En ätstörd halvtimme

Hittade en text som jag skrev i november någon gång där jag utgått från hur jag kände just då. Allt stämmer inte ihop med mig själv, men man får en liten blick i hur en person med en ätstörning kan tänka..Jag är så himla glad att jag inte låter min ätstörning ta någon plats längre. Tänk, gårdagen hade ju inte alls gått om jag fortfarande var nere i skiten! Jag hade i alla fall bara sett det som ett sätt att komma undan och ätit extra lite. Jag hade inte skrattat med de andra, bara känt den där oändliga tomheten. Usch. Jag saknar det inte. Visst, jag var mager. Det hade jag i alla fall uppnått. Men jag såg ju inte det minsta bättre ut, tvärtom. Bara sjuk.

En halvtimmes vardag

Om en halvtimme är det middag. Jag vill inte äta. Det har jag inte velat på nästan fyra månader, men ingen har märkt någonting. Oftast har jag lyckats med att inte äta och när jag för omväxlingens skull varit tvungen att äta ändå har jag helt enkelt bara promenerat till toaletten, stoppat fingrarna i halsen och fått upp maten igen. Inga problem.

Inga problem alls. Det är så det är. Mitt liv går ut på mat och att undvika den. Men det är inte så att jag är smal! Oh nej, jag blir bara tjockare och tjockare allt eftersom tiden går. Det är som om luften omkring mig och som jag faktiskt måste andas in lagrar sig i mina celler istället för maten. Och man andas ju betydligt mer än vad man äter, alltså blir jag betydligt tjockare.

Vi ska äta bakad potatis (en timmes springtid) och lövbiff (en halvtimmes springtid) idag, med vitlökssmör till. Det är för att det är fredag. Då vill pappa och mamma gärna äta något med vitlök i - ”Vi ska ju inte jobba i morgon!”

Då kan man kleta in vitlöken i smör och sedan kleta smöret på maten. Förstöra maten. Förorena den. Nej, om man nu nödvändigtvis måste äta ska det vara rent. Inga såser ska blandas ihop och få alla smaker att flyta ihop till en enda smak med bara olika konsistens, utan var bit ska behandlas med kärlek och ätas upp sakta, sakta, för att få ut så mycket som möjligt av maten. Sen blir man ju mera mätt också om man tuggar längre.

Lövbiff med bakad potatis är ganska bra mat ändå. Äter man lövbiff, ser det ut som om man har ätit mycket mer än vad man egentligen gjort eftersom den är så platt och äter man bakad potatis kan man utan problem lämna stora delar av potatisen. Det är bara att inte skrapa ur allt. Simpelt och praktiskt. Sen kan jag komma på den utomordentliga anledningen att jag ska iväg till min kompis i morgon, så jag vill gärna inte äta vitlök. Dessutom serveras det sallad (fem minuters springtid) till maten och det fungerar utmärkt att fylla ut tallriken med. Särskilt ser det ut som en riktigt normal portion om man tar salladen först.

Jag ska inte till min kompis i morgon – det är bara någonting jag har kommit på för att kunna springa utan att någon undrar. Jag springer. Löper. Fort. Känner hur det lilla jag ätit idag förbrukas. Jag blir ren. Hela jag blir bättre, det är som om någon hällt i mig en lyckodryck som får allting att kännas lite lättare. Ett tag. Till nästa måltid ungefär. Men det är bra att ha den här tiden hos ”min kompis”. Då får jag mycket tid att arbeta ut taktiker för att lyckas undkomma den kommande maten på ett effektivt och så smärtfritt sätt som möjligt.

Nu är det bara tre minuter kvar till middagen.

Jag önskar att det gick att försvinna ibland. Att jag när det var dags för mat bara kunde klicka på en knapp och radera mig själv. Men jag vet att det inte fungerar så, alltså är det bara att svälja och le och låtsas äta.

Bild från december..

Räksallad och GIF

Denna dag är en underbar dag. Nu har jag nämligen fått sportlov! OOOOOOOOOOH så glad är jag för det. WHOOOOOH. Vill dansa, hoppa, skutta omkring. Istället nöjer jag mig för stunden med att dricka kaffe på bit. Omnom. Svart kaffe + rörsockerbit = smaksensation.

