anna har kommenterat inlägget "Moment":
skönt med en bra dag :) själv har jag nyss haft magsjuka som gjort att jag gått ner ytterligare något kilo, när jag håller på att kämpa med att gå upp.. Men tänkte i alla fall höta med dig vad näringsdryckerna du hade förr heter?:) ska själv börja med dryckerna snart och ville bara veta vad du hade!
Tack tack för all pepp jag får utav dig:D
Svar: Först, tack för kommentaren! :D Magsjuka är helt klart ingen höjdare när man kämpar med vikten. Det blir ju bara ÄNNU svårare att äta, och särskilt att komma igen efter sjukdomen igen... Men det ska helt klart gå, värre saker har du säkert gjort!
De näringsdryckerna som jag drack hette "Fortimel Multi Fibre" och jag tycker faktiskt att de var helt okej. Särskilt frysta och sedan häller man kaffe över. Om man gillar kaffe såklart! Jag gillade verkligen inte jordgubben.. det var verkligen kräkkänsla på den. Haha usch. Så jag råder dig att inte ta jordgubbssmak... Chokladen gick att dricka som den var också, men väl kyld, fast det blir en lätt järnbismak då. Bäst är alltså fryst! Inte lika söt och dessutom är det lite kul att äta "glass" när man ändå måste. Lycka till så mycket med dina näringsdrycker och jag hoppas att de hjälper dig!!! För mig var det gudomligt.
Kram!
Visar inlägg med etikett näringsdrycker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett näringsdrycker. Visa alla inlägg
onsdag 25 januari 2012
måndag 26 december 2011
Svar på kommentar
Johanna skriver: Du är så himla stark, vet du det? Helt sjukt, älskar att läsa din blogg! Har du varit inlagd någon gång? Kraaam
Åh, tack! Jag blir så otroligt glad i själen av att läsa sådana här kommentarer. Jag läser och följer din blogg med, hihi, fastän jag är sparsam med kommenterna där och jag kan inte säga annat än att du är minst lika stark du med! Jag har inte varit inlagd, utan bara, liksom du, haft det "hotet" hängande över mig. Och när dietisten beslutade sig för att akutsätta in näringsdrycker, var det antingen det eller att bli inlagd som gällde. Helt enkelt för att bryta svälten (som jag inte ansåg mig vara under- jag åt ju mängder med mat!) och jag är riktigt glad att jag slapp inläggning. Det känns på något sätt mycket bättre att göra det på hemmaplan, med god, vällagad mat och näringsdrycker på det då.
Goooood fortsättning och gott nytt år! KRAM!
(Ps. Jag gillar din kamera! Hihi. Vi är nog rätt så lika ändå. ds.)
Åh, tack! Jag blir så otroligt glad i själen av att läsa sådana här kommentarer. Jag läser och följer din blogg med, hihi, fastän jag är sparsam med kommenterna där och jag kan inte säga annat än att du är minst lika stark du med! Jag har inte varit inlagd, utan bara, liksom du, haft det "hotet" hängande över mig. Och när dietisten beslutade sig för att akutsätta in näringsdrycker, var det antingen det eller att bli inlagd som gällde. Helt enkelt för att bryta svälten (som jag inte ansåg mig vara under- jag åt ju mängder med mat!) och jag är riktigt glad att jag slapp inläggning. Det känns på något sätt mycket bättre att göra det på hemmaplan, med god, vällagad mat och näringsdrycker på det då.
Goooood fortsättning och gott nytt år! KRAM!
(Ps. Jag gillar din kamera! Hihi. Vi är nog rätt så lika ändå. ds.)
tisdag 20 december 2011
-Svar på kommentar och läkarbesöket-
Anonym skriver: Det låter helt super! Se till att hålla dig till ditt schema fram tills dess bara, så att kroppen blir liiite stabilare först så att du helt säkert inte börjar hetsäta till följd av den långa svältperioden. Jag vill absolut inte skrämma dig för det är en jättebra idé, men det kan ändå vara bra att ha i bakhuvudet att kroppen lätt tar över kontrollen när den är så desperat och man plötsligt "ger med sig" - det är en helt naturlig (men otroligt jobbig för någon med din typ av ätstörning) reaktion för att kroppen BEHÖVER det.
