Rejäl mat och psykologi

Efter dagar av kallskuret och mack-mat skriker min kropp och själ efter rejäl mat för magen att arbeta med. Allra helst husmanskost. Det ska kännas helt enkelt! Sååå... Idag blev det rotmos med fläsklägg till middag. Så. Otroligt. Gott! Jag kan verkligen äta mängder och åter mängder av den rätten.. Nåväl. Jag tror minsann att jag pratat om rotmos med fläsklägg förut.. Hehe.

På sidan om skolarbetet har jag börjat läsa lite psykologi, boken Ditt inre centrum av Marta Cullberg Weston just för att vara mera exakt. Den handlar om självkänsla, självbild och liknande saker. Än så länge har jag endast läst dryga 50 sidor, men jag har redan lärt mig massvis! Förhoppningsvis kommer boken att ge mig ännu mera förståelse över den märkliga mänskliga hjärnan.. helt ärligt blir jag ruggigt förvirrad ibland. Jag har liksom insett att jag i princip aldrig medvetet funderar över folks handlingar och liknande runt omkring mig. Inte för att man ska bli paranoid, men jag tror att ett viss djupare förståelse över psyket kan vara viktigt att ha.

Sedan blogger gjorde om sitt utseende har jag helt glömt bort att använda etiketter för att dela in inläggen i olika kategorier. Jag får nog lov att börja med det igen, det kan underlätta något ofantligt om man vill söka bland inläggen här i bloggen.

(Bild från goggle).. Jag brukar ha BETYDLIGT mera senap. Och rotmos.

Nattmacka

Dagens middag var.. helt underbar. Den var mycket förbjuden - ingen mat är förbjuden längre!- och jag har inte ätit och njutit av något liknande på evigheter. Den bestod av en gryta med kyckling, banan och en sås av grädde och curry. MUMS! Till serverades det ris och baguetter med olika ostar.. Åt en himla massa ris och gryta och sedan tre baguettebitar med tjocka skivor brieost och vanligt bregott. Åh, det var matglädje. Stackars några av er läsande, som skulle lida så efter en sådan måltid. Jag gjorde det faktiskt inte. Rundade av det hela med en stor kopp kaffe med mjölk och 40g apelsinchoklad och ett par aladdinpraliner. Det satt gott i magen.

Ett par timmar senare åt jag saffranskaka,pepparkakor och glögg. Åh! DET var gott det också. Blir ni rädd för alla kalorier? Det blir inte jag. Idag på affären hände det en liten rolig incident, så annorlunda som det brukar vara:
"Pappa, vad kan man äta som är väldigt energirikt men samtidigt inte typ.. choklad eller nötter?" frågade jag honom när vi kom in i mataffären.
Han tänkte ett tag.
"Yoghurt med honung?"
Jag hittade den fetaste yoghurten jag kunde hitta, 10% (blir ni rädda nu?) eller också kallad grekisk yoghurt. Allt detta chokladätande fick mig igår natt att ligga vaken rätt så länge, för min mage gjorde väldigt ont.. Måste kanske tänka på att äta lite "nyttigare" och få i mig lite kalcium och så på köpet. När jag kom hem åt jag sedan upp en stor del av min yoghurt tillsammans med en stooor klick sirap.. DET var gott! Och energirikt. Har ni några andra tips kanske på något gott, helst inte så sött, och energirikt? Inte nötter, för det är jag inte vidare förtjust i!

Nu, vid klockan halv ett blev jag lite hungrig igen.. Herregud, kakan var ju runt nio-tio någongång och jag är van vid att bli matad var tredje timme. Så jag gick ned, i mörkret, och tog en clementin och en skiva grekiskt lantbröd med bregott och kaviar. Det var så gott, men det kurrar fortfarande i magen så jag ska minsann gå ned och ta mig en till...
Nä, det blev en skål med fil och tre sorters flingor istället. Struntsamma att klockan nu är ett, för jag är hungrig. Och man ska äta när man är hungrig eller hur? Det är kroppens sätt att säga att den vill ha mat. Och jag har ingen anledning att misshandla den och neka den det den vill ha. Så varsågod, kära kropp, somna mätt i magen!

Orkar inte ladda in några bilder, ska äta upp min fil och sedan sova. Det kommer i morgon istället! Och tack alla, era kommentarer värmer så. Riktigt kul att andra blir glada av att jag är glad! Hihi.

Året 2011

Jag tänker liksom J har gjort sammanfatta mitt år 2011 som jag ser som bland de bästa och värsta i mitt liv. I alla fall det allra mest händelserika...

Januari:
Började året helt underbart med ett konvent hemma hos mig. Jag levde livet och hade planer på framtiden. Men någonstans i baktanken gnagde ändå några tankar och julens saffrans-och citronglass hängde sig länge kvar på magen kändes det som. Jag brydde mig dock inte nämnvärt. Gick över helt till att bli rödhårig med hjälp av henna och stormtrivdes i det.

