Pannkakskompott

Det börjar närma sig middagstid. I fruktskålen ligger en halvbrun banan. Mina tankar far givetvis iväg till gårdagens suveräna middag- bananpannkakor. Kanske att man skulle testa igen, men göra lite annorlunda? Framför mig såg jag fluffiga, banansöta pannkakor. Ännu fluffigare än gårdagens redan fluffiga.. Vänta nu. Vad sägs om att vispa äggvitorna innan jag tillsätter resten? Blir det inte fluffigare då? Och lite bakpulver.. Jajjamen!
På med elvispen. Separera två ägg. Äggvitor i en plastskål, äggulor i en vanlig.

Äggvitorna vispas lika hårt som om jag skulle göra maränger. Med äggulorna blandar jag sedan vaniljpulver,, lite bakpulver, lite mjöl och den fint mosade bananen. Genialt. Försiktigt blandar jag banan-smeten med äggvitorna och låter det sedan stå och vila i en halvtimme. Under tiden dukar jag och gör fint i köket. En rejäl hög med blåbär, vaniljglass.. och så lönnsirap såklart. Klassiskt!

Min lilla stekpanna åker fram. Smeten känns oroväckande fluffig. Men det ska väl gå? Så jag klickar i en klick smör, låter den smälta. Väntar på den perfekta temperaturen. I med smet. En stor sked blir lagom. Vänta. Vänta. Varför stelnar det inte? Det kanske är för mycket luft.. Försöker vända. Den sitter fast i pannan och geggar ihop sig. Aja. Första försöket.. bättre lycka med nästa pannkaka! Eller? Nej. Inte direkt. Av 5-6 stycken blev en lyckad, och det knappt.

Blö.

Men gott var det i alla fall. Om möjligt ännu godare än igår! Men inte lika vackert såklart..

Steka, steka, steka..

Lönnsirap! Loads of it.

Var bara tvungen. Blåbärstunga!

Marsch pannkaka

Hungerspelen. Jag såg den, efter middagen. Boken har jag redan läst, men att se filmen var en annan sak. Det är en fruktansvärd film och att se det jag läst utspelas framför mina ögon påverkade mig om möjligt ännu mera än själva boken. Jag blev arg. Fruktansvärt arg. Det pirrade liksom i hela kroppen av bara själva tanken på händelserna i filmen. Jag visste ju vad som skulle hända. Trots hur fruktansvärd den än var, rekommenderar jag den starkt till alla ni som inte har sett den, eller läst boken för den delen.

Jag mådde lite konstigt efteråt. Kanske var det sockerkicken av de 500 gram jordgubbar doppade i socker jag satt i mig under filmens gång, kanske var det  filmens eftersmak som satt i. Någonting kände jag i alla fall för att göra, så jag snörde på mig mina skor och gick ut. Ut och iväg. Det doftade ljuvligt ute. Sommaren hade bestämt sig för att visa sin bästa sida just denna kväll och varma strålar strömmade genom de sakta försvinnande molnen. Det var väldigt fridfullt. Fort försvann tankarna på filmen och jag kände istället hur jag flöt ut i naturen och insöp varenda detalj.

Efter en halvtimme fick jag nog. Det fick liksom räcka med kort promenad och jag var när jag kom in, fruktansvärt glad över hur fantastiskt mitt liv faktiskt är.

Bananpannkakor till middag. Otroligt gott tillsammans med blåbär, jordgubbar och ringlad lönnsirap..

.. men jag kände att det fattades något. Så det fick bli en klick glass på!

Den allra ljuvligaste

..trattkantarellsoppan jag någonsin ätit blev det till middag. I alla fall nästan. Mammas är snäppet vassare.. eller det är svårt att bedömma, eftersom de är rätt så olika. Hm. Gott var det i alla fall!