Jag tror det är mycket av den här anledningen som många ätstörnings-enheter rekommenderar att man alltid ska följa ett mar-schema de första månaderna, för då spårar det inte lika lätt ur åt varken det ena eller andra hållet och man besparar sig på jättemycket lidande och kompensation (som i sin tur ofta leder till att kroppen skriker efter ännu mer mat och leder till ännu mer lidande - ska man bli bra så FÅR man inte kompensera åt varken ena eller andra hållet oavsett hur man har ätit innan och då måste ser bli rätt).
Jag hoppas verkligen att du inte tar kommentaren på fel sätt - självklart ska du göra som du känner för men var bara uppmärksam på att kroppen inte lurar dig. Än så länge verkar det ju helt lugnt med näringsdryckerna och det är ju såklart inte samma för alla! Och skulle det hända något så är det bara att återvända till det förbannade matschemat och köra på det ett tag - det fungerar alltid.
Kram och lycka till!
Tack så mycket för den fina kommentaren! Jag tar den inte alls på fel sätt! Tycker att det var väldigt bra att du påminde mig om den där risken särskilt eftersom jag ibland känner mig bottenlös och att jag skulle kunna proppa i mig hur mycket som helst. Det är säkert, som du säger kroppen som säger till att den behöver det. För behöver energi, det gör den verkligen! Jag hoppas verkligen att jag ska kunna klara av att inte äta så pass mycket att det spårar ur. Jag tror också att det inte alls vore bra med min kropp att helt plötsligt få en matchock. Därför tänker jag se till att äta sex gånger per dag (som jag gör nu) även under operation jullov. Men att det inte är helt förbjudet att ta sig en pepparkaka eller två mellan måltiderna!
Sen har jag förvarnat mina föräldrar om den här risken och jag har bett dem att hålla lite koll, så att det inte går överstyr. :)
Dansen idag gick super! I början dansades det Foxtrot. Men jag har väldigt svårt för den typen av närkontakt, särskilt eftersom killarna håller en om midjan. Jag är så hård där. Stenhård. Man känner revbenens konturer rakt igenom! Det är otroligt obehagligt att jag valde att stå över. Satte mig på sidan om när det var foxtrot men en snäll kille bjöd upp mig (fastän det var tjejernas :P) så det blev minsann en foxtrot ändå. Men det gick ganska bra, för han höll mig inte precis vid revbenen, utan längre bak på ryggen.. Då kände han säkert mina skuldror istället, men skitsamma! Kul var det i alla fall. Han får väl skylla sig själv om han bjuder upp benranglet. Haha :( Ska ändra på det där, helt klart.
Efter foxtroten dansade vi schottis. Det var otroligt kul! Jag älskar verkligen danser med lite mera fart i. Och alla roliga skutt! Kändes som en artonhundratalsfilm när alla på dansar omkring i färgglada krinoliner och korkskruvslockigt hår. I morgon blir det förhoppningsvis schottis igen! Sen är alla tre danslektioner slut.. Puh. Det är obligatoriskt för de som läser idrott att gå på dem, så jag såg ingen anledning att inte gå dit. Särskilt eftersom jag faktiskt gillar att dansa.
