Svar på kommentarer

Hanna kommenterat inlägget "Autoskriv": 

Tänker du utan kommatecken? ;);)

Skämt åtsido, jag har en liten fundering. Jag minns att du skrev för ca ett år sedan att du tappade mycket hår. Vad gjortde du för att "dölja" det? Om du har något tips får du gärna dela med dig! :P 

Svar: Haha ja, jag tänker både utan kommatecken, punkter och stor bokstav! :D

Jag tappade mycket hår mellan september 2011 och februari 2012 (ungefär). Det ledde till att mitt hår givetvis blev betydligt tunnare och dessutom stripit och konstigt - jag som alltid haft fina lockar. Under tiden det var som värst klippte jag av mig mitt navellånga hår till axellängd.. Det hjälpte en del mot tunnhårigheten, men det syntes ändå en hel del, särskilt om man vetat att jag haft rätt så tjockt hår förut. Så, för att dölja detta hade jag mössa en hel del, även inomhus. Rent estetiskt var det kanske inte den bästa lösningen - men jag skämdes och ville inte visa mitt hår. Annars försökte jag att locka upp håret så mycket jag bara kunde då det gav illusionen att det var tjockare än vad det faktiskt var.. Mitt bästa tips är dock att verkligen sköta sin kost och sig själv för att slippa tappa mera hår! Men håret ligger ett par månader "efter" kroppen, så jag fortsatte även att tappa hår trots att jag vänt kosten och börjat med näringsdrycker.

Än idag lider mitt hår av det som hände under svälten.. Det är långt ifrån lika tjockt som det en gång var, men det är i alla fall bättre än när det var som värst.


Anonym kommenterat inlägget "Surströmmingstjosan": 

Har du alltid tyckt om surströmming? Och den klassiska frågan: hur fungerar det med lukten? Jag har fått i mig en valv macka en gång och kan definitivt säga att det inte smakar som det luktar (då hade nog ingen ätit det). Ändå tycker jag inte om det. Det verkar vara lite som med koriander - antingen älskar man det eller så hatar man det. Kul i alla fall att du som trots allt är så ung är så förtjust i surströmming. Jag har en annan vän som är likadan i det skedet. De flesta ger det inte ens en chans!

Svar: Jag har sedan jag var kanske 5-6 år älskat surströmming! Jag fick under tidiga år smaka på det när det åts, så att jag liksom vande mig lite vid smaken. Lukten tycker jag verkligen inte att det är några problem med, tvärtom, det luktar ju riktigt gott!
Jag vet att vissa är av den teorin att för att gilla surströmming så måste man nästan ha smakat det flera gånger som barn, men jag tror att man kan lära sig äta det mesta bara man försöker tillräckligt mycket och har en positiv inställning. Många gör dock som du säger - antingen älskar man det, eller så hatar man det. Själv tycker jag att det är synd om de som inte ger maträtter en chans och det gäller ju inte bara surströmming! Oliver och sill och förvånade nog svamp är annan mat som många inte ens ger ens prövar. Saker så som blodpudding, lever och liknande kan jag förstå om man inte vill smaka -av etiska skäl..

Koriander är en sådan smak som jag upprepande gånger prövat (och gör, fortfarande!) men som jag faktiskt finner avskyvärt. Särskilt färsk koriander... torkad går bra i små mängder, men färsk smakar rent ut sakt skit (i mina smaklökar). Jag tänker dok fortsätta smaka på det, så vem vet, om några år kanske jag älskar färsk koriander?

