Prestationsångest

Jag har svårt att komma med ett positivt inlägg just nu, men jag ska försöka lite senare.

Det känns.. tja. Inte så bra. Fast egentligen borde det vara bra! Jag måste lära mig att kunna acceptera saker, men den här gången var det särskilt jobbigt. Matte. Ni vet ju att jag älskar det ämnet? Fick tillbaka provet som gjordes igår.. egentligen var det inte dåligt gjort av mig, inte alls. Jag kämpade. Och jag pluggade mycket inför provet.. fick C. Det är inte dåligt, jag vet det, men svårt för mig att smälta. Som vanligt. Jag förstår inte varför det ska vara så - det är ju bra. Hade i alla fall klarat en av två A-poäng, så det är väl bra. Men aldrig, aldrig att det ska gå hela vägen fram! Det är liksom omöjligt för mig. Menmen.

Jag borde inte basera mig på mina provresultat. Jag är inte dum, bara för att jag inte får full pott. Men, när det känns som om jag fattat alltihopa, blir det ett litet bakslag att få sådana resultat.

Nu har jag hejdundrande mycket skolarbete. Fysikprov på måndag till exempel. Fysiken är ett ämne där jag bara känner pessimism  Det går dåligt, dåligt. Jag fattar inte, jag har svårt att acceptera det vi gör. Alltså tappar jag helt suget och börjar känna att det spelar fasen ingen roll - ändå svider det djupt inne i hjärtat av att se resultaten av min arrogans på proven. Man fasen, jag får skylla mig själv som inte bryr mig! Ändå gör det ont. Sjukhelsikes ont.

Varför? Varför kan man bara inte släppa det? Jag ÄR inte sämre bara för att jag inte har toppbetyg. Absolut inte. Faktum är att majoriteten av Sveriges befolkning inte har det. Jag tror att det blir lite så på grund av andras förväntningar av en också. Även om de kanske inte bryr sig just nu, men jag har alltid varit "pluggisen" och hon som skrev rätt på alltihopa. Men det var på högstadiet och då behövde jag inte plugga ett enda skit för att få de betygen jag fick, de liksom föll bara på plats och jag lärde mig det jag behövde på lektionerna.

Nu kan jag klara E, kanske D, om jag följer med. Vill jag mer, måste jag lägga manken till hemma. Och det har jag svårt för. När jag försöker, som jag faktiskt gjort med matten, slutade jag på ett C. KAN jag inte ha A? Nej, nu blir jag sur på mig själv. Varför känns det som om jag ska ha A? Jag baseras inte på betygen. Men det går inte att fatta. Det går inte att trycka in i min hjärna.

Vid sådana tillfällen som nu tvekar jag på om jag verkligen valt rätt linje. Visst, jag tycker att matte är kul. Och jag gillar biologi. Men egentligen är jag nog samhällsvetare i själ och hjärta.

Bild från mars 2012.

Kära immunförsvar

Efter en mycket god middag bestående av en pastasallad med bland annat räkor, keso, tomat, gurka, kronärtkocksbottnar, ananas och dressing samt ett par flatbröd med gudbrandalsost sitter jag nu mycket mätt vid datorn med den obligatoriska koppen kaffe med skummad mjölk. Dagen har varit väldigt lugn. Jag vaknade i morse kvart över sex efter en mycket orolig natt bestående av många toalettbesök för snuvans skull och var inte alls särskilt redo för att gå till skolan. Så jag somnade om, vaknade en timme senare av att mamma trodde jag hade sovmorgon. Nä.. sovmorgon hela dagen i så fall, för jag vill inte sitta i skolbänken och snora och nysa och vara allmänt äckelpäckig.

Då är det bättre att vara hemma, installera The Sims 3 Supernatural, dricka te, äta hallon och bli frisk istället. Den jobbiga sidan av det hela är givetvis att jag missar lektioner. Aaaaaaaaaaaaaaah. Panik! Till och med ett fysikprov missade jag.. Nåväl, det går att ta igen. I morgon är det skolfoto. Hoppas jag inte ser alltför snorig ut. Gör jag det, vill jag nog inte vara med..