Efter dansen (jag var tvungen att gå en kvart tidigare..) åkte jag, mamma, pappa och min syster de tio milen till BUP. Vädret var hemskt. Det snöade som fasen, men var inte särskilt kallt, så det var väldigt halt och snön frös sig fast på vindrutetorkarna och det blev dålig sikt.. Usch. Det tog ändå bara en timme och tjugo minuter som vanligt, så vi kom i perfekt tid. Väl där träffade jag en läkare.. Hon var väldigt bekymrad över min låga vikt, men efter en noggrannare undersökning (som bland annat innebar lyssning av hjärta och lungor) blev hon lite lugnare. Jag hade inte toklåg puls, faktiskt rätt så hög -Puh! Då lever jag i alla fall väldigt mycket!- och mitt blodtryck var okej, om än något lågt. Men jag har alltid varit lågtryckig, så det var inte allt för farligt. Och vikten! Jag har gått upp 6 hekto! Det är troligtvis vattenvikt som kroppen samlar på sig, dessutom hade jag nog lite mera mat i magen än sist, men ändå! Otroligt härligt att vågen för en gångs skull inte pekar nedåt. Det betyder ju att det måste gå framåt min kamp. Nu ska det banne mig fortsätta uppåt också!
..för. Jag vill verkligen inte väga så här äckligt lite längre. Efter BUP åkte vi till H&M och jag provade lite kläder. Först testade jag min vanliga storlek, 36, och det var på tok för stort. Sen testade jag 34 och det var lik förbannat på tok för stort. Det är inte normalt. Höll nästan på att brista i gråt i provrummet, igen.
Jag tror det är mycket av den här anledningen som många ätstörnings-enheter rekommenderar att man alltid ska följa ett mar-schema de första månaderna, för då spårar det inte lika lätt ur åt varken det ena eller andra hållet och man besparar sig på jättemycket lidande och kompensation (som i sin tur ofta leder till att kroppen skriker efter ännu mer mat och leder till ännu mer lidande - ska man bli bra så FÅR man inte kompensera åt varken ena eller andra hållet oavsett hur man har ätit innan och då måste ser bli rätt).
Jag hoppas verkligen att du inte tar kommentaren på fel sätt - självklart ska du göra som du känner för men var bara uppmärksam på att kroppen inte lurar dig. Än så länge verkar det ju helt lugnt med näringsdryckerna och det är ju såklart inte samma för alla! Och skulle det hända något så är det bara att återvända till det förbannade matschemat och köra på det ett tag - det fungerar alltid.
Kram och lycka till!
Tack så mycket för den fina kommentaren! Jag tar den inte alls på fel sätt! Tycker att det var väldigt bra att du påminde mig om den där risken särskilt eftersom jag ibland känner mig bottenlös och att jag skulle kunna proppa i mig hur mycket som helst. Det är säkert, som du säger kroppen som säger till att den behöver det. För behöver energi, det gör den verkligen! Jag hoppas verkligen att jag ska kunna klara av att inte äta så pass mycket att det spårar ur. Jag tror också att det inte alls vore bra med min kropp att helt plötsligt få en matchock. Därför tänker jag se till att äta sex gånger per dag (som jag gör nu) även under operation jullov. Men att det inte är helt förbjudet att ta sig en pepparkaka eller två mellan måltiderna!
Sen har jag förvarnat mina föräldrar om den här risken och jag har bett dem att hålla lite koll, så att det inte går överstyr. :)
Dansen idag gick super! I början dansades det Foxtrot. Men jag har väldigt svårt för den typen av närkontakt, särskilt eftersom killarna håller en om midjan. Jag är så hård där. Stenhård. Man känner revbenens konturer rakt igenom! Det är otroligt obehagligt att jag valde att stå över. Satte mig på sidan om när det var foxtrot men en snäll kille bjöd upp mig (fastän det var tjejernas :P) så det blev minsann en foxtrot ändå. Men det gick ganska bra, för han höll mig inte precis vid revbenen, utan längre bak på ryggen.. Då kände han säkert mina skuldror istället, men skitsamma! Kul var det i alla fall. Han får väl skylla sig själv om han bjuder upp benranglet. Haha :( Ska ändra på det där, helt klart.