Jag har dock en hel del att göra nu under lovet. Logaritmer bland annat, som vi håller på med i matten. Och en svenskanovell, en historiauppsats, ett referat i svenska och diverse kemiformler att plugga in. Hmpf.
Men jag ska se till att njuta också, såklart. Laga goda maträtter, pröva nya, kanske även baka något.. Och sova ut såklart! Sovaaa... Sen ska jag försöka släpa mig ut på lite foto-promenader också, det är ju riktig vår i luften trots att det säkert inte börjar bli vår på allvar förrän om en månad. Så kan det gå när man bor i jämtland. Blö. Jag vill ha riktig vår NU!

Finns det något underbarare när man byter från vinterkappa till vårjacka, från vinterkängor till vårskor och kan börja cykla till skolan? När det inte är mörkt när man kommer hem, när studsmattan monteras ute på gården och när man kommer in med en bukett blåsippor till mamma? Nej, det finns inte. Våren är min favoritårstid. Men jag gillar nog de flesta årstider, egentligen.. Kanske hösten minst, fastän en riktigt färgsprakande, glödande höst kan också vara gudomligt.. Min höst 11' var däremot den värsta hösten i mitt liv, hittills.

Min vår 11' var inte heller paradiset direkt. Slutspurten av nian, nationella prov i mängder, bantande, ångest.. En himla massa helt enkelt. Denna vår däremot, det ska bli den nyskapande, kreativa, lyckliga våren! Det har jag bestämt. Och så blir det också.

Detta inlägg blev allmänt rörigt.. men det gör inget! Säger vi. För man får vara lite rörig ibland. Hihi. Nu över till mat! MAAAAAAAAT!
Det finns mat som jag fullkomligt ÄLSKAR. Att få göra sin egen sallad är en. Och nej, det är inte anorexin som talar! En stor portion ordentlig sallad är alldeles lagom fräscht och trevligt, särskilt när fantasin tryter. Och med både pasta och dressing blir det faktiskt en fullgod middag.
Dessutom skadar det inte heller att det är vackert för ögat också, eller hur?

PS. Jag har köpt en mango. Visst heter det en mango? Eller ett? Jag ville bara säga det. Så att ni blir lite avundsjuka. Hihihi.. DS.

Jag hade: Handskalade räkor (TACK PAPPA :D), keso, majs, tomat, pasta, gurka, kronärtskockshjärtan, sallad och sedan dressing men jag valde att ta hälla på det sedan, för det blev inte så fint på bild..

Efterrätt, såklart. Fruktsallad på kiwi, clementin, jordgubbssylt och lemoncurd samt ett par salta kex med turkisk yoghurt och kaffe med mjölk och mashmallows :D

I måndags, fil och flingor. Mmm! Jag sitter ofta framför datorn nuförtiden och äter.. eheh

Kalorier sa du?

Jag behöver inte veta om dem, kalorierna. Det gör mig ju inte gladare att kunna en massa kaloriinnehåll på varje sak jag äter! Vad tjänar det egentligen till? Ingenting! För jag behöver ju inte räkna kalorier längre, eftersom jag inte vill gå ned i vikt.

Ändå kommer jag på mig själv med att läsa innehållsförteckningarna. Jag jämför och funderar. Vad vill Tua  ha och vad vill Ana ha? Ana vill ha det minst energirika, men vill Tua det? Det kan vara svårt ibland. Som i fallet med jordgubbssylt. Önos lågkalorisylt är faktiskt riktigt god, smakar bara som färska jordgubbar som är lite mosade. Vanlig jordgubbssylt är så otroligt sött. Det kan vara gott ibland, men jag gillar faktiskt lågkalorisylten bättre. Och man lever ju inte på sylt direkt, så det gör ingenting om jag väljer det för smakens skull, fastän det innehåller ca 1/5 av energiinnehållet hos vanlig sylt.

