Prestationsångest

Jag har svårt att komma med ett positivt inlägg just nu, men jag ska försöka lite senare.

Det känns.. tja. Inte så bra. Fast egentligen borde det vara bra! Jag måste lära mig att kunna acceptera saker, men den här gången var det särskilt jobbigt. Matte. Ni vet ju att jag älskar det ämnet? Fick tillbaka provet som gjordes igår.. egentligen var det inte dåligt gjort av mig, inte alls. Jag kämpade. Och jag pluggade mycket inför provet.. fick C. Det är inte dåligt, jag vet det, men svårt för mig att smälta. Som vanligt. Jag förstår inte varför det ska vara så - det är ju bra. Hade i alla fall klarat en av två A-poäng, så det är väl bra. Men aldrig, aldrig att det ska gå hela vägen fram! Det är liksom omöjligt för mig. Menmen.

Jag borde inte basera mig på mina provresultat. Jag är inte dum, bara för att jag inte får full pott. Men, när det känns som om jag fattat alltihopa, blir det ett litet bakslag att få sådana resultat.

Nu har jag hejdundrande mycket skolarbete. Fysikprov på måndag till exempel. Fysiken är ett ämne där jag bara känner pessimism  Det går dåligt, dåligt. Jag fattar inte, jag har svårt att acceptera det vi gör. Alltså tappar jag helt suget och börjar känna att det spelar fasen ingen roll - ändå svider det djupt inne i hjärtat av att se resultaten av min arrogans på proven. Man fasen, jag får skylla mig själv som inte bryr mig! Ändå gör det ont. Sjukhelsikes ont.

Varför? Varför kan man bara inte släppa det? Jag ÄR inte sämre bara för att jag inte har toppbetyg. Absolut inte. Faktum är att majoriteten av Sveriges befolkning inte har det. Jag tror att det blir lite så på grund av andras förväntningar av en också. Även om de kanske inte bryr sig just nu, men jag har alltid varit "pluggisen" och hon som skrev rätt på alltihopa. Men det var på högstadiet och då behövde jag inte plugga ett enda skit för att få de betygen jag fick, de liksom föll bara på plats och jag lärde mig det jag behövde på lektionerna.

Nu kan jag klara E, kanske D, om jag följer med. Vill jag mer, måste jag lägga manken till hemma. Och det har jag svårt för. När jag försöker, som jag faktiskt gjort med matten, slutade jag på ett C. KAN jag inte ha A? Nej, nu blir jag sur på mig själv. Varför känns det som om jag ska ha A? Jag baseras inte på betygen. Men det går inte att fatta. Det går inte att trycka in i min hjärna.

Vid sådana tillfällen som nu tvekar jag på om jag verkligen valt rätt linje. Visst, jag tycker att matte är kul. Och jag gillar biologi. Men egentligen är jag nog samhällsvetare i själ och hjärta.

Bild från mars 2012.

Svar på frågestund del 1

Eftersom jag faktiskt fick riktigt många frågor till frågestunden (kommer du på nya nu, fråga på, fråga på!) så delar jag upp svaren i flera delar så att jag slipper ett gigantiskt inlägg. Det var flera frågor om mitt rum också, men det har jag ju redan postat ett inlägg om :D


Skulle du vilja göra en videoblogg?
Hhhm. Kanske. Jag är inte alls särskilt bra på att tala inför kamera antar jag, men jag kan absolut göra ett försök! Frågan är väl bara vad jag skulle prata om.... Hhhm.

Har du varit i Hälsingland?
Jag har varit i Hälsingland så som i att köra förbi Söderhamn  när man är på väg till Stockholm.. Men tyvärr inte stannat och sett Hälsingland någonting!

Vilken är din favoritsmiley?
:D är nog min favoritsmiley, i alla fall den smiley som jag använder oftast. Den är så löjligt glad på något sätt!

Vilken är din favoriträtt?
Oj. Mycket svår fråga! Alltså väldigt, väldigt svår. Mina absolut favoriter är surströmming, stifado (grekisk köttgryta), sushi, kallröktlaxröra.. bananpannkakor. Hhm. Nejmen skulle jag välja en rätt vore det surströmming!

Jag undrar också om du kan göra en videoblogg!
Ja, jag ska göra ett försök! Men räkna inte med något fantastiskt :P

Vad fick dig att bestämma dig för att bli frisk?
Att jag som sjuk aldrig skulle kunna göra de saker jag alltid velat göra. Att jag insåg att fortsätter jag så här kommer jag aldrig att kunna klara mig själv.. Eller ja, det tog ett tag innan jag ens ville bli frisk, på riktigt. Det var någon vecka efter att det jag börjat med näringsdrycker (i december) och lyckats vända svälten. Annars ville jag bara gå ned ännu mera och absolut inte dricka näringsdrycker eller gå upp i vikt..
Är du höger- eller vänsterhänt och har du provat att borsta tänderna med den motsatta?
Jag är högerhänt! Och jag har faktiskt inte provat att borsta tänderna med den motsatta.. Är det svårt? Jag testar ikväll och kan meddela hur det gick sedan!

Hur många och vilka är ni i familjen?
Det beror nog lite på hur man räknar familj.. Jag bor just nu med min mamma och pappa, min helsyster Moa (19år) bor sedan i juni hos sin pojkvän i Bjästa, utanför Örnsköldsvik. Sen har jag fem andra syskon, halvsyskon. Tre från mammas sida, två från pappas och sedan Moa då, som är mitt enda helsyskon. Mina andra syskon heter: Tova, Erik, Lina, Torkel och Anna! De har tillsammans tolv barn..

Hjälper du till mycket hemma?
Förut var jag ungefär latheten själv, men på den senaste tiden har jag sett vitsen i att faktiskt hjälpa till. Under sommaren som var tillexempel, klippte jag ju i princip allt gräs hela tiden. Sen plockar jag ofta ut diskmaskinen, dammsuger trappan och håller ordning på mitt egna rum.. Eftersom vi har ett så stort hus antar jag att hushållssysslorna blir lite annorlunda jämfört med hos andra familjer som har ett mindre hus. Vi kan ju inte direkt storstäda huset varje fredag...

