Varning för klagomål

Jag bor i min säng. Sängen är för tillfället min bästa vän. Det är där jag sover, där jag andas. Där jag dricker iskall svartvinbärssaft och känner febern stiga och sjunka med ojämna mellanrum. Där jag försöker att inte tänka, för tankeverksamheten tar för mycket kraft för att jag ens ska orka försöka.

Tja. Så har det sett ut idag. Så ser det ut förutom just nu, eftersom jag lyckats vingla mig fram till datorn och skriver det här inlägget. Det är faktiskt ansträngande. Mest för huvudet. Det är där det är jobbigast. Hela huvudet protesterar för varje rörelse och att tala är ansträngande och får smärtan att stiga. Varför! Varför! Jag avskyr influensor.

Och jag lovar dig, att jag aldrig haft en influensa likt denna någon gång tidigare i mitt liv. Menmen. Så kan det väl vara. Förhoppningsvis uppskattar jag mitt friska liv ännu mer när den här skiten väl är över. Det blir nog som med ätstörningen. Kontrasten mellan det dåliga och bra är viktiga att ha ibland ,så att man fattar hur sjukt lyckligt lottad man är egentligen.

Tack för alla fina kommentarer förresten. Önskar att mitt immunförsvar kunde höra dem, dessvärre tror jag att de är lite väl upptagna för tillfället. Eller så bryr de sig inte. Eh.. Jag ska säga krya på dig från er ändå.

Njut av er (förhoppningsvis) influensafria dag och ät lite från mig!

Tack. Merci. Spatsiba. Kiitos. Thank You. Shukran. Xiexie. Ευχαριστώ. Danke. Gracias. Grazie. Gratia Tak.

Bilder och ångest

Som jag skrev tidigare åt jag en hel del tårta igår. Jag antar att jag har sagt till mig själv att jag är frisk från ätstörningen när den egentligen sitter fast djupare än väntat. När jag väl åt var det inga problem- i natt och efteråt däremot. Vill säga att en tjockkänsla så stark var det länge sedan jag haft! Jag lät det dock inte hindra mig. Klev upp och åt en hejdundrande frukost som vanligt, på resterna av tjälknölen igår bland annat. Men det är klart. Jag gjorde det först efter att jag hade vägt mig och konstaterat att jag inte gått upp en enda hekto (!) av tårt-och matkalaset igår.

Det är lättare att lura sig själv än någon annan, tro mig!

Jag klev upp klockan sju och började med tårtorna..En "vanlig" tårta var det, med bland annat jordgubbssylt..

Och vaniljkräm.

De andra två tårtorna var ett experiment. Här gör jag i ordning citronkrämen - kesella (kvarg), rivet citronskal, vaniljpulver, florsocker.

Citronkrämen bredde jag ut på det understa lagret.

Och så skivad banan på det.

På med en marängbotten till och vispad grädde. Klar med grunden och bara lite dekoration fattas!

Så grattades studenten klockan tolv med blommor och skyltar

Hon åkte flak..

Jag åkte hem och dekorerade klart tårtorna.

Det fanns också skålar med sådant som blivit över från tårtbakandet. Grädde, citronkräm, jordgubbar, vaniljkräm och mandarinklyftor.

Hungriga och tårtsugna barn.

Det fikades friskt.

Citronemlissen på marängtårtorna vissnade..

Marängtåran kletade under timmarna som gick ut sig allt mera..

Efter middagen var det bara gegga kvar. Tips: Ät och servera marängtårta GENAST! :D

Dikt från Ingenstans

Titta, där går en riktigt fet en'
hon är inte välkommen hit, till ätstörningsenheten
förut var hon däremot riktigt smal
nu är hon tjock och plumsig, ja faktiskt normal
vem vet, kanske kommer hon hit
för att få bukt med sin gigantiska aptit
Titta, nu gråter hon, ja tårarna rinner
jag ska se till att hon snart igen för svälten brinner

Oh

Sportlovet är redan slut för min del. Det gick på tok för fort och jag har gjort på tok för lite saker! Mest har jag sovit. Sedan ätit. Sedan läst Harry Potter-fanfiction. Så har mitt lov sett ut.

