mig så duktig! Satt där och njöt över hur duktig jag var, som kunde äta pepparkakor. En ynka liten pepparkaka gör inget som helt skillnad. Det var så fjantigt. Nu är en pepparkaka en meningslös bagatell, någonting som äts tillsammans med någonting annat. För som mellanmål (som man kan säga att det var då) är det ingenting. Då kunde jag lika gärna knapra luft.
Förut kunde jag äta sallad och en knapp matsked av den vegetariska rätten till lunch. Till lunch! Det måste vara ett skämt, men nej. Det var helt sant. Nu kan jag knappt förstå det. Jag hade svultit ihjäl, eller åtminstone varit ordentligt sur vid tvåtiden, om jag åt så nu. Och ändå var jag stolt när jag kom ut från matsalen, ja, jag hade ju täckt hela tallriken. Ha. Det ska bli så roligt att få komma tillbaka till skolan och faktiskt täcka tallriken med mat och inte vatten och luft.
 |
| Min absoluta favorit just nu. Grekisk yoghurt, någon matsked fil för konsistensens skull och en halv tesked vaniljpulver. Vaniljsocker fungerar lika bra, det blir bara lite sötare, eller så kan man använda vaniljyoghurt istället för fil. |
 |
| Blanda, blanda, blanda. I en separat skål om du vill ha fina kanter, exempelvis för lite finare gäster. |
 |
| På med frysta blåbär, eller annan frukt eller bär som du gillar! Själv har jag testat physalis, vindruvor och hallon också. Det fungerar minst lika bra. Men blåbär är min favorit. Gott om de är frusna också! |
 |
| Ringla över sirap! Mörk sirap använder jag, men ljus går nog minst lika bra. Förut hade jag alltid honung på yoghurt, men jag har upptäckt att sirap är ännu godare.. Blir som en kolasås :) |
 |
| Drick gärna kaffe till, om du gillar det såklart! Tänk också på att detta inte är en måltid i sig, knappt ett mellanmål. Jag brukar ta det som efterrätt både efter lunchen och middagen.. Det är ju så gott! |
fredag 6 januari 2012
Kalorier sa du?
Jag behöver inte veta om dem, kalorierna. Det gör mig ju inte gladare att kunna en massa kaloriinnehåll på varje sak jag äter! Vad tjänar det egentligen till? Ingenting! För jag behöver ju inte räkna kalorier längre, eftersom jag inte vill gå ned i vikt.
Ändå kommer jag på mig själv med att läsa innehållsförteckningarna. Jag jämför och funderar. Vad vill Tua ha och vad vill Ana ha? Ana vill ha det minst energirika, men vill Tua det? Det kan vara svårt ibland. Som i fallet med jordgubbssylt. Önos lågkalorisylt är faktiskt riktigt god, smakar bara som färska jordgubbar som är lite mosade. Vanlig jordgubbssylt är så otroligt sött. Det kan vara gott ibland, men jag gillar faktiskt lågkalorisylten bättre. Och man lever ju inte på sylt direkt, så det gör ingenting om jag väljer det för smakens skull, fastän det innehåller ca 1/5 av energiinnehållet hos vanlig sylt.
Jag känner faktiskt inget akut behov längre av att googla kaloriinnehåll på varje sak jag äter. Vad tjänar det till att räkna kex, när det var gott? Hjälper det mig att bli bättre, friskare, om jag multiplicerar ihop alla kex med camembert som jag ätit på dagen för att se resultatet i siffror? Svaret är helt klart nej! Jag skulle inte bryta ihop över en sådan sak, om jag får svart på vitt, det skulle jag inte, men samtidigt kan det få mig att tänka efter en extra gång innan jag tar ett till kex.
Om man tänker efter så finns det faktiskt inte kalorier. Man kan inte se en kalori, inte känna den. Det är bara ett mått, precis som meter är. En meter finns inte! Det är bara människans sätt att bedömma, mäta, ett ting. Och kalorier råkar vara ett mått för matens energiinnehåll, men säger det något om det EGENTLIGA värdet på maten? Vi säger att jag ska äta 2000 kcal om dagen. Äter jag det i bara choklad, så har jag gått miste om massvis med viktiga näringsämnen och dylikt. Det skulle troligtvis leda till döden efter tillräckligt lång tid, men då skulle jag nog ha tröttnat rejält på chokladsmaken.. Aja, i alla fall, jag ville komma fram till att kalorier, som förut har dominerat mitt liv till den grad att jag undvek mänskligt sällskap för tänk om de tvingade i mig något kaloririkt, nu har kommit att förvandlas till en meningslös siffra.
Jag bryr mig faktiskt inte. Nu ska jag äta mera av min grekiska yoghurt, 10% fetthalt istället för 0.1% lättfil och NJUTA av hur himmelskt god den är jämfört med den andra söliga lättfilen. Jag struntar blankt i att jag redan ätit kvällsfika två gånger och en himla massa camembert. För jag är minsann sugen på det, så det så, och fett är både nyttigt, bra och mättande! :)
Ändå kommer jag på mig själv med att läsa innehållsförteckningarna. Jag jämför och funderar. Vad vill Tua ha och vad vill Ana ha? Ana vill ha det minst energirika, men vill Tua det? Det kan vara svårt ibland. Som i fallet med jordgubbssylt. Önos lågkalorisylt är faktiskt riktigt god, smakar bara som färska jordgubbar som är lite mosade. Vanlig jordgubbssylt är så otroligt sött. Det kan vara gott ibland, men jag gillar faktiskt lågkalorisylten bättre. Och man lever ju inte på sylt direkt, så det gör ingenting om jag väljer det för smakens skull, fastän det innehåller ca 1/5 av energiinnehållet hos vanlig sylt.
Jag känner faktiskt inget akut behov längre av att googla kaloriinnehåll på varje sak jag äter. Vad tjänar det till att räkna kex, när det var gott? Hjälper det mig att bli bättre, friskare, om jag multiplicerar ihop alla kex med camembert som jag ätit på dagen för att se resultatet i siffror? Svaret är helt klart nej! Jag skulle inte bryta ihop över en sådan sak, om jag får svart på vitt, det skulle jag inte, men samtidigt kan det få mig att tänka efter en extra gång innan jag tar ett till kex.
Om man tänker efter så finns det faktiskt inte kalorier. Man kan inte se en kalori, inte känna den. Det är bara ett mått, precis som meter är. En meter finns inte! Det är bara människans sätt att bedömma, mäta, ett ting. Och kalorier råkar vara ett mått för matens energiinnehåll, men säger det något om det EGENTLIGA värdet på maten? Vi säger att jag ska äta 2000 kcal om dagen. Äter jag det i bara choklad, så har jag gått miste om massvis med viktiga näringsämnen och dylikt. Det skulle troligtvis leda till döden efter tillräckligt lång tid, men då skulle jag nog ha tröttnat rejält på chokladsmaken.. Aja, i alla fall, jag ville komma fram till att kalorier, som förut har dominerat mitt liv till den grad att jag undvek mänskligt sällskap för tänk om de tvingade i mig något kaloririkt, nu har kommit att förvandlas till en meningslös siffra.
Jag bryr mig faktiskt inte. Nu ska jag äta mera av min grekiska yoghurt, 10% fetthalt istället för 0.1% lättfil och NJUTA av hur himmelskt god den är jämfört med den andra söliga lättfilen. Jag struntar blankt i att jag redan ätit kvällsfika två gånger och en himla massa camembert. För jag är minsann sugen på det, så det så, och fett är både nyttigt, bra och mättande! :)
 |
| Nu blir det bilder i knasig ordning, men ja! Efterrätten gjorde jag! :D Här är den.. |
 |
| Massa god frukt :) |
 |
| Själva middagen var kinesiskt! Lääänge sen jag åt det. Men riktigt gott :) |
 |
| Vååååfflor! |
 |
| Kaviar, grekisk yoghurt och lök är oslagbart. |
 |
| Men bär, marmelad och grekisk yoghurt är också mumsigt värre. Tur att det finns några våfflor kvar till frukosten i morgon! |
 | ||
Jag gillar den här bilden. Den är kletig, intensiv och allmänt konstig. Sen förstår jag inte vad det där konstiga på våfflan är som ser ut som en vit larv.. Det var ingen larv i alla fall.
|
torsdag 5 januari 2012
Ohyeah
Hahah åh. Igår var det iväg till stan och BUP! Vägning. Jag stod som ett fån på vågen i bara underkläder och ville bara skutta omkring av lycka och känslan av seger. Det är så här det ska kännas. Det är så här det ska vara när man är glad, inte den där fejkade känslan av att gå ned i vikt.