Låt barnen smaka! :)

Frisur frisor frisyr frisör

Jag tillbringade en stor del av min dag i en frisörsalong. Mitt första besök i en sådan, och sannerligen ett långt sådant! Jag satt där i två timmar och femtio minuter. Puh. Men det var en hel del som blev gjort också.. Först färgades mitt hår. Det var egentligen därför jag gick det. För jag går gärna inte omkring med fyra olika färger i mitt hår... Gul, ljusorange, orange och en riktigt röd färg. Nej tack! Såå.. hela mitt hår blev istället riktigt rött! Jag älskar det. Rött är helt klart den hårfärgen som jag trivs allra bäst i. Det känns på något sätt så.. jag. Som liten och fram till att jag var ungefär tolv, var jag riktigt guldblond, men nästan helt vitblond på sommaren. Sen mörknade håret till en lite mer diskret, mörkblond färg, som jag ganska fort började färga över med henna...

Men denna hennagegga är så jobbig och resultatet blir inte riktigt som jag vill längre, att jag bestämt mig för att sluta med den. Puh. Ett riktigt bra beslut! Visst gillade jag den naturtrogna röda färgen jag fick av hennat, men eftersom det blev bara mörkare och mörkare hela tiden blev det för mörkt.. Jag vill ha en lite mera ljusröd färg och inte supermörkt blodröd. Så! Mitt hår är liiiite för mörkt nu, men det kommer att tvättas ut under de senaste tvättarna och ljusna en aning :) Så spännande!

Klippte en hel del gjorde jag också. Från att ha haft ungefär en decimeter nedanför axlarna till att längderna inte ens nuddar axlarna. Härligt värre vill jag lova! Jag sa åt henne att klippa rejält, för hon vågade nog inte riktigt först. När jag tänker efter, är min frisyr riktigt lik Madickens lillasyster Lisabet... bara att det är rött såklart. Jag gillar det! Busigt, lite barnsligt, men samtidigt rockigt! Whoooh! I morgon ska jag rocka skolan med mitt häftiga hår. Bild lovar jag i morgon, under dagsljuset. Än har jag inte sett det i dagsljus..

Bara att luggen är aningen mera assymetrisk och jag har lite lockigare hår :P God natt! Nu ska jag sova gott på min rosa kudde, som skär sig förfärligt fult mot mitt hår... Jag gillar det.

Frisörer och frisyrer

Mina tankar är ständigt riktade mot måndagen! Måndagen, den dag då jag för första gången klipper mig hos en frisör. Min pappa har klippt mig fram tills ett drygt år sedan, då jag började klippa mig själv. Jag går främst dit på grund av att jag ska jämna till min.. guldfiskfärg, som min syster så vackert beskriver det, men också för att jag är lite nyfiken på hur de arbetar.

Jag älskar verkligen hårvård! Jag har faktiskt kört något som kallas "balsammetoden" i över tre år. Det går ut på att man inte använder något schampoo, utan tvättar med balsam istället. Det verkar rätt så krångligt i början, men när man har lärt sig grunderna får man en liten ny syn på skönhetsprodukter och främst hårvård då. Sedan jag började med balsammetoden, har mitt hår gått från att vara frissigt, tunt och vågigt till att bli betydligt tjockare, glansigt, välvårdat och halvlockigt! Ja, det var såklart innan ätstörningen, när jag fortfarande hade kvar det hår jag egentligen har. Nu har mitt hår tunnats ut med nästan hälften och det hänger mest. Om jag inte både tuperar och sprejar det.. men det vill jag ju inte, för det sliter något så hemskt på håret.

Jag rör inte en enda produkt, varken för hud eller hår, utan att läsa innehållsförteckningen. När man använder balsammetoden, BM, är det viktigt att vara noga med att inget ämne som inte är vattenlösligt hamnar i håret. Och om det kommer på huden, är det lätt att man rör håret och då kan kladda ned det... Icke-vattenlösliga ämnen går nämligen inte att tvätta bort med bara balsam utan det krävs ett schampo med sulfater, alltså ett "vanligt" schampo, för att få bort det från håret. Jag tvättar med vanligt schampo kanske en gång varannan månad om jag blivit orolig att det kommit något olösligt i håret. .
Det finns en himla bra hemsida för hår och hårvård! www.lockig.se heter den och jag rekommenderar den varmt. Det var där jag lärt mig alla grunder i balsammetoden, som trots namnet på hemsidan inte bara är för lockiga, utan också för de med rakt hår :)

Jag har inte riktigt så rött hår som på bilden nedan, då kontrasterna är lite förändrade, och som sagt.. Jag är verkligen orange på vissa ställen och i hårbotten (därför jag ser ut att vara lite flintis där uppe) är helt ljusblont. Hm. Ska färga riktigt rött faktiskt, men jag har inte den blekaste hur jag ska klippa mig! Svååårt.