Lite som var i:

finhackad schalottenlök
trattkantareller
finhackade champinjoner
svampbuljong
persilja
matlagningsgrädde
torkade enbär

Det blev en mycket lyckad kombination! Jag ska helt klart göra detta flera gånger men kanske ändra på lite saker för att se om det går att utveckla. Jag gissar att det är ruggigt gott att blanda i lite spenat faktiskt. Hm... Till detta åt jag en toast på rostat bröd, kallrökt lax och en "fusk - gravlaxsås". Dessvärre ville inte toasten komma på bild, eftersom den gled ned fort som fasen innan jag kom på att jag skulle ta bild. Hihi.

Jag har i alla fall lyckats klippa gräset idag. Och övning ger verkligen färdighet - nu ser gräsmattan riktigt skaplig ut faktiskt! Det började däremot regna innan jag hann klippa klart hela, så jag hoppas att vädergudarna är med mig så att jag kan klippa färdigt i morgon. Några utomhusbilder som jag först tänkt ta blev det tyvärr inte, regnet förhindrade mig. Nu ska jag äta upp skålen med jordgubbar och se klart på Sagan om Ringen (andra gången denna sommar, men jag kan inte låta bli eftersom Legolas är så snygg!). I morgon blir det trädgården + kamera som gäller! Woho!

Mumsmums! Det blev både en andra- och tredjeportion... Tur att jag var förutseende och gjorde extra mycket.

PS. Följer ni mig på instagram? Jag lägger nästan dagligen upp bilder på något smaskigt som jag ätit. tuaesmerald heter jag där :D

Kalorier sa du?

Jag behöver inte veta om dem, kalorierna. Det gör mig ju inte gladare att kunna en massa kaloriinnehåll på varje sak jag äter! Vad tjänar det egentligen till? Ingenting! För jag behöver ju inte räkna kalorier längre, eftersom jag inte vill gå ned i vikt.

Ändå kommer jag på mig själv med att läsa innehållsförteckningarna. Jag jämför och funderar. Vad vill Tua  ha och vad vill Ana ha? Ana vill ha det minst energirika, men vill Tua det? Det kan vara svårt ibland. Som i fallet med jordgubbssylt. Önos lågkalorisylt är faktiskt riktigt god, smakar bara som färska jordgubbar som är lite mosade. Vanlig jordgubbssylt är så otroligt sött. Det kan vara gott ibland, men jag gillar faktiskt lågkalorisylten bättre. Och man lever ju inte på sylt direkt, så det gör ingenting om jag väljer det för smakens skull, fastän det innehåller ca 1/5 av energiinnehållet hos vanlig sylt.

Jag känner faktiskt inget akut behov längre av att googla kaloriinnehåll på varje sak jag äter. Vad tjänar det till att räkna kex, när det var gott? Hjälper det mig att bli bättre, friskare, om jag multiplicerar ihop alla kex med camembert som jag ätit på dagen för att se resultatet i siffror? Svaret är helt klart nej! Jag skulle inte bryta ihop över en sådan sak, om jag får svart på vitt, det skulle jag inte, men samtidigt kan det få mig att tänka efter en extra gång innan jag tar ett till kex.

Om man tänker efter så finns det faktiskt inte kalorier. Man kan inte se en kalori, inte känna den. Det är bara ett mått, precis som meter är. En meter finns inte! Det är bara människans sätt att bedömma, mäta, ett ting. Och kalorier råkar vara ett mått för matens energiinnehåll, men säger det något om det EGENTLIGA värdet på maten? Vi säger att jag ska äta 2000 kcal om dagen. Äter jag det i bara choklad, så har jag gått miste om massvis med viktiga näringsämnen och dylikt. Det skulle troligtvis leda till döden efter tillräckligt lång tid, men då skulle jag nog ha tröttnat rejält på chokladsmaken.. Aja, i alla fall, jag ville komma fram till att kalorier, som förut har dominerat mitt liv till den grad att jag undvek mänskligt sällskap för tänk om de tvingade i mig något kaloririkt, nu har kommit att förvandlas till en meningslös siffra.