Jag kunde inte låta bli att räkna ut mitt bmi, 16.5. Det var förvisso efter lunchen (åhå, vegetarisk buffé, mumsigt värre!) men det har jag ju vägt mig med förut där på BUP, så det kan inte ha varit allt för stor skillnad. Det är HELT OTROLIGT! Jag har snart gått upp hälften av vad som jag behöver för att nå en normalvikt. Vet ni vad jag firade det med? Våfflor! Något som har kommit att bli min absolut favoritbrunch. Det innehåller en hel del trevliga grejer (mjölk, smör, mjöl) där jag får i mig massa näringsämnen och otroligt nyttig och viktig energi, och sedan med en massa goda pålägg på blir det dessutom otroligt gott. Jag håller mig fortfarande till favoriten massor med grekisk yoghurt, kaviar och lök.. Annars är apelsinmarmelad, blåbär och hallon inte så dumt heller!
Har ni några andra våffeltips? Jag är inte alls förtjust i att ha grädde på då jag faktiskt inte gillar grädde som det är, så det är tyvärr kört.. Glass kan man ju ha, men det är inte särskilt mättande och dessutom riktigt sött när det smälter. Matiga tips mottages tacksamt!
Efter våfflorna blev det en riktigt god kopp kaffe med gräddmjölk (mjölk och en skvätt grädde) samt en aladdinpralin. Den näst sista! Nooo! Jag vet inte vad jag ska göra utan min aladdinask.. jag kanske borde vänja mig vid något annat, för choklad blir så mäktigt efter ett antal gram. Haha. Hm. Kex och camembert är ju gott! Det får jag köra på ett tag nu. Amnamn. Mat är gott och bra, kom ihåg det. Det är ingenting som är onödigt, ingenting som gör dig ful, ingenting som bör få dig att må dåligt- tvärtom! Mat är till för att vi ska må bra, punkt slut. Så ta hand om den, ät gott och lev!
Jo just! Jag fick en kommentar om att göra en steg-för-steg-visning hur jag viker mina servetter, och det kommer upp lite senare! Måste ta korten först.. Hihi. Nu ska jag ut och skotta lite. Det har snöat så förfärligt mycket här, att vi snart har en meter snö..
Ps. Håller förresten på att göra om i designen som ni kanske ser, är långt ifrån klar, så bli inte chockad om ni ser denna blogg bli klädd i diverse konstigheter- jag måste pröva innan jag blir nöjd. :P ds.
Jag kunde inte låta bli att räkna ut mitt bmi, 16.5. Det var förvisso efter lunchen (åhå, vegetarisk buffé, mumsigt värre!) men det har jag ju vägt mig med förut där på BUP, så det kan inte ha varit allt för stor skillnad. Det är HELT OTROLIGT! Jag har snart gått upp hälften av vad som jag behöver för att nå en normalvikt. Vet ni vad jag firade det med? Våfflor! Något som har kommit att bli min absolut favoritbrunch. Det innehåller en hel del trevliga grejer (mjölk, smör, mjöl) där jag får i mig massa näringsämnen och otroligt nyttig och viktig energi, och sedan med en massa goda pålägg på blir det dessutom otroligt gott. Jag håller mig fortfarande till favoriten massor med grekisk yoghurt, kaviar och lök.. Annars är apelsinmarmelad, blåbär och hallon inte så dumt heller!
Har ni några andra våffeltips? Jag är inte alls förtjust i att ha grädde på då jag faktiskt inte gillar grädde som det är, så det är tyvärr kört.. Glass kan man ju ha, men det är inte särskilt mättande och dessutom riktigt sött när det smälter. Matiga tips mottages tacksamt!
Efter våfflorna blev det en riktigt god kopp kaffe med gräddmjölk (mjölk och en skvätt grädde) samt en aladdinpralin. Den näst sista! Nooo! Jag vet inte vad jag ska göra utan min aladdinask.. jag kanske borde vänja mig vid något annat, för choklad blir så mäktigt efter ett antal gram. Haha. Hm. Kex och camembert är ju gott! Det får jag köra på ett tag nu. Amnamn. Mat är gott och bra, kom ihåg det. Det är ingenting som är onödigt, ingenting som gör dig ful, ingenting som bör få dig att må dåligt- tvärtom! Mat är till för att vi ska må bra, punkt slut. Så ta hand om den, ät gott och lev!
Jo just! Jag fick en kommentar om att göra en steg-för-steg-visning hur jag viker mina servetter, och det kommer upp lite senare! Måste ta korten först.. Hihi. Nu ska jag ut och skotta lite. Det har snöat så förfärligt mycket här, att vi snart har en meter snö..
Ps. Håller förresten på att göra om i designen som ni kanske ser, är långt ifrån klar, så bli inte chockad om ni ser denna blogg bli klädd i diverse konstigheter- jag måste pröva innan jag blir nöjd. :P ds.
tisdag 3 januari 2012
Jag kom just på
Jag kom just på, att även om man går upp i normalvikt är man absolut inte tjock. Inte ens rund! Man är helt enkelt smal, men mår bra på köpet. Det låter väldigt trevligt tycker jag.
Undra hur lång tid det tar innan man kommer dit. Till normalvikt alltså. Och undra hur jag ser ut då? Jag har ju levt med denna ofina undervikt sedan i juli ungefär och det var ju ett halvår sedan.. På ett halvår har man i min ålder utvecklats rätt så mycket! Jag lyssnade på annan musik då, hade annan frisyr och sminkade mig annorlunda.. Men ni förstår. Även om man inte har haft anorexia/ätstörningar så förändras man mycket på ett halvår. Jag vill se hur jag ser ut utan att se sjuk ut! Ge mig hälsan tillbaka, tack.
Ps.Jag kom på att jag inte ätit allt för bra idag, så jag tog igen det nu. Klockan två på natten. Men det är bra att man kan göra så.. Nattmat är underbart. Smakar mycket bättre på natten! ds.
Undra hur lång tid det tar innan man kommer dit. Till normalvikt alltså. Och undra hur jag ser ut då? Jag har ju levt med denna ofina undervikt sedan i juli ungefär och det var ju ett halvår sedan.. På ett halvår har man i min ålder utvecklats rätt så mycket! Jag lyssnade på annan musik då, hade annan frisyr och sminkade mig annorlunda.. Men ni förstår. Även om man inte har haft anorexia/ätstörningar så förändras man mycket på ett halvår. Jag vill se hur jag ser ut utan att se sjuk ut! Ge mig hälsan tillbaka, tack.
Ps.Jag kom på att jag inte ätit allt för bra idag, så jag tog igen det nu. Klockan två på natten. Men det är bra att man kan göra så.. Nattmat är underbart. Smakar mycket bättre på natten! ds.
måndag 2 januari 2012
Kontroll eller kontroll?
Anorexi och andra ätstörningar handlar för många om just kontroll. Att begränsa, kontrollera, maten blir ett sätt att "få ordning på sig själv". Och att då behöva släppa den där kontrollen man har skapat till sig själv, känns helt vansinnigt läskigt och faktiskt ibland helt omöjligt att göra. Man skapar sig vanor, olika från person till person som förstärks i och med energibrister, främst bristen på fett. Faktiskt leder den dåliga kosthållningen till tvångstankar, som FÖRSVINNER när man förbättrar sin kost.
