Jag stjäl idén från J (länkar dig som tack :D) och skriver nu tio saker som ni troligtvis inte visste om mig! Men många av er vet nog en hel del av detta, för ni känner mig i verkligheten..
1.Jag har sex syskon och tolv syskonbarn, och då har inte mitt yngsta syskon fått barn än.
2.Jag är väldigt engagerad i politik, men jag har valt att inte skriva om det på bloggen. Haha.
3.Jag är väldigt öppen för människor och ser alltid de positiva sakerna istället för det negativa. Jag dömer alltså inte.
4. Jag är i princip blind. Nej, men nästan. Klarar mig inte långt utan linser, för glasögon avskyr jag.
5. Jag är blind även med linser också för jag upptäcker sällan saker som händer och jag märker inte alltid om någon pratar med mig.
6. När jag var mindre ville jag vara som Katitzi.
7. Mitt smeknamn är Kakan, jag gillar det inte, men lyssnar efter många års användning till namnet.
8. Jag gillar inte kakor. Typ drömmar eller liknande.. Bland annat därför jag blir kallad Kakan..
9. Jag är endast 155 centimeter lång..
10. Jag har i princip inget intresse av killar och har aldrig haft en pojkvän.
Visar inlägg med etikett jag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jag. Visa alla inlägg
onsdag 14 mars 2012
söndag 8 januari 2012
Utvärdering operation jullov
Jag vågar säga att operation jullov för min del har varit riktigt lyckat. Jag har blivit kroppsligen mycket friskare, men även psykiskt. Helt klart. Jag vågar säga att jag är på god väg att bli frisk och gå vidare i livet. Och det bara på ett fåtal veckor! För mig har metoden "får du inte plats att säga till om något, säger du inte heller till om något" fungerat alldeles utmärkt. Jag har lyckats med att motbesegra i princip varje anorexi-tanke genom att helt enkelt göra motsatsen. I rimliga mängder såklart.
Det har faktiskt inte blivit särskilt många näringsdrycker. Nu har jag inte ätit en enda på 12 dagar och jag har under hela jullovet sammanlagt bara ätit kanske 7-8 stycken någonting. Det har helt enkelt inte behövts! Och konstigt nog har jag gått upp som mest i vikt när jag inte ätit dem. Men det måste vara för att jag tillåter mig själv att äta så mycket mellan måltiderna och dessutom klämmer ned betydligt mera under dem.
Julmaten var helt fantastisk och jag är så glad att jag faktiskt kunde njuta av den. Hade inte den där Luciadagen när jag fick näringsdrycker hänt, vet det tusan om min jul hade varit något att hänga i granen över huvud taget. Troligtvis hade den bestått av en miniräknare och en vågskål - ett evigt kalkylerande som bara gått ut på en sak. Få i sig så lite som möjligt.
Nu istället, har jag tagit varje chans att få i mig så mycket som möjligt! Jag visste ju vad det mesta innehöll så det var inget problem. Kex med camembert till exempel.. Vanlig hård ost är jag inte alls förtjust i, och det svåraste jag vet är att äta något jag inte gillar, så där är camembert ett utmärkt alternativ. Jag tänker faktiskt inte äta mig hälsosam på mat som jag inte ens gillar. Därför går egentligen näringsdryckerna bort, även om de är helt okej i smakväg.. Haha. Nåväl.
Den 20e december skrev jag i inlägget "Dag 96: Operation jullov" en lista på vad jag hade som utmaningar över jullovet. Jag har faktiskt inte kikat på den sen dess utan kom över den av misstag nu! Haha. Men då blir det kanske extra roligt att gå igenom den nu.. Jag markerar i fetstil det jag inte lyckats med.
Min lista på utmaningar över julen
-Ta det jag är sugen på. Oavsett om det är en pepparkaka eller en skinkmacka.
