Hahah åh. Igår var det iväg till stan och BUP! Vägning. Jag stod som ett fån på vågen i bara underkläder och ville bara skutta omkring av lycka och känslan av seger. Det är så här det ska kännas. Det är så här det ska vara när man är glad, inte den där fejkade känslan av att gå ned i vikt.
Jag kunde inte låta bli att räkna ut mitt bmi, 16.5. Det var förvisso efter lunchen (åhå, vegetarisk buffé, mumsigt värre!) men det har jag ju vägt mig med förut där på BUP, så det kan inte ha varit allt för stor skillnad. Det är HELT OTROLIGT! Jag har snart gått upp hälften av vad som jag behöver för att nå en normalvikt. Vet ni vad jag firade det med? Våfflor! Något som har kommit att bli min absolut favoritbrunch. Det innehåller en hel del trevliga grejer (mjölk, smör, mjöl) där jag får i mig massa näringsämnen och otroligt nyttig och viktig energi, och sedan med en massa goda pålägg på blir det dessutom otroligt gott. Jag håller mig fortfarande till favoriten massor med grekisk yoghurt, kaviar och lök.. Annars är apelsinmarmelad, blåbär och hallon inte så dumt heller!
Har ni några andra våffeltips? Jag är inte alls förtjust i att ha grädde på då jag faktiskt inte gillar grädde som det är, så det är tyvärr kört.. Glass kan man ju ha, men det är inte särskilt mättande och dessutom riktigt sött när det smälter. Matiga tips mottages tacksamt!
Efter våfflorna blev det en riktigt god kopp kaffe med gräddmjölk (mjölk och en skvätt grädde) samt en aladdinpralin. Den näst sista! Nooo! Jag vet inte vad jag ska göra utan min aladdinask.. jag kanske borde vänja mig vid något annat, för choklad blir så mäktigt efter ett antal gram. Haha. Hm. Kex och camembert är ju gott! Det får jag köra på ett tag nu. Amnamn. Mat är gott och bra, kom ihåg det. Det är ingenting som är onödigt, ingenting som gör dig ful, ingenting som bör få dig att må dåligt- tvärtom! Mat är till för att vi ska må bra, punkt slut. Så ta hand om den, ät gott och lev!
Jo just! Jag fick en kommentar om att göra en steg-för-steg-visning hur jag viker mina servetter, och det kommer upp lite senare! Måste ta korten först.. Hihi. Nu ska jag ut och skotta lite. Det har snöat så förfärligt mycket här, att vi snart har en meter snö..
Ps. Håller förresten på att göra om i designen som ni kanske ser, är långt ifrån klar, så bli inte chockad om ni ser denna blogg bli klädd i diverse konstigheter- jag måste pröva innan jag blir nöjd. :P ds.
Visar inlägg med etikett kommentar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kommentar. Visa alla inlägg
torsdag 5 januari 2012
måndag 2 januari 2012
Kontroll eller kontroll?
Anorexi och andra ätstörningar handlar för många om just kontroll. Att begränsa, kontrollera, maten blir ett sätt att "få ordning på sig själv". Och att då behöva släppa den där kontrollen man har skapat till sig själv, känns helt vansinnigt läskigt och faktiskt ibland helt omöjligt att göra. Man skapar sig vanor, olika från person till person som förstärks i och med energibrister, främst bristen på fett. Faktiskt leder den dåliga kosthållningen till tvångstankar, som FÖRSVINNER när man förbättrar sin kost.
Så var det för mig, helt klart. Jag körde på mina samma gamla skålar och bestick till allting men jag hade även värre saker. Som att klara ut en spindelharpan innan jag somnade på mobilen. Det ledde till att jag kunde ligga vaken nästan en timme extra just bara för att gå ut.. I somras hade jag andra saker att göra innan jag gick och la mig, som att jag måste klara ut ett sudoku. Det blir självklart otroligt jobbigt, men det går faktiskt inte att sluta. Jag försökte flera gånger, men då låg jag vaken i flera timmar istället tills jag la ut det där jävla pusslet.
För mig kändes det som om jag hade kontroll och koll på saker och ting när jag gjorde det på mitt sätt.
Vad händer då när det inte blir på mitt sätt längre? Blir allt förstört då? Nej!