Bild tagen för några dagar sedan.. äntligen har hallonen mognat rejält här uppe! :D Typ en månad senare än vanligt..

Det här med skolan alltså

Skolan har alltid varit viktig för mig. Jag har gillat att gå till den, gillat undervisningen, gillat kunskapen och vännerna. Tja, jag har trivts bra genom mina skolår helt enkelt- trots att det så klart även varit jobbigt med skolan ibland. Särskilt i höstas var det jobbigt. Börja på gymnasiet och samtidigt tacklas på heltid med ätstörningen.. ingen lätt match helt enkelt. Att jag dessutom gick i natur och faktiskt behövde plugga ordentligt för att hålla samma standard som jag gjorde förut gjorde inte saken enklare. På  något underligt sätt gick det då. Jag var tacksam för att jag hade goda kunskaper från högstadiet - men de räckte såklart inte alltid. Skolan blev en last, någonting som fick mig att må sämre fastän det förut varit ett riktigt glädjeämne.

Inlämningsuppgifter, sådant som jag innan gymnasiet aldrig någonsin inte lämnat in i tid, blev nästan en vana att vara lite sen med. Glömde gjorde jag inte - hur skulle jag kunna glömma? Istället satt det och gnagde i mig. Du borde skriva klart det där så har du det gjort.. men väl med pappret eller datorskärmen framför mig gick det inte. Det tog liksom stopp. Jag tänkte på allting annat än vad uppgiften handlade om, på mat, på recept. På kläder.

På vårterminen gick det något bättre. Ätstörningen var inte på heltid då, bara halvtid. Det var en lättnad att åter känna att skolan, det kanske inte är så farligt ändå. Nu tycker jag inte alls att det känns jobbigt, tvärtom! Jag längtar tills skolan börjar den 27e. Jag har redan fått mitt schema och jag kan det nog snart utantill. Inför tvåan gör man ett inriktningsval om man går natur. "Naturvetenskaplig inriktning" eller "Samhällsvetenskaplig inriktning". Jag valde det samhällsvetenskapliga. Det skulle inte skära av mig behörighet allt för mycket ( i princip bara om jag ville ha något väldigt naturvetenskapligt såsom läkare, kemist..) och jag fick läsa mera samhälle vilket jag verkligen älskar. En finfin kompromiss alltså!

Ett annat ämne jag gillar mycket är biologi. Jag blir ofta fascinerad över hur människor och djur fungerar och ibland är konfunderad över att vi faktiskt fungerar. Det är ju så fantastiskt att vi kan tänka, gå och prata! Vi kan se och höra... Andas. Leva. Skratta. Jadu. Jag fattar det inte riktigt. Hur någonting så märkligt som liv bara kan komma till ur döda ting bara så där.

Språk i alla dess former är en annan sak jag brinner för. Språk är helt otroligt ibland! Och riktigt intressant. Ordens uppkomst, ordens släktningar.. Varför vi talar som vi gör. Även andra saker som man kanske inte tänker på som språk kan vara riktigt intressant. Det kan vara alltifrån kroppsspråk till kläder, som ju också kan säga saker (om än inte verbalt). Förutom svenska och engelska klarar jag mig även skapligt på tyska. Tyskan har följt mig sedan jag var mycket liten. Min mamma är lärare i språket och när jag var fem år hade vi en flicka från Tyskland hemma hos oss i ett år. I början kunde hon bara tyska.. Sen har jag ju läst det i skolan också, sedan jag gick i sjuan. I sjuan var jag också i Tyskland i ungefär två veckor och fick även gå i skolan några dagar.
Grekiska. Grekiska kan jag också en del, om än inte så bra som jag önskar att jag kunde det. Efter alla somrar i Grekland är det klart att man har snappat upp en hel del saker och eftersom mamma är lärare även i det språket, har jag lärt mig lite av henne. Men jag hade tänkt studera det lite mera intensivt nu till hösten.
Förutom tyska och grekiska har jag även lärt mig lite (lite!) franska och latin. Latinet kommer sig av att mamma är lärare i det språket också (hahha herregud) och att jag helt enkelt finner det mycket intressant. Det är ju ett språk som många andra språk har lånat ord av!

Det här inlägget var inte tänkt att handla om språk.. Nåväl. Ibland känner jag att jag kanske hade passat bättre i den humanistiska linjen på gymnasiet. Äsch. Då kan jag ju inte bli dietist, som jag fortfarande vill bli!

Non scholae, sed vitae discimus!

Här är mitt schema! Mu (musik) på måndagen går bort. :)

Kul

Jag är snart sugen på te.

Antingen eller!

vitt eller svart

sommar eller vinter

kväll eller morgon

stad eller landet

hund eller katt

kaffe eller te

kött, kyckling, skaldjur, fisk eller korv

choklad eller vanilj

äpple, päron eller banan

mjölk eller vatten

chips eller popcorn

hamburgare, pizza eller kebab

ris, pasta eller potatis

glass eller godis

kjol, byxor eller klänning

solsemester, skidsemester eller storstad

fil eller yoghurt

fruktyoghurt eller naturell youghurt

sylt, bär eller äppelmos

havregrynsgröt, mannagrynsgröt eller risgrynsgröt

öl, vin, cider eller drinkar

alkohol eller alkoholfritt

saft eller vatten

blond eller brunett

promenad eller joggingtur

bio eller film hemma

bil/moppe
smeknamn/ditt vanliga namn
bästa vän/pojkvän
guld/silver
dusch/badkar
tacos/kebab
mascara/foundation
handboll/fotboll
sjunga/dansa
oliver/blomkål
singel/förhållande
shoppa/myskväll

Godis / chips
Tälta / husvagn
Katt / hund
Tatuering / piercing
Bok / tidning
Yacht / färja
Täcke / kudde
Thailand/ hollywood
Shoppa / blogga

inga barn - 10 barn
skånska - gotländska
silikonbröst- fettsugning
landet - storstan
känd för skönhet - känd för intelligens

kaffe - te
porrfilm - naturprogram
pizza resten av livet - hamburgare resten av livet

spara - slösa
shoppa på nätet - shoppa i butik
fota - bli fotad
ramlösa - loka
tidning - bok
kurvig - slank
ge - få
förrätt - efterrätt
kyckling - fisk
blind - stum
platt rumpa - platt bröst
raka av allt hår på huvudet - sluta raka resten av kroppen
älskad - framgångsrik
skräckfilm - romantisk komedi
öppet sinne - monogam
grabbkväll - tjejkväll
kärlek utan sex - sex utan kärlek 
frukt - grönsaker
kjol - shorts
mössa - keps
snacka skit - snacka politik<
stökigt - organiserat
passion - trygghet
bio - teater
svensk sommar - charter
julafton - midsommarafton
 