Så var det för mig, helt klart. Jag körde på mina samma gamla skålar och bestick till allting men jag hade även värre saker. Som att klara ut en spindelharpan innan jag somnade på mobilen. Det ledde till att jag kunde ligga vaken nästan en timme extra just bara för att gå ut.. I somras hade jag andra saker att göra innan jag gick och la mig, som att jag måste klara ut ett sudoku. Det blir självklart otroligt jobbigt, men det går faktiskt inte att sluta. Jag försökte flera gånger, men då låg jag vaken i flera timmar istället tills jag la ut det där jävla pusslet.
För mig kändes det som om jag hade kontroll och koll på saker och ting när jag gjorde det på mitt sätt.
Vad händer då när det inte blir på mitt sätt längre? Blir allt förstört då? Nej!
Det är faktiskt riktigt jädra skönt att slippa dessa ritualer. Och det känns faktiskt inte som om jag har förlorat kontrollen, som många kan tro. Tvärtom! Det är först nu jag har verklig kontroll, när jag inte längre är slav under något annat. Jag kan äta mina kex med ost utöver det jag brukar utan att känna att nu exploderar jag i storlek och nu går det lika bra att äta tjugotvå kex till för jag är redan tjock. Det ÄR inte så. Jag har ätit som fasen, tro mig, många av er hade blivit rädda om ni visste vad jag stoppade i mig och jag är långt ifrån tjock. Den lilla förändringen som blivit beror främst på att jag ökat mina måltider riktigt mycket och faktiskt begär mina föräldrar ibland att spetsa maten med grädde och sånt. Och inte ens det får mig att öka i vikt på riktigt. För det är mycket vätska man samlar på sig. Jag kommer nog inte klara av att äta mig sundare på bara mat utan jag kommer attt behöva äta mina ost och kex och praliner mellan måltiderna och även näringsdrycker.
Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut av detta inlägg. Haha. Men alltså, för mig känns det verkligen inte som om jag tappat kontrollen nu när jag äter bra. Jag är inte alls rädd för mig själv längre och vad jag gör mot mig själv och jag känner inte att jag inte kan lita på mig själv. Förut försökte jag ju hålla mig borta från köket när jag var ensam hemma, för jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig från att äta något, om det så var en tomat. Bara en sån sak gör det otroligt värt att faktiskt bli frisk. Det är nu jag tar tillbaka kontrollen till mitt liv.
Att våga inte bry sig så mycket. :)
Så var det för mig, helt klart. Jag körde på mina samma gamla skålar och bestick till allting men jag hade även värre saker. Som att klara ut en spindelharpan innan jag somnade på mobilen. Det ledde till att jag kunde ligga vaken nästan en timme extra just bara för att gå ut.. I somras hade jag andra saker att göra innan jag gick och la mig, som att jag måste klara ut ett sudoku. Det blir självklart otroligt jobbigt, men det går faktiskt inte att sluta. Jag försökte flera gånger, men då låg jag vaken i flera timmar istället tills jag la ut det där jävla pusslet.
För mig kändes det som om jag hade kontroll och koll på saker och ting när jag gjorde det på mitt sätt.
Vad händer då när det inte blir på mitt sätt längre? Blir allt förstört då? Nej!
Det är faktiskt riktigt jädra skönt att slippa dessa ritualer. Och det känns faktiskt inte som om jag har förlorat kontrollen, som många kan tro. Tvärtom! Det är först nu jag har verklig kontroll, när jag inte längre är slav under något annat. Jag kan äta mina kex med ost utöver det jag brukar utan att känna att nu exploderar jag i storlek och nu går det lika bra att äta tjugotvå kex till för jag är redan tjock. Det ÄR inte så. Jag har ätit som fasen, tro mig, många av er hade blivit rädda om ni visste vad jag stoppade i mig och jag är långt ifrån tjock. Den lilla förändringen som blivit beror främst på att jag ökat mina måltider riktigt mycket och faktiskt begär mina föräldrar ibland att spetsa maten med grädde och sånt. Och inte ens det får mig att öka i vikt på riktigt. För det är mycket vätska man samlar på sig. Jag kommer nog inte klara av att äta mig sundare på bara mat utan jag kommer attt behöva äta mina ost och kex och praliner mellan måltiderna och även näringsdrycker.
Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut av detta inlägg. Haha. Men alltså, för mig känns det verkligen inte som om jag tappat kontrollen nu när jag äter bra. Jag är inte alls rädd för mig själv längre och vad jag gör mot mig själv och jag känner inte att jag inte kan lita på mig själv. Förut försökte jag ju hålla mig borta från köket när jag var ensam hemma, för jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig från att äta något, om det så var en tomat. Bara en sån sak gör det otroligt värt att faktiskt bli frisk. Det är nu jag tar tillbaka kontrollen till mitt liv.
Att våga inte bry sig så mycket. :)
lördag 31 december 2011
Svar på kommentar och glädjetjut
Anonym har kommenterat "Today's photos":
hej och tack för en bra och peppande blogg. innan jag ställer min fråga vill jag bara säga att jag FATTAR INTE hur du har kunnat komma tillbaka på rätt spår så fruktansvärt fort! så jävla bra.
tänkte höra (haha du behöver inte svara) hur dina toalettvanor var när du var sjuk jämfört med nu. har nämligen ett arbete i skolan och skriver om anorexi. hittar ingen bra information. tänker absolut inte lägga ut dig som person eller så aaaalls tänkte bara höra om du har någon erfarenhet. vad händer med människans tarmar när man inte äter som man ska? typ så.
hej och tack för en bra och peppande blogg. innan jag ställer min fråga vill jag bara säga att jag FATTAR INTE hur du har kunnat komma tillbaka på rätt spår så fruktansvärt fort! så jävla bra.
tänkte höra (haha du behöver inte svara) hur dina toalettvanor var när du var sjuk jämfört med nu. har nämligen ett arbete i skolan och skriver om anorexi. hittar ingen bra information. tänker absolut inte lägga ut dig som person eller så aaaalls tänkte bara höra om du har någon erfarenhet. vad händer med människans tarmar när man inte äter som man ska? typ så.
Mina toalettvanor är en sorglig historia! Jag skrev som tidigare att eftersom magmunnen, det vill säga en del som släpper igenom maten från magsäcken ut till tarmarna, behöver ett visst flöde av mat för att fungera normalt, fungerar toalettvanorna ofta väldigt dåliga hos de med anorexi. Maten blir mycket hårt packad och det som "kommer ut" så att säga, blir också mycket hårt packad.
En hel del med anorexi kan av blandade anledningar missbruka laxermedel, vilket på många sätt är mycket förståeligt, men att det skulle få dem att gå ned i vikt är HELT fel. Det är dessutom skadligt för tamarna, eftersom de luras att arbeta hårt åt ingenting.. I alla fall, min mat blev väldigt hårt packad (dessutom,äter man inte så mycket, kan det inte komma ut så mycket!) men oftast tog det över en veckas tid mellan toalettbesöken och det blev mycket smärtsamma historier. Det hände också ett par gånger att jag blev så förstoppad att jag knappt vågade äta någonting alls.. Då gick jag till mamma och grät ut. Hon trodde nog att det var för att jag skulle "gå ned i vikt av laxermedlel" - vilket som sagt är HELT galet fel- men hon gav mig ändå några piller, som tack och lov hjälpte.
Några med anorexi försöker också att äta mycket mera fibrer av olika anledningar och det leder till att maten i magen får mera volym på en mindre energimängd och då kan komma ut lättare. MEN det är verkligen att lura tarmarna. De måste jobba mycket hårt för att ta upp den lilla energimängden på det höga fiber-och volyminnehållet och den drabbade drabbas ofta hårt av magont,.. Jag körde den tekniken, för jag struntade blankt i magontet och var istället överlycklig över att ha "ordnat mina toalettvanor" som egentligen fortfarande var helt åt skogen. Det fanns ju en anledning till att tarmarna sa ifrån! Borde ha följt den istället.. men icke.
Jag hoppas att mitt svar varit till någon nytta och jag tycker jag tycker att det inte alls var så farligt att skriva om tarmar. Haha. det är lite för känsligt i denna värld tycker jag! Jag menar, alla drabbas ju av det.. :) Tack för att du läser och fortsätt gärna att fråga om du undrar något, så ska jag göra mitt bästa till att svara på det!
