Jag börjar piggna till! Jag känner livet flöda tillbaka, hör fåglarna kvittra och.. eh.. känner hur mina jordgubbar börja mogna. För att se, det gör jag inget vidare idag. Vaknade i morse med en hemsk ögoninflammation, då ena ögat var nästan helt igensvullet. Efter många baddningar med ljummet vatten och en hel del suckar så tinade ögat upp och nu är det helt okej -fastän jag ser lite sne ut såklart.
Till lunch kände jag mig väldigt nyskapande. Jag stekte gröt som blivit kvar från frukosten! Jag har alltid velat testa stekt gröt, grötfantast som jag är. Men vad ska man ha på tro? Sött har jag fått lite nog av. Jag menar, jag åt ju vaniljglass till middag i förrgår. Så det blev fem millimeter-tjockt lager kaviar med rejäla kluttar grekisk yoghurt på. Otroligt gott faktiskt! Skulle haft lite rödlök också, men jag orkade inte skära upp det. Nästa gång ska jag helt testa rödlök, men även ett sötare alternativ. Sirap och blåbär kanske? Det brukar inte slå fel!
Nu när jag börjar piggna till igen lovar jag att komma med bättre inlägg till bloggen och även en hel del bilder.
Just ja. Jag har börjat skriva i ett litet häfte som heter "Matplanering sommaren 2012" där jag ska planera in min mat så att jag kommer billigt undan. Men billigt behöver inte betyda tråkigt, eller hur? Jag söker nu efter billiga och nyttiga livsmedel som man kan göra mycket roligt med. Hittills har jag kommit fram till en hel del. Några exempel ur häftet:
Billiga livsmedel:
Kål
Bönor
Gryner
Rotfrukter
Ris
Kyckling
Kikärtor
Lök
Billiga maträtter:
Kikärtsgryta
Gröt
Soppa på en spik
Rotmos m. tillbehör
Kikärtsbiffar
Några allmänna råd:
Tänk säsongsinriktat
Storkok + frys in
Extraerbjudanden
Planera i förvag
Handla sällan
Det här är riktigt kul faktiskt! Tänker även lägga in billiga och nyttiga recept i framtiden. Ja. Jag skapar nog en kategori om det.. Billig lyxmat får den heta. För lyxig mat behöver ju inte alltid vara dyr, den heller :)
Håhå. Nu ska jag gå igenom frysen och kolla vad som finns...
Visar inlägg med etikett glad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett glad. Visa alla inlägg
tisdag 26 juni 2012
tisdag 13 mars 2012
Motivationen
Det går inte riktigt att säga vad som är motivation och vad som inte är det. Men ändå, finns den helt klart där. Man är mer eller mindre motiverad att göra olika saker. För de allra flesta, i alla fall.
Jag är rädd att jag har tappat bort min motivation efter ätstörningens långa väg.
Den finns liksom inte. Du har ett skolarbete att göra. Jaha? Varför skulle jag göra det? Gör det ens någon nytta? Spelar det någon roll, egentligen?
Du har flera rester som du borde göra klart.
Ja det har jag! Men varför kan de inte vänta lite längre? Har ju klarat mig hittills. Det finns ju roligare saker att göra, och de där resterna är ju ändå så obetydliga, i förhållande till massor med andra saker. Det tjänar ingenting till.
Så kan det se ut. Så ser det ut, tragiskt nog. Jag insåg det i natt. Jag har tappat den, tappat det. Tappat det som fick mig att hålla mig i toppen i klassen, det som fick mig att genomföra saker och göra det bra. Det som fick mig att känna glädje när jag lyckats med något jag kämpat för. Den finns inte längre. Som om någon begravt den i samma veva som ätstörningen. Då kämpade. Då kämpade jag som satan!
Mat mat, bort. Inte äta, inte äta, äta så lite som möjligt, komma undan, fuska, träna, gömma, väga, mäta, räkna.. Då hade jag något att kämpa för. Jag hade delmål som jag sakta men säkert bockade av, men jag hade inget slutmål. Jag ville ju bara bli smal, och det ser man ju inte på en siffra. Det ser man först i spegel, och ljuger spegeln hela tiden så blir ju slutmålet hela tiden förvrängt. Ned och ned. På väg ned. Hela tiden.
Nu finns inte det där. Matproblemen har raderats ur mitt liv, så gott det nu går. Jag inser ju att jag inte kan hålla på med det, det är ingen hållbar lösning. Alltså sysslar jag inte med det. Men vad kan jag göra istället? VILL jag verkligen gå det Naturvetenskapliga Programmet och plugga häcken av mig? Nä. Jag vill inte det, det vet jag nu. Men där går jag. Jag får skylla mig själv, tänker jag. Hittat ett nytt sätt att plåga mig på. Prima.
Eller inte. Det är inte prima! Det är inte okej att medvetet må dåligt, medvetet förstöra. Inställningen, optimism, har alltid varit en av mina starkaste sidor. Även det tråkigaste som att mocka ett stall, städa eller sopa blir en underbar sak. Och det ska tusan bli det igen.
Jag är rädd att jag har tappat bort min motivation efter ätstörningens långa väg.
Den finns liksom inte. Du har ett skolarbete att göra. Jaha? Varför skulle jag göra det? Gör det ens någon nytta? Spelar det någon roll, egentligen?
Du har flera rester som du borde göra klart.
Ja det har jag! Men varför kan de inte vänta lite längre? Har ju klarat mig hittills. Det finns ju roligare saker att göra, och de där resterna är ju ändå så obetydliga, i förhållande till massor med andra saker. Det tjänar ingenting till.
Så kan det se ut. Så ser det ut, tragiskt nog. Jag insåg det i natt. Jag har tappat den, tappat det. Tappat det som fick mig att hålla mig i toppen i klassen, det som fick mig att genomföra saker och göra det bra. Det som fick mig att känna glädje när jag lyckats med något jag kämpat för. Den finns inte längre. Som om någon begravt den i samma veva som ätstörningen. Då kämpade. Då kämpade jag som satan!
Mat mat, bort. Inte äta, inte äta, äta så lite som möjligt, komma undan, fuska, träna, gömma, väga, mäta, räkna.. Då hade jag något att kämpa för. Jag hade delmål som jag sakta men säkert bockade av, men jag hade inget slutmål. Jag ville ju bara bli smal, och det ser man ju inte på en siffra. Det ser man först i spegel, och ljuger spegeln hela tiden så blir ju slutmålet hela tiden förvrängt. Ned och ned. På väg ned. Hela tiden.