Efter foxtroten dansade vi schottis. Det var otroligt kul! Jag älskar verkligen danser med lite mera fart i. Och alla roliga skutt! Kändes som en artonhundratalsfilm när alla på dansar omkring i färgglada krinoliner och korkskruvslockigt hår. I morgon blir det förhoppningsvis schottis igen! Sen är alla tre danslektioner slut.. Puh. Det är obligatoriskt för de som läser idrott att gå på dem, så jag såg ingen anledning att inte gå dit. Särskilt eftersom jag faktiskt gillar att dansa.
Efter dansen (jag var tvungen att gå en kvart tidigare..) åkte jag, mamma, pappa och min syster de tio milen till BUP. Vädret var hemskt. Det snöade som fasen, men var inte särskilt kallt, så det var väldigt halt och snön frös sig fast på vindrutetorkarna och det blev dålig sikt.. Usch. Det tog ändå bara en timme och tjugo minuter som vanligt, så vi kom i perfekt tid. Väl där träffade jag en läkare.. Hon var väldigt bekymrad över min låga vikt, men efter en noggrannare undersökning (som bland annat innebar lyssning av hjärta och lungor) blev hon lite lugnare. Jag hade inte toklåg puls, faktiskt rätt så hög -Puh! Då lever jag i alla fall väldigt mycket!- och mitt blodtryck var okej, om än något lågt. Men jag har alltid varit lågtryckig, så det var inte allt för farligt. Och vikten! Jag har gått upp 6 hekto! Det är troligtvis vattenvikt som kroppen samlar på sig, dessutom hade jag nog lite mera mat i magen än sist, men ändå! Otroligt härligt att vågen för en gångs skull inte pekar nedåt. Det betyder ju att det måste gå framåt min kamp. Nu ska det banne mig fortsätta uppåt också!
..för. Jag vill verkligen inte väga så här äckligt lite längre. Efter BUP åkte vi till H&M och jag provade lite kläder. Först testade jag min vanliga storlek, 36, och det var på tok för stort. Sen testade jag 34 och det var lik förbannat på tok för stort. Det är inte normalt. Höll nästan på att brista i gråt i provrummet, igen.
 |
| Jag må ångra mig sen över det här. Men jag vill att ni ärligt säger. HUR FASEN KAN MAN VILJA SE UT SÅ HÄR? Hur fasen kan man tycka att det är snyggt? Det är helt sjukt! Jag blir så arg på alla sjuka skönhetsideal, men jag känner mig också hopplös- vad skulle lilla jag kunna göra för att påverka dem? Lägga upp en bild? Hah. Det hjälper nog inte. Om nu nu möjligtvis tycker att det här är "snyggt" tycker jag att ni nu genast ska läsa på om riskerna och hur farligt det är att vara underviktig eller ha anorexi. Frågar er då om ni tycker att NÅGON är värd att ha det så, snyggt eller inte. Vill man vara fin får man lida pin! Ja, men till vilken grad? Till den grad att man faller död ned? Jag lovar, som död är man inte särskilt fin. |
Dag 96: Operation jullov!
Operation jullov, som fina J (http://thisonesforyouana.blogg.se/) också kommer att delta i ska innebära vissa saker, i alla fall för min del! Jag ser gärna att J gör en liknande lista, men utifrån sina egna behov och önskningar! Vem vet, kanske även flera vill hänga på? Kommentera gärna i så fall och vi kämpar tillsammans! Det vore så kul att ha flera att prata med :)
Alltså! Operation jullov innebär att man ska välja ett RIKTIGT liv istället för ätstörningen och verkligen vara beredd på att lämna skiten bakom sig och gå vidare i livet med en erfarenhet istället. Det låter helt hemskt, kanske flera av er tänker. Men det är det inte! Det är bara helt förjävligt i början och varje bit utöver det ni brukar äta kommer att kännas som jordens undergång och världens svek mot er själva. Vill ni ha ett exempel?
Det här skrev jag den 23e oktober när jag inte alls var beredd på att lämna det.
