Mitt rum!

I frågestunden fick jag två frågor om att visa hur mitt rum ser ut, så idag efter skolan plockade jag fram kameran och tog lite kort! :D

Tittar man in i mitt rum en välstädad torsdag, ser det troligtvis ut så här!

Till höger hänger denna fina hylla, där jag har några av mina böcker.

Vänder man sig till höger, kan man se dörröppningen till min Walk-in-Closet och även en skymta en av mina byråer..

Sen kan man gå fram till fönstret ovanför skrivbordet. Där står det alla möjliga saker i fönsterkarmen, bland annat dessa fyra bägare i nysilver!

Eller denna lilla "tavla" som mamma gjort i Grekland av en olivkvist..

Vänder man sig nu till höger, ser man rakt in i min walk-in-closet.

Denna klädsamling består av alla mina klänningar och enstaka underkjolar. Den var i juni mycket välsorterad efter färg, men det har blivit lite mera huller om buller nu..

På väggen ovanför mina två byråer som står i min walk-in-closet hänger en av mina underkjolar samt ett litet livstycke.

Även mina två bahytter, som jag gjort helt själv! Det vita på den högra bahytten är ett par vita sidenhandskar..

Åter till det stora rummet.. Där står min gamla säng, som jag nu för tiden använder som soffa.

På en av väggarna hänger den här fina tavlan av ett fotografi jag tog i december 2011.

På min lilla fina byrå (till vänster från det att man kommer in i rummet) står det alla möjliga fina, magiska ting!  Mina fjäderpennor gillar jag mycket, jag har ju bläck till också så de går utmärkt att skriva med.. Sen ligger det en av mina trollstavar där, men tyvärr inte min allra finaste.. den ligger i säkert förvar i min säng, så att jag kan ta fram den snabbt vid behov om natten! Hade inte du blivit rädd om du blev pekad på med en riktigt trollstav, när du försökte bryta dig in i huset om natten och ta mina saker? Inte? Nähä! Då fungerar den utmärkt att peta dig i ögat med i alla fall.

Vid min "soffa" finns det ett litet nattduksbord.. sen kan man till höger i bild skymta ingången till mitt handfat, som vi har i de allra flesta rummen på övervåningen.

Bara njuta

Sommaren närmar sig med stormsteg. Det känns som om det var igår det var februari. Tiden har gått så fort att jag blir lite rädd. Ska det gå så fort? Ska livet flyta på så här? Visst har det varit dalgångar, visst har det varit toppar. Men jag har inte mått så här bra på flera år, själsligen.

Ätstörningen var nog för mig något nödvändigt. Jag behövde ta mig igenom den hård period, jag behövde få tid att ställa om mig helt inför att bli större. Jag behövde släppa min perfektionism, mina krav på mig själv- ja, acceptera mig som jag är. De svåra månaderna öppnade ögonen på mig.

Och nu, dagar som denna, får jag njuta av dess följder. Jag har gjort saker i min takt. Spelat piano, kollat igenom anteckningar inför idrottsprovet på torsdag, ätit supergod mat (min smoooooothie!) läst och nu sitter jag här med en ansiktsmask. Tagit hand om mig själv helt enkelt, både själsligt och kroppsligt.

Utanför är det dystert. Molnigt har det varit hela dagen, och inte över åtta grader. En meterhög snöhög ligger fortfarande kvar, mitt på gården, men omkring den börjar det grönska. Gullvivorna sätter fart medan tidiga vårblommor så som blåsippan, vissnar. Det gör ingenting, de kommer ju nästa år igen. Sommaren närmar sig med stormsteg. Det är mindre än en månad skola kvar. Det är ingenting ju! Ojojoj, vad jag längtar till sommaren..

Mamma bakade bröd, rågbröd. Supergott :)

Till middag var det dillkött. Mamma gjorde också tidigare idag tomatsill, vilket jag nu avnjuter på en macka.. Mums!

Tio saker

Jag stjäl idén från J (länkar dig som tack :D) och skriver nu tio saker som ni troligtvis inte visste om mig! Men många av er vet nog en hel del av detta, för ni känner mig i verkligheten..

1.Jag har sex syskon och tolv syskonbarn, och då har inte mitt yngsta syskon fått barn än.
2.Jag är väldigt engagerad i politik, men jag har valt att inte skriva om det på bloggen. Haha.
3.Jag är väldigt öppen för människor och ser alltid de positiva sakerna istället för det negativa. Jag dömer alltså inte.
4. Jag är i princip blind. Nej, men nästan. Klarar mig inte långt utan linser, för glasögon avskyr jag.
5. Jag är blind även med linser också för jag upptäcker sällan saker som händer och jag märker inte alltid om någon pratar med mig.
6. När jag var mindre ville jag vara som Katitzi.
7. Mitt smeknamn är Kakan, jag gillar det inte, men lyssnar efter många års användning till namnet.
8. Jag gillar inte kakor. Typ drömmar eller liknande.. Bland annat därför jag blir kallad Kakan..
9. Jag är endast 155 centimeter lång..
10. Jag har i princip inget intresse av killar och har aldrig haft en pojkvän.