Varmt eller kallt

Vitt eller svart

Sommar eller vinter

Skog eller hav

Villa eller lägenhet

Chips eller popcorn

Rock eller blues

Nationell eller internationell

Trä eller plast

Dyrt eller billigt

Fotboll eller Hockey

Tjej eller kille

Sandstrand eller klippor

Ros eller ris

Kanel eller kardemumma

SVT eller kommersiell tv

Bada eller duscha

Jeans eller kostym/dräkt

Rosor eller tulpaner

Äpple eller päron

Rädd eller modig

Frisk eller sjuk

Potatis eller pasta

Ryggsäck eller väska

Hurtbulle eller soffan

Äktenskap eller sambo

Ja eller nej

Pizza eller sushi

Bok eller film

Fredagkväll eller lördagmorgon

Vänster eller höger

Inne eller ute?

Kött eller fisk

Hjälm eller flytväst

Prada eller H&M

Göteborg eller Stockholm

Pigg eller trött

Biljard eller bowling

Bullar eller Winerbröd

Glad eller ledsen

Mc eller bil

Charter eller backpacker

London eller New York

Morgon eller kväll

Vantar eller handskar

Ragga eller raggas

Choklad eller lakrits

Stängd eller öppen

Aftonbladet eller expressen

Tax eller pudel

Överraska eller överraskad

positiv eller negativ

Ordentlig eller slarvig

Action eller drama

Balett eller Breakdance

Ketchup eller senap

Bäddat eller obäddat

Stationär eller laptop

Christina Aguilera eller Britney Spears

Lipstick eller Lipgloss

Rosa eller Lila

Tv eller Dator

CD eller Radio

Äpple eller Apelsin

Stjärnor eller Månen

Sko eller Sandal

Klänning eller kjol

Lägenhet eller hus

Ring eller halsband

Jordgubbe eller hallon

Jeans eller leggings

Bil eller buss

Nagellack eller läppstift

Nyår eller Midsommar

hav  eller  sjö

höst  eller  vår 

jul  eller  påsk

 löshår  eller  äkta

mobil  eller  telefon

plugga  eller  arbeta

surt  eller  salt

mjukisbyxor  eller  jeans

snowboard  eller  slalom

dokusåpa  eller  nyheter

berg- och dalbana  eller  vattenrutschbana

hemmamys  eller  krogliv

Julkorv - Julskinka

lax - Sill

Revbensspjäll - Janssons frestelse
Ris a la malta - Risgrynsgröt

Rullsylta - leverpastej

Glögg - julmust
Chokladkalender - Paketkalender

Pepparkakor - Lussebullar

Ischoklad - Marsipan

Ge - Få

Hemma - Borta

Mysteriet på Greveholm - Dieselråttor och sjömansmöss
Plastgran - Äkta

(Den här kom jag på själv!)

Kryddstarkt/Kryddsvagt

Nytt/Vintage

Gymnastik/Dans

Balsam/Schampoo

Hästsvans/Fläta

Blått hår/Rött hår

Politik/Skvaller

Färgpenna/Blyertz

Skrivstil/Vanlig stil

Körsbär/Krusbär

Röda vinbär/Svarta vinbär

Blåbär/Hallon

Systemkamera/Digitalkamera

Apelsinjuice/Äppeljuice

 Risgrynsgröt/Mannagrynsgröt (Kan inte bestämma mig. O_O)

Skinka/ Ost 

Tunnbröd/Lingongrova

Knäckebröd/ Mjukt bröd

Havregrynsgröt/ Rågmjölsgröt

Plocka blommor/ köpa blommor

Virka/sticka

Räkor/Kräftor

Hemlagat/Färdigköpt 

 Nu orkar jag inte mer. Den blev rätt så lång... 

PS. Pappa skulle just dammsuga datorn. Schploff, så sögs några tangenter in. Hihihi. Rätt åt dig! DS.

Ätstörningsrapport

Efter sju månader (HERREGUD VAD TIDEN GÅR FORT!) utan bantning kommer säkert frågorna: Hur går det nu? Förträffligt skulle jag säga. För att göra det hela mera förståeligt:

• Jag KAN äta det jag känner för, utan att kompensera för det. Åt glass igår till exempel.
• Om jag mot förmodan skulle få ätstörningstankar och följa dem, är det alltid hungern som segrar i slutet och jag äter upp det jag missat i ett kick.
• Jag tycker faktiskt att jag passar i normalvikt. Det är inte så att jag känner mig tjock längre, snarare så att jag inte kan förstå att jag faktiskt var ruggigt mager ett tag och inte såg det själv.
• Jag känner inte längre samma dalar och toppar. Visst mår man dåligt ibland, men inte längre så att jorden håller på att gå under.
• Mitt hår börjar komma tillbaka, eller rättare sagt: det växer så att det knakar och bli riktigt dyrt för mig eftersom jag måste färga om håret alldeles för ofta!
• Jag förtjänar att må bra. Därför prioriterar jag också så att jag mår bra och har roligt också, inte bara får bäst betyg och är den där duktiga flickan.

 Jag kan säkert komma på mycket mer på den positiva sidan där uppe. Nu står det däremot lite still där uppe. Ibland undrar jag dock, hur mycket av ätstörningen som egentligen finns kvar att arbeta med. Då ska vi se..