Vid frukosten. Jag har blivit väckt runt halv nio, endast för att kliva upp och äta frukost. Tar den sista tuggan av min kanelhavregrynsgröt och dricker ur mitt vattenglas. Pappa har precis kokat klart ett par ägg och sitter och tuggar i sig ett. Kaviar har han på. Det är väldigt gott och han lyckades få äggen perfekt kokta, enligt min smak.
Jag vill så, så gärna ha ett. Men jag vet att ett ägg, med kaviar dessutom, skulle gå på över 70 kalorier vilket är nästan som en grötfrukost till! Det är inte okej. I så fall skulle min frukost vara på över 200 kalorier! Sjukt.
Jag vet att jag kommer ångra mig sen. Att äcklet kommer välla över mig. Ändå gör jag det. Går fram till kastrullen, tar mig ett ägg. Den är svårskalad, men jag lyckas skala den ändå. Väl skalad får jag lust att ångra mig, ge det till pappa, vadsomhelst. Jag inser att jag inte kan göra det. Har jag tagit mig ett ägg, ska jag bannemig äta upp det.
Så det gör jag också.
Efter lunch ska jag nog ta mig en långpromenad.
Jag gick alltså i över en timme för att jag ätit ett ÄGG mer än normalt. Vad var det där ägget egentligen, 70 kcal kanske? Om ens det! Det är helt otroligt. Ett ägg kunde inte under några omständigheter påverka min vikt. Det var dessutom inte att "falla för en frestelse" som jag skrev några timmar senare i ett annat inlägg. Det var ingenting.
Många blir helt galna när man är hungrig. I alla fall på dåligt humör. Har man inte ätit ordentligt blir det svårt att koncentrera sig, man kanske får lättare att börja gråta, bli arg och så vidare. Lägg då på att ständigt ha den där hungern (även om du fysiskt inte känner den) i flera, flera månader så kan ni ju tänka er. Man blir negativ till allt och vill inte bryta den, för man blir rädd hur det ska vara utan att känna det. Man går som sagt inte omkring och är ständigt hungrig, för man lyckas lura sig själv att man inte är det och att man har ätit "tillräckligt" trots att man absolut inte har det, men kroppen är hungrig och hjärnan är utsvulten.
Nästan ingen bryter den där svälten utan problem. Min första natt, när jag insåg att jag var tvungen att bryta den (efter det att jag hämtat ut näringsdryckerna) var den värsta i mitt liv. Jag har aldrig tidigare känt sådan ångest, varken fysiskt eller psykiskt! Det blev svårt att andas och jag fick ont i hela kroppen, samtidigt som jag kalkylerade ut de värsta planerna på att komma undan som jag kunde komma på. Hela nästa dag, min första med tre näringsdrycker, var inte heller att leka med. Det tog LÅNG tid innan jag fick i mig dryckerna och jag fick bara i mig ytterst lite till lunch och middag. Dagen efter fick jag ett sammanbrott strax innan middagen, för jag var så fullständigt proppmätt hela tiden (egentligen var det bara känslorna som det var fel på, för ojoj vad min kropp var hungrig!) och verkligen kände att jag inte borde äta mer på flera veckor för att kompensera upp alla näringsdrycker. Men jag bet ihop. Gjorde det. Tänkte i alla fall ge det en chans, för vem vet, kanske hade alla rätt i att tankarna förändrades? Och det hade det!
Den tredje dagen klarade jag mig igenom utan en enda tår eller ångestattack. Nu har det gått fyra hela dagar utan att jag känt något problem alls i dryckerna. Jag känner mig bättre än någonsin och så otroligt fri i tankarna... Alltså! Nu har jag snart babblat en himla massa utöver "Operation Jullov" men jag ska återgå till ämnet.. Hahah.
Min lista på utmaningar över julen
-Ta det jag är sugen på. Oavsett om det är en pepparkaka eller en skinkmacka.
-Äta när jag är hungrig, även om jag ätit både näringsdryck och vanliga måltider. För om kroppen är hungrig, vill den ha mat! Och då ska jag vara snäll och ge den det.
