En ätstörd halvtimme

Hittade en text som jag skrev i november någon gång där jag utgått från hur jag kände just då. Allt stämmer inte ihop med mig själv, men man får en liten blick i hur en person med en ätstörning kan tänka..Jag är så himla glad att jag inte låter min ätstörning ta någon plats längre. Tänk, gårdagen hade ju inte alls gått om jag fortfarande var nere i skiten! Jag hade i alla fall bara sett det som ett sätt att komma undan och ätit extra lite. Jag hade inte skrattat med de andra, bara känt den där oändliga tomheten. Usch. Jag saknar det inte. Visst, jag var mager. Det hade jag i alla fall uppnått. Men jag såg ju inte det minsta bättre ut, tvärtom. Bara sjuk.

En halvtimmes vardag

Om en halvtimme är det middag. Jag vill inte äta. Det har jag inte velat på nästan fyra månader, men ingen har märkt någonting. Oftast har jag lyckats med att inte äta och när jag för omväxlingens skull varit tvungen att äta ändå har jag helt enkelt bara promenerat till toaletten, stoppat fingrarna i halsen och fått upp maten igen. Inga problem.

Inga problem alls. Det är så det är. Mitt liv går ut på mat och att undvika den. Men det är inte så att jag är smal! Oh nej, jag blir bara tjockare och tjockare allt eftersom tiden går. Det är som om luften omkring mig och som jag faktiskt måste andas in lagrar sig i mina celler istället för maten. Och man andas ju betydligt mer än vad man äter, alltså blir jag betydligt tjockare.

Vi ska äta bakad potatis (en timmes springtid) och lövbiff (en halvtimmes springtid) idag, med vitlökssmör till. Det är för att det är fredag. Då vill pappa och mamma gärna äta något med vitlök i - ”Vi ska ju inte jobba i morgon!”

Då kan man kleta in vitlöken i smör och sedan kleta smöret på maten. Förstöra maten. Förorena den. Nej, om man nu nödvändigtvis måste äta ska det vara rent. Inga såser ska blandas ihop och få alla smaker att flyta ihop till en enda smak med bara olika konsistens, utan var bit ska behandlas med kärlek och ätas upp sakta, sakta, för att få ut så mycket som möjligt av maten. Sen blir man ju mera mätt också om man tuggar längre.

Lövbiff med bakad potatis är ganska bra mat ändå. Äter man lövbiff, ser det ut som om man har ätit mycket mer än vad man egentligen gjort eftersom den är så platt och äter man bakad potatis kan man utan problem lämna stora delar av potatisen. Det är bara att inte skrapa ur allt. Simpelt och praktiskt. Sen kan jag komma på den utomordentliga anledningen att jag ska iväg till min kompis i morgon, så jag vill gärna inte äta vitlök. Dessutom serveras det sallad (fem minuters springtid) till maten och det fungerar utmärkt att fylla ut tallriken med. Särskilt ser det ut som en riktigt normal portion om man tar salladen först.

Jag ska inte till min kompis i morgon – det är bara någonting jag har kommit på för att kunna springa utan att någon undrar. Jag springer. Löper. Fort. Känner hur det lilla jag ätit idag förbrukas. Jag blir ren. Hela jag blir bättre, det är som om någon hällt i mig en lyckodryck som får allting att kännas lite lättare. Ett tag. Till nästa måltid ungefär. Men det är bra att ha den här tiden hos ”min kompis”. Då får jag mycket tid att arbeta ut taktiker för att lyckas undkomma den kommande maten på ett effektivt och så smärtfritt sätt som möjligt.

Nu är det bara tre minuter kvar till middagen.

Jag önskar att det gick att försvinna ibland. Att jag när det var dags för mat bara kunde klicka på en knapp och radera mig själv. Men jag vet att det inte fungerar så, alltså är det bara att svälja och le och låtsas äta.

Bild från december..

Måttligt stolt tjej

Hihi. Idag följde jag med min syster på en av hennes träningar. Vi var själv i salen så jag testade på lite saker. Började mjukt, eftersom jag inte visste hur mycket jag orkade. Efter ett tag försökte jag med handvolt. Och efter ett antal försök med passning av min syster klarade jag det! Whoooh! Jag kunde ju inte ens göra handvolt på matta när jag gick i gymnastik för ett antal år sedan! :D Blev så glad att jag ville studsa omkring, vilket jag också gjorde. Nu är jag verkligen sugen på att börja med gymnastik igen. Men det finns ingen grupp för min åldersgrupp. Blö. Ibland avskyr jag att bo på en liten ort!