• Jag äter mycket hellre större mängder av något mindre energirikt, än en mindre mängd med något energirikare. For example: Tre deciliter mellanfil istället för två deciliter treprocentig fil.
• Jag skulle nog inte äta en godispåse bara så där. Men det har jag inte gjort på många år heller.. Haha.
• Jag måste vara mycket noga med regelbundenheten och är något rädd för att bli hungrig.
• Jag lider fortfarande av mycket beslutsångest, men det har jag gjort hela mitt liv så det har kanske inte något med ätstörningen att göra.
• Jag har inte riktigt lika mycket ork som innan ätstörningen då alla mina förtvinade muskler tyvärr inte kommit tillbaka. Nu orkar jag knappt hoppa studsmatta i mer än ett par minuter..

 Något som är väldigt jobbigt är att jag ofta ångrar mig så förfärligt. Jag kastade ju bort ett år av mitt liv bara så där. Det blir jag arg på. Men gjort är gjort och jag antar att jag nu efter ätstörningen känner sann lycka för första gången på länge. Det kommer liksom djupt innifrån, att jag ibland känner tårarna rinna av bara längtan och glädje. Sommaren! Livet! Skolan! Jobb! Jag tänker inte kasta bort mer av mitt liv. Jag förstår bara inte hur jag kunde. :/

Bild från ett par dagar sedan.

Min ätstörningshistoria del 3

Min nyårsafton blev ett riktigt lyckorus. Jag hade precis gått upp precis tillräckligt mycket för att få ett BMI på 16. Jag vägde mig på morgonen den 31a och kommer ihåg vilken glädje det var. Visst var det lite jobbigt också, jag hade då gått upp ungefär 2.5 kg sedan lucia. Den 27e december, tog jag min sista näringsdryck. Jag åt det heller inte regelbundet i slutet, utan bara när jag kände att jag inte kunde få mer av annan mat.

Hur fasen kunde jag gå upp så mycket då? Jag tänkte helt enkelt inte, räknade inte. Så här i efterhand ser jag att jag säkert låg på runt 2500-3000 kcal på en dag. Det blev otroligt många kex med camembert, chokladpraliner och gräddiga maträtter. Jag optimerade mitt intag, vilket så klart var löjligt lätt för mig. Jag kunde ju en himla massa om näringsinnehåll, så det tog jag nytta av. Turkisk yoghurt med sirap och blåbär åt jag också en himla massa, den är ju fetare än vanlig yoghurt. Jag åt verkligen mycket sött. Efterrätt till allt.. Så, det är mitt största tips till er som vill gå upp i vikt! Vräk i er godsaker! :D

Januari passerade fort. Jag började vårterminen i natur och tog tag i det jag missat under höstterminen, så gott jag nu vågade i alla fall. Jag vågade inte riktigt satsa så hårt, det slog ju tillbaka mot mig. Mina prestationskrav var kraftigt sänkta, i alla fall till ytan. Jag försökte, försökte verkligen att inte bry mig så jättehårt om jag inte fick toppresultat i allt - men det var svårt. Det gjorde rent ut sagt ont i hjärtat. Kommer ihåg när jag fick C (vg) på mitt första matteprov. Jag bröt ihop över bänken. Sen fick jag liksom psykiska blockeringar till att utföra vissa uppgifter, det gick bara inte att ta igen det jag missat till hösten! Jag sköt upp och sköt upp.. Sen när jag väl gjorde det, var det halvdant. Usch.

I huvudet på mig pågick det allt möjligt. Jag har hela tiden varit inställd på att vara och för alltid förbli ätstörningsfri. Så varje tanke som kommer från Anas sida, ska inte sättas i handling. Jag har lyckats med det också! Jag skulle inte säga att mitt huvud än är friskt, men min kropp och det spelar ingen roll att vissa sjuka tankar fortfarande finns kvar då de friska är där och tar över. Nu försöker jag att rikta in mig på glädjeämnena i livet, inte bara skolan. Jag gör det som känns bra, äter det jag vill (idag blev det lite prinsesstårta som vår ICA-affär bjöd på :D) och försöker att allmänt må så bra som möjligt. Jag tänker återkomma lite då och då här i bloggen med ätstörningstankar som kan dyka upp hos mig ibland och hur jag tacklar dem :)

Min ätstörningshistoria del 1

Det är svårt att säga när det började. Man har väl haft mer eller mindre ätstörningsperioder, då jag äter mindre och undviker vissa saker. Jag skulle tippa på att dessa perioder varat periodvis i flera år, sedan jag var 12-13 kanske. Men det var ingenting som jag funderade vidare mycket över- jag sa bara att jag hade "äta mycket-perioder och äta lite-perioder".

På allvar började med en till synes rätt så ofarlig bantning. Det var efter förra julen. Sakta men säkert drog jag ned på saker och utvecklade en sorts sockerfobi. Sötma var farligt. Sötma var dåligt. Sötma var för veklingar. Inget för mig alltså. Så jag uteslöt allt sött. Sen fick jag några gånger då jag fick för mig att jag ätit för mycket, och då stoppade jag helt enkelt fingrarna i halsen.

När jag kräktes frivilligt, så var det efter helt vanliga måltider som egentligen inte var för mycket. Det skedde dock bara ett par gånger - så obehagligt och dessutom syntes det ju, jag skämdes också - och sista gången var i maj förra året. Jag vet att det var under april-maj som det började balla ur. Jag började gå ned lite i vikt och fick några kommentarer om att jag såg lite längre ut. Det sporrade mig.

Under examenstiderna (jag gick ut nian) så var det ju mycket farlig mat. Landgång, tårta. Ni vet. Det var på många sätt en ren och skär mardröm. Jag klarade mig undan en del. Åt mycket Wraps med banan, curry och turkisk yoghurt och kände mig nyttig. Jag började utveckla andra vanor, tvångsbeteenden. Var tvungen att lägga ut en soduku innan jag somnade, äta på vissa tallrikar och så vidare.

Slutet av juni blev det Grekland. Grekland innebar för mig en massiv viktnedgång. Jag lagade mycket mat själv och fuskade mycket. Så här i efterhand tippar jag att jag vissa dagar låg på ca 300-400 kcal! Sen sprang jag en kvart varannan dag också. Jag började redan här att tappa en hel del hår och mensen försvann. I Grekland började jag också få kommentarer från orolig familj och grekiska vänner. Jag badade knappt. Ville gärna inte visa mig och dessutom var jag något rädd för solen.