Nördighet

De flesta skulle nog känna sig något förolämpade över att bli kallad nördig. Det blir faktiskt inte jag, jag vet ju att det är sant! Varför? Varför är jag nördig? Kanske de flesta av er redan vet, men för de som inte gör det, här kommer min nördighetshistoria:

-Det började när jag var ungefär nio-tio år. Hogwarts.nu blev allt roligare och varje gång jag fick tillgång till internet, vilket inte var särskilt ofta då detta var året 2004-2005 och vi hade inte internet hemma, tillbringade jag min internettid på den sidan. Jag var vid den åldern inte särskilt intresserad av det egentligen communityt som Hogwarts.nu faktiskt var, utan det var spelet när man skulle fånga den gyllene kvicken som intresserade mig. Jag satt länge och bara sökte efter den, hittade, klickade, och fick "spelpengar" som man kunde köpa saker för på sidan. Trollstavar, ugglor, kvastar.. Allt möjligt från Harry Potters värld helt enkelt!

-När sidan lades ned vid 2006 kunde jag inte annat än känna sorg. Jag hade blivit riktigt intresserad av Harry Potter, fastän jag inte mer än sett några filmer och sneglat i den första boken utan att läsa den. Nedläggningen av sidan blev startskottet. Jag plöjde mig igenom böckerna, en efter en. De som kommit ut såklart, för när jag var klar med serien (jag blev allt mer intresserad efter varje bok) var det endast den sista boken som inte kommit ut.
-Väntan på den sista Harry Potterboken kändes evighetslång. Jag blev medlem på www.fefo.se och pratade med andra personer, liksom mig smått besatta av Harry Potter. Under de stunder då jag längtade som mest efter den avslutande boken, tog jag helt enkelt papper och penna och skrev mig själv in i Harry Potters värld. Det, skrivandet, är något som fortsatt ända sedan dess. Jag var med i att vara administratör för en rollspelssida, www.magivarlden.se är den nuvarande adressen och deltog mycket aktivt i alla dess aktiviteter. När boken släpptes befann jag mig i Grekland och tiggde mig snabbt till ett engelskt exemplar så fort jag såg den. Erkänner att jag samma kväll som boken kom i min ägo gömde mig bakom en pelare för att läsa den, istället för att se på en vän som gav en musik-konsert.

-I juni 2010 åkte jag utan att ha träffat någon av personerna tidigare, flygplan ned till Västerås för att delta i ett Harry Potter-lajv. Jag hade då blivit god vän med många på www.magivarlden.se och jag kände inga som helst tvivlel för att träffa dem i verkligheten. Tvärtom! Jag längtade, längtade efter att få träffa personerna som jag under många månader pratat med via internet i verkligheten. Eftersom jag i jämtland, cirka 60 mil från stockholm, har jag inte innan haft möjlighet att träffa några av mina rollspelsvänner innan. Lajvet blev en succé för min del och dagarna jag tillbringade där utvecklade mitt intresse för rollspel och Harry Potter riktigt mycket.

-Under sommaren 2010 fortsatte jag rollspelandet. Jag tillbringade stora delar av min tid i Grekland framför datorn, det var ju ett utmärkt sätt att fördriva tiden på! Den inte ens 15 år gamla Tua utvecklades allt mer i sitt skrivande, ja jag vågar till och med säga att det är rollspelandet och alla de sidlånga rollspel jag har skrivit, läst, gråtit och skrattat åt som fått mig att fortsätta skriva. Det är en flykt, en flykt från verkligheten och de problem som möts där.

-De första dagarna 2011 hade jag ett lajv, hemma hos mig. Personer flög ända från Helsingfors för att komma hit, på mitt lajv. Mina föräldrar ställde upp till 100%, lika så min syster. De spelade med så gott det kunde, serverade maten på silverfat (nästan), ordnade, städade, fixade. Allt var underbart. Jag var med likasinnade och stormtrivdes. Många var inte ens riktigt i min ålder, flera hade gått ut gymnasiet, men det spelade ingen roll. Med ett stort gemensamt intresse faller man ned på samma nivå, ändå.