Jag har inte rört ett enda skolarbete. Istället har jag ritat, när jag hade tänkt plugga. Så kan det gå. Och jag ska gå natur.. Hahahah, vilket skämt. Men jag borde rycka upp mig och i alla fall göra det som ska vara gjort. SÅ svårt kan det väl inte vara!? Tydligen. Det blir som en psykisk blockad på något sätt.

I morse (förmiddag) åt jag en alldeles underbar frukost (lunch)! :D

Det var basturökt kött, keso och tomat i ett tunnbröd :D Sen åt jag en supergod fruktsallad på blodapelsin, lemoncurd och jordgubbssylt.. åååh..

I morgon funderar jag på att efter min första lektion hoppa på en buss som går till Östersund så att jag kan handla mig lite vårkläder.. Det är tio mil dit och tio mil hem igen, men det är den enda staden i närheten här. Vi har ju bara en klädesaffär.. Men i östersund finns det i alla fall HM och Vero Moda och alla de där andra vanliga. Och jag är så sugen på att köpa några fina vårklänningar! Frågan är väl bara om det är värt det.. Hhm..

Inte direkt min dag

Det blev konstigt idag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det började redan på första lektionen- kemi. Jag hade svårt att koncentrera mig hela timmen och tankarna flög långt iväg. Sen fick jag lov att gå hem efter lunchen, för den skötte jag ju inte så bra. Åt hälften så mycket som jag borde.. aja..
Jag funderar mer och mer över om den linjen jag har valt, verkligen är den rätta för mig. Jag menar, vad ska jag med imaginära tal till? Vad ska jag med strukturformeln för bensen till? Visst, jag behöver imaginära tal om jag ska bli matteprofessor. Och bensen om jag ska bli kemist- men det är ju inte egentligen det jag vill.

Eh. Jag vet nog inte riktigt vad jag vill! Så då kanske det är lättare att utesluta saker?

Jag vill inte bli:
Läkare
Hålla på med barn
Kemist
Nånting med bilar/fordon
Brandman/polis


Sen kommer jag inte på så mycket mera. Ehe. Ah, svårt! Jag blir lite galen här. Är det värt att byta linje? Är det värt att släppa sina prestationskrav och acceptera sämre betyg men ändå gå kvar samma linje? I don't know, I don't know.. Usch. Jag avskyr att ha alternativ. Då får jag alltid beslutsångest. Bort med alternativen tycker jag! Fastän de är ju bra på ett sätt, också...

-Upp och ned, ned och upp-

Så kom den. Visst hade den funnits där hela dagen, i bakgrunden. Men mest var det friska Tua som var idag. En halvtimme innan middagen blev den väldigt, väldigt påtaglig. Jag sjunker först ihop på mitt rum. Dörrkarmen som vanligt. Fan. Äckelkänslan väller upp inom mig. Jag är varm. Hela jag är varm, förutom händerna. Varmt är fel. Varmt betyder att man har ätit för mycket.

Hulkar till, men det kommer inga tårar. Jag kan inte gråta längre. Istället stirrar jag in i väggen. Räknar och kalkyrerar. Äcklas. Tänker på de två kommande måltiderna. Potatismos! Och köttfärsbiffar. Sen NÄRINGSDRYCK. Det är äckligt.
Jag vill inte äta, viskar jag. Jag måste springa. Springa långt och bli av med värmen, för den är fel. Det är fel det här. Varför var du glad idag? Varför kämpade du inte emot? Du hade kunnat fuska med drycken i morse! Det var jävligt enkelt egentligen. Bara hälla ut lite eller helt enkelt efteråt stoppa fingrarna i halsen. Varför gör du det inte?
Så talar hon med mig. Jag rycks för tillfället med, börjar planera. Så ska jag göra.. så ska jag göra.. Så gör jag ikväll, så gör jag i morgon.