Nu finns inte det där. Matproblemen har raderats ur mitt liv, så gott det nu går. Jag inser ju att jag inte kan hålla på med det, det är ingen hållbar lösning. Alltså sysslar jag inte med det. Men vad kan jag göra istället? VILL jag verkligen gå det Naturvetenskapliga Programmet och plugga häcken av mig? Nä. Jag vill inte det, det vet jag nu. Men där går jag. Jag får skylla mig själv, tänker jag. Hittat ett nytt sätt att plåga mig på. Prima.
Eller inte. Det är inte prima! Det är inte okej att medvetet må dåligt, medvetet förstöra. Inställningen, optimism, har alltid varit en av mina starkaste sidor. Även det tråkigaste som att mocka ett stall, städa eller sopa blir en underbar sak. Och det ska tusan bli det igen.
torsdag 5 januari 2012
Ohyeah
Hahah åh. Igår var det iväg till stan och BUP! Vägning. Jag stod som ett fån på vågen i bara underkläder och ville bara skutta omkring av lycka och känslan av seger. Det är så här det ska kännas. Det är så här det ska vara när man är glad, inte den där fejkade känslan av att gå ned i vikt.
Jag kunde inte låta bli att räkna ut mitt bmi, 16.5. Det var förvisso efter lunchen (åhå, vegetarisk buffé, mumsigt värre!) men det har jag ju vägt mig med förut där på BUP, så det kan inte ha varit allt för stor skillnad. Det är HELT OTROLIGT! Jag har snart gått upp hälften av vad som jag behöver för att nå en normalvikt. Vet ni vad jag firade det med? Våfflor! Något som har kommit att bli min absolut favoritbrunch. Det innehåller en hel del trevliga grejer (mjölk, smör, mjöl) där jag får i mig massa näringsämnen och otroligt nyttig och viktig energi, och sedan med en massa goda pålägg på blir det dessutom otroligt gott. Jag håller mig fortfarande till favoriten massor med grekisk yoghurt, kaviar och lök.. Annars är apelsinmarmelad, blåbär och hallon inte så dumt heller!
Har ni några andra våffeltips? Jag är inte alls förtjust i att ha grädde på då jag faktiskt inte gillar grädde som det är, så det är tyvärr kört.. Glass kan man ju ha, men det är inte särskilt mättande och dessutom riktigt sött när det smälter. Matiga tips mottages tacksamt!
Efter våfflorna blev det en riktigt god kopp kaffe med gräddmjölk (mjölk och en skvätt grädde) samt en aladdinpralin. Den näst sista! Nooo! Jag vet inte vad jag ska göra utan min aladdinask.. jag kanske borde vänja mig vid något annat, för choklad blir så mäktigt efter ett antal gram. Haha. Hm. Kex och camembert är ju gott! Det får jag köra på ett tag nu. Amnamn. Mat är gott och bra, kom ihåg det. Det är ingenting som är onödigt, ingenting som gör dig ful, ingenting som bör få dig att må dåligt- tvärtom! Mat är till för att vi ska må bra, punkt slut. Så ta hand om den, ät gott och lev!
Jo just! Jag fick en kommentar om att göra en steg-för-steg-visning hur jag viker mina servetter, och det kommer upp lite senare! Måste ta korten först.. Hihi. Nu ska jag ut och skotta lite. Det har snöat så förfärligt mycket här, att vi snart har en meter snö..
Ps. Håller förresten på att göra om i designen som ni kanske ser, är långt ifrån klar, så bli inte chockad om ni ser denna blogg bli klädd i diverse konstigheter- jag måste pröva innan jag blir nöjd. :P ds.
Jag kunde inte låta bli att räkna ut mitt bmi, 16.5. Det var förvisso efter lunchen (åhå, vegetarisk buffé, mumsigt värre!) men det har jag ju vägt mig med förut där på BUP, så det kan inte ha varit allt för stor skillnad. Det är HELT OTROLIGT! Jag har snart gått upp hälften av vad som jag behöver för att nå en normalvikt. Vet ni vad jag firade det med? Våfflor! Något som har kommit att bli min absolut favoritbrunch. Det innehåller en hel del trevliga grejer (mjölk, smör, mjöl) där jag får i mig massa näringsämnen och otroligt nyttig och viktig energi, och sedan med en massa goda pålägg på blir det dessutom otroligt gott. Jag håller mig fortfarande till favoriten massor med grekisk yoghurt, kaviar och lök.. Annars är apelsinmarmelad, blåbär och hallon inte så dumt heller!
Har ni några andra våffeltips? Jag är inte alls förtjust i att ha grädde på då jag faktiskt inte gillar grädde som det är, så det är tyvärr kört.. Glass kan man ju ha, men det är inte särskilt mättande och dessutom riktigt sött när det smälter. Matiga tips mottages tacksamt!
Efter våfflorna blev det en riktigt god kopp kaffe med gräddmjölk (mjölk och en skvätt grädde) samt en aladdinpralin. Den näst sista! Nooo! Jag vet inte vad jag ska göra utan min aladdinask.. jag kanske borde vänja mig vid något annat, för choklad blir så mäktigt efter ett antal gram. Haha. Hm. Kex och camembert är ju gott! Det får jag köra på ett tag nu. Amnamn. Mat är gott och bra, kom ihåg det. Det är ingenting som är onödigt, ingenting som gör dig ful, ingenting som bör få dig att må dåligt- tvärtom! Mat är till för att vi ska må bra, punkt slut. Så ta hand om den, ät gott och lev!
Jo just! Jag fick en kommentar om att göra en steg-för-steg-visning hur jag viker mina servetter, och det kommer upp lite senare! Måste ta korten först.. Hihi. Nu ska jag ut och skotta lite. Det har snöat så förfärligt mycket här, att vi snart har en meter snö..