Jag känner faktiskt inget akut behov längre av att googla kaloriinnehåll på varje sak jag äter. Vad tjänar det till att räkna kex, när det var gott? Hjälper det mig att bli bättre, friskare, om jag multiplicerar ihop alla kex med camembert som jag ätit på dagen för att se resultatet i siffror? Svaret är helt klart nej! Jag skulle inte bryta ihop över en sådan sak, om jag får svart på vitt, det skulle jag inte, men samtidigt kan det få mig att tänka efter en extra gång innan jag tar ett till kex.

Om man tänker efter så finns det faktiskt inte kalorier. Man kan inte se en kalori, inte känna den. Det är bara ett mått, precis som meter är. En meter finns inte! Det är bara människans sätt att bedömma, mäta, ett ting. Och kalorier råkar vara ett mått för matens energiinnehåll, men säger det något om det EGENTLIGA värdet på maten? Vi säger att jag ska äta 2000 kcal om dagen. Äter jag det i bara choklad, så har jag gått miste om massvis med viktiga näringsämnen och dylikt. Det skulle troligtvis leda till döden efter tillräckligt lång tid, men då skulle jag nog ha tröttnat rejält på chokladsmaken.. Aja, i alla fall, jag ville komma fram till att kalorier, som förut har dominerat mitt liv till den grad att jag undvek mänskligt sällskap för tänk om de tvingade i mig något kaloririkt, nu har kommit att förvandlas till en meningslös siffra.

Jag bryr mig faktiskt inte. Nu ska jag äta mera av min grekiska yoghurt, 10% fetthalt istället för 0.1% lättfil och NJUTA av hur himmelskt god den är jämfört med den andra söliga lättfilen. Jag struntar blankt i att jag redan ätit kvällsfika två gånger och en himla massa camembert. För jag är minsann sugen på det, så det så, och fett är både nyttigt, bra och mättande! :)

Nu blir det bilder i knasig ordning, men ja! Efterrätten gjorde jag! :D Här är den..

Massa god frukt :)

Själva middagen var kinesiskt! Lääänge sen jag åt det. Men riktigt gott :)

Vååååfflor!

Kaviar, grekisk yoghurt och lök är oslagbart.

Men bär, marmelad och grekisk yoghurt är också mumsigt värre. Tur att det finns några våfflor kvar till frukosten i morgon!

Jag gillar den här bilden. Den är kletig, intensiv och allmänt konstig. Sen förstår jag inte vad det där konstiga på våfflan är som ser ut som en vit larv.. Det var ingen larv i alla fall.

Bara för att du ska få i dig mjölk behöver du ju inte överdriva, Tua!

Today's photos

Gick på promenad och drack en cappuccino och åt en After Eight :)

Började med min syster och kusin att lägga ett tusenbitars-pussel..

Invigde ett nytt,matt, topplack jag köpt- perfekt på nattsvarta naglar nu till nyår!

Vi hann i alla fall lägga kantbitarna! Puh..

Sen var det middag i matsalen.. Mums!

Älskade praliner.. Här är det en halvt uppäten likörtryffel som blir porträtterad!

Ett av de många tillbehören till kvällens middag var en grekisk sallad. Åh, det är så gott! Särskilt fetaosten..

Middagen bestod också av grillat fint nötkött på öppenspisen och varsin grillad champinjon. Nu blir det nattmacka, igen.. hm. Ska nog rosta ett par bröd och ha turkisk yoghurt, gräslök och kaviar på! Det är gott. En skål fil med flingor till det och det är inte hela världen att jag sover över frukosten i morgon. Äter den nu istället. Hihi. God natt!

-Upp och ned, ned och upp-

Så kom den. Visst hade den funnits där hela dagen, i bakgrunden. Men mest var det friska Tua som var idag. En halvtimme innan middagen blev den väldigt, väldigt påtaglig. Jag sjunker först ihop på mitt rum. Dörrkarmen som vanligt. Fan. Äckelkänslan väller upp inom mig. Jag är varm. Hela jag är varm, förutom händerna. Varmt är fel. Varmt betyder att man har ätit för mycket.