Februari:
Har jag inga minnen ifrån.. haha. Det var en hel del i skolan dock den här tiden vet jag utav anteckningar och jag började grubbla över gymnasieval. Humanistiska eller natur? Skulle jag välja den linjen som jag alltid velat (natur) eller skulle jag gå på det som egentligen var roligast? Beslutsångesten var stark, och jag valde humanistiska linjen för att sedan, ett par veckor innan skolan började i augusti, byta tillbaka till natur.


Mars:
Fortfarande mycket att göra i skolan men jag lyckades med toppresultat ändå. Jag skaffade linser (bland de bästa beslut jag gjort, jag avskyr verkligen glasögon men har synfel på -3.25 så utan dem är jag ju rätt så handikappad..) och fick ett piano som jag älskade. Men som var ostämt. Haha, stackars de som lyssnade på spelandet.. Jag tänkte inte vidare mycket på vikt och sådant, jag hade så mycket annat att göra.

April:
Under påsken hände det saker. Jag var inte hemma, utan borta på ett konvent och fuskade då en del med maten. Tänkte att det inte gör vidare mycket om jag går ned lite i vikt och åt i princip inget alls av snasket som bjöds. Usch för socker, sade jag. Visst, jag är inte särdeles förtjust i sötsaker, men SÅ mycket hatar jag dem inte.. Jag började också laga mera av min mat själv, först mest för att det var gott, men det blev sedan ett sätt för att skära ned på saker.. Jag tror att det var en gång i den här månaden som jag kräktes frivilligt en gång, efter en middag.

Maj:
Det var månaden då alla tankar kom och jag började köra mera hårt på mitt lilla projekt. Jag hade väldigt stor ångest över en bit morotskaka jag åt den 12e (hahaha skrev till och med ned det..) och gick på två långpromenader helgen efter för att göra mig av med den. I slutet av maj, i och med en kryssning, kändes maten riktigt svår eftersom vi var tvungen att äta ute då hela tiden och jag hade ingen som helst koll alls. Det lilla förlorandet av kontroll, kom att bli det som utlöste det sista. Jag kompenserade för det jag åt då otroligt länge. Jag kräktes här för sista gången. Eftersom jag hade ätit nudlar var det svårt att få upp, så mitt ansikte blev OTROLIGT rödsprängt. Ni ser bilden här nedan. Eftersom det syntes så mycket, blev jag livrädd och vågade inte göra om det. Och bra var det. Som bara den. Hade inte varit kul att haft ett till problem att dilla med, för att sluta kräkas ska tydligen vara riktigt svårt. INGEN BRA IDÈ alltså. alls.

Juni:
Kaosets månad. De första dagarna av månaden tillbringades i Göteborg på en klassresa. Åh, kontroll. Jag  sa att jag inte alls åt "skräpmat" och levde på sallad och knäckebröd i princip. Ojoj, vad lite jag åt när jag tänkte tillbaka. Mitt bmi sjönk fort från att ligga på 19 till att bli på runt 18.3 i mitten av juni.  Jag hade stor ångest över det mesta och mina sista dagar i nian (tårta och sådant) kom att bli en enda stor ångestattack. Undvek allt jag bara kunde och all mat jag åt började kännas som för mycket. I slutet av månaden, när jag hade anlänt till Grekland, började jag också att springa. Jag hade som måste varannan dag, men det var bara bra om jag gjorde flera gånger. Jag sprang då en runda på ca 15 minuter och jag körde samma runda under hela greklandsvistelsen, men i slutet  (augusti) kunde jag springa den på runt 8-9..
De sista dagarna i juni fick jag min sista mens. Den har varit borta sedan dess.. mensen försvann när mitt bmi låg på 17.7.

Juli:
I början av månaden, fortfarande i Grekland, började mamma undra om jag gått ned i vikt. Hon frågade rätt ut och eftersom det faktiskt syntes sa jag "jag vet inte, kanske något kilo" och sedan avfärdade jag det helt. Lyckades få det att verka som om jag växt istället och att man då ser smalare ut. Jag såg det inte alls på mig själv, utan kunde inte låta bli att fråga flera gånger "syns det verkligen?" och sedan njuta av det jakande svaret. När det sedan från mina föräldrar började komma kommentarer som jag inte borde gå ned mer blev jag bara arg och lyssnade allt mindre. Gjorde precis tvärtom och mina föräldrars bevakande blick kom som att bli en förbannelse. De har inte att göra med vad jag äter! Jag vet vad jag gör!
Vägde mig i princip varje dag och såg nöjt hur jag sjönk. Försökte röra på mig så mycket jag bara kunde, men det blev en hel del stillasittande. Min passion för gröna äpplen blev otroligt stark och jag hade ett förändrat förhållande till mat (mina föräldrar såg det, inte jag). Jag kunde flera gånger säga "Åh, det här ÄLSKAR jag! Det är så gott!" och jag började lägga upp maten annorlunda och skära den i mycket små bitar. Sa dessutom att jag inte gillade olja på salladen, utan hade den hellre på sidan om..
I juli gick jag från bmi 17.7 till 17.0.