-Äta när jag är hungrig, även om jag ätit både näringsdryck och vanliga måltider. För om kroppen är hungrig, vill den ha mat! Och då ska jag vara snäll och ge den det.
-Göra roliga saker och inte bara sitta hemma och dega.
-Inte tänka alltför mycket på vad jag har ätit eller ska äta, utan bara njuta av varje måltid som ny!
-Dricka mina näringsdrycker OCH äta det jag känner för ändå. Mina näringsdrycker ska inte vara en ursäkt till att inte äta annat. (Jag har ju knappt druckit näringsdrycker...)
-Smörja in mig. Så att jag slipper gå omkring som en levande torrboll. (Det har jag inte orkat! haha.. Men så torr har jag inte varit.)
-Dricka mycket kaffe! Man måste tänka lite på själen också.. Och kaffe är ju så gott! Med mjölk i, för jag gillar det inte annars! Så det så.
-Äta upp alla goda pralinerna i aladdinaskarna. Bara för att jag kan. Hihi.
-Skåla i cider på nyår och skriva en hel rad lista med nyårslöften. Som att bli frisk och få göra det jag vill!
-Falla för frestelser. HELA TIDEN! Det ska jag göra. För det är ingen frestelse egentligen att ta en chokladbit- det är bara bra om man inte har en 150kilos övervikt såklart. Hälsosamt är bäst och magert är inte alls hälsosamt!!! Mat är medicin!
-Göra flera efterrätter och äta dem själv också!
-Räkna lite matte. Hehe. (Haha usch nej! Det är jag för lat för. Men jag har i alla fall räknat några tal. Så det kanske räknas som "lite.." )
-Dricka varm mjölk med kakao. Många gånger. (Jag har druckit en massa annat gott istället! Glögg, Champis...)
-Inte ge Ana en enda liten jävla sak att säga till om.
-Försöka att inte titta på kcal-innehåll och innehållsförteckningen på allt jag äter. Om jag gör det - välj det som jag HELST vill ha! :D Mat handlar om så mycket mer än ingredienser.
Wow, det måste ha gått riktigt bra ser jag! Det här med att äta när jag är hungrig eller sugen har jag verkligen kört hårt på. Haha jag kommer nog att sakna min "nattmat" när skolan börjar.. Så där vid tvåtiden är det helt underbart att smyga sig ned, rosta ett par bröd, ta lite grekisk yoghurt med bär på, bre marmelad på de rostade bröden och dekorera med blåbär och sedan lägga allting på en fin bricka och smyga upp till sig igen och njuta av hela härligheten framför en bra film.
Jag gillar inte viktfokuseringen alls, men det blir lite svårt att se mina framsteg med vikten om jag inte sätter ned dem i siffror, för jag har ingen lust att posta en halvnaken före-och efterbild! Men jag lovar er, att jag ser och är mycket friskare nu. Äntligen börjar min kropp leva igen! Jag har gått upp över tre kilo, jag vet inte exakt då jag ska väga mig som jag brukar i morgon och eftersom jag är så kort, gör tre kilo i alla fall lite skillnad! Från BMI 15.1 i början av lovet, som är på gränsen för att bli inlagd och att kroppen ska få allvarligare skador, till 16.5 som jag har nu (vi får se om siffrorna ändras i morgon!). Jag har inte vägt så här mycket sen i.. sen i.. slutet av september. Och jag har inte mått så här bra, sen jag vet inte vad! Helt ärligt har min livsglädje bara stigit allt eftersom kilona ökar. Jag fattar inte hur många kan tycka att det värsta som finns är att nå normalvikt. I så fall vet jag inte vad det värsta som finns är.. men det är klart, för en månad sedan var det värsta jag visste att gå upp i vikt. Tack och lov att jag slipper känna så nu!
Nu skulle jag väldigt gärna vilja höra hur det har gått för er på lovet! Har ni lyckats äta mer, ja kanske till och med bryta svälten? Har ni i alla fall försökt tänka annorlunda? :) Jag är så nyfiken!