Hulkar till, men det kommer inga tårar. Jag kan inte gråta längre. Istället stirrar jag in i väggen. Räknar och kalkyrerar. Äcklas. Tänker på de två kommande måltiderna. Potatismos! Och köttfärsbiffar. Sen NÄRINGSDRYCK. Det är äckligt.
Jag vill inte äta, viskar jag. Jag måste springa. Springa långt och bli av med värmen, för den är fel. Det är fel det här. Varför var du glad idag? Varför kämpade du inte emot? Du hade kunnat fuska med drycken i morse! Det var jävligt enkelt egentligen. Bara hälla ut lite eller helt enkelt efteråt stoppa fingrarna i halsen. Varför gör du det inte?
Så talar hon med mig. Jag rycks för tillfället med, börjar planera. Så ska jag göra.. så ska jag göra.. Så gör jag ikväll, så gör jag i morgon.

Sen kommer det andra. Jag vet att jag ligger på gränsen för inläggning, bmi 15.0 har jag ju. Jag vet att lite till och jag kommer att behöva så mycket mera näringsdrycker, hatade som de redan är. Jag höll ju på att få till det här! Jag hade ju tänkt byta ut det mot riktig mat till och med. Och jag hade bestämt mig för att inte fuska! Det skulle vara slut på det här helvetet sa jag ju.
Men det blir bra om jag fuskar. Det minskar ju ångesten. Då MÅR jag ju bättre, eller hur? Mycket bättre.. för stunden i alla fall. Sen kommer vågen fram. Något kilo till och jag ligger på en avdelning.

Så slår jag handen i marken. NEJ! Jag ska. inte. till. en. avdelning. Ingen sjukhusmat. Snälla. Spänner hela kroppen gör jag, men jag varken skriker eller gråter. Jag kan inte underlåta mig till det. Går istället ned till köket. Pappa gör i ordning potatismos. Han ser väl att allt inte är som det ska. Bekymrar mig säger jag att jag gör. Han förstår att det är ångest. Han säger att visst har jag varit glad idag, men jag kan inte förvänta mig att det bara blir bra på en gång. Det kommer att gå upp, det kommer att gå ned.. Jag blir inte bra, frisk, över en dag. Han har rätt, inser jag rätt fort. Först då kommer tårarna.

Sen äter jag middag. Fastän jag var mätt redan innan. Hunger är en lyx. Jag vet inte när jag kommer att få vara hungrig igen. Jag saknar det. Saknar känslan av att ha en marginal till middagen, så att jag kan äta den utan problem och till och med frukt och kaffe efteråt. Nu har jag ALDRIG någon marginal till nästa måltid. För mellan måltiderna vet ni ju vad som finns. 300 kalorier i flytande form. Där brast den marginalen. Orkar. inte.tänka. Nej snarare, jag kan inte tänka. Jag kan inte räkna ihop vad jag ätit under dagen för jag vet att om jag gördet, står jag inte ut förrän allt är kompenserat.


Contraria contrariis curantur
-Motsatser botas av sina motsatser

-Sen stoppar vi korven lite till-

Det tog ett tag att få ned näringsdrycken den här gången. Jag började inte ens på den utan låg över matsalsbordet, hulkande av gråt och försökte att förhandla mig ur. Denna gång, sa jag, denna gång snälla.. jag kan ta tre stycken mackor med skinka och senap och en stor kopp varm choklad! Det blir säkert mera kalorier men det skiter jag i! Inte det söta igen..

Pappa lyssnade det gjorde han. Men han sa ingenting om att jag kunde göra så. Han sa inte heller att jag inte fick. Han pratade bara flera gånger om att bara jag lyckas bryta den här akuta svälten kan jag gå över mera till vanlig mat. Efter tjugo minuters resonerande och förhandlande reste jag mig upp och tog min jordgubbsdryck. Han behövde inte säga åt mig. Jag gjorde det bara.