Det är faktiskt riktigt jädra skönt att slippa dessa ritualer. Och det känns faktiskt inte som om jag har förlorat kontrollen, som många kan tro. Tvärtom! Det är först nu jag har verklig kontroll, när jag inte längre är slav under något annat. Jag kan äta mina kex med ost utöver det jag brukar utan att känna att nu exploderar jag i storlek och nu går det lika bra att äta tjugotvå kex till för jag är redan tjock. Det ÄR inte så. Jag har ätit som fasen, tro mig, många av er hade blivit rädda om ni visste vad jag stoppade i mig och jag är långt ifrån tjock. Den lilla förändringen som blivit beror främst på att jag ökat mina måltider riktigt mycket och faktiskt begär mina föräldrar ibland att spetsa maten med grädde och sånt. Och inte ens det får mig att öka i vikt på riktigt. För det är mycket vätska man samlar på sig. Jag kommer nog inte klara av att äta mig sundare på bara mat utan jag kommer attt behöva äta mina ost och kex och praliner mellan måltiderna och även näringsdrycker.
Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut av detta inlägg. Haha. Men alltså, för mig känns det verkligen inte som om jag tappat kontrollen nu när jag äter bra. Jag är inte alls rädd för mig själv längre och vad jag gör mot mig själv och jag känner inte att jag inte kan lita på mig själv. Förut försökte jag ju hålla mig borta från köket när jag var ensam hemma, för jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig från att äta något, om det så var en tomat. Bara en sån sak gör det otroligt värt att faktiskt bli frisk. Det är nu jag tar tillbaka kontrollen till mitt liv.
Att våga inte bry sig så mycket. :)
Så var det för mig, helt klart. Jag körde på mina samma gamla skålar och bestick till allting men jag hade även värre saker. Som att klara ut en spindelharpan innan jag somnade på mobilen. Det ledde till att jag kunde ligga vaken nästan en timme extra just bara för att gå ut.. I somras hade jag andra saker att göra innan jag gick och la mig, som att jag måste klara ut ett sudoku. Det blir självklart otroligt jobbigt, men det går faktiskt inte att sluta. Jag försökte flera gånger, men då låg jag vaken i flera timmar istället tills jag la ut det där jävla pusslet.
För mig kändes det som om jag hade kontroll och koll på saker och ting när jag gjorde det på mitt sätt.
Vad händer då när det inte blir på mitt sätt längre? Blir allt förstört då? Nej!
Det är faktiskt riktigt jädra skönt att slippa dessa ritualer. Och det känns faktiskt inte som om jag har förlorat kontrollen, som många kan tro. Tvärtom! Det är först nu jag har verklig kontroll, när jag inte längre är slav under något annat. Jag kan äta mina kex med ost utöver det jag brukar utan att känna att nu exploderar jag i storlek och nu går det lika bra att äta tjugotvå kex till för jag är redan tjock. Det ÄR inte så. Jag har ätit som fasen, tro mig, många av er hade blivit rädda om ni visste vad jag stoppade i mig och jag är långt ifrån tjock. Den lilla förändringen som blivit beror främst på att jag ökat mina måltider riktigt mycket och faktiskt begär mina föräldrar ibland att spetsa maten med grädde och sånt. Och inte ens det får mig att öka i vikt på riktigt. För det är mycket vätska man samlar på sig. Jag kommer nog inte klara av att äta mig sundare på bara mat utan jag kommer attt behöva äta mina ost och kex och praliner mellan måltiderna och även näringsdrycker.
Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut av detta inlägg. Haha. Men alltså, för mig känns det verkligen inte som om jag tappat kontrollen nu när jag äter bra. Jag är inte alls rädd för mig själv längre och vad jag gör mot mig själv och jag känner inte att jag inte kan lita på mig själv. Förut försökte jag ju hålla mig borta från köket när jag var ensam hemma, för jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig från att äta något, om det så var en tomat. Bara en sån sak gör det otroligt värt att faktiskt bli frisk. Det är nu jag tar tillbaka kontrollen till mitt liv.
Att våga inte bry sig så mycket. :)
onsdag 14 december 2011
-Svar på kommentar-
Tova: Intressant hur du skriver att nu kommer alla att bli nöjda, alla som vill att du ska bli tjock. Det tycker jag du ska fundera mer på, för det tror jag är viktigt i din väg mot att bli frisk. Hur ska du göra för att gå upp i vikt men ändå inte känna att du bara ger upp "dig själv" och tillfredsställer alla andra? Vilka andra sätt, förutom svält, finns att vara självständig på och inte bara "vara duktig", som andra vill att du ska vara? Hur ska du stå upp för dig själv på andra sätt än genom maten?