I oktober 2011 skrev jag ett inlägg i min andra blogg (www.fighted.blogg.se) om hur en vanlig dag i Grekland kunde se ut. Aldrig mer. Känner du igen dig i något av detta bör du nog fundera ett par extra gånger på vad du vill med ditt liv egentligen..

Hur jag tänkte en vanlig dag i juli, Grekland, 2011

Klockan ringer på runt nio, halv tio. Jag sover ensam på nedervåningen, så ingen vet att jag har vaknat. Jag låter det förbli så också, för att slippa äta någon frukost. Istället häller jag i mig ett par glas vatten, slår på datorn och spelar lite The Sims 3, tills läget är lugnt och jag kan gå upp runt elva-halv tolv. Då är det helt okej att äta lunch.
Jag kommer upp till övervåningen, hälsar god morgon på mamma och pappa och frågar kanske vad vi ska göra idag. Oftast åker vi och handlar, pappa jobbar på något ute och mamma sitter inne och läser eller pysslar på med någonting. Inget att göra för mig alltså.

Mamma frågar vad jag ska äta till lunch. Jag svarar lite undvikande, rester från igår och någonting till samt ser till att göra i ordning min lunch när ingen ser. Då krafsar jag runt lite i resterna och skyndar mig att skära lite tomat, gurka och sallad som jag kryddar med oregano och herbamare. Breder ut det över tallriken, äter salladen och inga rester. Kanske att jag tar lite sås från igår, om det finns, så att det ser ut som om jag ätit resterna. Kokar en kopp te och skär ett halvt äpple i små fina bitar innan jag går ned till mig på nedervåningen.

Nu gäller det att få tiden att gå och klara sig till efter middagen, då nästa lilla utmaning kommer. Jag brukar lägga mig i sängen igen ett tag, sätta på luftkonditioneringen och somna till i någon timme. Fram till klockan två, halv tre brukar jag kunna klara mig nere själv utan att någon kommer och stör. Ett kurr i magen brukar smyga sig på och jag kokar mig ännu en kopp mättande te, utan mjölk så klart, som jag dricker rykande het.

Vid tre är det dags att gå upp för att försöka påverka dagens middag till det allra smalaste. Föreslå att hjälpa till, allra helst göra maten själv. "Jag är så sugen på blablabla och vill ha det blablabla, men det går bra, jag gör det gärna själv! Blir mycket godare då.."
Får givetvis en hel del blickar, mamma frågar vad jag ska göra och jag svarar något svävande. Kanske fäller hon en syrlig kommentar "Utan fett så klart!" som hon tror att jag inte hör eller jag vet inte vad. Men jag struntar i henne, blir bara arg och sur och gör som jag vill ändå.

Jag har kommit på ett eget bröd! Utan smör, utan onödiga ingredienser som lätt kan få måltiden att se matigare ut. Jag blandar ett par matskedar vetemjöl, någon tesked bakpulver, salt, kryddor och vatten till en deg som jag sedan mikrar i en hög skål i någon minut. Det blir som en fluffig, något klibbig kaka i botten som faktiskt är väldigt god och fungerar bra med sallad till. Tacos, säger jag och förklarar hastigt att jag ska göra någon god sås till.. Såsen blir en tesked grekisk yoghurt som jag utan att någon ser blandar ut med min 0.1%iga fil. Kryddar den lite och äter den till mitt bröd och gurka, tomat, sallad, kapris och kanske en bit fetaost. Breder ut det hela över tallriken och försöker att äta utan att jag är helt betraktad. Tar den andra halvan av äpplet till efteråt, samt en liten kopp kaffe med lite mjölk i.

Sen är det bara att fördriva tiden tills klockan blivit runt åtta och något svalare i luften. Då byter jag om till min träningsklänning (hihi), stadigare skor och ett par kortbyxor. Förklarar för mamma och pappa att jag vill ta en promenad upp på berget, för jag har sett några intressanta kryddväxter där samt vill ta lite kort. Väl ur sikte från huset, sätter jag tid på mobilen och börjar springa. Springer, joggar, kutar, varvar med att gå i rask takt. Uppför berg och nedför branta backar. Den vanliga rundan. Alltid samma. I början sprang jag den på runt 17 minuter, efter fem veckor på runt 9. Om någon undrar varför jag är röd när jag kommer tillbaka, säger jag bara att det var varmt och att jag sprang lite på slutet.

Njuter av en kall dusch när jag kommer tillbaka, härligt slut i kroppen. En underbar, nytränad känsla! Kanske gör jag några armhävningar och ett par situps, samt går ned i brygga och stretchar lite. I duschrummet såklart, ingen ska se mig. Där, efter min springtur är jag ofta väldigt nöjd över dagen. Jag har klarat mig igenom den, i morgon är en ny dag, och med lite tur har jag ätit bara ungefär 700 kalorier, kanske till och med 500 eller 600 och sprungit bort 100. Jag vet att jag har gått ned, det finns ingen annan möjlighet. Jag är inte alltför hungrig, en massa vatten som jag naturligtvis drack under springturen, håller mättnadskänslan länge. Om det blir outhärdligt tar jag en bit gurka eller en bit tomat, innan jag drar mig tillbaka ned till undervåningen igen.

Lägger mig och sover oftast innan elva, det finns ju ändå ingenting att göra.

 

 Nu känner jag att detta inlägg blir lite väl långt, så jag fortsätter med nästa del (efter sommaren till vändningen) och postar det i ett annat inlägg :) Nu ska jag försöka med lite skolarbete!

Tio saker

Jag stjäl idén från J (länkar dig som tack :D) och skriver nu tio saker som ni troligtvis inte visste om mig! Men många av er vet nog en hel del av detta, för ni känner mig i verkligheten..

1.Jag har sex syskon och tolv syskonbarn, och då har inte mitt yngsta syskon fått barn än.
2.Jag är väldigt engagerad i politik, men jag har valt att inte skriva om det på bloggen. Haha.
3.Jag är väldigt öppen för människor och ser alltid de positiva sakerna istället för det negativa. Jag dömer alltså inte.
4. Jag är i princip blind. Nej, men nästan. Klarar mig inte långt utan linser, för glasögon avskyr jag.
5. Jag är blind även med linser också för jag upptäcker sällan saker som händer och jag märker inte alltid om någon pratar med mig.
6. När jag var mindre ville jag vara som Katitzi.
7. Mitt smeknamn är Kakan, jag gillar det inte, men lyssnar efter många års användning till namnet.
8. Jag gillar inte kakor. Typ drömmar eller liknande.. Bland annat därför jag blir kallad Kakan..
9. Jag är endast 155 centimeter lång..
10. Jag har i princip inget intresse av killar och har aldrig haft en pojkvän.