Hej, där är snorTua

(Bild från google)

Kylskåpsschema

Eftersom att jag är väldigt dålig på att faktiskt plugga hemma, skrev jag igår kväll ett par ord på kylskåpet för att liksom påminna mig själv och få pluggandet nedskrivet. Annars hade det nog slutat med att jag på söndagkväll sitter dödsnervös inför fysikprovet dagen därpå och känner mig allmänt efter i matten..

Nu finns det inga ursäkter längre!

Fysiken är ganska enkel, jag behöver nog bara repetera det som hastigast så kan jag det. Matten är däremot en annan sak, men jag fick en matematisk uppenbarelse igår kväll som är till stor nytta idag. Dock så finns det fortfarande en hel del frågetecken som finns kvar att reda ut, däribland om "Law of sines" eller sinussatsen som det heter på svenska. Men, tack vara denna sida http://www.khanacademy.org/math/trigonometry så har det hela blivit betydligt lättare. Nu gäller det bara att även applicera dessa satser på olika trianglar och faktiskt förstå vad jag gör, för att sedan kunna bevisa det. Uh.


Ps. Jag fyller sjutton år om precis tio dagar! Jag har däremot känt mig som sjutton i säkert ett halvår.. hm. Men nu kan jag snart med ärlighet säga att jag är sjutton! Så det så.

Projekt bloggerska: Dille

Nu har jag fått dille på smoothies. Det var ju så gott! Jag åt en till jordgubbssmoothie idag, men med ett par skedar jordgubbssylt i. Det blev riktigt bra! Lite sötare än gårdagens och lite mera jordgubbssmak. Yay.

Nu funderar jag på att i morgon göra en med choklad. Choklad och vanilj, det låter inte så dumt va?

Hallon vet jag inte riktigt, jag gillar mest att äta hallon som de är. En hallonsmoothie.. Hm.. Värt att testa någongång i alla fall. Det som jag kan tänka mig nu är att hallon blir godast i en smoothie utan mjölkprodukter.. Kanske en hallon-äpple-apelsin-smoothie? Det lät gott!

Nu undrar jag.. Har ni något favoritrecept på smoothie? Eller några tips? Dela meeeeeed er! :D

Nu lämnar jag smoothie-världen ett tag.. Idag har jag lyckats plugga lite, om än endast lite. Jag gjorde klart min mindmap (på fyra A4 ehehhe) över det som jag ska kunna i idrottsprovet på torsdag. Träningslära är det bland annat och matsmältningen, hjärtat, andningen, muskler.. tja, ni förstår. Sånt där. Jag kan redan en hel del om det, så nog går det bra.

Med matten är det värre ställt däremot. Jag har nationella i matematik (kurs 2c) nu till veckan och jag tvivlar faktiskt en aning på att jag ens får godkänt. Det känns förjävligt, men jag känner också att jag inte kan göra vidare mycket åt saken med bara några dagar kvar. Jag orkar helt enkelt inte. Det får väl gå förjävligt då! Jag ska inte vara bäst på allt och kunna allt. Så det så. Jag får se det som en liten utmaning och acceptera nederlaget. Men visst känns det.. djupt. Blö.

Häromdagen åt jag en wok. Det var morötter, ananas, champinjoner, groddar och purjolök.

Jag (pappa) wokade det hela i solrosolja och kryddade med kinesisk soja, ingefära och chili. Sedan tillsatte vi ett par skivor lövbiff.. et voilà!

Projekt bloggerska: Tröttelitrött

Det har blivit en riktigt slödag idag. Egentligen hade det ju varit perfekt att en dag som denna, med tråkigt väder, ägna sig pliktskyldigt och skolarbete. Det är ju inte så att jag inte har något att göra egentligen. nej,istället har jag slöat, sovit tio timmar natten till idag, läst, druckit kaffe, ätit god mat, gosat med Kaninchen. Allt som man bara kan njuta av. Och struntat i skolarbetet. Trots att jag nu till veckan har det smockfullt, med flera prov. Jag tog det här som en hälsans dag helt enkelt. Det brukar bli så, de flesta dagarna..

Ecce, vita est mirabilis!