NU ÖVER TILL GLÄDJETJUTET! Wiiiih! Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle klara det, till 2012. Men nu... Jag kunde inte låta bli att väga mig, denna sista dag på 2011 och resultatet var så.. att jag genast sprang och hämtade mina föräldrar, skuttande av glädje. Hahah. Jag har uppnått BMI 16.0! Och jag är så fin! Det är så fint! Jag börjar bli kvinna igen. Än en lång bit kvar, men de tendenser jag ser fullkomligt älskar jag. Tänk på det, ni som behöver gå upp i vikt, att det inte måste vara någon hemsk resa. Det är faktiskt möjligt att trycka undan dessa tankar och tänka friskt, tänka att normalvikt är normalt och att man faktiskt vill må bra. Det går att glädja sig åt att se vikten stabilisera sig och kroppen att fungera igen. Själv är jag fascinerad, att vi fungerar så smart. Trevlig nyårsafton på er, räkna med bilder senare!
fredag 30 december 2011
Today's photos
 |
| Gick på promenad och drack en cappuccino och åt en After Eight :) |
 |
| Började med min syster och kusin att lägga ett tusenbitars-pussel.. |
 |
| Invigde ett nytt,matt, topplack jag köpt- perfekt på nattsvarta naglar nu till nyår! |
 |
| Vi hann i alla fall lägga kantbitarna! Puh.. |
 |
| Sen var det middag i matsalen.. Mums! |
 |
| Älskade praliner.. Här är det en halvt uppäten likörtryffel som blir porträtterad! |
 |
| Ett av de många tillbehören till kvällens middag var en grekisk sallad. Åh, det är så gott! Särskilt fetaosten.. |
 |
| Middagen bestod också av grillat fint nötkött på öppenspisen och varsin grillad champinjon. Nu blir det nattmacka, igen.. hm. Ska nog rosta ett par bröd och ha turkisk yoghurt, gräslök och kaviar på! Det är gott. En skål fil med flingor till det och det är inte hela världen att jag sover över frukosten i morgon. Äter den nu istället. Hihi. God natt! |
onsdag 28 december 2011
En ätstörd ljuger alltid
Jag är så mager! Äter choklad. Jag vill inte vara mager. Ett par toblerone, många rutor mörk apelsinchoklad. Pasta (Var förbjudet, men ingen mat alls är förbjudet längre!) med köttfärssås, två koppar kaffe med mycket röd mjölk i. En vaniljbulle med mandelflarn och vaniljsås. SÅ mycket energi jag bara kan proppa i mig, eftersom jag än idag inte har druckit någon näringsdryck. Jag vill äta vanlig mat. Jag VILL gå upp i vikt. Det är jag som vill det, för jag skiter då fullständigt i den del av mig som vill vara sjukligt mager. Den delen har fasen ingenting alls att säga till om. Så det så. Nu ska jag äta ännu mera alldeles snart. Bara för att jag kan. Ha! Idag ska jag upp i vikt.
Se det som en protest.
Se det som en motsats.
Jag ska visa er hur mycket finare (och GLADARE) man är när man har normalvikt. Jag avskyr dagens sjuka ideal och mår illa när jag läser och ser det.
Är jag glad jämt? Mår jag bättre nu när jag faktiskt äter? Svar 1: nej jag är inte glad jämt. Men vem är det egentligen? Svar2: JA! Jag mår otroligt mycket bättre. För jag skiter fullständigt i Ana-delen och går emot den så fort hon säger något. Jag är starkare än den delen. Så jävla mycket starkare, för jag förtjänar att må bra. Alla gör det., hur tjocka eller smala de än är.
Innan det nya året är kommen ska jag verkligen försöka komma upp ytterligare ett halvt kilo i alla fall. Allra helst vill jag komma över BMI 16, men det är nog att sikta lite för högt. Läkaren sa ju dessutom att det inte får gå för snabbt, för det kan rubba salt-och hormonbalanserna i kroppen.
Jag ska visa er att jag kan, men jag vet inte vad jag ska göra för att ni verkligen ska tro mig. Räcker det med att jag postar bilder på all bra mat jag äter? För det här ÄR bra mat för en som är underviktig. Riktigt jäkla bra mat. Tro mig. Man äter för att må bra, inte för att må dåligt.
DS. Nu försöker jag räkna ut vad jag behöver väga för att ha ett normalt bmi och inte räknas som underviktig längre. Hihi. Det kommer att gå bra. Varför skulle jag klara det här sämre än när jag gick ned? Det här kommer att gå snabbare också! Jag ska bli bra. Jag ska bli fri. Jag ska kunna göra det jag vill och inte låga vågskiten bestämma. Tro mig, DET ÄR SÅ VÄRT DET.
Se det som en protest.
Se det som en motsats.
Jag ska visa er hur mycket finare (och GLADARE) man är när man har normalvikt. Jag avskyr dagens sjuka ideal och mår illa när jag läser och ser det.
Är jag glad jämt? Mår jag bättre nu när jag faktiskt äter? Svar 1: nej jag är inte glad jämt. Men vem är det egentligen? Svar2: JA! Jag mår otroligt mycket bättre. För jag skiter fullständigt i Ana-delen och går emot den så fort hon säger något. Jag är starkare än den delen. Så jävla mycket starkare, för jag förtjänar att må bra. Alla gör det., hur tjocka eller smala de än är.
Innan det nya året är kommen ska jag verkligen försöka komma upp ytterligare ett halvt kilo i alla fall. Allra helst vill jag komma över BMI 16, men det är nog att sikta lite för högt. Läkaren sa ju dessutom att det inte får gå för snabbt, för det kan rubba salt-och hormonbalanserna i kroppen.
Jag ska visa er att jag kan, men jag vet inte vad jag ska göra för att ni verkligen ska tro mig. Räcker det med att jag postar bilder på all bra mat jag äter? För det här ÄR bra mat för en som är underviktig. Riktigt jäkla bra mat. Tro mig. Man äter för att må bra, inte för att må dåligt.
 |
| Cappuccino och gigantsisk vaniljbulle! Säkert 400 kcal. Bryr jag mig? Ja. MEN JAG SKITER I DET. Äter det ändå. |
 |
| SLUT! Det går. Finns inget "jag kan inte". Är så enkelt som att ta bulle på skeden, stoppa i munnen, njuta,tugga,svälja. Så.Och inte kompensera att jäkla dugg för det sen. Ha! Även en ätstörd har en vilja. |
DS. Nu försöker jag räkna ut vad jag behöver väga för att ha ett normalt bmi och inte räknas som underviktig längre. Hihi. Det kommer att gå bra. Varför skulle jag klara det här sämre än när jag gick ned? Det här kommer att gå snabbare också! Jag ska bli bra. Jag ska bli fri. Jag ska kunna göra det jag vill och inte låga vågskiten bestämma. Tro mig, DET ÄR SÅ VÄRT DET.
tisdag 27 december 2011
Kebab och viktuppgång
Idag var det iväg till BUP igen! Tio mil dit, tio mil hem.. Startade vid åttatiden, för jag skulle vara där klockan tio och vädret var inte det bästa. Stormen "Dagmar" har verkligen satt sina spår! Utefter vägkanterna låg det träd i mängder och på något ställe såg jag till och med att ett tak blåst av. Usch! Men det är inte tal om hur hemskt det var när vi skulle åka hem.. Vi såg inte en meter framför bilen. Det både snöade samtidigt som vinden blåste upp pudersnö från marken så ja.. sikten var verkligen minimal. Ibland var vi tvungen att stanna helt, för allt var bara vitt! Väldigt underlig resa var det, men det gick bra i alla fall.