Ps. Håller förresten på att göra om i designen som ni kanske ser, är långt ifrån klar, så bli inte chockad om ni ser denna blogg bli klädd i diverse konstigheter- jag måste pröva innan jag blir nöjd. :P ds.
lördag 31 december 2011
Svar på kommentar och glädjetjut
Anonym har kommenterat "Today's photos":
hej och tack för en bra och peppande blogg. innan jag ställer min fråga vill jag bara säga att jag FATTAR INTE hur du har kunnat komma tillbaka på rätt spår så fruktansvärt fort! så jävla bra.
tänkte höra (haha du behöver inte svara) hur dina toalettvanor var när du var sjuk jämfört med nu. har nämligen ett arbete i skolan och skriver om anorexi. hittar ingen bra information. tänker absolut inte lägga ut dig som person eller så aaaalls tänkte bara höra om du har någon erfarenhet. vad händer med människans tarmar när man inte äter som man ska? typ så.
hej och tack för en bra och peppande blogg. innan jag ställer min fråga vill jag bara säga att jag FATTAR INTE hur du har kunnat komma tillbaka på rätt spår så fruktansvärt fort! så jävla bra.
tänkte höra (haha du behöver inte svara) hur dina toalettvanor var när du var sjuk jämfört med nu. har nämligen ett arbete i skolan och skriver om anorexi. hittar ingen bra information. tänker absolut inte lägga ut dig som person eller så aaaalls tänkte bara höra om du har någon erfarenhet. vad händer med människans tarmar när man inte äter som man ska? typ så.
Mina toalettvanor är en sorglig historia! Jag skrev som tidigare att eftersom magmunnen, det vill säga en del som släpper igenom maten från magsäcken ut till tarmarna, behöver ett visst flöde av mat för att fungera normalt, fungerar toalettvanorna ofta väldigt dåliga hos de med anorexi. Maten blir mycket hårt packad och det som "kommer ut" så att säga, blir också mycket hårt packad.
En hel del med anorexi kan av blandade anledningar missbruka laxermedel, vilket på många sätt är mycket förståeligt, men att det skulle få dem att gå ned i vikt är HELT fel. Det är dessutom skadligt för tamarna, eftersom de luras att arbeta hårt åt ingenting.. I alla fall, min mat blev väldigt hårt packad (dessutom,äter man inte så mycket, kan det inte komma ut så mycket!) men oftast tog det över en veckas tid mellan toalettbesöken och det blev mycket smärtsamma historier. Det hände också ett par gånger att jag blev så förstoppad att jag knappt vågade äta någonting alls.. Då gick jag till mamma och grät ut. Hon trodde nog att det var för att jag skulle "gå ned i vikt av laxermedlel" - vilket som sagt är HELT galet fel- men hon gav mig ändå några piller, som tack och lov hjälpte.
Några med anorexi försöker också att äta mycket mera fibrer av olika anledningar och det leder till att maten i magen får mera volym på en mindre energimängd och då kan komma ut lättare. MEN det är verkligen att lura tarmarna. De måste jobba mycket hårt för att ta upp den lilla energimängden på det höga fiber-och volyminnehållet och den drabbade drabbas ofta hårt av magont,.. Jag körde den tekniken, för jag struntade blankt i magontet och var istället överlycklig över att ha "ordnat mina toalettvanor" som egentligen fortfarande var helt åt skogen. Det fanns ju en anledning till att tarmarna sa ifrån! Borde ha följt den istället.. men icke.
Jag hoppas att mitt svar varit till någon nytta och jag tycker jag tycker att det inte alls var så farligt att skriva om tarmar. Haha. det är lite för känsligt i denna värld tycker jag! Jag menar, alla drabbas ju av det.. :) Tack för att du läser och fortsätt gärna att fråga om du undrar något, så ska jag göra mitt bästa till att svara på det!
NU ÖVER TILL GLÄDJETJUTET! Wiiiih! Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle klara det, till 2012. Men nu... Jag kunde inte låta bli att väga mig, denna sista dag på 2011 och resultatet var så.. att jag genast sprang och hämtade mina föräldrar, skuttande av glädje. Hahah. Jag har uppnått BMI 16.0! Och jag är så fin! Det är så fint! Jag börjar bli kvinna igen. Än en lång bit kvar, men de tendenser jag ser fullkomligt älskar jag. Tänk på det, ni som behöver gå upp i vikt, att det inte måste vara någon hemsk resa. Det är faktiskt möjligt att trycka undan dessa tankar och tänka friskt, tänka att normalvikt är normalt och att man faktiskt vill må bra. Det går att glädja sig åt att se vikten stabilisera sig och kroppen att fungera igen. Själv är jag fascinerad, att vi fungerar så smart. Trevlig nyårsafton på er, räkna med bilder senare!
tisdag 27 december 2011
Kebab och viktuppgång
Idag var det iväg till BUP igen! Tio mil dit, tio mil hem.. Startade vid åttatiden, för jag skulle vara där klockan tio och vädret var inte det bästa. Stormen "Dagmar" har verkligen satt sina spår! Utefter vägkanterna låg det träd i mängder och på något ställe såg jag till och med att ett tak blåst av. Usch! Men det är inte tal om hur hemskt det var när vi skulle åka hem.. Vi såg inte en meter framför bilen. Det både snöade samtidigt som vinden blåste upp pudersnö från marken så ja.. sikten var verkligen minimal. Ibland var vi tvungen att stanna helt, för allt var bara vitt! Väldigt underlig resa var det, men det gick bra i alla fall.
På BUP var det främst vägning som gällde. Jag har nu gått upp i vikt till BMI 15.5!! Yay säger jag bara. Sen hämtade vi ut flera näringsdrycker, men jag pratade med läkaren och så och jag kan fortsätta byta ut någon/några per dag om jag vill och hittar något att ersätta det med. HÄRLIGT! Till lunch blev det, tro det eller ej - kebab! Inte min favorit, sushi är betydligt godare, men visst gick det ned. Beställde en kebab i bröd med stark sås och lämnade bara väldigt lite, mest torrt bröd och kebabkött som inte hade någon sås på sig. Haha. Mums! Då var man mätt ett bra tag, tro mig.. På det blev det sedan en stor latte och rödbetskaka. Första gången i mitt liv som jag åt rödbetskaka, men jag säger då det, det ska absolut bli flera gånger! Det är så mycket godare än vad det låter.. smakar nästan som morotskaka. Men ändå inte.
Igår sökte jag två matbutiker, de som finns i vår lilla ort, efter en ask med vanlig aladdinchoklad. Det var slut. Enda som fanns kvar var några paradis.. Men idag, i BUP-staden hittade jag en ask! Den inhandlades genast. Hihi. Mums. Körsbär i likör är bara helt underbar. Jag gillar inte vanligt godis (skulle aldrig kunna tänka mig köpa i lösvikt!) men choklad, desto finare och mörkare desto godare (oftast) slinker ned finfint. Men igår fick jag lite ont i magen efter allt chokladätande.. Hihi. Men det är det värt! Vågen pekar ju uppåt.