Måttligt stolt tjej

Hihi. Idag följde jag med min syster på en av hennes träningar. Vi var själv i salen så jag testade på lite saker. Började mjukt, eftersom jag inte visste hur mycket jag orkade. Efter ett tag försökte jag med handvolt. Och efter ett antal försök med passning av min syster klarade jag det! Whoooh! Jag kunde ju inte ens göra handvolt på matta när jag gick i gymnastik för ett antal år sedan! :D Blev så glad att jag ville studsa omkring, vilket jag också gjorde. Nu är jag verkligen sugen på att börja med gymnastik igen. Men det finns ingen grupp för min åldersgrupp. Blö. Ibland avskyr jag att bo på en liten ort!

Hihihi. Misslyckades lite där på första försöket, så jag körde igen :D

134 skumma frågor

Jag är inget fan av ytliga listor, men så klart måste man som bloggerska i alla fall göra en av dem! :P



- Fyra frågor om förhållanden

Är du singel? - Yes
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? - Jovisst, det grö jag nog.
Hur många har du varit kär i? - Det vet jag faktiskt inte.. :P Men det är inte många!
Är du kär just nu? -Näe det skulle jag inte säga

- Elva frågor om dig själv

Namn? - Tua Lövdahl
När fyller du år - 25 september
Några piercingar? - Öronen, men har nästan aldrig örhängen ändå..
Vad har du på dig just nu? - Ett par svarta jeans, en lila tröja och en t-shirt över som det står "Världens bästa Skitunge" på :D
Vilken årstid är bäst? - Våren
Hur ser den perfekta morgonen ut för dig? Att vakna själv den tid jag känner för, utvilad, och sedan gå upp för en supergod frukost, gärna våfflor och sedan klä på mig några fina kläder och ha en mycket trevlig dag framför mig!
Vad tycker du mest om hos dig själv? Att jag kan bli väldigt engagerad :)
Vad är du bra på? Ingredienser på skönhetsprodukter.. haha
Sover du hellre själv än tillsammans med någon? - Beror på vem det är, men jag sover nog lugnast själv..
Isåfall, vem? Den jag tycker bäst om
när hade du senast sex? Nää det har jag inte haft...

- 10 frågor om dina vännerVem vet allt om dig? Alla har väl hemligheter, så ingen antar jag!
Vem är den roligaste av dina vänner? Alla är väl roliga på olika sätt :S
Vem är snyggast av dina vänner? Eh, dum fråga.
Vem är mest partyprisse? Jag själv! Haha kanske...
Vem är den du helst har filmkväll med? Hhhm
Vem av dina vänner är mest "evil"? Det är bara jag som är evil. Säger vi..

- 10 Frågor om din familjVem står dig närmast? Ingen aning!
Har du bra kontakt med båda dina föräldrar? Jaa
Vem är farligast i din familj?  Jag!
Vem ser roligast ut i din familj? Jag!
Vem är coolast? - Jag!
Har ni något husdjur? - Kaninchen <3
Mest gemensamt med? - Kaninchen. hihi.
Underhållningen? - Hhm.. svårt.
Roligaste kvällen med familjen? Spela bridge framför brasan...

10 frågor om idagVad har du gjort? -Ätit våfflor, tagit en promenad och slappat!
Vad ska du göra ? - Jag ska duscha, färgbomba håret och slappa lite till!
Har du gjort något dåligt idag? Nä, det har jag inte!
Har du duschat idag? Jag ska sa jag ju :P
Är du trött nu? - Näe, men börjar bli!
Går du i skolan? - Självklart
Har du varit i skolan idag? - Nej, tack och lov är det ju söndag :D

- ANNATHur mår du just nu? - Alldeles prima!
Har du piercat dig? Nä
Är du hungrig nu? - Ja! Längtar till middagen. Rotmos!
Vilka sidor på Internet är du inne på just nu? Facebook, denna blogg och lockig.se :)

TELEFON/MOBILVem ringde dig senast? Hm..Min syster!
Vem ringde du senast? Pappa
Vem sms:a till dig senast? J :)
Vem sms:a du till senast? J

-FAMILJHur länge sen var det du träffa din morsa? Nån minut sedan
Hur länge sen var det du träffa din farsa? - Träffar honom just nu!

- ÖVRIGTGillar du punk? - Mnjae
Har du sminkat dig idag? - Nä, slappsöndag ju :)

MUSIKLyssnar du på musik just nu? -Nope!
Vilket är ditt favoritband/artist? Moa Lignell eller Kreti och Pleti

- KLÄDERHar du fler än 4 linnen? - jaa
Har du fler än 3 jeans? - Ja
Har du fler än 5 tröjor ? - Jaa...

- SMINK OCH HÅR
Använder du mascara? - Ja
Använder du wax? - Nä
Använder du ögonskugga? - Det händer
Använder du kajal? - Näe, men eyeliner ibland :)
Använder du hårspray? - Väldigt sällan
Använder du volymspray? -Nope
Använder du mousse? - Nej
Använder du deodorant? - Ja
Använder du skinspray? - Nej
Använder du parfym? - ja :D
Använder du läppglans/läppstift? - Nej
Använder du brunkräm? - Brunkräm? :S
Använder du rouge? - Nä
Uppsatt hår eller utsläppt? - Utsläppt!
Målar du tånaglarna efter varje gång du duschat? - Hahah nej..
Plattar/lockar du håret varje dag? - Nä, aldrig!