-Göra roliga saker och inte bara sitta hemma och dega.
-Inte tänka alltför mycket på vad jag har ätit eller ska äta, utan bara njuta av varje måltid som ny!
-Dricka mina näringsdrycker OCH äta det jag känner för ändå. Mina näringsdrycker ska inte vara en ursäkt till att inte äta annat.
-Smörja in mig. Så att jag slipper gå omkring som en levande torrboll.
-Dricka mycket kaffe! Man måste tänka lite på själen också.. Och kaffe är ju så gott! Med mjölk i, för jag gillar det inte annars! Så det så.
-Äta upp alla goda pralinerna i aladdinaskarna. Bara för att jag kan. Hihi.
-Skåla i cider på nyår och skriva en hel rad lista med nyårslöften. Som att bli frisk och få göra det jag vill!
-Falla för frestelser. HELA TIDEN! Det ska jag göra. För det är ingen frestelse egentligen att ta en chokladbit- det är bara bra om man inte har en 150kilos övervikt såklart. Hälsosamt är bäst och magert är inte alls hälsosamt!!! Mat är medicin!
-Göra flera efterrätter och äta dem själv också!
-Räkna lite matte. Hehe.
-Dricka varm mjölk med kakao. Många gånger.
-Inte ge Ana en enda liten jävla sak att säga till om.
-Försöka att inte titta på kcal-innehåll och innehållsförteckningen på allt jag äter. Om jag gör det - välj det som jag HELST vill ha! :D Mat handlar om så mycket mer än ingredienser.
Jag kan komma på massvis med saker till, men det här får nog räcka än så länge.. :)
Alltså! Operation jullov innebär att man ska välja ett RIKTIGT liv istället för ätstörningen och verkligen vara beredd på att lämna skiten bakom sig och gå vidare i livet med en erfarenhet istället. Det låter helt hemskt, kanske flera av er tänker. Men det är det inte! Det är bara helt förjävligt i början och varje bit utöver det ni brukar äta kommer att kännas som jordens undergång och världens svek mot er själva. Vill ni ha ett exempel?
Det här skrev jag den 23e oktober när jag inte alls var beredd på att lämna det.
Vid frukosten. Jag har blivit väckt runt halv nio, endast för att kliva upp och äta frukost. Tar den sista tuggan av min kanelhavregrynsgröt och dricker ur mitt vattenglas. Pappa har precis kokat klart ett par ägg och sitter och tuggar i sig ett. Kaviar har han på. Det är väldigt gott och han lyckades få äggen perfekt kokta, enligt min smak.
Jag vill så, så gärna ha ett. Men jag vet att ett ägg, med kaviar dessutom, skulle gå på över 70 kalorier vilket är nästan som en grötfrukost till! Det är inte okej. I så fall skulle min frukost vara på över 200 kalorier! Sjukt.
Jag vet att jag kommer ångra mig sen. Att äcklet kommer välla över mig. Ändå gör jag det. Går fram till kastrullen, tar mig ett ägg. Den är svårskalad, men jag lyckas skala den ändå. Väl skalad får jag lust att ångra mig, ge det till pappa, vadsomhelst. Jag inser att jag inte kan göra det. Har jag tagit mig ett ägg, ska jag bannemig äta upp det.
Så det gör jag också.
Efter lunch ska jag nog ta mig en långpromenad.
Jag gick alltså i över en timme för att jag ätit ett ÄGG mer än normalt. Vad var det där ägget egentligen, 70 kcal kanske? Om ens det! Det är helt otroligt. Ett ägg kunde inte under några omständigheter påverka min vikt. Det var dessutom inte att "falla för en frestelse" som jag skrev några timmar senare i ett annat inlägg. Det var ingenting.