Det har faktiskt inte blivit särskilt många näringsdrycker. Nu har jag inte ätit en enda på 12 dagar och jag har under hela jullovet sammanlagt bara ätit kanske 7-8 stycken någonting. Det har helt enkelt inte behövts! Och konstigt nog har jag gått upp som mest i vikt när jag inte ätit dem. Men det måste vara för att jag tillåter mig själv att äta så mycket mellan måltiderna och dessutom klämmer ned betydligt mera under dem.
Julmaten var helt fantastisk och jag är så glad att jag faktiskt kunde njuta av den. Hade inte den där Luciadagen när jag fick näringsdrycker hänt, vet det tusan om min jul hade varit något att hänga i granen över huvud taget. Troligtvis hade den bestått av en miniräknare och en vågskål - ett evigt kalkylerande som bara gått ut på en sak. Få i sig så lite som möjligt.
Nu istället, har jag tagit varje chans att få i mig så mycket som möjligt! Jag visste ju vad det mesta innehöll så det var inget problem. Kex med camembert till exempel.. Vanlig hård ost är jag inte alls förtjust i, och det svåraste jag vet är att äta något jag inte gillar, så där är camembert ett utmärkt alternativ. Jag tänker faktiskt inte äta mig hälsosam på mat som jag inte ens gillar. Därför går egentligen näringsdryckerna bort, även om de är helt okej i smakväg.. Haha. Nåväl.
Den 20e december skrev jag i inlägget "Dag 96: Operation jullov" en lista på vad jag hade som utmaningar över jullovet. Jag har faktiskt inte kikat på den sen dess utan kom över den av misstag nu! Haha. Men då blir det kanske extra roligt att gå igenom den nu.. Jag markerar i fetstil det jag inte lyckats med.
Min lista på utmaningar över julen
-Ta det jag är sugen på. Oavsett om det är en pepparkaka eller en skinkmacka.
-Äta när jag är hungrig, även om jag ätit både näringsdryck och vanliga måltider. För om kroppen är hungrig, vill den ha mat! Och då ska jag vara snäll och ge den det.
-Göra roliga saker och inte bara sitta hemma och dega.
-Inte tänka alltför mycket på vad jag har ätit eller ska äta, utan bara njuta av varje måltid som ny!
-Dricka mina näringsdrycker OCH äta det jag känner för ändå. Mina näringsdrycker ska inte vara en ursäkt till att inte äta annat. (Jag har ju knappt druckit näringsdrycker...)
-Smörja in mig. Så att jag slipper gå omkring som en levande torrboll. (Det har jag inte orkat! haha.. Men så torr har jag inte varit.)
-Dricka mycket kaffe! Man måste tänka lite på själen också.. Och kaffe är ju så gott! Med mjölk i, för jag gillar det inte annars! Så det så.
-Äta upp alla goda pralinerna i aladdinaskarna. Bara för att jag kan. Hihi.
-Skåla i cider på nyår och skriva en hel rad lista med nyårslöften. Som att bli frisk och få göra det jag vill!
-Falla för frestelser. HELA TIDEN! Det ska jag göra. För det är ingen frestelse egentligen att ta en chokladbit- det är bara bra om man inte har en 150kilos övervikt såklart. Hälsosamt är bäst och magert är inte alls hälsosamt!!! Mat är medicin!
-Göra flera efterrätter och äta dem själv också!
-Räkna lite matte. Hehe. (Haha usch nej! Det är jag för lat för. Men jag har i alla fall räknat några tal. Så det kanske räknas som "lite.." )
-Dricka varm mjölk med kakao. Många gånger. (Jag har druckit en massa annat gott istället! Glögg, Champis...)
-Inte ge Ana en enda liten jävla sak att säga till om.