Jag bryr mig faktiskt inte. Nu ska jag äta mera av min grekiska yoghurt, 10% fetthalt istället för 0.1% lättfil och NJUTA av hur himmelskt god den är jämfört med den andra söliga lättfilen. Jag struntar blankt i att jag redan ätit kvällsfika två gånger och en himla massa camembert. För jag är minsann sugen på det, så det så, och fett är både nyttigt, bra och mättande! :)

Nu blir det bilder i knasig ordning, men ja! Efterrätten gjorde jag! :D Här är den..

Massa god frukt :)

Själva middagen var kinesiskt! Lääänge sen jag åt det. Men riktigt gott :)

Vååååfflor!

Kaviar, grekisk yoghurt och lök är oslagbart.

Men bär, marmelad och grekisk yoghurt är också mumsigt värre. Tur att det finns några våfflor kvar till frukosten i morgon!

Jag gillar den här bilden. Den är kletig, intensiv och allmänt konstig. Sen förstår jag inte vad det där konstiga på våfflan är som ser ut som en vit larv.. Det var ingen larv i alla fall.

Bara för att du ska få i dig mjölk behöver du ju inte överdriva, Tua!

-Åh vilken härlig dag-

Livet leker så att säga! Jag älskar min nyfunna frihet. Skuttade (bokstavligt talat!) mig igenom hela dagen. Först ett danspass på en och en halv timme på förmiddagen, sedan ett nytt på eftermiddagen! Åh! Vad mycket nya danser jag har lärt mig! Mazurka, schottis, pariserpolka,polka, vals... Full fart var det verkligen. Men foxtroten, den stod jag över igen. Jag klarar inte av den otroliga närkontakten.. Men dansa, det fullkomligt älskar jag att göra. Man blir så glad av att larva sig till musik! Särskilt när larvet är koreograferat :)

När jag kom hem från dansen kände jag fortfarande energin flöda, så jag gick igång hårt med städningen av mitt rum. Alla kläder öste jag ned ur garderoben (och det säger en hel del, för det är MÅNGA) och jag sorterade de i flera högar. Det blev ett par kassar som märktes med "för stort" och stoppas undan ett tag.. Ledsamt, men snart ska jag minsann i de kläderna igen!
Middagen var otrooooligt god. Varmrökt lax med romsås och mandelpotatis. MUMS säger jag bara. Tänker nog smita hem på lunchen i morgon och njuta av resterna.. hihi. Sen vid halv åtta gick jag iväg till ett café där min syster jobbar och fikade med min kära vän H. En stor bit kladdkaka med vispgrädde och en stor latte blev det. Och en skumtomte, som egentligen skulle vara på latten för det var en "tomtelatte" men jag ville ha den på sidan om. Skumtomten var faktiskt godare än någon annan skumtomte jag ätit. Haha. Och kladdkakan.. mums! Den var bakad på riktig mörk choklad och otroligt kladdig. Åt mig såklart runt den, så jag hade den kladdigaste mittenbiten kvar sist.. Hihi. och ingen kvälls-näringsdryck blev det. Men när jag kom hem kände jag att jag har minsann skuttat omkring så mycket idag att jag skulle ta det jag var sugen på. En blodapelsin och ett par pepparkakor blev det, men jag vet inte om jag är riktigt nöjd än, så efter duschen blir det nog lite glögg och ett par pepparkakor till. För jag är sugen på det. Så det så.

Jag och min tomtelatte. Åh, vad jag gillar kaffe! Men hahahha titta på min hand! Vad tusan gör jag?

Här görs den i ordning..

Min helt underbara syster som gör i ordning världens godaste kaffe.

Titta! Ett hjärta! <3

Kladdkaka med vispgrädde! Ser det inte gooott ut?

Min "tomtelatte" utan latte.

PS. Jag upptäckte just att jag inte fjällar hud som en fisk längre- huden ser helt underbart mjuk och fin ut!! Som en.. hm. Jag vet inte. Nyckelpiga kanske. För fläckig, det är jag fortfarande.. Eheh. DS.


PS 2. Jag insåg just att jag gillar mitt liv. DS.