Projekt Bloggerska: Chokladröra

Dagen har förflutit lugnt och fridfullt. Engelska fram till lunch, och fikade och drack kaffe på lunchrasten. Mums! Har varit lite trött idag av någon anledning och var sista lektionen seriöst nära på att somna. Tvingade mig dock att hålla ögonen öppna, och lyckades tack och lov. Haha.

Lyssnar för tillfället på lite fina låtar. Bland annat (klicka för länk)
Ignorance av Paramore
Skinny Love av Birdy
Springtime in Glory av Johnson Mountain Boys (Har har du den, Sandra! Hahha, vi hörde den på cafeét och höll på att sätta kaffet i halsen.)
Rocky Road to Dublin av The High Kings

Rekommenderar särskilt de två senaste! De är underbara. Verkligen <3

Förresten! Spelar ni Wordfeud? Spela mot mig! Jag heter lotua.
Ser fram emot många förfrågningar!

Nu blir det till att hoppa in i duschen!

Sen är det ju så

Alla dagar kan inte vara bra dagar. Idag var det ingen bra dag. Det började bra, i alla fall. Klev upp vid kvart i åtta eftersom jag har sovmorgon och började med en god kopp kaffe. Sedan åt jag en rejäl frukost som jag brukar och klädde på mig i lugn och ro innan jag gick till skolan i -10 grader celcius. Det var kallt. För jag hade inte klätt på mig så bra. Haha.

Dagens första och sista lektion var historia. Med min pappa som lärare och ideologier som ämne var det riktigt kul! Njöt igenom de två timmarna. Sen var det dags för hemgång, kallt igen som det var. Gick i rask takt för att komma hem fortare och började någon gång under den tiden att fundera. Och fundera borde man inte göra när man är kall och hungrig och forna anorektiker.

Jag började göra lunch. Spenatsoppa, gott och bra! Bra... kändes inte alls bra faktiskt. Så jag tinade en kikärtsbiff som jag tog på en bit bröd och hade på tomat, sallad och även hamburgerdressing. Åh, jag har inte ätit hamburgerdressing på över ett år! Det var eh... bordeintekolllatinnehållsförteckningen.
Men åt gjorde jag i alla fall.

Och efterrätt på det. Grekisk yoghurt med sirap och blåbär, som jag brukar. Och en kopp kaffe. Jag sjöng sedan för full hals till Jessie J's låt "Price tag" och dansade runt som en fjant. Jag var ju ändå ensam hemma.. Det kändes bra att röra på sig. Så jag rörde mig lite mer. Dansade och sjöng tills jag var alldeles andfådd. Haha.

Jag spelade sedan ett gammal favoritspel, Dungeon Siege 2, i flera timmar tills klockan var fem och mina föräldrar kom hem från jobbet. Middag. De hade inte planerat ut något särskilt så det fick bli att göra något själv. Svårt. Jag kunde nästan inte bestämma mig! Jag som har släppt lite på beslutsångesten, stod där utan att ha någon som helst aning om vad jag skulle göra. Jag får inte fundera, bara göra. Så jag stekte upp potatis från igår och tog även en fläskkotlett i sås. Fruktsallad och kaffe till efterrätt. Härligt.

Nu gäller det bara, att fortsätta. Bara göra, inte fundera så förbaskat mycket. Det blir inte bra då!

Dag 92: Så vanligt det nu kan bli

Dagen har varit.. bra hittills. Jag klev upp vid sju som vanligt och åt ett par mackor och en skål med fil och müsli. Man är inte särskilt sugen på gröt när man äter söt gegga (se näringsdryck) stup i kvarten. Nej, tuggmotstånd vill jag ha! Och absolut inte söta smaker. En tunnbrödrulle med skinka och senap, och knäckebröd med kaviar sitter då alldeles utmärkt i magen.

Efter frukosten var jag så trött (somnade ganska sent igår) så jag gick och la mig i en timme. Ställde klockan på halv nio, för då skulle morgonens näringsdryck fram ur frysen så att den tinar lite. Annars är den helt stenhård. Jag körde igen på vaniljsmak och öste på kaffe för att få ned sötman. Smakar vaniljlatte ungefär.. Absolut helt okej. Så näringsdrycken åkte ned och sen röjde jag upp lite i köket och sedan på mitt rum. Det blev också en halvtimme framför pianot. Jag spelar bättre nu! Det är helt otroligt, men hjärnan fungerar betydligt bättre. Lite svårt att fatta att man blir så trög av att äta för lite..  Men så är det.