Jag måste säga: de första dagarna med operation jullov har gått alldeles prima! Fortsätter jag uppåt såhär har jag nog uppnått BMI 16 innan lovet är slut. Vilken otroligt bra start på 2012. Må det nu hålla i sig! Hur går det för er på operation jullov? Ni kanske inte går upp i samma takt som mig, men gör ni några framsteg i alla fall så är det super! Tänk bara på att ALDRIG kompensera för det ni gör. För gör ni det, är det bara att göda Ana ännu mera. Ni "tror" att ni varit duktiga, men i själva verket har ni ju inte det.. Alltså, ingen bra idé alls att lura sig själv!
På BUP var det främst vägning som gällde. Jag har nu gått upp i vikt till BMI 15.5!! Yay säger jag bara. Sen hämtade vi ut flera näringsdrycker, men jag pratade med läkaren och så och jag kan fortsätta byta ut någon/några per dag om jag vill och hittar något att ersätta det med. HÄRLIGT! Till lunch blev det, tro det eller ej - kebab! Inte min favorit, sushi är betydligt godare, men visst gick det ned. Beställde en kebab i bröd med stark sås och lämnade bara väldigt lite, mest torrt bröd och kebabkött som inte hade någon sås på sig. Haha. Mums! Då var man mätt ett bra tag, tro mig.. På det blev det sedan en stor latte och rödbetskaka. Första gången i mitt liv som jag åt rödbetskaka, men jag säger då det, det ska absolut bli flera gånger! Det är så mycket godare än vad det låter.. smakar nästan som morotskaka. Men ändå inte.
Igår sökte jag två matbutiker, de som finns i vår lilla ort, efter en ask med vanlig aladdinchoklad. Det var slut. Enda som fanns kvar var några paradis.. Men idag, i BUP-staden hittade jag en ask! Den inhandlades genast. Hihi. Mums. Körsbär i likör är bara helt underbar. Jag gillar inte vanligt godis (skulle aldrig kunna tänka mig köpa i lösvikt!) men choklad, desto finare och mörkare desto godare (oftast) slinker ned finfint. Men igår fick jag lite ont i magen efter allt chokladätande.. Hihi. Men det är det värt! Vågen pekar ju uppåt.
Jag måste säga: de första dagarna med operation jullov har gått alldeles prima! Fortsätter jag uppåt såhär har jag nog uppnått BMI 16 innan lovet är slut. Vilken otroligt bra start på 2012. Må det nu hålla i sig! Hur går det för er på operation jullov? Ni kanske inte går upp i samma takt som mig, men gör ni några framsteg i alla fall så är det super! Tänk bara på att ALDRIG kompensera för det ni gör. För gör ni det, är det bara att göda Ana ännu mera. Ni "tror" att ni varit duktiga, men i själva verket har ni ju inte det.. Alltså, ingen bra idé alls att lura sig själv!
måndag 26 december 2011
Svar på kommentar
Johanna skriver: Du är så himla stark, vet du det? Helt sjukt, älskar att läsa din blogg! Har du varit inlagd någon gång? Kraaam
Åh, tack! Jag blir så otroligt glad i själen av att läsa sådana här kommentarer. Jag läser och följer din blogg med, hihi, fastän jag är sparsam med kommenterna där och jag kan inte säga annat än att du är minst lika stark du med! Jag har inte varit inlagd, utan bara, liksom du, haft det "hotet" hängande över mig. Och när dietisten beslutade sig för att akutsätta in näringsdrycker, var det antingen det eller att bli inlagd som gällde. Helt enkelt för att bryta svälten (som jag inte ansåg mig vara under- jag åt ju mängder med mat!) och jag är riktigt glad att jag slapp inläggning. Det känns på något sätt mycket bättre att göra det på hemmaplan, med god, vällagad mat och näringsdrycker på det då.
Goooood fortsättning och gott nytt år! KRAM!
(Ps. Jag gillar din kamera! Hihi. Vi är nog rätt så lika ändå. ds.)
Åh, tack! Jag blir så otroligt glad i själen av att läsa sådana här kommentarer. Jag läser och följer din blogg med, hihi, fastän jag är sparsam med kommenterna där och jag kan inte säga annat än att du är minst lika stark du med! Jag har inte varit inlagd, utan bara, liksom du, haft det "hotet" hängande över mig. Och när dietisten beslutade sig för att akutsätta in näringsdrycker, var det antingen det eller att bli inlagd som gällde. Helt enkelt för att bryta svälten (som jag inte ansåg mig vara under- jag åt ju mängder med mat!) och jag är riktigt glad att jag slapp inläggning. Det känns på något sätt mycket bättre att göra det på hemmaplan, med god, vällagad mat och näringsdrycker på det då.
Goooood fortsättning och gott nytt år! KRAM!
(Ps. Jag gillar din kamera! Hihi. Vi är nog rätt så lika ändå. ds.)
tisdag 20 december 2011
-Svar på kommentar och läkarbesöket-
Anonym skriver: Det låter helt super! Se till att hålla dig till ditt schema fram tills dess bara, så att kroppen blir liiite stabilare först så att du helt säkert inte börjar hetsäta till följd av den långa svältperioden. Jag vill absolut inte skrämma dig för det är en jättebra idé, men det kan ändå vara bra att ha i bakhuvudet att kroppen lätt tar över kontrollen när den är så desperat och man plötsligt "ger med sig" - det är en helt naturlig (men otroligt jobbig för någon med din typ av ätstörning) reaktion för att kroppen BEHÖVER det.
Jag tror det är mycket av den här anledningen som många ätstörnings-enheter rekommenderar att man alltid ska följa ett mar-schema de första månaderna, för då spårar det inte lika lätt ur åt varken det ena eller andra hållet och man besparar sig på jättemycket lidande och kompensation (som i sin tur ofta leder till att kroppen skriker efter ännu mer mat och leder till ännu mer lidande - ska man bli bra så FÅR man inte kompensera åt varken ena eller andra hållet oavsett hur man har ätit innan och då måste ser bli rätt).