KÄRLEKÄr du kär just nu? - Nope
Har du kysst någon idag? - Nej
Har du ett förhållande? - Nää
Är du romantisk? - Inte direkt..
Har du snott en kompis pojk/flickvän? - Hahah nej
Vill du vara singel eller ha ett förhållande? - Singel :P
Har du varit tillsammans med två samtidigt? Ehm.. Nej
Vem sov du senast bredvid? - Fina vännen H!
Har du varit tillsammans med någon som du sen hade ett KK med? - Eh. Nä
Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? - Hm... tillräckligt, nej men.. runt 35! :P
Har du någon gång velat ha ditt syskons pojkvän/flickvän? - Neej!
Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn på armen? - Nää

Frisur frisor frisyr frisör

Jag tillbringade en stor del av min dag i en frisörsalong. Mitt första besök i en sådan, och sannerligen ett långt sådant! Jag satt där i två timmar och femtio minuter. Puh. Men det var en hel del som blev gjort också.. Först färgades mitt hår. Det var egentligen därför jag gick det. För jag går gärna inte omkring med fyra olika färger i mitt hår... Gul, ljusorange, orange och en riktigt röd färg. Nej tack! Såå.. hela mitt hår blev istället riktigt rött! Jag älskar det. Rött är helt klart den hårfärgen som jag trivs allra bäst i. Det känns på något sätt så.. jag. Som liten och fram till att jag var ungefär tolv, var jag riktigt guldblond, men nästan helt vitblond på sommaren. Sen mörknade håret till en lite mer diskret, mörkblond färg, som jag ganska fort började färga över med henna...

Men denna hennagegga är så jobbig och resultatet blir inte riktigt som jag vill längre, att jag bestämt mig för att sluta med den. Puh. Ett riktigt bra beslut! Visst gillade jag den naturtrogna röda färgen jag fick av hennat, men eftersom det blev bara mörkare och mörkare hela tiden blev det för mörkt.. Jag vill ha en lite mera ljusröd färg och inte supermörkt blodröd. Så! Mitt hår är liiiite för mörkt nu, men det kommer att tvättas ut under de senaste tvättarna och ljusna en aning :) Så spännande!

Klippte en hel del gjorde jag också. Från att ha haft ungefär en decimeter nedanför axlarna till att längderna inte ens nuddar axlarna. Härligt värre vill jag lova! Jag sa åt henne att klippa rejält, för hon vågade nog inte riktigt först. När jag tänker efter, är min frisyr riktigt lik Madickens lillasyster Lisabet... bara att det är rött såklart. Jag gillar det! Busigt, lite barnsligt, men samtidigt rockigt! Whoooh! I morgon ska jag rocka skolan med mitt häftiga hår. Bild lovar jag i morgon, under dagsljuset. Än har jag inte sett det i dagsljus..

Bara att luggen är aningen mera assymetrisk och jag har lite lockigare hår :P God natt! Nu ska jag sova gott på min rosa kudde, som skär sig förfärligt fult mot mitt hår... Jag gillar det.

Vem är du? Här är jag!

Jag ser ingen mening alls faktiskt att undanhålla vem jag är. Mitt namn är Tua Lövdahl och jag bor långt uppe i Sverige, i Strömsund som ligger i norra Jämtland. Jag går första året på den naturvetenskapliga linjen här i Strömsund.

Ni som läser det här får väldigt gärna lägga till mig på Facebook, jag accepterar alla vänförfrågningar med glädje!

Jag vägde mig förresten i morse! Fick som vanligt glädjefnatt efter det. Sex hekto sen i måndags! Jag har passerat 40! Är helt överlycklig. Ger mig ett på 16.73! Hihihi. Nu kan man ju säga att Ana i princip är helt besegrad. Jag har, som tidigare hintat, fått tillbaka min mens vilket var mitt första mål. Jag är faktiskt rätt så chockad över att det gick så fort att få tillbaka den, har blivit förvarnad att den kan dröja även fast man nått normalvikt, men jag har ju inte ens nått normalvikt innan jag fått den! Min kropp måste gilla mig nu. Jag gillar den i alla fall.

Ibland tror jag att jag är Pippi Långstrump. Då ser jag ut så här! :D

Jag kom just på

Jag kom just på, att även om man går upp i normalvikt är man absolut inte tjock. Inte ens rund! Man är helt enkelt smal, men mår bra på köpet. Det låter väldigt trevligt tycker jag.

Undra hur lång tid det tar innan man kommer dit. Till normalvikt alltså. Och undra hur jag ser ut då? Jag har ju levt med denna ofina undervikt sedan i juli ungefär och det var ju ett halvår sedan.. På ett halvår har man i min ålder utvecklats rätt så mycket! Jag lyssnade på annan musik då, hade annan frisyr och sminkade mig annorlunda.. Men ni förstår. Även om man inte har haft anorexia/ätstörningar så förändras man mycket på ett halvår. Jag vill se hur jag ser ut utan att se sjuk ut! Ge mig hälsan tillbaka, tack.

Ps.Jag kom på att jag inte ätit allt för bra idag, så jag tog igen det nu. Klockan två på natten. Men det är bra att man kan göra så.. Nattmat är underbart. Smakar mycket bättre på natten! ds.

Kontroll eller kontroll?

Anorexi och andra ätstörningar handlar för många om just kontroll. Att begränsa, kontrollera, maten blir ett sätt att "få ordning på sig själv". Och att då behöva släppa den där kontrollen man har skapat till sig själv, känns helt vansinnigt läskigt och faktiskt ibland helt omöjligt att göra. Man skapar sig vanor, olika från person till person som förstärks i och med energibrister, främst bristen på fett. Faktiskt leder den dåliga kosthållningen till tvångstankar, som FÖRSVINNER när man förbättrar sin kost.

Så var det för mig, helt klart. Jag körde på mina samma gamla skålar och bestick till allting men jag hade även värre saker. Som att klara ut en spindelharpan innan jag somnade på mobilen. Det ledde till att jag kunde ligga vaken nästan en timme extra just bara för att gå ut.. I somras hade jag andra saker att göra innan jag gick och la mig, som att jag måste klara ut ett sudoku. Det blir självklart otroligt jobbigt, men det går faktiskt inte att sluta. Jag försökte flera gånger, men då låg jag vaken i flera timmar istället tills jag la ut det där jävla pusslet.
För mig kändes det som om jag hade kontroll och koll på saker och ting när jag gjorde det på mitt sätt. 