-Försöka att inte titta på kcal-innehåll och innehållsförteckningen på allt jag äter. Om jag gör det - välj det som jag HELST vill ha! :D Mat handlar om så mycket mer än ingredienser.
Wow, det måste ha gått riktigt bra ser jag! Det här med att äta när jag är hungrig eller sugen har jag verkligen kört hårt på. Haha jag kommer nog att sakna min "nattmat" när skolan börjar.. Så där vid tvåtiden är det helt underbart att smyga sig ned, rosta ett par bröd, ta lite grekisk yoghurt med bär på, bre marmelad på de rostade bröden och dekorera med blåbär och sedan lägga allting på en fin bricka och smyga upp till sig igen och njuta av hela härligheten framför en bra film.
Jag gillar inte viktfokuseringen alls, men det blir lite svårt att se mina framsteg med vikten om jag inte sätter ned dem i siffror, för jag har ingen lust att posta en halvnaken före-och efterbild! Men jag lovar er, att jag ser och är mycket friskare nu. Äntligen börjar min kropp leva igen! Jag har gått upp över tre kilo, jag vet inte exakt då jag ska väga mig som jag brukar i morgon och eftersom jag är så kort, gör tre kilo i alla fall lite skillnad! Från BMI 15.1 i början av lovet, som är på gränsen för att bli inlagd och att kroppen ska få allvarligare skador, till 16.5 som jag har nu (vi får se om siffrorna ändras i morgon!). Jag har inte vägt så här mycket sen i.. sen i.. slutet av september. Och jag har inte mått så här bra, sen jag vet inte vad! Helt ärligt har min livsglädje bara stigit allt eftersom kilona ökar. Jag fattar inte hur många kan tycka att det värsta som finns är att nå normalvikt. I så fall vet jag inte vad det värsta som finns är.. men det är klart, för en månad sedan var det värsta jag visste att gå upp i vikt. Tack och lov att jag slipper känna så nu!
Nu skulle jag väldigt gärna vilja höra hur det har gått för er på lovet! Har ni lyckats äta mer, ja kanske till och med bryta svälten? Har ni i alla fall försökt tänka annorlunda? :) Jag är så nyfiken!
lördag 17 december 2011
Dag 93: Tänk att...
Det tog nästan hundra dagar från det att jag "började kämpa" till att jag VERKLIGEN kämpade. Det tog alltså 100 dagar från det att jag fått "hjälp" till att jag tagit emot den. Hundra dagar är över tre månader. Jag tror faktiskt att det krävs lång tid från det att man inser att man har problem, till att man faktiskt vågar göra något åt det. Nu hade jag ju inte så mycket val, men det var nog dit jag behövde komma också. Det var när jag väl satt där med tre näringsdrycker per dag som min inre värld sjönk samman och jag vaknade från min dvala.
Det är skillnad. Man kan se det på mig. De säger att min blick har förändras och min färg över hela mig har jämnats ut; den där sjuka, svältande personen har suddats ut till en peppad, men ändå mycket underviktig person. Jag är inte smal. Jag är mager. Jag ska bli smal. Jag ska bli sund. Att vara mager är inte sunt någonstans! Det ser faktiskt förjävligt ut.
Höll nästan på att brista i gråt idag när jag provade kläder i en affär. Först testade jag med "Small" och det bara hängde. Gick över till "Extra small" och det bara hängde. VACKERT! Jag vill inte att folk ska kolla på mig och tänka "Stackars flicka, hon måste vara sjuk". Jag vill att folk ska kolla på mig och tänka " Vacker flicka, hon måste trivas i sig själv!" Det är dit jag ska. Kosta vad det kosta vill. För vem vill egentligen se sjuk ut?