På BUP var det främst vägning som gällde. Jag har nu gått upp i vikt till BMI 15.5!! Yay säger jag bara. Sen hämtade vi ut flera näringsdrycker, men jag pratade med läkaren och så och jag kan fortsätta byta ut någon/några per dag om jag vill och hittar något att ersätta det med. HÄRLIGT! Till lunch blev det, tro det eller ej - kebab! Inte min favorit, sushi är betydligt godare, men visst gick det ned. Beställde en kebab i bröd med stark sås och lämnade bara väldigt lite, mest torrt bröd och kebabkött som inte hade någon sås på sig. Haha. Mums! Då var man mätt ett bra tag, tro mig.. På det blev det sedan en stor latte och rödbetskaka. Första gången i mitt liv som jag åt rödbetskaka, men jag säger då det, det ska absolut bli flera gånger! Det är så mycket godare än vad det låter.. smakar nästan som morotskaka. Men ändå inte.
Igår sökte jag två matbutiker, de som finns i vår lilla ort, efter en ask med vanlig aladdinchoklad. Det var slut. Enda som fanns kvar var några paradis.. Men idag, i BUP-staden hittade jag en ask! Den inhandlades genast. Hihi. Mums. Körsbär i likör är bara helt underbar. Jag gillar inte vanligt godis (skulle aldrig kunna tänka mig köpa i lösvikt!) men choklad, desto finare och mörkare desto godare (oftast) slinker ned finfint. Men igår fick jag lite ont i magen efter allt chokladätande.. Hihi. Men det är det värt! Vågen pekar ju uppåt.
Jag måste säga: de första dagarna med operation jullov har gått alldeles prima! Fortsätter jag uppåt såhär har jag nog uppnått BMI 16 innan lovet är slut. Vilken otroligt bra start på 2012. Må det nu hålla i sig! Hur går det för er på operation jullov? Ni kanske inte går upp i samma takt som mig, men gör ni några framsteg i alla fall så är det super! Tänk bara på att ALDRIG kompensera för det ni gör. För gör ni det, är det bara att göda Ana ännu mera. Ni "tror" att ni varit duktiga, men i själva verket har ni ju inte det.. Alltså, ingen bra idé alls att lura sig själv!
På BUP var det främst vägning som gällde. Jag har nu gått upp i vikt till BMI 15.5!! Yay säger jag bara. Sen hämtade vi ut flera näringsdrycker, men jag pratade med läkaren och så och jag kan fortsätta byta ut någon/några per dag om jag vill och hittar något att ersätta det med. HÄRLIGT! Till lunch blev det, tro det eller ej - kebab! Inte min favorit, sushi är betydligt godare, men visst gick det ned. Beställde en kebab i bröd med stark sås och lämnade bara väldigt lite, mest torrt bröd och kebabkött som inte hade någon sås på sig. Haha. Mums! Då var man mätt ett bra tag, tro mig.. På det blev det sedan en stor latte och rödbetskaka. Första gången i mitt liv som jag åt rödbetskaka, men jag säger då det, det ska absolut bli flera gånger! Det är så mycket godare än vad det låter.. smakar nästan som morotskaka. Men ändå inte.
Igår sökte jag två matbutiker, de som finns i vår lilla ort, efter en ask med vanlig aladdinchoklad. Det var slut. Enda som fanns kvar var några paradis.. Men idag, i BUP-staden hittade jag en ask! Den inhandlades genast. Hihi. Mums. Körsbär i likör är bara helt underbar. Jag gillar inte vanligt godis (skulle aldrig kunna tänka mig köpa i lösvikt!) men choklad, desto finare och mörkare desto godare (oftast) slinker ned finfint. Men igår fick jag lite ont i magen efter allt chokladätande.. Hihi. Men det är det värt! Vågen pekar ju uppåt.
Jag måste säga: de första dagarna med operation jullov har gått alldeles prima! Fortsätter jag uppåt såhär har jag nog uppnått BMI 16 innan lovet är slut. Vilken otroligt bra start på 2012. Må det nu hålla i sig! Hur går det för er på operation jullov? Ni kanske inte går upp i samma takt som mig, men gör ni några framsteg i alla fall så är det super! Tänk bara på att ALDRIG kompensera för det ni gör. För gör ni det, är det bara att göda Ana ännu mera. Ni "tror" att ni varit duktiga, men i själva verket har ni ju inte det.. Alltså, ingen bra idé alls att lura sig själv!
söndag 25 december 2011
Apelsintryffel, vaniljfudge eller höstnougat?
Detta liv alltså. Jag börjar allvarligt fundera över hur jag överlevde ett halvår utan att unna mig en enda sak eller verkligen äta tills jag blir mätt med kroppen och inte med huvudet. Jag förstår inte hur jag klarade mig på att se andra äta det, men avstå själv. Jag förstår inte hur jag kunde hålla mig i styr och inte göra det som jag så gärna gjorde förut. Drack ett glas mjölk till maten, åt camembert och kex och när tillfället bjöds (hehe, det funkar bra att gömma undan aladdinasken och se till att skapa sig själv många tillfällen!) ta sig en god liten chokladbit, helst av mörk choklad.
Men då njuter jag väl desto mer nu, antar jag. Ana har fasen sett sin sista dag. Hihi. Var endaste igång igår som jag ens tänkte tanken "choklad" eller "pepparkaka" tog jag mig en! En himla bra start på operation jullov alltså. Att falla för frestelser har trots allt varit min största rädsla. Det var min, eller Anas snarare, styrka att hela tiden stå emot. Nej tack. Nej jag vill inte ha.. Nej tack, jag gillar inte det... Nej tack, jag är alldeles för mätt!
Hur går det för er på operation jullov, tro? Har ni lyckats lyda kroppen någonting, eller har ni bara stått emot?
Igår övningskörde jag för första gången! Det var helt otroligt kul. Först körde jag på landsvägen för att komma igång lite i körningen, bara få in växlar och sådant, sen fick jag köra igenom min ort! Genom två rondeller och in på gården.. Hihi. Det svåraste var nog att vända. För när jag backade, fortsatte bilen bakåt fastän jag hade släppt gasen! Gah, det gjorde mig galen. Tänkte inte på att bilen kan rulla även bakåt.. Idag ska det bli en övningskörningstur igen! Yiiihah!
Men då njuter jag väl desto mer nu, antar jag. Ana har fasen sett sin sista dag. Hihi. Var endaste igång igår som jag ens tänkte tanken "choklad" eller "pepparkaka" tog jag mig en! En himla bra start på operation jullov alltså. Att falla för frestelser har trots allt varit min största rädsla. Det var min, eller Anas snarare, styrka att hela tiden stå emot. Nej tack. Nej jag vill inte ha.. Nej tack, jag gillar inte det... Nej tack, jag är alldeles för mätt!
Hur går det för er på operation jullov, tro? Har ni lyckats lyda kroppen någonting, eller har ni bara stått emot?
Igår övningskörde jag för första gången! Det var helt otroligt kul. Först körde jag på landsvägen för att komma igång lite i körningen, bara få in växlar och sådant, sen fick jag köra igenom min ort! Genom två rondeller och in på gården.. Hihi. Det svåraste var nog att vända. För när jag backade, fortsatte bilen bakåt fastän jag hade släppt gasen! Gah, det gjorde mig galen. Tänkte inte på att bilen kan rulla även bakåt.. Idag ska det bli en övningskörningstur igen! Yiiihah!
 |
| Apelsintryffeln är min favorit! Vilken är eran? |
lördag 24 december 2011
Dag 100: Tänka sig
Det blev en bra jul ändå för mig. Efter ett helvetiskt halvår, fick jag i alla fall en riktigt bra jul. Jag kunde inte varit mera nöjd! Inte en enda näringsdryck idag, men jag har nog mer än väl överstigit det jag behövde ändå. Hihi. Har ätit en halv aladdinask nästan helt själv och måååååånga "Noblesse" med mörk choklad och apelsin. Sen julbordet såklart! Massa olika saker blev det.Sen blev det lite mera choklad och ännu mer choklad till efterrätt.. Hehe. Nu måste jag verkligen sova! Men ville få fram att efter det här slutar jag med "dag XX" då jag känner att det inte behövs längre. Nu är det inte tiden från det att jag "bestämde mig" för att bli "frisk" som räknas- det var trots allt bara lögn, utan vad som verkligen händer. Alltså, inga mera obetydliga siffror!
 |
| Dukningen :) Jag vek servetterna! |
 |
| Julgranen, visst är den fin? |
 |
| Matsalen med bordet |
 |
| Egentligen en taffel, men vi använder den delvis som serveringsbord. |
 |
| Förrätten! Olika sillsorter, sallad, kex med camembert, gravad lax med gravlaxsås, varmrökt lax, vindruva.. |
 |
| Varmrätten! Tunnbröd med skinka och senap, kalvsylta, sill, sallad, varmrökt lax, potatis, champinjonomelett, päron, vindruva, camembert.. Jag tog mera efter det här också. |
 |
| Mums! |
 |
| Sen var det julklappsöppning såklart. Jag fick bland annat ett stativ! :) En helt underbar jul. GOD JUL! |
tisdag 20 december 2011
Dag 96: Operation jullov!