När jag hade min ätstörning, var det verkligen som om hela livet kretsade omkring den. Vad jag än gjorde, var ätstörningen med mig. Det var inte många sekunder under dagen som var fria från mat-tankar. Kanske någon gång djupt under natten, men oftast hemsökte maten mig i drömmarna också. Särskilt i början. Då var mina drömmar väldigt enformiga- en stor jäkla festmåltid där jag kan äta bara hur mycket som helst. Med allt förbjudet, med allt jag gillar. Oftast vaknade jag upp innan jag ens hunnit börja äta.

Nu vet jag inte riktigt, hur jag ska spendera min dag. Skolan, hur viktig är den? Hur många av mina ljuvliga minuter varje dag ska jag ägna  åt skolarbete? Ska jag satsa högt, så högt jag bara kan? Spelar det verkligen någon roll om jag anstränger mig, går ut med A i alla ämnen, eller struntar i det och har "bara" B och C? Jag vet inte, och det gör mig ganska förvirrad. Nu försöker jag hitta en balans. Inte för mycket, bara lagom. Eftersom jag inte vill bli läkare eller liknande, ser jag ingen anledning att gå ut med 20.0. Det gäller bara att få till den där jämnvikten och det är sannerligen inte lätt.

Jag fick min första utmaning när jag fick C på förra matteprovet. C?? Det är ungefär jämförbart med VG. Det högg i hjärtat, tårarna höll på att tränga upp. VG-barn. Medelmåtta. När andra har det, är det ju jättebra! VG är bra! Men inte jag! NEJ! Jag är ju BRA på matte. Jag kan ju. Jag ska ha A. Ned på jorden igen. Det som gäller andra, SKA också gälla mig. C är bra gjort! Så det så.

Det tjänar ju liksom inget till om jag pluggar på min fritid och får A istället för B eller C. Jag behöver det ju inte. Men det är så svårt på något sätt, jag är van att alltid prestera. Prov efter prov, uppsats efter uppsats.
Nu känner jag att jag har tappat ämnet lite. Tänkte inte prata om prestationsångest...men det fick bli ett inlägg om det ändå. Haha! Återkommer i morgon med ett inlägg som kommer att handla om det jag egentligen tänkte skriva om! Nu tycker jag att ni ska titta på den här videon under istället..


Klicka för en mycket söt liten video på en tjej som har alldeles rätt!
Den gjorde min dag lite.

PS: Jag gillar att flera den senaste veckan har sökt på "gegga" på google och kommit till min blogg.. DS.

Dag 77: Helg är allt en bra uppfinning

Äntligen fredag! Äntligen pusta ut! Jag har förvisso en hel del att göra över helgen, men äntligen, äntligen får jag sova. Sova. Sova. Få mig en sömn som är tillräcklig. Vakna utvilad efter över åtta timmar. Den känslan finns det inte mycket som slår.

Hela dagen har jag haft ett svagt illamående hängande över mig. Det är kvar än. Jag har faktiskt ingen aning om vad det kan bero på, men det är nog med illamående för att det ska bli jobbigt. Måste äta ändå. Äta. Äta.
Det blev en rätt i ugnen till middag. Potatis, kyckling, champinijoner, paprika, lök.. och olja såklart. Jag såg inte när de hade i det- jag är inte så mycket i köket nu för tiden- men det smakade olja. Och det syntes. Äckligt. Varför inte bara ta vatten och kanske tomatpuré? Nejnej.

Men åt, det gjorde jag. Jag fyllde på enligt pappas önskningar och åt upp allt jag hade tagit för mig. INTE EN ENDA GRÖNSAK VAR DET, det ni. När jag väl ätit upp sa mina föräldrar "nu kan du ta grönsaker!" men jag var så full, att jag inte fick ned en bit. Inte ens kaffet efter maten åkte ned. Inte heller min lilla fruktsallad, den fick vänta till klockan åtta.
Varför är det så obehagligt att vara mätt? Man ska i alla fall kunna få i sig lite efterrätt och dagens enda kopp kaffe! Annars är det inte okej. Men jag fick inte i mig det. Jag saknar mitt kaffe.. men det är för sent för att dricka nu. Nu vill jag bara falla i säng så fort som möjligt.. och sova.