Lunchen åt jag med pappa runt tolv. Det blev varmrökt regnbågsfilé med potatismos, keso och gräslök! Mums säger jag bara. Åt dessutom en fruktsallad på apelsin, jordgubbar, hallon och blåbär med och ett glas proviva till efterrätt. Mätt. Men otroligt gott också! Jag kände mig så uppåt att jag följde med pappa till skolan sen. Satt ett par minuter på en lektion, det var faktiskt riktigt roligt att träffa klasskamraterna igen! Jag har bara varit borta från skolan sen i tisdags, men jag saknar det lite redan..
En nära vän följde med mig hem och hon var så snäll att hon hjälpte mig med ljusen på julgranen. Det är inte lätt ska ni veta och vi fick kämpa en hel del med att få det jämt. Men snyggt blev det! Fast ehe, toppen är lite ful. Jag och pappa kapade av den lite långt så den ser jättefjantig ut.. Desto bättre fick vi till en finfin lösning, tycker jag. Ni ser på bilderna :)

Min vän gjorde mig sällskap under näringsdrycken (choklad) samtidigt som hon smaskade på en otroligt god tunnbrödrulle med julskinka och senap. Jag var inte bara lite avundsjuk.. men jag tog en hel del skinka också. Det går ju fasiken inte att låta bli! Det var härligt att känna sig lite normal ett tag. Vara med en vän och skratta och ha kul är ju normalt. Definitivt mer av det i framtiden! Inga ångesttankar, inget tänkande på mat... Nej, det var otroligt skönt. Som att bli alltid så positiva Tua igen.

Till middag blev det flamberad pepparbiff med bakad potatis och sallad. Det var gott, även om jag gärna hade haft min mera blodig. aja, man kan inte få allt här i världen! Jag åt faktiskt en lussebulle och drack glögg till efterrätt, för jag var sugen. Därför tog jag det. Så kan det gå. Och det var faktiskt så gott att det lätt är värt det. Haha.

Ser man ens att det är vanilj? Nä..

Spela pianooo, tack fina vän för en bild tagen utan min vetskap. De brukar oftast bli bäst! :)

Här kläs det för fullt! Fler bilder på julgranen kommer snart. Trevlig kväll på er hörni, och ta vara på de tillfällena som ni är glada!

-Fylld till brädden-

Oh herregud, vad jag är full. På mat. Och näringsdryck. Näringsdrycken blev ju vid tiotiden, sen åt jag lunch strax efter tolv. Proppmätt var jag redan innan. Jag åt mandelpotatis med kallrökt regnbågsfilé med keso och lök. Det var otroligt gott, särskilt eftersom det var en brytning från sötman av näringsdryckerna. Jag har aldrig varit stormförtjust i väldigt söta saker och söta, det är de verkligen!

Chokladsmaken som jag testade på näringsdrycken var nog godast hittills av de två jag smakade. Fryst som den var, smakade det ganska precis som chokladglass. Inte alls lika kväljande som vaniljen. Vaniljen däremot är nog helt okej att blanda med kaffe. Jag hade tagit lite extra kakao i chokladdrycken också.. testade att värma den på slutet och det smakade som en lite väl söt varm choklad, men helt klart drickbart. Kanske blir bättre om man blandar ut med mjölk och mera kakao? Får nog lov att testa det ikväll. Till mellanmålet ska jag smaka jordgubbssmaken.. Den luktar precis som en riktigt konstgjord jordgubbsglass. Ungefär sån som man kunde köpa på barn på pinne och som fanns i vanilj, jordgubb och choklad..

Just nu äter jag (trots proppmättheten) en fruktsallad på clementin, hallon, jordgubbar och blåbär. Lite vaniljpulver och citron på det. Den där fruktsalladen är ju ändå lika mycket som en sked av min näringsdryck. En fis i rymden alltså. Herregud, jag kommer att få helt konstiga proportioner.. En semla känns snart som ingenting- det är ändå mindre än i en jävla dryck! Ursäkta språket. Den gör mig stundtals upprörd. Än har jag dock inte fått något ångestanfall som jag hade under natten.. Men nu ska jag försöka sova lite tror jag. För jag är dödentrött.

JO! Förresten: I kommentarerna frågade någon vad detta "Dag XX" betyder. Det ska jag förklara! Det är hur många dagar det har gått, sedan jag tog modet till mig och gick ned till mamma och pappa och berättade att jag trodde att jag behövde hjälp. Man kan säga, att det var då jag på något plan insåg att det höll på att gå åt helvete. Men jag hade ingen aning hur åt helvete det skulle gå..