Operation jullov, som fina J (http://thisonesforyouana.blogg.se/) också kommer att delta i ska innebära vissa saker, i alla fall för min del! Jag ser gärna att J gör en liknande lista, men utifrån sina egna behov och önskningar! Vem vet, kanske även flera vill hänga på? Kommentera gärna i så fall och vi kämpar tillsammans! Det vore så kul att ha flera att prata med :)
Alltså! Operation jullov innebär att man ska välja ett RIKTIGT liv istället för ätstörningen och verkligen vara beredd på att lämna skiten bakom sig och gå vidare i livet med en erfarenhet istället. Det låter helt hemskt, kanske flera av er tänker. Men det är det inte! Det är bara helt förjävligt i början och varje bit utöver det ni brukar äta kommer att kännas som jordens undergång och världens svek mot er själva. Vill ni ha ett exempel?
Det här skrev jag den 23e oktober när jag inte alls var beredd på att lämna det.
Vid frukosten. Jag har blivit väckt runt halv nio, endast för att kliva upp och äta frukost. Tar den sista tuggan av min kanelhavregrynsgröt och dricker ur mitt vattenglas. Pappa har precis kokat klart ett par ägg och sitter och tuggar i sig ett. Kaviar har han på. Det är väldigt gott och han lyckades få äggen perfekt kokta, enligt min smak.
Jag vill så, så gärna ha ett. Men jag vet att ett ägg, med kaviar dessutom, skulle gå på över 70 kalorier vilket är nästan som en grötfrukost till! Det är inte okej. I så fall skulle min frukost vara på över 200 kalorier! Sjukt.
Jag vet att jag kommer ångra mig sen. Att äcklet kommer välla över mig. Ändå gör jag det. Går fram till kastrullen, tar mig ett ägg. Den är svårskalad, men jag lyckas skala den ändå. Väl skalad får jag lust att ångra mig, ge det till pappa, vadsomhelst. Jag inser att jag inte kan göra det. Har jag tagit mig ett ägg, ska jag bannemig äta upp det.
Så det gör jag också.
Efter lunch ska jag nog ta mig en långpromenad.
Jag gick alltså i över en timme för att jag ätit ett ÄGG mer än normalt. Vad var det där ägget egentligen, 70 kcal kanske? Om ens det! Det är helt otroligt. Ett ägg kunde inte under några omständigheter påverka min vikt. Det var dessutom inte att "falla för en frestelse" som jag skrev några timmar senare i ett annat inlägg. Det var ingenting.
Många blir helt galna när man är hungrig. I alla fall på dåligt humör. Har man inte ätit ordentligt blir det svårt att koncentrera sig, man kanske får lättare att börja gråta, bli arg och så vidare. Lägg då på att ständigt ha den där hungern (även om du fysiskt inte känner den) i flera, flera månader så kan ni ju tänka er. Man blir negativ till allt och vill inte bryta den, för man blir rädd hur det ska vara utan att känna det. Man går som sagt inte omkring och är ständigt hungrig, för man lyckas lura sig själv att man inte är det och att man har ätit "tillräckligt" trots att man absolut inte har det, men kroppen är hungrig och hjärnan är utsvulten.
Nästan ingen bryter den där svälten utan problem. Min första natt, när jag insåg att jag var tvungen att bryta den (efter det att jag hämtat ut näringsdryckerna) var den värsta i mitt liv. Jag har aldrig tidigare känt sådan ångest, varken fysiskt eller psykiskt! Det blev svårt att andas och jag fick ont i hela kroppen, samtidigt som jag kalkylerade ut de värsta planerna på att komma undan som jag kunde komma på. Hela nästa dag, min första med tre näringsdrycker, var inte heller att leka med. Det tog LÅNG tid innan jag fick i mig dryckerna och jag fick bara i mig ytterst lite till lunch och middag. Dagen efter fick jag ett sammanbrott strax innan middagen, för jag var så fullständigt proppmätt hela tiden (egentligen var det bara känslorna som det var fel på, för ojoj vad min kropp var hungrig!) och verkligen kände att jag inte borde äta mer på flera veckor för att kompensera upp alla näringsdrycker. Men jag bet ihop. Gjorde det. Tänkte i alla fall ge det en chans, för vem vet, kanske hade alla rätt i att tankarna förändrades? Och det hade det!
Den tredje dagen klarade jag mig igenom utan en enda tår eller ångestattack. Nu har det gått fyra hela dagar utan att jag känt något problem alls i dryckerna. Jag känner mig bättre än någonsin och så otroligt fri i tankarna... Alltså! Nu har jag snart babblat en himla massa utöver "Operation Jullov" men jag ska återgå till ämnet.. Hahah.
Min lista på utmaningar över julen
-Ta det jag är sugen på. Oavsett om det är en pepparkaka eller en skinkmacka.
-Äta när jag är hungrig, även om jag ätit både näringsdryck och vanliga måltider. För om kroppen är hungrig, vill den ha mat! Och då ska jag vara snäll och ge den det.
-Göra roliga saker och inte bara sitta hemma och dega.
-Inte tänka alltför mycket på vad jag har ätit eller ska äta, utan bara njuta av varje måltid som ny!
-Dricka mina näringsdrycker OCH äta det jag känner för ändå. Mina näringsdrycker ska inte vara en ursäkt till att inte äta annat.
-Smörja in mig. Så att jag slipper gå omkring som en levande torrboll.
-Dricka mycket kaffe! Man måste tänka lite på själen också.. Och kaffe är ju så gott! Med mjölk i, för jag gillar det inte annars! Så det så.
-Äta upp alla goda pralinerna i aladdinaskarna. Bara för att jag kan. Hihi.
-Skåla i cider på nyår och skriva en hel rad lista med nyårslöften. Som att bli frisk och få göra det jag vill!
-Falla för frestelser. HELA TIDEN! Det ska jag göra. För det är ingen frestelse egentligen att ta en chokladbit- det är bara bra om man inte har en 150kilos övervikt såklart. Hälsosamt är bäst och magert är inte alls hälsosamt!!! Mat är medicin!
-Göra flera efterrätter och äta dem själv också!
-Räkna lite matte. Hehe.
-Dricka varm mjölk med kakao. Många gånger.
-Inte ge Ana en enda liten jävla sak att säga till om.
-Försöka att inte titta på kcal-innehåll och innehållsförteckningen på allt jag äter. Om jag gör det - välj det som jag HELST vill ha! :D Mat handlar om så mycket mer än ingredienser.
Jag kan komma på massvis med saker till, men det här får nog räcka än så länge.. :)
Alltså! Operation jullov innebär att man ska välja ett RIKTIGT liv istället för ätstörningen och verkligen vara beredd på att lämna skiten bakom sig och gå vidare i livet med en erfarenhet istället. Det låter helt hemskt, kanske flera av er tänker. Men det är det inte! Det är bara helt förjävligt i början och varje bit utöver det ni brukar äta kommer att kännas som jordens undergång och världens svek mot er själva. Vill ni ha ett exempel?
Det här skrev jag den 23e oktober när jag inte alls var beredd på att lämna det.