Sen kommer det andra. Jag vet att jag ligger på gränsen för inläggning, bmi 15.0 har jag ju. Jag vet att lite till och jag kommer att behöva så mycket mera näringsdrycker, hatade som de redan är. Jag höll ju på att få till det här! Jag hade ju tänkt byta ut det mot riktig mat till och med. Och jag hade bestämt mig för att inte fuska! Det skulle vara slut på det här helvetet sa jag ju.
Men det blir bra om jag fuskar. Det minskar ju ångesten. Då MÅR jag ju bättre, eller hur? Mycket bättre.. för stunden i alla fall. Sen kommer vågen fram. Något kilo till och jag ligger på en avdelning.

Så slår jag handen i marken. NEJ! Jag ska. inte. till. en. avdelning. Ingen sjukhusmat. Snälla. Spänner hela kroppen gör jag, men jag varken skriker eller gråter. Jag kan inte underlåta mig till det. Går istället ned till köket. Pappa gör i ordning potatismos. Han ser väl att allt inte är som det ska. Bekymrar mig säger jag att jag gör. Han förstår att det är ångest. Han säger att visst har jag varit glad idag, men jag kan inte förvänta mig att det bara blir bra på en gång. Det kommer att gå upp, det kommer att gå ned.. Jag blir inte bra, frisk, över en dag. Han har rätt, inser jag rätt fort. Först då kommer tårarna.

Sen äter jag middag. Fastän jag var mätt redan innan. Hunger är en lyx. Jag vet inte när jag kommer att få vara hungrig igen. Jag saknar det. Saknar känslan av att ha en marginal till middagen, så att jag kan äta den utan problem och till och med frukt och kaffe efteråt. Nu har jag ALDRIG någon marginal till nästa måltid. För mellan måltiderna vet ni ju vad som finns. 300 kalorier i flytande form. Där brast den marginalen. Orkar. inte.tänka. Nej snarare, jag kan inte tänka. Jag kan inte räkna ihop vad jag ätit under dagen för jag vet att om jag gördet, står jag inte ut förrän allt är kompenserat.


Contraria contrariis curantur
-Motsatser botas av sina motsatser

Dag 84: Minus en lunch då

Eheh. Jävlar anammat, det var det lite mindre av på lunchen.
Den vegetariska rätten var någon gegga bara. Potatis och vegetarisk sojakorv i tjock, vit gegga. Gräddskräcken slog i och jag tog bara någon tesked sån, resten sallad. Men jag tog i alla fall ett par skruvmakaroner till.. Och lite coleshaw, som bekant är geggig. Majonäs brukar det vara i, så lite energi fick jag i alla fall. Men inte godkänt..

Matteprovet tror jag gick okej! Det körde sig totalt på en uppgift, men något poäng lär jag få på några andra.. Äh. Jag blir riktigt nöjd om jag får B i alla fall. Snart är det kemi ett bra tag och sedan två timmar svenska.. Sen är det heeeeelg! Härligt. Jag ska äta en lussebulle nu i helgen.

Får tänka mig som så, att jag delar upp lussebullen i ingredienserna.. vetemjöl,kesella,ägg,lite socker och sirap, saffran,lite.. Ja. Det blir ungefär som en macka med kesella smör och saffran på! Egentligen. Farligare än så är det inte. Och det var ju jag själv som gjorde den. Får lov att sluta att tänka på bullen som en tjock och fet bulle och se det som det egentligen är. En macka med kesella och saffran på. Och lite smör. Hehe. Smör åt jag ju i morse, så helt uppåt väggarna farligt är det ju inte. Jag menar, jag behövde ju inte rulla till skolan..

Rulla till skolan gjorde jag ju nästan ändå, för det var snöstorm och mina skor fick sig ett par prydliga snöbollar under sig vilket gjorde hela vägen till skolan väldigt vinglig. Det snöar som bara den, fortfarande! Det lär komma uppåt en decimeter idag, enligt SMHI. Fiiint! Ska definitivt försöka ta lite fina kort på det.