Jag hoppas verkligen att du inte tar kommentaren på fel sätt - självklart ska du göra som du känner för men var bara uppmärksam på att kroppen inte lurar dig. Än så länge verkar det ju helt lugnt med näringsdryckerna och det är ju såklart inte samma för alla! Och skulle det hända något så är det bara att återvända till det förbannade matschemat och köra på det ett tag - det fungerar alltid.
Kram och lycka till!
Tack så mycket för den fina kommentaren! Jag tar den inte alls på fel sätt! Tycker att det var väldigt bra att du påminde mig om den där risken särskilt eftersom jag ibland känner mig bottenlös och att jag skulle kunna proppa i mig hur mycket som helst. Det är säkert, som du säger kroppen som säger till att den behöver det. För behöver energi, det gör den verkligen! Jag hoppas verkligen att jag ska kunna klara av att inte äta så pass mycket att det spårar ur. Jag tror också att det inte alls vore bra med min kropp att helt plötsligt få en matchock. Därför tänker jag se till att äta sex gånger per dag (som jag gör nu) även under operation jullov. Men att det inte är helt förbjudet att ta sig en pepparkaka eller två mellan måltiderna!
Sen har jag förvarnat mina föräldrar om den här risken och jag har bett dem att hålla lite koll, så att det inte går överstyr. :)
Dansen idag gick super! I början dansades det Foxtrot. Men jag har väldigt svårt för den typen av närkontakt, särskilt eftersom killarna håller en om midjan. Jag är så hård där. Stenhård. Man känner revbenens konturer rakt igenom! Det är otroligt obehagligt att jag valde att stå över. Satte mig på sidan om när det var foxtrot men en snäll kille bjöd upp mig (fastän det var tjejernas :P) så det blev minsann en foxtrot ändå. Men det gick ganska bra, för han höll mig inte precis vid revbenen, utan längre bak på ryggen.. Då kände han säkert mina skuldror istället, men skitsamma! Kul var det i alla fall. Han får väl skylla sig själv om han bjuder upp benranglet. Haha :( Ska ändra på det där, helt klart.
Efter foxtroten dansade vi schottis. Det var otroligt kul! Jag älskar verkligen danser med lite mera fart i. Och alla roliga skutt! Kändes som en artonhundratalsfilm när alla på dansar omkring i färgglada krinoliner och korkskruvslockigt hår. I morgon blir det förhoppningsvis schottis igen! Sen är alla tre danslektioner slut.. Puh. Det är obligatoriskt för de som läser idrott att gå på dem, så jag såg ingen anledning att inte gå dit. Särskilt eftersom jag faktiskt gillar att dansa.
Efter dansen (jag var tvungen att gå en kvart tidigare..) åkte jag, mamma, pappa och min syster de tio milen till BUP. Vädret var hemskt. Det snöade som fasen, men var inte särskilt kallt, så det var väldigt halt och snön frös sig fast på vindrutetorkarna och det blev dålig sikt.. Usch. Det tog ändå bara en timme och tjugo minuter som vanligt, så vi kom i perfekt tid. Väl där träffade jag en läkare.. Hon var väldigt bekymrad över min låga vikt, men efter en noggrannare undersökning (som bland annat innebar lyssning av hjärta och lungor) blev hon lite lugnare. Jag hade inte toklåg puls, faktiskt rätt så hög -Puh! Då lever jag i alla fall väldigt mycket!- och mitt blodtryck var okej, om än något lågt. Men jag har alltid varit lågtryckig, så det var inte allt för farligt. Och vikten! Jag har gått upp 6 hekto! Det är troligtvis vattenvikt som kroppen samlar på sig, dessutom hade jag nog lite mera mat i magen än sist, men ändå! Otroligt härligt att vågen för en gångs skull inte pekar nedåt. Det betyder ju att det måste gå framåt min kamp. Nu ska det banne mig fortsätta uppåt också!
..för. Jag vill verkligen inte väga så här äckligt lite längre. Efter BUP åkte vi till H&M och jag provade lite kläder. Först testade jag min vanliga storlek, 36, och det var på tok för stort. Sen testade jag 34 och det var lik förbannat på tok för stort. Det är inte normalt. Höll nästan på att brista i gråt i provrummet, igen.
Jag tror det är mycket av den här anledningen som många ätstörnings-enheter rekommenderar att man alltid ska följa ett mar-schema de första månaderna, för då spårar det inte lika lätt ur åt varken det ena eller andra hållet och man besparar sig på jättemycket lidande och kompensation (som i sin tur ofta leder till att kroppen skriker efter ännu mer mat och leder till ännu mer lidande - ska man bli bra så FÅR man inte kompensera åt varken ena eller andra hållet oavsett hur man har ätit innan och då måste ser bli rätt).
Jag hoppas verkligen att du inte tar kommentaren på fel sätt - självklart ska du göra som du känner för men var bara uppmärksam på att kroppen inte lurar dig. Än så länge verkar det ju helt lugnt med näringsdryckerna och det är ju såklart inte samma för alla! Och skulle det hända något så är det bara att återvända till det förbannade matschemat och köra på det ett tag - det fungerar alltid.
Kram och lycka till!
Tack så mycket för den fina kommentaren! Jag tar den inte alls på fel sätt! Tycker att det var väldigt bra att du påminde mig om den där risken särskilt eftersom jag ibland känner mig bottenlös och att jag skulle kunna proppa i mig hur mycket som helst. Det är säkert, som du säger kroppen som säger till att den behöver det. För behöver energi, det gör den verkligen! Jag hoppas verkligen att jag ska kunna klara av att inte äta så pass mycket att det spårar ur. Jag tror också att det inte alls vore bra med min kropp att helt plötsligt få en matchock. Därför tänker jag se till att äta sex gånger per dag (som jag gör nu) även under operation jullov. Men att det inte är helt förbjudet att ta sig en pepparkaka eller två mellan måltiderna!
Sen har jag förvarnat mina föräldrar om den här risken och jag har bett dem att hålla lite koll, så att det inte går överstyr. :)
Dansen idag gick super! I början dansades det Foxtrot. Men jag har väldigt svårt för den typen av närkontakt, särskilt eftersom killarna håller en om midjan. Jag är så hård där. Stenhård. Man känner revbenens konturer rakt igenom! Det är otroligt obehagligt att jag valde att stå över. Satte mig på sidan om när det var foxtrot men en snäll kille bjöd upp mig (fastän det var tjejernas :P) så det blev minsann en foxtrot ändå. Men det gick ganska bra, för han höll mig inte precis vid revbenen, utan längre bak på ryggen.. Då kände han säkert mina skuldror istället, men skitsamma! Kul var det i alla fall. Han får väl skylla sig själv om han bjuder upp benranglet. Haha :( Ska ändra på det där, helt klart.