På med lite frysta hallon och hugg in! Och smaken? Ja, EFTERRÄTT: Smakar det. Som söt glass. Jag ogillar det, jag har alltid, alltid varit mera förtjust i salta och sura smaker. Kryddiga. Visst har jag kunnat äta något sött ibland, lite vaniljglass och en fräsch fruktsallad eller så. Eller tårta någon gång. Men det har aldrig varit en hit. Grädde gillar jag inte direkt och choklad spyr jag om den är för ljus. Min syster lurade i mig en chokladbit en gång, sa att den var mörk inunder.. sen var det helt av vit choklad. Jag var tvungen att spotta ut den. Usch, kväljs vid blotta tanken.

Nu påbörjar jag alltså projekt avsöta drycken. Jag ska ikväll dricka en med smak av choklad och späder jag ut den med lite mjölk och mera ren kakao blir det kanske som mörk choklad. Sen värmer jag det såklart. Förhoppningsvis smakar det okej inte inte blir äckel-sött.

Middagen var väldigt god. Det var spenatsoppa. ÄNTLIGEN lite sälta! Äntligen lite andra smaker än sött.. Det gick ner två portioner spenatsoppa och nästan ett helt ägg. Jag utbrast när det var klart:
"Jag önskar verkligen att jag inte var så full, annars hade jag ätit mycket mera för det var så otroligt gott!"
Inte vidare mycket kalorier dock, så jag lär ta en skinkmacka (julskinka + senap, mums!) till chokladen ikväll. Förhoppningsvis blir det helt okej.

Nu har jag inte varit hungrig alls på 24 timmar. Undra hur länge det här ska pågå? Jag hoppas verkligen, verkligen att jag blir hungrig snart och att korvkänslan försvinner..

De ringde från BUP idag. De har pratat med läkaren jag träffade i september (BMI 16.8 då jämfört med 15.0 nu) och hon ville på direkten träffa och undersöka mig. Tydligen var hon riktigt bekymrad över min viktnedgång och var rädd att det kunde gett skador.. Alltså blir det BUP på tisdag. Men då har jag tryckt i mig 18 stycken näringsdrycker till ( eller 5400 kcal) så lär ju vara i bättre skick då. Eller. Kanske inte. Hm. Jag vet inte. Det återstår att se. Kan inte låta bli att erkänna att lite nyfiken är jag.. Blir jag hungrig snart? Ändras tankarna? Upp till bevis!

-Nu var det snart dags igen-

Om en halvtimme blir det näringsdryck IGEN: jag lovar, jag gör inget annat än att äta och dricka näringsdrycker.

Jag är fortfarande proppmätt. Känner mig som en uppstoppad korv faktiskt. Finfin beskrivning. och tänk då att proppa in lite ännu mera i den här korven.. sen blir det middag, kvällsfika plus ännu en full korvstoppning på det. Mumsigt! Jag är INTE pepp på det.

Dag 79: Andra advent

Då var det andra advent idag. Jag har bakat lussekatter! Gjorde ett litet speciellt recept... blandade flera olika recept till en egen komponerad version och la till en matsked honung och en tesked vaniljpulver. Mamma sa att det blev gott i alla fall, och degen kan jag intyga att det inte var något fel på! Jag dekorerade även ett par pepparkakor med kristyr.. Det var roligt, men rätt så kladdigt..
Det är fortfarande snö och vitt ute. Det har till och med snöat mera under dagen.. Så fint när det är advent och allt. Äntligen lite julväder!

Middagen var väldigt god, rostbiff med potatissallad. Men eftersom jag sov över frukosten ligger jag en måltid minus, men ja.. Det är sådant som händer på helgerna.

Kristyrsmet.. åh. Härlig konsistens!

Kristyr med pepparkaka. Hihi.

Ännu en kristyr med  pepparkaka.

Pepparkaka  med kristyr.

Det blev en hel del kristyr över..

Den lyckades jag klämma fram på slutet!

Nu har lussedegen jäst klart!

Är det en tvättsvamp jag ser?

Då var de klara!

Gjorde inte bara i den klassiska formen.. och russinen har dragit i glögg.

Den här lussebullen ska jag äta så småningom.

Den fick sig en påse och in i frysen.. Mitt namn på.

De andra blev också lagda i påsar- utan namn!