Visst är det inte så att jag tänkte "nu ska jag bli mager" när allt detta började. Men det är ofta där det slutar. Och lyckas man inte bryta svälten VILL man inte komma bort från det heller. Jag ville inte heller det. Efter att jag hade druckit min första näringsdryck ville jag inget annat än att aldrig någonsin dricka det igen. Jag funderade till och med helt seriöst att rymma genom fönstret för att slippa. Man måste bryta det stenhårt på en gång. Det finns ingen mellanväg.. Försök du bara låta en alkoholist dricka "bara ett glas vin" då och då och se hur det går.. Just det. Inte så bra.
Jag förstår givetvis att fastän jag nu kan gå ifrån mig själv och se framåt att det inte på något plan kommer att bara flyta på finfint tills jag är normalviktig. Nej, det kommer att krävas hel hel jävla (ursäkta språket..) massa kämpande. Men, som en mycket klok flicka sa "Det är så lätt värt det!" Vågar man bara, frivilligt eller ofrivilligt, att lämna hela sin ätstörning bakom sig är man en bra bit på väg. Det blir verkligen ett gigantiskt hopp där och allting går från att vara extremt jobbigt hela tiden till att bli bra och bara extremt jobbigt ibland. Jag tänkte som så den natten att fasen ska jag ge det en chans. Jag kände att jag ville pröva om det verkligen var så att tankarna förändrades när man bröt svälten. Jag var nyfiken. Och det blev bevisat också: man förändras! Hjärnan är ju helt inställd på överlevnadinnsikten under svält. Klart som fasen att man tänker annorlunda.
Det är skillnad. Man kan se det på mig. De säger att min blick har förändras och min färg över hela mig har jämnats ut; den där sjuka, svältande personen har suddats ut till en peppad, men ändå mycket underviktig person. Jag är inte smal. Jag är mager. Jag ska bli smal. Jag ska bli sund. Att vara mager är inte sunt någonstans! Det ser faktiskt förjävligt ut.
Höll nästan på att brista i gråt idag när jag provade kläder i en affär. Först testade jag med "Small" och det bara hängde. Gick över till "Extra small" och det bara hängde. VACKERT! Jag vill inte att folk ska kolla på mig och tänka "Stackars flicka, hon måste vara sjuk". Jag vill att folk ska kolla på mig och tänka " Vacker flicka, hon måste trivas i sig själv!" Det är dit jag ska. Kosta vad det kosta vill. För vem vill egentligen se sjuk ut?
Visst är det inte så att jag tänkte "nu ska jag bli mager" när allt detta började. Men det är ofta där det slutar. Och lyckas man inte bryta svälten VILL man inte komma bort från det heller. Jag ville inte heller det. Efter att jag hade druckit min första näringsdryck ville jag inget annat än att aldrig någonsin dricka det igen. Jag funderade till och med helt seriöst att rymma genom fönstret för att slippa. Man måste bryta det stenhårt på en gång. Det finns ingen mellanväg.. Försök du bara låta en alkoholist dricka "bara ett glas vin" då och då och se hur det går.. Just det. Inte så bra.
Jag förstår givetvis att fastän jag nu kan gå ifrån mig själv och se framåt att det inte på något plan kommer att bara flyta på finfint tills jag är normalviktig. Nej, det kommer att krävas hel hel jävla (ursäkta språket..) massa kämpande. Men, som en mycket klok flicka sa "Det är så lätt värt det!" Vågar man bara, frivilligt eller ofrivilligt, att lämna hela sin ätstörning bakom sig är man en bra bit på väg. Det blir verkligen ett gigantiskt hopp där och allting går från att vara extremt jobbigt hela tiden till att bli bra och bara extremt jobbigt ibland. Jag tänkte som så den natten att fasen ska jag ge det en chans. Jag kände att jag ville pröva om det verkligen var så att tankarna förändrades när man bröt svälten. Jag var nyfiken. Och det blev bevisat också: man förändras! Hjärnan är ju helt inställd på överlevnadinnsikten under svält. Klart som fasen att man tänker annorlunda.
 |
| Lager på lager. Kläder är mitt skydd. Mitt skydd från det som är inunder. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)