Efter foxtroten dansade vi schottis. Det var otroligt kul! Jag älskar verkligen danser med lite mera fart i. Och alla roliga skutt! Kändes som en artonhundratalsfilm när alla på dansar omkring i färgglada krinoliner och korkskruvslockigt hår. I morgon blir det förhoppningsvis schottis igen! Sen är alla tre danslektioner slut.. Puh. Det är obligatoriskt för de som läser idrott att gå på dem, så jag såg ingen anledning att inte gå dit. Särskilt eftersom jag faktiskt gillar att dansa.
Efter dansen (jag var tvungen att gå en kvart tidigare..) åkte jag, mamma, pappa och min syster de tio milen till BUP. Vädret var hemskt. Det snöade som fasen, men var inte särskilt kallt, så det var väldigt halt och snön frös sig fast på vindrutetorkarna och det blev dålig sikt.. Usch. Det tog ändå bara en timme och tjugo minuter som vanligt, så vi kom i perfekt tid. Väl där träffade jag en läkare.. Hon var väldigt bekymrad över min låga vikt, men efter en noggrannare undersökning (som bland annat innebar lyssning av hjärta och lungor) blev hon lite lugnare. Jag hade inte toklåg puls, faktiskt rätt så hög -Puh! Då lever jag i alla fall väldigt mycket!- och mitt blodtryck var okej, om än något lågt. Men jag har alltid varit lågtryckig, så det var inte allt för farligt. Och vikten! Jag har gått upp 6 hekto! Det är troligtvis vattenvikt som kroppen samlar på sig, dessutom hade jag nog lite mera mat i magen än sist, men ändå! Otroligt härligt att vågen för en gångs skull inte pekar nedåt. Det betyder ju att det måste gå framåt min kamp. Nu ska det banne mig fortsätta uppåt också!
..för. Jag vill verkligen inte väga så här äckligt lite längre. Efter BUP åkte vi till H&M och jag provade lite kläder. Först testade jag min vanliga storlek, 36, och det var på tok för stort. Sen testade jag 34 och det var lik förbannat på tok för stort. Det är inte normalt. Höll nästan på att brista i gråt i provrummet, igen.
 |
| Jag må ångra mig sen över det här. Men jag vill att ni ärligt säger. HUR FASEN KAN MAN VILJA SE UT SÅ HÄR? Hur fasen kan man tycka att det är snyggt? Det är helt sjukt! Jag blir så arg på alla sjuka skönhetsideal, men jag känner mig också hopplös- vad skulle lilla jag kunna göra för att påverka dem? Lägga upp en bild? Hah. Det hjälper nog inte. Om nu nu möjligtvis tycker att det här är "snyggt" tycker jag att ni nu genast ska läsa på om riskerna och hur farligt det är att vara underviktig eller ha anorexi. Frågar er då om ni tycker att NÅGON är värd att ha det så, snyggt eller inte. Vill man vara fin får man lida pin! Ja, men till vilken grad? Till den grad att man faller död ned? Jag lovar, som död är man inte särskilt fin. |
Dag 96: Operation jullov!
Operation jullov, som fina J (http://thisonesforyouana.blogg.se/) också kommer att delta i ska innebära vissa saker, i alla fall för min del! Jag ser gärna att J gör en liknande lista, men utifrån sina egna behov och önskningar! Vem vet, kanske även flera vill hänga på? Kommentera gärna i så fall och vi kämpar tillsammans! Det vore så kul att ha flera att prata med :)
Alltså! Operation jullov innebär att man ska välja ett RIKTIGT liv istället för ätstörningen och verkligen vara beredd på att lämna skiten bakom sig och gå vidare i livet med en erfarenhet istället. Det låter helt hemskt, kanske flera av er tänker. Men det är det inte! Det är bara helt förjävligt i början och varje bit utöver det ni brukar äta kommer att kännas som jordens undergång och världens svek mot er själva. Vill ni ha ett exempel?
Det här skrev jag den 23e oktober när jag inte alls var beredd på att lämna det.
Vid frukosten. Jag har blivit väckt runt halv nio, endast för att kliva upp och äta frukost. Tar den sista tuggan av min kanelhavregrynsgröt och dricker ur mitt vattenglas. Pappa har precis kokat klart ett par ägg och sitter och tuggar i sig ett. Kaviar har han på. Det är väldigt gott och han lyckades få äggen perfekt kokta, enligt min smak.
Jag vill så, så gärna ha ett. Men jag vet att ett ägg, med kaviar dessutom, skulle gå på över 70 kalorier vilket är nästan som en grötfrukost till! Det är inte okej. I så fall skulle min frukost vara på över 200 kalorier! Sjukt.
Jag vet att jag kommer ångra mig sen. Att äcklet kommer välla över mig. Ändå gör jag det. Går fram till kastrullen, tar mig ett ägg. Den är svårskalad, men jag lyckas skala den ändå. Väl skalad får jag lust att ångra mig, ge det till pappa, vadsomhelst. Jag inser att jag inte kan göra det. Har jag tagit mig ett ägg, ska jag bannemig äta upp det.
Så det gör jag också.
Efter lunch ska jag nog ta mig en långpromenad.
Jag gick alltså i över en timme för att jag ätit ett ÄGG mer än normalt. Vad var det där ägget egentligen, 70 kcal kanske? Om ens det! Det är helt otroligt. Ett ägg kunde inte under några omständigheter påverka min vikt. Det var dessutom inte att "falla för en frestelse" som jag skrev några timmar senare i ett annat inlägg. Det var ingenting.
Många blir helt galna när man är hungrig. I alla fall på dåligt humör. Har man inte ätit ordentligt blir det svårt att koncentrera sig, man kanske får lättare att börja gråta, bli arg och så vidare. Lägg då på att ständigt ha den där hungern (även om du fysiskt inte känner den) i flera, flera månader så kan ni ju tänka er. Man blir negativ till allt och vill inte bryta den, för man blir rädd hur det ska vara utan att känna det. Man går som sagt inte omkring och är ständigt hungrig, för man lyckas lura sig själv att man inte är det och att man har ätit "tillräckligt" trots att man absolut inte har det, men kroppen är hungrig och hjärnan är utsvulten.