Vad händer då när det inte blir på mitt sätt längre? Blir allt förstört då? Nej!
Det är faktiskt riktigt jädra skönt att slippa dessa ritualer. Och det känns faktiskt inte som om jag har förlorat kontrollen, som många kan tro. Tvärtom! Det är först nu jag har verklig kontroll, när jag inte längre är slav under något annat. Jag kan äta mina kex med ost utöver det jag brukar utan att känna att nu exploderar jag i storlek och nu går det lika bra att äta tjugotvå kex till för jag är redan tjock. Det ÄR inte så. Jag har ätit som fasen, tro mig, många av er hade blivit rädda om ni visste vad jag stoppade i mig och jag är långt ifrån tjock. Den lilla förändringen som blivit beror främst på att jag ökat mina måltider riktigt mycket och faktiskt begär mina föräldrar ibland att spetsa maten med grädde och sånt. Och inte ens det får mig att öka i vikt på riktigt. För det är mycket vätska man samlar på sig. Jag kommer nog inte klara av att äta mig sundare på bara mat utan jag kommer attt behöva äta mina ost och kex och praliner mellan måltiderna och även näringsdrycker.

Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut av detta inlägg. Haha. Men alltså, för mig känns det verkligen inte som om jag tappat kontrollen nu när jag äter bra. Jag är inte alls rädd för mig själv längre och vad jag gör mot mig själv och jag känner inte att jag inte kan lita på mig själv. Förut försökte jag ju hålla mig borta från köket när jag var ensam hemma, för jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig från att äta något, om det så var en tomat. Bara en sån sak gör det otroligt värt att faktiskt bli frisk. Det är nu jag tar tillbaka kontrollen till mitt liv.

Att våga inte bry sig så mycket. :)

Svar på kommentar och glädjetjut

Anonym har kommenterat "Today's photos":

hej och tack för en bra och peppande blogg. innan jag ställer min fråga vill jag bara säga att jag FATTAR INTE hur du har kunnat komma tillbaka på rätt spår så fruktansvärt fort! så jävla bra.

tänkte höra (haha du behöver inte svara) hur dina toalettvanor var när du var sjuk jämfört med nu. har nämligen ett arbete i skolan och skriver om anorexi. hittar ingen bra information. tänker absolut inte lägga ut dig som person eller så aaaalls tänkte bara höra om du har någon erfarenhet. vad händer med människans tarmar när man inte äter som man ska? typ så. 

 

Jag måste säga att jag inte riktigt heller fattar hur jag kunde komma tillbaka så fort! Jag tror att det är väldigt olika för alla, men jag är som person rätt så extrem och fanatisk av mig och när jag väl har släppt något, ja.. Då är det släppt helt enkelt! Så fort en enda liten ond tanke om att jag inte borde ta en chokladbit till eller så, gör jag precis tvärtom! Det blir som kognitiv beteendeterapi och det fungerar utmärkt på mig. Ger jag inte Ana något rum, har hon heller ingenting att säga till om.

Mina toalettvanor är en sorglig historia! Jag skrev som tidigare att eftersom magmunnen, det vill säga en del som släpper igenom maten från magsäcken ut till tarmarna, behöver ett visst flöde av mat för att fungera normalt, fungerar toalettvanorna ofta väldigt dåliga hos de med anorexi. Maten blir mycket hårt packad och det som "kommer ut" så att säga, blir också mycket hårt packad.

 

En hel del med anorexi kan av blandade anledningar missbruka laxermedel, vilket på många sätt är mycket förståeligt, men att det skulle få dem att gå ned i vikt är HELT fel. Det är dessutom skadligt för tamarna, eftersom de luras att arbeta hårt åt ingenting.. I alla fall, min mat blev väldigt hårt packad (dessutom,äter man inte så mycket, kan det inte komma ut så mycket!) men oftast tog det över en veckas tid mellan toalettbesöken och det blev mycket smärtsamma historier. Det hände också ett par gånger att jag blev så förstoppad att jag knappt vågade äta någonting alls.. Då gick jag till mamma och grät ut. Hon trodde nog att det var för att jag skulle "gå ned i vikt av laxermedlel" - vilket som sagt är HELT galet fel- men hon gav mig ändå några piller, som tack och lov hjälpte.

Några med anorexi försöker också att äta mycket mera fibrer av olika anledningar och det leder till att maten i magen får mera volym på en mindre energimängd och då kan komma ut lättare. MEN det är verkligen att lura tarmarna. De måste jobba mycket hårt för att ta upp den lilla energimängden på det höga fiber-och volyminnehållet och den drabbade drabbas ofta hårt av magont,.. Jag körde den tekniken, för jag struntade blankt i magontet och var istället överlycklig över att ha "ordnat mina toalettvanor" som egentligen fortfarande var helt åt skogen. Det fanns ju en anledning till att tarmarna sa ifrån! Borde ha följt den istället.. men icke.

Jag hoppas att mitt svar varit till någon nytta och jag tycker jag tycker att det inte alls var så farligt att skriva om tarmar. Haha. det är lite för känsligt i denna värld tycker jag! Jag menar, alla drabbas ju av det.. :) Tack för att du läser och fortsätt gärna att fråga om du undrar något, så ska jag göra mitt bästa till att svara på det!

NU ÖVER TILL GLÄDJETJUTET! Wiiiih! Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle klara det, till 2012. Men nu... Jag kunde inte låta bli att väga mig, denna sista dag på 2011 och resultatet var så.. att jag genast sprang och hämtade mina föräldrar, skuttande av glädje. Hahah. Jag har uppnått BMI 16.0! Och jag är så fin! Det är så fint! Jag börjar bli kvinna igen. Än en lång bit kvar, men de tendenser jag ser fullkomligt älskar jag. Tänk på det, ni som behöver gå upp i vikt, att det inte måste vara någon hemsk resa. Det är faktiskt möjligt att trycka undan dessa tankar och tänka friskt, tänka att normalvikt är normalt och att man faktiskt vill må bra. Det går att glädja sig åt att se vikten stabilisera sig och kroppen att fungera igen. Själv är jag fascinerad, att vi fungerar så smart. Trevlig nyårsafton på er, räkna med bilder senare!