- Dessvärre kom lajvet hemma hos mig att bli något av en vändpunkt. På något sätt kunde det inte riktigt bli bättre, kändes det som. Jag började dessutom fokusera allt mer på kost och vikt och med en termin kvar av högstadiet blev min fokus lagd på andra saker än rollspelandet. Jag kom lite efter, men var ändå aktiv hyfsat aktiv och fortsatt administratör på hemsidan www.magivarlden.se.
Sommaren 2011 förändrade mycket. Allt eftersom jag föll djupare ned i min ätstörning, kunde jag inte heller koncentrera mig på sådana roliga saker som rollspel och Harry Potter. Jag var ju upptagen med att tänka på mat! Så jag gled sakta iväg från det som länge varit en av det mest väsentliga i mitt liv.
Hösten 2011 började jag missköta mina administratörsplikter och jag hoppade frivilligt av från posten. Jag orkade inte. Det var inte kul längre, ingenting var ju kul! Jag kunde inte leva mig bort från verkligheten, svälten var för påtaglig.

Nu när ätstörningen vinkat hejdå letar jag mig åter till sidan. Formar inlägg med egenskapande karaktärer, låter dem möta andra, utvecklas, leva. Deras egna böcker skrivs med hjälp av andra. Jag tillbringar timmar varje dag uppslukad av fanfiction, berättelser skrivna av Harry potter-fans till andra Harry Potter-fans. Jag skriver mina egna, lever ut det magiska som jag i verkliga livet inte kan. Och jag älskar det. Sakta men säkert letar jag mig tillbaka i Magivärlden, i den ljuvliga stämning som J.K Rowling skapat och som vi, fans, för vidare med vår egen twist. Harry Potter och dess fandom var en del av min uppväxt, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer lämna den.

Min garderob

Min garderob är en salig blandning av allt möjligt. Jag har en "skolgarderob" och en "hemmagarderob". I hemmagarderoben finns det saker som jag aldrig skulle bära på skolan, men som jag ändå älskar att bära hemma. Direkt när jag kommer hem från skolan byter jag alltid om till min hemmagarderob- jag brukar till och med tänka ut under dagen vilka kläder som vore härligast att ta på mig när jag kommer hem.

I min skolgarderob är det mycket svart, det erkänner jag. Antar att det är så mest för att det är praktiskt med svarta kläder. Det går ju att matcha till i princip det mesta som har lite mera färg, dessutom kan det fungera utan att vara för tråkigt eftersom mitt hår är så pass rött.

Märkeskläder har jag verkligen aldrig brytt mig om. Jag har faktiskt ingen aning om sådant. Men jag antar att det beror på att jag bor ute i skogen, hade jag varit en stadsflicka hade det säkert varit annorlunda.

På morgonen när jag klär mig är det mycket efter humör. Jag försöker dock att inte klä mig alltför sött, eller alltför rockigt. Ett saligt mellanting helt enkelt! Ofta blir det ett par svarta jeans, en lite längre kortärmad svart tröja och kanske en lite mera färgglad flanellskjorta, som jag inte knäpper utan använder som kofta.

Jag har två vinterkappor som jag varierar bland. En är en enkel, lite längre än knälång svart kappa. Den andra är lite mera "fancy". Den är något kortare, grå och har en liten rosett där bak som jag allra helst skulle ha klippt bort, men som ändå fått vara kvar. Mycket för alla positiva kommentarer jag fått för den. Haha. Jag brukar ta den kortare gråa vid lite varmare väder eller då jag har kjol, och den svartare under mina mörkare, kallare dagar. Haha.

När jag var yngre, fram tills jag började i sexan ungefär, storvägrade jag jeans. Det var det värsta jag visste! Även om de var av stretch och härliga. Nej, jag skulle inte ha det! Vet det tusan vad jag hade istället, men jeans hade jag i alla fall inte. Det släppte dock när jag upptäckte att det inte var så farligt ändå, det var ju både snyggt och bekvämt!

Så jag körde på jeans tills jag hade en period i åttan och nian då det endast var kjol som gällde. Långa, dessutom. Tänk så härligt, jag kunde ju ha något ur min hemmagarderob under, ett par slappa byxor eller till och med långkalsonger under, och en lång kjol som dolde det. Whiiih! Så det var långkjol som gällde i några år där. Höstterminen i nian tror jag faktiskt inte att jag hade byxor en enda gång. Ehehe. Ofta var kjolen ankellång, svart och svepande. Sen något lite mera färgglatt över, ofta en kofta som gick en bra bit ned över rumpan. 

Hade jag fått välja helt, utan att bry mig om skolkläder, mode eller dylikt, hade nog min garderob till största del sett ut så här!

Klicka för större bild! :) Den här tog över en timme att göra. Gah.

Upptäckte nu att kläderna blev väldigt lika varandra. Får nog uppdatera igen med lite mera variation xD