Egentligen var det nog inte det friska Tua som sa så där. Jag vet ju att ingen vill att jag ska bli tjock, bara frisk och hälsosam. Men det känns lite så ibland, eftersom när jag "ger upp" innebär det naturligtvis att gå upp i vikt också. Gå upp i vikt för mig, blir nästan ekvivalent med att bli tjock. Fastän jag BMI räknat utan problem skulle kunna gå upp tio kilo och ändå räknas som smal/normalviktig.
Jag tror att jag måste se detta som om jag förtjänar att må bra, för jag har ju egentligen inte gjort någonting för att förtjäna att inte må bra! Jag tycker ju att alla förtjänar det, jag är ju starkt emot dödsstraff till exempel, så varför skulle jag själv vara undantaget från den regeln?
Vara duktig behöver man egentligen inte. Jag tror att jag måste sätta upp mål för mig själv, vad jag vill göra med mitt liv. Jag vill kunna resa! Jag vill kunna åka till nya, spännande platser och njuta av livet- eftersom jag faktiskt har turen nog att kunna leva så bra. Jag hoppas verkligen (andra säger att de vet, men som sagt, upp till bevis!) att jag nu när jag tvingar i mig näringsdryckerna och samtidigt äter, lyckas ändra mina tankar också. I alla fall väcka till liv den friska sidan inom mig, som inte tycker att jag borde svälta utan faktiskt ta chansen till att få ett fantastiskt liv. Det är en möjlighet som jag absolut inte vill slänga bort.
Just nu i början kommer det nog mest kännas väldigt, väldigt jobbigt och jag kommer att fortsätta med mina undanflykter och idiotiska resonemang (stundtals skrattar jag åt mig själv, jag inser faktiskt hur mycket jag ljuger) men jag tycker att det är värt ett försök i alla fall att testa dessa näringsdrycker. Jag kommer ju inte undan. Antingen blir det näringsdrycker hemma, eller sond och så via inläggning. Jag stannar hellre hemma, för jag tror att det är den lättare (ha! svårast är de alla, men lättare än svårast :P) metoden för mig.
Självständig har jag ju alltid varit och även om jag kanske skulle behöva punktbevakning (jag är bevakad nu också, men jag får i alla fall gå på toa och så själv..)tror jag, nej jag vet, att när jag väl bestämt mig så jävlar går det. Så är det! Och jag har bestämt mig för att ge detta en chans. Mycket för att jag räknat ut att jag i teorin bara kan gå upp två kilo på dessa näringsdrycker (räknat om jag äter tillräckligt annan mat för att täcka dagsbehovet, vilket jag ju inte direkt gör) och två kilo är inte FÖRFÄRLIGT mycket. Det är en del, känns det som nu, men tjockkänslan säger två kilo för varje näringsdryck och inte två kilo för 48 drycker.
Egentligen var det nog inte det friska Tua som sa så där. Jag vet ju att ingen vill att jag ska bli tjock, bara frisk och hälsosam. Men det känns lite så ibland, eftersom när jag "ger upp" innebär det naturligtvis att gå upp i vikt också. Gå upp i vikt för mig, blir nästan ekvivalent med att bli tjock. Fastän jag BMI räknat utan problem skulle kunna gå upp tio kilo och ändå räknas som smal/normalviktig.
Jag tror att jag måste se detta som om jag förtjänar att må bra, för jag har ju egentligen inte gjort någonting för att förtjäna att inte må bra! Jag tycker ju att alla förtjänar det, jag är ju starkt emot dödsstraff till exempel, så varför skulle jag själv vara undantaget från den regeln?
Vara duktig behöver man egentligen inte. Jag tror att jag måste sätta upp mål för mig själv, vad jag vill göra med mitt liv. Jag vill kunna resa! Jag vill kunna åka till nya, spännande platser och njuta av livet- eftersom jag faktiskt har turen nog att kunna leva så bra. Jag hoppas verkligen (andra säger att de vet, men som sagt, upp till bevis!) att jag nu när jag tvingar i mig näringsdryckerna och samtidigt äter, lyckas ändra mina tankar också. I alla fall väcka till liv den friska sidan inom mig, som inte tycker att jag borde svälta utan faktiskt ta chansen till att få ett fantastiskt liv. Det är en möjlighet som jag absolut inte vill slänga bort.
Just nu i början kommer det nog mest kännas väldigt, väldigt jobbigt och jag kommer att fortsätta med mina undanflykter och idiotiska resonemang (stundtals skrattar jag åt mig själv, jag inser faktiskt hur mycket jag ljuger) men jag tycker att det är värt ett försök i alla fall att testa dessa näringsdrycker. Jag kommer ju inte undan. Antingen blir det näringsdrycker hemma, eller sond och så via inläggning. Jag stannar hellre hemma, för jag tror att det är den lättare (ha! svårast är de alla, men lättare än svårast :P) metoden för mig.