Augusti:
Jag slutade hoppas om att mensen skulle komma tillbaka och började dra parallellen att det berodde på min viktminskning - men det är inte så mycket!- var mina tankar och att den skulle komma tillbaka så fort kroppen vänjt sig. I mitten av augusti åkte vi hem från Grekland och det första min kompis mamma sa när hon såg mig var "Oj, vad liten du har blivit!" och sedan "Hur mår du egentligen?"
Jag undrade tyst för mig själv hur fasen hon kunde ha sett det. Det syntes ju inte! Mamma och pappa var på mig ganska hårt och pappa försökte resonera med mig att om jag behövde hjälp, var det bara att säga till.. Jag vägrade. Sa att jag slutat gått ned (ha! lögnare där!) och låg stadigt nu för jag "kände att det inte var bra längre". Ljög dessutom om att jag fått mens.
(Brukade säga det, så att mamma kunde köpa bindor)
Skolan började. Jag trivdes i klassen och i och med att skolan började, kunde jag komma undan billigt till lunchen.. Min vikt låg på en platå under augusti och jag gick inte ned nämnvärt i vikt, men tydligen såg jag allt sjukare ut.


September:
Jag startade den här bloggen och i och med att min vikt passerade det jag satt som "absolut panik" (bmi 16.6) vilket ledde till att jag brast inför mina föräldrar.  Givetvis var det jag hade att säga ingenting alls nytt för dem, men de tyckte såklart att det var bra att jag berättade. Jag sa att jag inte ville mer, men jag gjorde ändå inte ett skit åt det. Det jag ökade på, kompenserade jag sedan på ett eller annat sätt. Fick kontakt med skolsyster och senare i september även det första besöket på bup som mest var "bättra sig på lunchen och försöka äta 6 gånger per dag".
Jag firade den 25e september min sextonde födelsedag med en halv chokladruta som jag sedan brände bort på en promenad.  Fortsatte nedåt i vikt, om än kroppen började bli lite mera motspänstig. I slutet av månaden dalade det dock fort och jag gick in i oktober med ett bmi på 16.2.


Oktober:
Kommer inte ihåg annat än mat och att undkomma den. Hade jag ens något liv? Började äta måltiderna med pappa, men inte fasen hjälpte det. Jag fick bara beröm för att jag "kämpade" och Tua njöt av det, medan Ana njöt av vågen samtidigt som Tua skrek att detta var åt helvete. Mitt liv var två motsatser och jag var skör som ett grässtrå. Minst lilla blåst och jag veks helt. Humöret var en berg-och dalbana och jag tillbringade mina nätter sömnlös, hungrig och gråtandes.Jag klarade skolan blott på förkunskaper. Passerade över till november med ett bmi på 15.7.

November:
Min kropp började skrika efter näring. Den protesterade på alla möjliga sätt. Huden flagnade och mitt håravfall blev markant, vilket ledde till att jag klippte av mycket. Gick från navellång till axellångt på bara någon månad. Tjoff. Jag drack buljong för att lura kroppen till att bli mätt och det hände faktiskt att jag smög ned sent på kvällen och stal en tomat eller två. Ångrade mig alltid sedan. Jag vet inte vad jag tänkte på riktigt, men jag hade inte styrkan att inte följa Ana. Jag sa att jag ville, men det blev aldrig så..

December:
Vändpunktens månad. Med ett bmi på 15.0 och nära inläggning brast det. På Lucia satte min dietist in näringsdrycker vilket var min absoluta räddning. Jag den natten vad i hela friden jag höll på med. Det var otroligt kämpigt men efter ett par dagar av konstant mättnad och mycket, mycket ångest förvandlades tankarna och allting kändes betydligt lättare. Efter den 13e gick jag inte en dag i skolan, jag var bara där på dans och på sista avslutningsdagen. December ät lätt både den svåraste och bästa månaden på hela detta år. Jag är så tacksam över att jag aldrig kom under bmi 15.0 och startade mitt år 2012 så himla dåligt. Jag är så glad att jag inte finner ord för det. Lättnaden över att snart ha både börjat och avslutat ett sammanfattat skitår är ofantlig. Jag är så glad.

Ehehe. Detta blev längre än vad jag först tänkt mig.. Menmen. Så kan det bli!

Januari..

 

April..

Juni.. Dag då jag endast ätit lite frukost och ett par knäckebröd. Det här var runt klockan 18.00.