Vid frukosten. Jag har blivit väckt runt halv nio, endast för att kliva upp och äta frukost. Tar den sista tuggan av min kanelhavregrynsgröt och dricker ur mitt vattenglas. Pappa har precis kokat klart ett par ägg och sitter och tuggar i sig ett. Kaviar har han på. Det är väldigt gott och han lyckades få äggen perfekt kokta, enligt min smak.
Jag vill så, så gärna ha ett. Men jag vet att ett ägg, med kaviar dessutom, skulle gå på över 70 kalorier vilket är nästan som en grötfrukost till! Det är inte okej. I så fall skulle min frukost vara på över 200 kalorier! Sjukt.
Jag vet att jag kommer ångra mig sen. Att äcklet kommer välla över mig. Ändå gör jag det. Går fram till kastrullen, tar mig ett ägg. Den är svårskalad, men jag lyckas skala den ändå. Väl skalad får jag lust att ångra mig, ge det till pappa, vadsomhelst. Jag inser att jag inte kan göra det. Har jag tagit mig ett ägg, ska jag bannemig äta upp det.
Så det gör jag också.
Efter lunch ska jag nog ta mig en långpromenad.
Jag gick alltså i över en timme för att jag ätit ett ÄGG mer än normalt. Vad var det där ägget egentligen, 70 kcal kanske? Om ens det! Det är helt otroligt. Ett ägg kunde inte under några omständigheter påverka min vikt. Det var dessutom inte att "falla för en frestelse" som jag skrev några timmar senare i ett annat inlägg. Det var ingenting.
Många blir helt galna när man är hungrig. I alla fall på dåligt humör. Har man inte ätit ordentligt blir det svårt att koncentrera sig, man kanske får lättare att börja gråta, bli arg och så vidare. Lägg då på att ständigt ha den där hungern (även om du fysiskt inte känner den) i flera, flera månader så kan ni ju tänka er. Man blir negativ till allt och vill inte bryta den, för man blir rädd hur det ska vara utan att känna det. Man går som sagt inte omkring och är ständigt hungrig, för man lyckas lura sig själv att man inte är det och att man har ätit "tillräckligt" trots att man absolut inte har det, men kroppen är hungrig och hjärnan är utsvulten.
Nästan ingen bryter den där svälten utan problem. Min första natt, när jag insåg att jag var tvungen att bryta den (efter det att jag hämtat ut näringsdryckerna) var den värsta i mitt liv. Jag har aldrig tidigare känt sådan ångest, varken fysiskt eller psykiskt! Det blev svårt att andas och jag fick ont i hela kroppen, samtidigt som jag kalkylerade ut de värsta planerna på att komma undan som jag kunde komma på. Hela nästa dag, min första med tre näringsdrycker, var inte heller att leka med. Det tog LÅNG tid innan jag fick i mig dryckerna och jag fick bara i mig ytterst lite till lunch och middag. Dagen efter fick jag ett sammanbrott strax innan middagen, för jag var så fullständigt proppmätt hela tiden (egentligen var det bara känslorna som det var fel på, för ojoj vad min kropp var hungrig!) och verkligen kände att jag inte borde äta mer på flera veckor för att kompensera upp alla näringsdrycker. Men jag bet ihop. Gjorde det. Tänkte i alla fall ge det en chans, för vem vet, kanske hade alla rätt i att tankarna förändrades? Och det hade det!
Den tredje dagen klarade jag mig igenom utan en enda tår eller ångestattack. Nu har det gått fyra hela dagar utan att jag känt något problem alls i dryckerna. Jag känner mig bättre än någonsin och så otroligt fri i tankarna... Alltså! Nu har jag snart babblat en himla massa utöver "Operation Jullov" men jag ska återgå till ämnet.. Hahah.
Min lista på utmaningar över julen
-Ta det jag är sugen på. Oavsett om det är en pepparkaka eller en skinkmacka.
-Äta när jag är hungrig, även om jag ätit både näringsdryck och vanliga måltider. För om kroppen är hungrig, vill den ha mat! Och då ska jag vara snäll och ge den det.
-Göra roliga saker och inte bara sitta hemma och dega.
-Inte tänka alltför mycket på vad jag har ätit eller ska äta, utan bara njuta av varje måltid som ny!
-Dricka mina näringsdrycker OCH äta det jag känner för ändå. Mina näringsdrycker ska inte vara en ursäkt till att inte äta annat.
-Smörja in mig. Så att jag slipper gå omkring som en levande torrboll.
-Dricka mycket kaffe! Man måste tänka lite på själen också.. Och kaffe är ju så gott! Med mjölk i, för jag gillar det inte annars! Så det så.
-Äta upp alla goda pralinerna i aladdinaskarna. Bara för att jag kan. Hihi.
-Skåla i cider på nyår och skriva en hel rad lista med nyårslöften. Som att bli frisk och få göra det jag vill!
-Falla för frestelser. HELA TIDEN! Det ska jag göra. För det är ingen frestelse egentligen att ta en chokladbit- det är bara bra om man inte har en 150kilos övervikt såklart. Hälsosamt är bäst och magert är inte alls hälsosamt!!! Mat är medicin!
-Göra flera efterrätter och äta dem själv också!
-Räkna lite matte. Hehe.
-Dricka varm mjölk med kakao. Många gånger.
-Inte ge Ana en enda liten jävla sak att säga till om.
-Försöka att inte titta på kcal-innehåll och innehållsförteckningen på allt jag äter. Om jag gör det - välj det som jag HELST vill ha! :D Mat handlar om så mycket mer än ingredienser.
Jag kan komma på massvis med saker till, men det här får nog räcka än så länge.. :)
måndag 19 december 2011
Dag 95: Några prövningar
Dagen som följer bjuder på en del del prövningar! Först vägde jag mig i morse och jag är faktiskt chockad över vikten. Plus ett hekto!?!? Jag som nästan dubblat mitt intag av mat. Haha. Urskumt. Men det beror säkert på att kroppen startat igång en massa processer som den var lat med innan. Min hy till exempel ser betydligt bättre ut! Jag kan inte längre dra stora flagor.. Usch
Förhoppningsvis är det helt normalt att det blir så där med vikten. Att man börjar må mycket bättre, men ändå står stilla i vikt. Det känns lite konstigt. Jag kommer att behöva äta ÄNNU mera för att gå upp i vikt sedan! Varför, varför finns det inte bara ett piller som ger alla en hälsosam vikt bara pang poff? Slipper man alla dessa dieter, näringsdrycker och viktfixering och allt det som kommer med ätstörningar.
Om två timmar börjar dansen jag ska på. Det blir också en prövning! Jag ska då intaga min förmiddags-näringsdryck på skolan med en kompis. Har redan förberett en i chokladsmak så att jag får den ordentligt fryst. Kräsen flicka, haha. Men varför inte njuta av den så mycket man kan? Den är faktiskt riktigt god smakmässigt. Särskilt om man öser på med kaffe. Blir en fin brytning där, det söta med kaffet...
Efter dansen, vid halv tolv, slutar jag för dagen. Så då blir det hem för att äta rester från igår till lunch: Lutfisk, mandelpotatis, vitsås och en tunnbrödrulle med skinka och senap till det. Mumsigt värre!
Eftermiddagsdrycken (bra att jag påminde mig, måste genast frysa ned den!) ska jag också äta själv. Jag tror banne mig att jag ska testa en jordgubb till, bara för att. Jag måste i alla fall ge den smaken två chanser, för när jag testade senast grät jag mig igenom hela och det tog bra länge innan jag ens började äta. Jag säger äta, för jag äter den faktiskt alltid med sked. Betydligt godare då! Om den bara är kall och i flytande form, finns det på alla dryckerna en bismak av järn. Dessutom blir de mycket sötare så. Har du smakat smält vaniljglass vet du vad jag talar om.
Nu så måste jag klä på mig resten av kläderna och göra i ordning det sista inför skolan. Jag längtar faktiskt efter att få träffa alla klasskamrater.. och då träffade jag dem senast i fredags.