Nästan ingen bryter den där svälten utan problem. Min första natt, när jag insåg att jag var tvungen att bryta den (efter det att jag hämtat ut näringsdryckerna) var den värsta i mitt liv. Jag har aldrig tidigare känt sådan ångest, varken fysiskt eller psykiskt! Det blev svårt att andas och jag fick ont i hela kroppen, samtidigt som jag kalkylerade ut de värsta planerna på att komma undan som jag kunde komma på. Hela nästa dag, min första med tre näringsdrycker, var inte heller att leka med. Det tog LÅNG tid innan jag fick i mig dryckerna och jag fick bara i mig ytterst lite till lunch och middag. Dagen efter fick jag ett sammanbrott strax innan middagen, för jag var så fullständigt proppmätt hela tiden (egentligen var det bara känslorna som det var fel på, för ojoj vad min kropp var hungrig!) och verkligen kände att jag inte borde äta mer på flera veckor för att kompensera upp alla näringsdrycker. Men jag bet ihop. Gjorde det. Tänkte i alla fall ge det en chans, för vem vet, kanske hade alla rätt i att tankarna förändrades? Och det hade det!
Den tredje dagen klarade jag mig igenom utan en enda tår eller ångestattack. Nu har det gått fyra hela dagar utan att jag känt något problem alls i dryckerna. Jag känner mig bättre än någonsin och så otroligt fri i tankarna... Alltså! Nu har jag snart babblat en himla massa utöver "Operation Jullov" men jag ska återgå till ämnet.. Hahah.
Min lista på utmaningar över julen
-Ta det jag är sugen på. Oavsett om det är en pepparkaka eller en skinkmacka.
-Äta när jag är hungrig, även om jag ätit både näringsdryck och vanliga måltider. För om kroppen är hungrig, vill den ha mat! Och då ska jag vara snäll och ge den det.
-Göra roliga saker och inte bara sitta hemma och dega.
-Inte tänka alltför mycket på vad jag har ätit eller ska äta, utan bara njuta av varje måltid som ny!
-Dricka mina näringsdrycker OCH äta det jag känner för ändå. Mina näringsdrycker ska inte vara en ursäkt till att inte äta annat.
-Smörja in mig. Så att jag slipper gå omkring som en levande torrboll.
-Dricka mycket kaffe! Man måste tänka lite på själen också.. Och kaffe är ju så gott! Med mjölk i, för jag gillar det inte annars! Så det så.
-Äta upp alla goda pralinerna i aladdinaskarna. Bara för att jag kan. Hihi.
-Skåla i cider på nyår och skriva en hel rad lista med nyårslöften. Som att bli frisk och få göra det jag vill!
-Falla för frestelser. HELA TIDEN! Det ska jag göra. För det är ingen frestelse egentligen att ta en chokladbit- det är bara bra om man inte har en 150kilos övervikt såklart. Hälsosamt är bäst och magert är inte alls hälsosamt!!! Mat är medicin!
-Göra flera efterrätter och äta dem själv också!
-Räkna lite matte. Hehe.
-Dricka varm mjölk med kakao. Många gånger.
-Inte ge Ana en enda liten jävla sak att säga till om.
-Försöka att inte titta på kcal-innehåll och innehållsförteckningen på allt jag äter. Om jag gör det - välj det som jag HELST vill ha! :D Mat handlar om så mycket mer än ingredienser.
Jag kan komma på massvis med saker till, men det här får nog räcka än så länge.. :)
Alltså! Operation jullov innebär att man ska välja ett RIKTIGT liv istället för ätstörningen och verkligen vara beredd på att lämna skiten bakom sig och gå vidare i livet med en erfarenhet istället. Det låter helt hemskt, kanske flera av er tänker. Men det är det inte! Det är bara helt förjävligt i början och varje bit utöver det ni brukar äta kommer att kännas som jordens undergång och världens svek mot er själva. Vill ni ha ett exempel?
Det här skrev jag den 23e oktober när jag inte alls var beredd på att lämna det.
Vid frukosten. Jag har blivit väckt runt halv nio, endast för att kliva upp och äta frukost. Tar den sista tuggan av min kanelhavregrynsgröt och dricker ur mitt vattenglas. Pappa har precis kokat klart ett par ägg och sitter och tuggar i sig ett. Kaviar har han på. Det är väldigt gott och han lyckades få äggen perfekt kokta, enligt min smak.
Jag vill så, så gärna ha ett. Men jag vet att ett ägg, med kaviar dessutom, skulle gå på över 70 kalorier vilket är nästan som en grötfrukost till! Det är inte okej. I så fall skulle min frukost vara på över 200 kalorier! Sjukt.
Jag vet att jag kommer ångra mig sen. Att äcklet kommer välla över mig. Ändå gör jag det. Går fram till kastrullen, tar mig ett ägg. Den är svårskalad, men jag lyckas skala den ändå. Väl skalad får jag lust att ångra mig, ge det till pappa, vadsomhelst. Jag inser att jag inte kan göra det. Har jag tagit mig ett ägg, ska jag bannemig äta upp det.
Så det gör jag också.
Efter lunch ska jag nog ta mig en långpromenad.
Jag gick alltså i över en timme för att jag ätit ett ÄGG mer än normalt. Vad var det där ägget egentligen, 70 kcal kanske? Om ens det! Det är helt otroligt. Ett ägg kunde inte under några omständigheter påverka min vikt. Det var dessutom inte att "falla för en frestelse" som jag skrev några timmar senare i ett annat inlägg. Det var ingenting.
Många blir helt galna när man är hungrig. I alla fall på dåligt humör. Har man inte ätit ordentligt blir det svårt att koncentrera sig, man kanske får lättare att börja gråta, bli arg och så vidare. Lägg då på att ständigt ha den där hungern (även om du fysiskt inte känner den) i flera, flera månader så kan ni ju tänka er. Man blir negativ till allt och vill inte bryta den, för man blir rädd hur det ska vara utan att känna det. Man går som sagt inte omkring och är ständigt hungrig, för man lyckas lura sig själv att man inte är det och att man har ätit "tillräckligt" trots att man absolut inte har det, men kroppen är hungrig och hjärnan är utsvulten.