Så fin kan man bli efter kräkning! I slutet av maj.

Maj.. hoppar lite här mellan månaderna. Äsch!

Maj. Efter att ha blött näsblod i över 20 minuter..

Maj med ett av mina älskade äpplen. Ser ni min hand? Jag är lätt missfärgad, redan så tidigt.

Juni. Klädd i spets inför skolavslutningen.

Slutet av juli..

September, närmare exakt på min födelsedag. Där rök en stor del av mitt hår.

Oktober. Mörk månad. FRÖS. Jämt.

I skolan, slutet av oktober. Jag ska aldrig mera ha den där blicken.

30e november. Söndergråten efter en middag där mamma och pappa la upp maten. Rivsår på handen som fortfarande inte helt har läkt. Kroppen har sagt ifrån så pass mycket att om jag slår/river mig läker det inte och utefter sidorna på magen kan jag dra loss min hud i stora fjäll. Aldrig mera.

Varför såg jag inte hur fin jag var? Varför såg jag inte hur glad jag var? Vad var det egentligen som hände?

Dagen innan min födelsedag, alltså 24 septemer. jag var lika livrädd som jag ser ut. Nästa födelsedag ska jag fira dubbelt Minst. Ingen flicka som ska fylla år får se ut så där. Det är inte värt det. 

Apelsintryffel, vaniljfudge eller höstnougat?

Detta liv alltså. Jag börjar allvarligt fundera över hur jag överlevde ett halvår utan att unna mig en enda sak eller verkligen äta tills jag blir mätt med kroppen och inte med huvudet. Jag förstår inte hur jag klarade mig på att se andra äta det, men avstå själv. Jag förstår inte hur jag kunde hålla mig i styr och inte göra det som jag så gärna gjorde förut. Drack ett glas mjölk till maten, åt camembert och kex och när tillfället bjöds (hehe, det funkar bra att gömma undan aladdinasken och se till att skapa sig själv många tillfällen!) ta sig en god liten chokladbit, helst av mörk choklad.

Men då njuter jag väl desto mer nu, antar jag. Ana har fasen sett sin sista dag. Hihi. Var endaste igång igår som jag ens tänkte tanken "choklad" eller "pepparkaka" tog jag mig en! En himla bra start på operation jullov alltså. Att falla för frestelser har trots allt varit min största rädsla. Det var min, eller Anas snarare, styrka att hela tiden stå emot. Nej tack. Nej jag vill inte ha.. Nej tack, jag gillar inte det... Nej tack, jag är alldeles för mätt!

Hur går det för er på operation jullov, tro? Har ni lyckats lyda kroppen någonting, eller har ni bara stått emot?

Igår övningskörde jag för första gången! Det var helt otroligt kul. Först körde jag på landsvägen för att komma igång lite i körningen, bara få in växlar och sådant, sen fick jag köra igenom min ort! Genom två rondeller och in på gården.. Hihi. Det svåraste var nog att vända. För när jag backade, fortsatte bilen bakåt fastän jag hade släppt gasen! Gah, det gjorde mig galen. Tänkte inte på att bilen kan rulla även bakåt.. Idag ska det bli en övningskörningstur igen! Yiiihah!

Apelsintryffeln är min favorit! Vilken är eran?

Dag 100: Tänka sig

Det blev en bra jul ändå för mig. Efter ett helvetiskt halvår, fick jag i alla fall en riktigt bra jul. Jag kunde inte varit mera nöjd! Inte en enda näringsdryck idag, men jag har nog mer än väl överstigit det jag behövde ändå. Hihi. Har ätit en halv aladdinask nästan helt själv och måååååånga "Noblesse" med mörk choklad och apelsin. Sen julbordet såklart! Massa olika saker blev det.Sen blev det lite mera choklad och ännu mer choklad till efterrätt.. Hehe. Nu måste jag verkligen sova! Men ville få fram att efter det här slutar jag med "dag XX" då jag känner att det inte behövs längre. Nu är det inte tiden från det att jag "bestämde mig" för att bli "frisk" som räknas- det var trots allt bara lögn, utan vad som verkligen händer. Alltså, inga mera obetydliga siffror!

Dukningen :) Jag vek servetterna!

Julgranen, visst är den fin?

Matsalen med bordet

Egentligen en taffel, men vi använder den delvis som serveringsbord.

Förrätten! Olika sillsorter, sallad, kex med camembert, gravad lax med gravlaxsås, varmrökt lax, vindruva..

Varmrätten! Tunnbröd med skinka och senap, kalvsylta, sill, sallad, varmrökt lax, potatis, champinjonomelett, päron, vindruva, camembert.. Jag tog mera efter det här också.

Mums!

Sen var det julklappsöppning såklart. Jag fick bland annat ett stativ! :) En helt underbar jul. GOD JUL!