Dag 83: Morgonens bestyr

Vaknar. Helt slutkörd. Som om jag aldrig gått och lagt mig ungefär. På med några varmare kläder lite snabbt, sedan ner för att koka gröt..
En lätt huvudvärk tränger sig på. Tröttheten antar jag. Jag kokar vidare. Havregryn,rågmjöl och kanel om vartannat. Pappa kommer ned och börjar att skära upp julskinka. Jag skär upp en skiva bröd och täcker den med julskinka. Sätter mig igen vid gröttallriken och äter vidare.
"Du har inget smör på mackan, som du skulle ha:" hörs det från pappa.
"Nej, men inte med julkskinka heller!" utrbrister jag arg. "Det blir JÄTTEÄCKLIGT och passar inte ihop."
Jag brer lite senap på mackan och tar mig surt en rejält tugga.
"Du sa ju tidigare till oss att du behövde mera fett, att du hade fettbrist."
Jag hoppar upp från stolen, arg som ett bi, och stormar fram till kylskåpet. Drar fram första bästa smör (margarin egentligen, 38% fett.) och en kniv i all hast. Slänger ned den på matbordet. Äckligt.Äckligt. Det är dessutom äckligt smör.
"Nej!" halvgråter jag argt och kastar margarinpaketet till ett annat bord. Inget äckligt smör ska få förstöra min macka. Dessutom luktade smörpaketet kylskåp.
Det går ett tag. Tystnad. Pappa är väl smått chockad över mitt lilla utbrott antar jag. Inom mig är det krig och jag hör några ord från boken "Mattillåtet" i mitt huvud.

Du dör inte av att testa ett par gånger, eller hur? Blir det inte bra är det väl bara att sluta då! Men att ändra sina vanor lite grand för att se om det blir till det bättre, kan ju inte vara så dumt att testa. Du vet ju att din vikt inte kommer att skena iväg för att du tar smör på mackan.

Jag flyger upp från stolen, hulkande av undertryckt gråt och rusar fram till kylskåpet igen. Gott smör tar jag fram. Bregott. En smörkniv stoppar jag rejält ned i paketet och tar upp en smörklump på en och en halv tesked ungefär. Lägger den i en hög på mackan, tydligt så att pappa ser och biter världens största tugga i protest. Tugga.Tugga.Tugga. Svälj.
Så. Det kanske blev lite väl mycket smör, men otroligt jätteäckligt var det inte. Brer ett litet tunt lager på resterande bit av mackan och avslutar min måltid under tystnad.

 Upp på rummet. Framför spegeln, ska ta på mig linser. Där brister det. Ställer tillbaka linsetuiet och sätter mig ned på marken för att andas lite. Andas. Ett, två, tre. Jag orkar fasen inte mer. Jag orkar inte detta! Det kommer ett par tårar, men jag torkar bara ilsket undan dem.
Går istället in till pappa.
"Pappa. Jag orkar bara inte gå till skolan idag!"
"Då får du jobba HÅRT på maten. Satsa på att äta mycket."
Jag blir tyst. Min första tanke är att skrika i protest, men jag kväver den. Går istället in till mitt rum och sover som en stock i två timmar.

Dag 81: Stora lilla mage

Uff! Efter en stor kopp te, ett glas vatten, ett par deciliter fil med flingor och en macka med skinka och senap intaget inom loppet av femton minuter, lovar jag att magen är full! Det går inte ned en enda droppe till. Det ryms inte mer. Äter jag mera, kommer det att stå ända upp i halsen på mig.

Det är konstigt. Egentligen är det inga brutala mängder... Vad kan det vara i massa tro? Tekoppen var kanske 2.5 dl, vattnet 2, fil 2,5 och flingorna och mackan kan i kompakt tillstånd vara en dl säger vi. Hm. Det blir alltså ca 8 dl
Ryms jag inte mer än åtta deciliter? Det kan inte stämma. Det är ju ingen vetenskaplig undersökning direkt och säkert, säkert hade jag kunnat fått i mig betydligt mer eftersom magsäcken är väldigt tänjbar.. Men jag kunde inte låta bli att fundera över det, eftersom jag kändes mig så otroligt spy-överfull.

Idag skulle jag egentligen ha ätit en matlåda på skolan, eftersom det serverades pasta med skinksås och jag gick in till pappa sent igår kväll och sa att "det äter jag bara inte!" så vi gjorde i ordning en matlåda.. men jag satt uppe halva natten och mådde dåligt över att jag tagit det initativet själv. Grät gjorde jag som bara den.. Usch. Så väl där på skolan idag blev det ingen matlåda. (Måste jag nämna att jag faktiskt hade gömt undan den i kylen så att det var större chans att pappa glömde den?")
Istället åt jag min sedvanliga portion. Men ett par skuvmakaroner i alla fall.. Jag blir faktiskt rädd när jag tänker på all mat som jag i framtiden måste äta! För det MÅSTE jag ju, om jag inte vill dö. Och dö har jag aldrig velat.