-Inte helt uppstoppad-

Kvällens näringsdryck á la fryst i chokladsmak är uppäten. Och jag är inte helt uppstoppad! Så otroligt fantastiskt att slippa den proppmätta känslan som för vanligt, hälsosamt folk oftast bara uppkommer efter julbordet... Jag åt till och med en clemtentin efteråt- de är ju så goda! Och så fräscht efter all söt chokladgegga, för även om den är god är den väldigt söt. Hällde på kaffe, igen.. Jag har unnat mig för lite kaffe under min sjukdomsperiod! Tror faktiskt att det var ett sätt att straffa mig själv, särskilt eftersom jag älskar kaffe så mycket.

Nu har jag druckit kaffe först på förmiddagsnäringsdrycken,
sedan på äckeljordgubbsdrycken
och sedan nu på kvällen!

Namnam! En period i maj och juni drack jag inte kaffe på sex veckor. Jag sa att det var för att bevisa för mig själv att jag inte behövde kaffe och visst gick det. Men herrejävlar vad jag saknade det! I Grekland och under sommaren drack jag högst en kopp per dag, och den var väldigt liten.. Ett tag, när anorexin var som värst (veckorna innan jag började med näringsdryckerna, det vill säga för bara ett par veckor sedan) unnade jag mig nästan aldrig kaffe efter maten. Istället drack jag mängder med te. För att stilla hungern antar jag och få upp värmen..

Nåväl, detta inlägg var inte tänkt att bara handla om kaffe! I morgon ska jag till BUP igen.. träffa en läkare som ville undersöka mig efter min kraftiga viktnedgång och förhoppningsvis också dietisten. Ska definitivt bli intressant! Först och främst är jag både nyfiken och orolig över hur min kropp kan ha tagit skada, jag menar.. flera saker är ju väldigt tydliga och är det även fortfarande. Jag tappar hår. I mängder. Det blir faktiskt bara värre och värre med den saken.. Nu har jag tappat flera tussar framme vid pannan, och min lugg är alldeles urtunnad! Om jag sätter upp håret i en hästsvans, ser man på många ställen min hjässa. Jag avskyr det. Mitt hår, som en gång varit min stolthet, vill jag helst bara klippa av hela skiten och gömma det under en mössa. Jag gjorde det ju också, i september.. Klippte det från navellängd till axlarna. Tjoff. Nu däremot, känns axellängd som för långt. Men jag ska inte klippa mig igen. Om jag inte tappar så pass mycket att det ser helt katastrof ut förstås.

Har ni något tips på hur man kan dölja det, om man inte går runt i mössa? Just nu kör jag på att sova i flera flätor (hahahah ser urlöjlig ut med ett par tunna små flätor, tur att ingen ser mig) och släppa ut flätorna på morgonen och borsta ut det. Blir som mest fluffigt då, men som sagt.. Egentligen har jag fint, självlockigt hår som jag utan problem gärna har utsläppt utan att göra något med det.
En sak som oroar mig en hel del är att håret ligger cirka 2-3 månader efter det som händer i kroppen. HUR I HELA FRIDEN KOMMER DET ATT VARA OM 3 MÅNADER DÅ!? För tre månader sedan.. hm.. hade jag BMI 16.8 jämfört med 15.0 nu. Vill inte, vill inte, vill inte veta hur det ser ut då...

Någon gång, när jag känner mig modig nog, ska ni få se en oflätad bild på katastrofen..