Hihihi. Misslyckades lite där på första försöket, så jag körde igen :D

Snöstorm? Tss!

Huja! Nyss kommit tillbaka efter min värsta springtur någonsin. I början var det helt lugnt, snöade lite lätt bara. Men efter ett par minuter började snöflingorna att täta och det blåste så starkt att mitt nynnande dränktes. Mycket lustigt! Dock fick ingen vind mig att sluta - jag var bra klädd och frös inte- men när jag kom in efter en kvart såg det ut som om jag redan hade duschat. Inte att rekommendera, för min mobil var genomblöt också. Usch. Nästa gång ska jag nog ställa in joggingturen om det är snöstorm..

Jag har varit lite duktig idag, faktiskt. Skottade av ett tak, så att snön som nu kommer under natten och morgondagen inte ska få taket att brista. Det blev klart på en halvtimme, hyfsat stolt var jag då. Taket var gjort av tunt plast så jag var tvungen att söka efter plankorna som höll samman taket, en riktig balansakt alltså. Tack och lov var det mjukt med snö runtomkring och jag föll inte ned.

Ikväll är det tydligen melodifestivalen. Förra gången såg jag och mamma två låtar, innan vi gav upp, stängde av TV:n och gick iväg. Så bra tyckte vi alltså att det var. Blir det bättre ikväll tro? Kanske värt att ge några låtar en chans i alla fall. Jag lyssnar faktiskt inte särskilt mycket på "radiolåtar" och liknande, så melodifestivalen är inte riktigt min musiksmak. Men kanske, kanske att jag kan hitta någon ny favorit? Hm. Upp till bevis! Det är ju bra att kunna variera sig lite..

Jag har sjungit massor Paramore idag! "That's what you get" är helt klart min favoritlåt att sjunga. Särskilt början. Whiiih för Paramore! Jag  blir aldrig less på dem, och ju oftare man lyssnar på en låt desto bättre sitter tonerna när man ska sjunga. :D

Nä nu ska jag fortsätta äta min burk med kesella. Namnam. Får inte glömma att äta direkt efter träning :) Sen

Sen är det ju så

Alla dagar kan inte vara bra dagar. Idag var det ingen bra dag. Det började bra, i alla fall. Klev upp vid kvart i åtta eftersom jag har sovmorgon och började med en god kopp kaffe. Sedan åt jag en rejäl frukost som jag brukar och klädde på mig i lugn och ro innan jag gick till skolan i -10 grader celcius. Det var kallt. För jag hade inte klätt på mig så bra. Haha.

Dagens första och sista lektion var historia. Med min pappa som lärare och ideologier som ämne var det riktigt kul! Njöt igenom de två timmarna. Sen var det dags för hemgång, kallt igen som det var. Gick i rask takt för att komma hem fortare och började någon gång under den tiden att fundera. Och fundera borde man inte göra när man är kall och hungrig och forna anorektiker.

Jag började göra lunch. Spenatsoppa, gott och bra! Bra... kändes inte alls bra faktiskt. Så jag tinade en kikärtsbiff som jag tog på en bit bröd och hade på tomat, sallad och även hamburgerdressing. Åh, jag har inte ätit hamburgerdressing på över ett år! Det var eh... bordeintekolllatinnehållsförteckningen.
Men åt gjorde jag i alla fall.

Och efterrätt på det. Grekisk yoghurt med sirap och blåbär, som jag brukar. Och en kopp kaffe. Jag sjöng sedan för full hals till Jessie J's låt "Price tag" och dansade runt som en fjant. Jag var ju ändå ensam hemma.. Det kändes bra att röra på sig. Så jag rörde mig lite mer. Dansade och sjöng tills jag var alldeles andfådd. Haha.

Jag spelade sedan ett gammal favoritspel, Dungeon Siege 2, i flera timmar tills klockan var fem och mina föräldrar kom hem från jobbet. Middag. De hade inte planerat ut något särskilt så det fick bli att göra något själv. Svårt. Jag kunde nästan inte bestämma mig! Jag som har släppt lite på beslutsångesten, stod där utan att ha någon som helst aning om vad jag skulle göra. Jag får inte fundera, bara göra. Så jag stekte upp potatis från igår och tog även en fläskkotlett i sås. Fruktsallad och kaffe till efterrätt. Härligt.

Nu gäller det bara, att fortsätta. Bara göra, inte fundera så förbaskat mycket. Det blir inte bra då!