Nu började jag att fundera på Lucia. Tänk om det serveras Luciafika på skolan- det gör det säkert! Åh nej. Jag. Tänker. Inte. NEJ!
Ha.
Bra att flera av de på skolan vet i alla fall.
Av lärarna.
Annars skulle de kanske insisterat?
Men du! Du behöver en lussebulle..

Dag 77: Helg är allt en bra uppfinning

Äntligen fredag! Äntligen pusta ut! Jag har förvisso en hel del att göra över helgen, men äntligen, äntligen får jag sova. Sova. Sova. Få mig en sömn som är tillräcklig. Vakna utvilad efter över åtta timmar. Den känslan finns det inte mycket som slår.

Hela dagen har jag haft ett svagt illamående hängande över mig. Det är kvar än. Jag har faktiskt ingen aning om vad det kan bero på, men det är nog med illamående för att det ska bli jobbigt. Måste äta ändå. Äta. Äta.
Det blev en rätt i ugnen till middag. Potatis, kyckling, champinijoner, paprika, lök.. och olja såklart. Jag såg inte när de hade i det- jag är inte så mycket i köket nu för tiden- men det smakade olja. Och det syntes. Äckligt. Varför inte bara ta vatten och kanske tomatpuré? Nejnej.

Men åt, det gjorde jag. Jag fyllde på enligt pappas önskningar och åt upp allt jag hade tagit för mig. INTE EN ENDA GRÖNSAK VAR DET, det ni. När jag väl ätit upp sa mina föräldrar "nu kan du ta grönsaker!" men jag var så full, att jag inte fick ned en bit. Inte ens kaffet efter maten åkte ned. Inte heller min lilla fruktsallad, den fick vänta till klockan åtta.
Varför är det så obehagligt att vara mätt? Man ska i alla fall kunna få i sig lite efterrätt och dagens enda kopp kaffe! Annars är det inte okej. Men jag fick inte i mig det. Jag saknar mitt kaffe.. men det är för sent för att dricka nu. Nu vill jag bara falla i säng så fort som möjligt.. och sova.

Dag 71: Fina, fina jul del 2

I och med att det är första advent på söndag kommer del två av min jul in här! :)
Sen hade jag inte mycket annat att skriva heller, idag.. Är otroligt trött efter skolveckan. Och måttligt nervös inför nästa vecka. På tisdag är det vägning och så på BUP.. aaah..

Runt första advent var det dags att börja baka pepparkakor! Den där fantastiska degen kunde inte ligga orörd i kylskåpet om man säger så. Jag grälade på att min syster nallade av den, men jag nallade minst lika mycket själv. Och när man skulle baka ut den.. jag har alltid gillat degen bättre än själva kakan, oavsett vilken kaka det är (till och med pannkakesmet!) så när pepparkakorna väl var färdiggräddade var jag redigt mätt. Och inte många pepparkakor blev det heller, antar jag. Det var nog bra att mamma bakade en del av kakorna.. Hon brukade dessutom göra ett par stora pepparkakshjärtan där hon spritsade våra namn i fin skrivstil och hängde dem ovanför spisen. Det var något alldeles extra att ha sitt namn hängande där! Ofta stannade de stora hjärtarna kvar ovanför spisen flera veckor efter jul och då var de ju inte så goda längre, men vackra.

Apelsiner fick sina nejlikor istoppade och blev upphängda i fönsterna och gardinerna i köket byttes till julgardiner. Jag kommer också ihåg varje års kämpande det har varit med adventsljusstakarna – alla ljus lyser inte!- men att det till slut blev riktigt bra. I samband med lussekattsbaket runt den första advent dracks det också glögg. Alkoholfri såklart. Men desto godare! Åh, vad gott det var med glögg. I mina allra yngsta jular drack jag den kall och utan russin och allt, men senare har jag börjat uppskatta den rykande het och med ett par russin i. Jag kommer ihåg hur jag för ett par år sedan skulle dricka en kopp glögg och den svämmade över i mikron och smakade helkonstigt – jag hade råkat ta den med alkohol i. Jag märkte dock fort att något var fel, så ingen skada skedd.

Flera pepparkaksbak blev det. De gick åt fort, pepparkakorna. Några till mellanmålet, några efter maten, ja kanske till och med några till frukosten. Lussekatter åts också med glädje. Två till mellanmål, doppas rykande heta i kall mjölk. Jag tog helst en bit lussekatt och en bit pepparkaka i samma tugga, de blev mycket godare tillsammans.Testa det, om ni äter pepparkakor och lussekatter tillsammans!