Självständig har jag ju alltid varit och även om jag kanske skulle behöva punktbevakning (jag är bevakad nu också, men jag får i alla fall gå på toa och så själv..)tror jag, nej jag vet, att när jag väl bestämt mig så jävlar går det. Så är det! Och jag har bestämt mig för att ge detta en chans. Mycket för att jag räknat ut att jag i teorin bara kan gå upp två kilo på dessa näringsdrycker (räknat om jag äter tillräckligt annan mat för att täcka dagsbehovet, vilket jag ju inte direkt gör) och två kilo är inte FÖRFÄRLIGT mycket. Det är en del, känns det som nu, men tjockkänslan säger två kilo för varje näringsdryck och inte två kilo för 48 drycker.
-Hojt!-
Hej Tua. Jag blir ledsen när jag läser allt detta och jag har fått gå igenom precis samma sak själv (fast inte i hemmet). De där 900 kalorierna känns fruktansvärda, jag vet det. Men tro mig - tänkandet KOMMER ändras om du bara fortsätter. Glöm inte bort att det tar tid, det är ju det som är det jävliga med den här sjukdomen. Allt är en väntan som man måste härda ut och det är inte det lättaste.
Jag har kommenterat här några gånger nu (det är jag som är 15 år och inlagd just nu, så jag kollar allt från mobilen) och jag tänkte bara säga att OM du skulle vilja byta mobilnummer eller så så är det bara att hojta i ett inlägg. Jag vill helst inte skriva ut det öppet här i en kommentar, men det går ju säkert att lösa. Vill du maila eller så så gör jag gärna det med och vill du bara se vad jag är för filur så kan jag skicka min Facebook.
Jag förstår att det här måste vara en VÄLDIGT skum kommentar och kanske inte det första man slänger ur sig egentligen. Men jag vill ändå att du ska veta att möjligheten verkligen finns och att jag är beredd att göra allt jag kan för att underlätta. Jag har ju ändå gått och går fortfarande igenom ungefär samma sak, och det är alltid lättare om man är två.
Jaja. Du får väl tänka över det.
Som sagt är det bara att hojta!
Kramar, S
Jag hojar till! Nu! Tar emot all hjälp med tacksamhet. Allting som kan underlätta tas emot med världens tacksamhet. Och mer tacksamhet.. Nej men. nu är det näringsdryck om tio minuter och jag är halvdöd. Jag vet inte hur jag ska kontakta dig, men du kan gärna skriva ett mail eller så till pavagner@hotmail.com så ska jag hålla det under uppkik! Tar gärna emot din Facebook också, så får du min.
Tack så mycket för den fina kommentaren. Det känns faktikt redan lite, lite lättare. :)
Nu kommer pappa. Frysen chokladdryck á 300 jävla kcal står redo. VILL INTE
Jag har kommenterat här några gånger nu (det är jag som är 15 år och inlagd just nu, så jag kollar allt från mobilen) och jag tänkte bara säga att OM du skulle vilja byta mobilnummer eller så så är det bara att hojta i ett inlägg. Jag vill helst inte skriva ut det öppet här i en kommentar, men det går ju säkert att lösa. Vill du maila eller så så gör jag gärna det med och vill du bara se vad jag är för filur så kan jag skicka min Facebook.
Jag förstår att det här måste vara en VÄLDIGT skum kommentar och kanske inte det första man slänger ur sig egentligen. Men jag vill ändå att du ska veta att möjligheten verkligen finns och att jag är beredd att göra allt jag kan för att underlätta. Jag har ju ändå gått och går fortfarande igenom ungefär samma sak, och det är alltid lättare om man är två.
Jaja. Du får väl tänka över det.
Som sagt är det bara att hojta!
Kramar, S
Jag hojar till! Nu! Tar emot all hjälp med tacksamhet. Allting som kan underlätta tas emot med världens tacksamhet. Och mer tacksamhet.. Nej men. nu är det näringsdryck om tio minuter och jag är halvdöd. Jag vet inte hur jag ska kontakta dig, men du kan gärna skriva ett mail eller så till pavagner@hotmail.com så ska jag hålla det under uppkik! Tar gärna emot din Facebook också, så får du min.
Tack så mycket för den fina kommentaren. Det känns faktikt redan lite, lite lättare. :)
Nu kommer pappa. Frysen chokladdryck á 300 jävla kcal står redo. VILL INTE
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)