Förhoppningsvis är det helt normalt att det blir så där med vikten. Att man börjar må mycket bättre, men ändå står stilla i vikt. Det känns lite konstigt. Jag kommer att behöva äta ÄNNU mera för att gå upp i vikt sedan! Varför, varför finns det inte bara ett piller som ger alla en hälsosam vikt bara pang poff? Slipper man alla dessa dieter, näringsdrycker och viktfixering och allt det som kommer med ätstörningar.
Om två timmar börjar dansen jag ska på. Det blir också en prövning! Jag ska då intaga min förmiddags-näringsdryck på skolan med en kompis. Har redan förberett en i chokladsmak så att jag får den ordentligt fryst. Kräsen flicka, haha. Men varför inte njuta av den så mycket man kan? Den är faktiskt riktigt god smakmässigt. Särskilt om man öser på med kaffe. Blir en fin brytning där, det söta med kaffet...
Efter dansen, vid halv tolv, slutar jag för dagen. Så då blir det hem för att äta rester från igår till lunch: Lutfisk, mandelpotatis, vitsås och en tunnbrödrulle med skinka och senap till det. Mumsigt värre!
Eftermiddagsdrycken (bra att jag påminde mig, måste genast frysa ned den!) ska jag också äta själv. Jag tror banne mig att jag ska testa en jordgubb till, bara för att. Jag måste i alla fall ge den smaken två chanser, för när jag testade senast grät jag mig igenom hela och det tog bra länge innan jag ens började äta. Jag säger äta, för jag äter den faktiskt alltid med sked. Betydligt godare då! Om den bara är kall och i flytande form, finns det på alla dryckerna en bismak av järn. Dessutom blir de mycket sötare så. Har du smakat smält vaniljglass vet du vad jag talar om.
Nu så måste jag klä på mig resten av kläderna och göra i ordning det sista inför skolan. Jag längtar faktiskt efter att få träffa alla klasskamrater.. och då träffade jag dem senast i fredags.
måndag 12 december 2011
Dag 87: Smakig mat och operation jullov
Först: Hej alla nya läsare! Tack för alla fina kommentarer jag fått in! Det glädjer mig mycket att folk vill läsa min blogg. För er nya kan jag berätta kort mig mig själv! Jag är alltså en flicka på sexton år som går sitt första år i den naturvetenskapliga inriktningen på gymnasiet. Sedan i maj ungefär har jag skurit ned på mitt matintag så pass mycket jag gått från ett hälsosamt BMI på 19.2 till ett BMI på 15.0 som är mitt nuvarande.
Varför, kan man ju undra. Tja, det började som så att jag tänkte att några kilo ned, det kan inte skada.. Sen har det fortsatt, fortsatt, och fortsatt. Nu har jag inte haft min mens sen i juni och totalt förlorat nästan en fjärdedel av min vikt. Jag är medveten om mina problem och har varit det sedan i september ungefär, men att vända skiten är allt annat än lätt. Här i bloggen luftar jag mina tankar och postar lite bilder (mest på mat, hihi, men även annat!). Ni får väldigt gärna fortsätta kommentera och om ni har någon fråga; fråga! Jag ska försöka svara mitt allra bästa på alla frågor som jag får in.
Det blev ingen Stepwise idag. Nähä. Det var tydligen för "rörigt" och livligt på platsen vi skulle göra det på...pfs. Jag sa flera gånger att det inte störde mig alls, men nej. Sekretess och så Jag är nog lite besviken. Hade väntat länge på det här sen så blev det inget..
Vi pratade lite om möjlig dagvård istället. Min behandlare tyckte att jag inte kunde "stå och stampa" så som jag gjorde nu, särskilt eftersom jag är så pass lågviktig som jag faktiskt är. Tills i morgon, då jag, mamma och pappa ska in igen och träffa en dietist bland annat (och vägning! Aaah) ska jag fundera på saken. De skriver gärna en remiss, jag får gå dit på bedömnigssamtal och då välja om jag vill gå eller inte. Jag vet inte. Jag är inte så sugen på det direkt. Vill ni veta ett starkt skäl varför?
Jo, jag är bortskämd med riktigt fin och god mat hemma. Jag gillar den mycket, även om jag nu inte äter lika stora portioner som jag gjorde förut. Och jag vet att maten på dagvården är lika med skolmatskvalité. Jag som till och med på skolan äter vegetariskt, för det ofta inte är lika mycket hel-och halvfabrikat! Att då stå ut med flera sådana måltider till varje dag.. NEJ. Min gourmériska (finns det ens ett sådant ord?) inre säger emot. Jag vill ha riktig, smakrik och kryddig mat- aldrig någonsin att jag äter korv och potatis eller liknande till middag. Jag har inte ens ätit pannkakor till middag någon gång..
Jag inser också att ett friskt, levnadsglatt liv inte kan komma utifrån. Vad kan de göra egentligen för att få mig att må bättre? Det är jag själv allting hänger på. Har jag ingen, eller nästan ingen, motivation till att bli bättre går det inte oavsett hur många terapeuter jag får träffa. Jag börjar snart med ett projekt som jag kallar "Operation jullov" .Det innebär att på jullovet ska jag försöka äta mitt dagliga behov av mat och lyckas vända viktnedgången. Vad skadar det att försöka liksom? Och tydligen ska tankarna förändras när man lyckas bryta den direkta svälten. Jag är skeptisk. Upp till bevis!
Varför, kan man ju undra. Tja, det började som så att jag tänkte att några kilo ned, det kan inte skada.. Sen har det fortsatt, fortsatt, och fortsatt. Nu har jag inte haft min mens sen i juni och totalt förlorat nästan en fjärdedel av min vikt. Jag är medveten om mina problem och har varit det sedan i september ungefär, men att vända skiten är allt annat än lätt. Här i bloggen luftar jag mina tankar och postar lite bilder (mest på mat, hihi, men även annat!). Ni får väldigt gärna fortsätta kommentera och om ni har någon fråga; fråga! Jag ska försöka svara mitt allra bästa på alla frågor som jag får in.
Det blev ingen Stepwise idag. Nähä. Det var tydligen för "rörigt" och livligt på platsen vi skulle göra det på...pfs. Jag sa flera gånger att det inte störde mig alls, men nej. Sekretess och så Jag är nog lite besviken. Hade väntat länge på det här sen så blev det inget..
Vi pratade lite om möjlig dagvård istället. Min behandlare tyckte att jag inte kunde "stå och stampa" så som jag gjorde nu, särskilt eftersom jag är så pass lågviktig som jag faktiskt är. Tills i morgon, då jag, mamma och pappa ska in igen och träffa en dietist bland annat (och vägning! Aaah) ska jag fundera på saken. De skriver gärna en remiss, jag får gå dit på bedömnigssamtal och då välja om jag vill gå eller inte. Jag vet inte. Jag är inte så sugen på det direkt. Vill ni veta ett starkt skäl varför?
Jo, jag är bortskämd med riktigt fin och god mat hemma. Jag gillar den mycket, även om jag nu inte äter lika stora portioner som jag gjorde förut. Och jag vet att maten på dagvården är lika med skolmatskvalité. Jag som till och med på skolan äter vegetariskt, för det ofta inte är lika mycket hel-och halvfabrikat! Att då stå ut med flera sådana måltider till varje dag.. NEJ. Min gourmériska (finns det ens ett sådant ord?) inre säger emot. Jag vill ha riktig, smakrik och kryddig mat- aldrig någonsin att jag äter korv och potatis eller liknande till middag. Jag har inte ens ätit pannkakor till middag någon gång..
Jag inser också att ett friskt, levnadsglatt liv inte kan komma utifrån. Vad kan de göra egentligen för att få mig att må bättre? Det är jag själv allting hänger på. Har jag ingen, eller nästan ingen, motivation till att bli bättre går det inte oavsett hur många terapeuter jag får träffa. Jag börjar snart med ett projekt som jag kallar "Operation jullov" .Det innebär att på jullovet ska jag försöka äta mitt dagliga behov av mat och lyckas vända viktnedgången. Vad skadar det att försöka liksom? Och tydligen ska tankarna förändras när man lyckas bryta den direkta svälten. Jag är skeptisk. Upp till bevis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)