Många blir helt galna när man är hungrig. I alla fall på dåligt humör. Har man inte ätit ordentligt blir det svårt att koncentrera sig, man kanske får lättare att börja gråta, bli arg och så vidare. Lägg då på att ständigt ha den där hungern (även om du fysiskt inte känner den) i flera, flera månader så kan ni ju tänka er. Man blir negativ till allt och vill inte bryta den, för man blir rädd hur det ska vara utan att känna det. Man går som sagt inte omkring och är ständigt hungrig, för man lyckas lura sig själv att man inte är det och att man har ätit "tillräckligt" trots att man absolut inte har det, men kroppen är hungrig och hjärnan är utsvulten.
Nästan ingen bryter den där svälten utan problem. Min första natt, när jag insåg att jag var tvungen att bryta den (efter det att jag hämtat ut näringsdryckerna) var den värsta i mitt liv. Jag har aldrig tidigare känt sådan ångest, varken fysiskt eller psykiskt! Det blev svårt att andas och jag fick ont i hela kroppen, samtidigt som jag kalkylerade ut de värsta planerna på att komma undan som jag kunde komma på. Hela nästa dag, min första med tre näringsdrycker, var inte heller att leka med. Det tog LÅNG tid innan jag fick i mig dryckerna och jag fick bara i mig ytterst lite till lunch och middag. Dagen efter fick jag ett sammanbrott strax innan middagen, för jag var så fullständigt proppmätt hela tiden (egentligen var det bara känslorna som det var fel på, för ojoj vad min kropp var hungrig!) och verkligen kände att jag inte borde äta mer på flera veckor för att kompensera upp alla näringsdrycker. Men jag bet ihop. Gjorde det. Tänkte i alla fall ge det en chans, för vem vet, kanske hade alla rätt i att tankarna förändrades? Och det hade det!
Den tredje dagen klarade jag mig igenom utan en enda tår eller ångestattack. Nu har det gått fyra hela dagar utan att jag känt något problem alls i dryckerna. Jag känner mig bättre än någonsin och så otroligt fri i tankarna... Alltså! Nu har jag snart babblat en himla massa utöver "Operation Jullov" men jag ska återgå till ämnet.. Hahah.
Min lista på utmaningar över julen
-Ta det jag är sugen på. Oavsett om det är en pepparkaka eller en skinkmacka.
-Äta när jag är hungrig, även om jag ätit både näringsdryck och vanliga måltider. För om kroppen är hungrig, vill den ha mat! Och då ska jag vara snäll och ge den det.
-Göra roliga saker och inte bara sitta hemma och dega.
-Inte tänka alltför mycket på vad jag har ätit eller ska äta, utan bara njuta av varje måltid som ny!
-Dricka mina näringsdrycker OCH äta det jag känner för ändå. Mina näringsdrycker ska inte vara en ursäkt till att inte äta annat.
-Smörja in mig. Så att jag slipper gå omkring som en levande torrboll.
-Dricka mycket kaffe! Man måste tänka lite på själen också.. Och kaffe är ju så gott! Med mjölk i, för jag gillar det inte annars! Så det så.
-Äta upp alla goda pralinerna i aladdinaskarna. Bara för att jag kan. Hihi.
-Skåla i cider på nyår och skriva en hel rad lista med nyårslöften. Som att bli frisk och få göra det jag vill!
-Falla för frestelser. HELA TIDEN! Det ska jag göra. För det är ingen frestelse egentligen att ta en chokladbit- det är bara bra om man inte har en 150kilos övervikt såklart. Hälsosamt är bäst och magert är inte alls hälsosamt!!! Mat är medicin!
-Göra flera efterrätter och äta dem själv också!
-Räkna lite matte. Hehe.
-Dricka varm mjölk med kakao. Många gånger.
-Inte ge Ana en enda liten jävla sak att säga till om.
-Försöka att inte titta på kcal-innehåll och innehållsförteckningen på allt jag äter. Om jag gör det - välj det som jag HELST vill ha! :D Mat handlar om så mycket mer än ingredienser.
Jag kan komma på massvis med saker till, men det här får nog räcka än så länge.. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)