Nästan ingen bryter den där svälten utan problem. Min första natt, när jag insåg att jag var tvungen att bryta den (efter det att jag hämtat ut näringsdryckerna) var den värsta i mitt liv. Jag har aldrig tidigare känt sådan ångest, varken fysiskt eller psykiskt! Det blev svårt att andas och jag fick ont i hela kroppen, samtidigt som jag kalkylerade ut de värsta planerna på att komma undan som jag kunde komma på. Hela nästa dag, min första med tre näringsdrycker, var inte heller att leka med. Det tog LÅNG tid innan jag fick i mig dryckerna och jag fick bara i mig ytterst lite till lunch och middag. Dagen efter fick jag ett sammanbrott strax innan middagen, för jag var så fullständigt proppmätt hela tiden (egentligen var det bara känslorna som det var fel på, för ojoj vad min kropp var hungrig!) och verkligen kände att jag inte borde äta mer på flera veckor för att kompensera upp alla näringsdrycker. Men jag bet ihop. Gjorde det. Tänkte i alla fall ge det en chans, för vem vet, kanske hade alla rätt i att tankarna förändrades? Och det hade det!
Den tredje dagen klarade jag mig igenom utan en enda tår eller ångestattack. Nu har det gått fyra hela dagar utan att jag känt något problem alls i dryckerna. Jag känner mig bättre än någonsin och så otroligt fri i tankarna... Alltså! Nu har jag snart babblat en himla massa utöver "Operation Jullov" men jag ska återgå till ämnet.. Hahah.
Min lista på utmaningar över julen
-Ta det jag är sugen på. Oavsett om det är en pepparkaka eller en skinkmacka.
-Äta när jag är hungrig, även om jag ätit både näringsdryck och vanliga måltider. För om kroppen är hungrig, vill den ha mat! Och då ska jag vara snäll och ge den det.
-Göra roliga saker och inte bara sitta hemma och dega.
-Inte tänka alltför mycket på vad jag har ätit eller ska äta, utan bara njuta av varje måltid som ny!
-Dricka mina näringsdrycker OCH äta det jag känner för ändå. Mina näringsdrycker ska inte vara en ursäkt till att inte äta annat.
-Smörja in mig. Så att jag slipper gå omkring som en levande torrboll.
-Dricka mycket kaffe! Man måste tänka lite på själen också.. Och kaffe är ju så gott! Med mjölk i, för jag gillar det inte annars! Så det så.
-Äta upp alla goda pralinerna i aladdinaskarna. Bara för att jag kan. Hihi.
-Skåla i cider på nyår och skriva en hel rad lista med nyårslöften. Som att bli frisk och få göra det jag vill!
-Falla för frestelser. HELA TIDEN! Det ska jag göra. För det är ingen frestelse egentligen att ta en chokladbit- det är bara bra om man inte har en 150kilos övervikt såklart. Hälsosamt är bäst och magert är inte alls hälsosamt!!! Mat är medicin!
-Göra flera efterrätter och äta dem själv också!
-Räkna lite matte. Hehe.
-Dricka varm mjölk med kakao. Många gånger.
-Inte ge Ana en enda liten jävla sak att säga till om.
-Försöka att inte titta på kcal-innehåll och innehållsförteckningen på allt jag äter. Om jag gör det - välj det som jag HELST vill ha! :D Mat handlar om så mycket mer än ingredienser.
Jag kan komma på massvis med saker till, men det här får nog räcka än så länge.. :)
fredag 16 december 2011
Dag 92: Så vanligt det nu kan bli
Dagen har varit.. bra hittills. Jag klev upp vid sju som vanligt och åt ett par mackor och en skål med fil och müsli. Man är inte särskilt sugen på gröt när man äter söt gegga (se näringsdryck) stup i kvarten. Nej, tuggmotstånd vill jag ha! Och absolut inte söta smaker. En tunnbrödrulle med skinka och senap, och knäckebröd med kaviar sitter då alldeles utmärkt i magen.
Efter frukosten var jag så trött (somnade ganska sent igår) så jag gick och la mig i en timme. Ställde klockan på halv nio, för då skulle morgonens näringsdryck fram ur frysen så att den tinar lite. Annars är den helt stenhård. Jag körde igen på vaniljsmak och öste på kaffe för att få ned sötman. Smakar vaniljlatte ungefär.. Absolut helt okej. Så näringsdrycken åkte ned och sen röjde jag upp lite i köket och sedan på mitt rum. Det blev också en halvtimme framför pianot. Jag spelar bättre nu! Det är helt otroligt, men hjärnan fungerar betydligt bättre. Lite svårt att fatta att man blir så trög av att äta för lite.. Men så är det.
Lunchen åt jag med pappa runt tolv. Det blev varmrökt regnbågsfilé med potatismos, keso och gräslök! Mums säger jag bara. Åt dessutom en fruktsallad på apelsin, jordgubbar, hallon och blåbär med och ett glas proviva till efterrätt. Mätt. Men otroligt gott också! Jag kände mig så uppåt att jag följde med pappa till skolan sen. Satt ett par minuter på en lektion, det var faktiskt riktigt roligt att träffa klasskamraterna igen! Jag har bara varit borta från skolan sen i tisdags, men jag saknar det lite redan..
En nära vän följde med mig hem och hon var så snäll att hon hjälpte mig med ljusen på julgranen. Det är inte lätt ska ni veta och vi fick kämpa en hel del med att få det jämt. Men snyggt blev det! Fast ehe, toppen är lite ful. Jag och pappa kapade av den lite långt så den ser jättefjantig ut.. Desto bättre fick vi till en finfin lösning, tycker jag. Ni ser på bilderna :)
Min vän gjorde mig sällskap under näringsdrycken (choklad) samtidigt som hon smaskade på en otroligt god tunnbrödrulle med julskinka och senap. Jag var inte bara lite avundsjuk.. men jag tog en hel del skinka också. Det går ju fasiken inte att låta bli! Det var härligt att känna sig lite normal ett tag. Vara med en vän och skratta och ha kul är ju normalt. Definitivt mer av det i framtiden! Inga ångesttankar, inget tänkande på mat... Nej, det var otroligt skönt. Som att bli alltid så positiva Tua igen.
Till middag blev det flamberad pepparbiff med bakad potatis och sallad. Det var gott, även om jag gärna hade haft min mera blodig. aja, man kan inte få allt här i världen! Jag åt faktiskt en lussebulle och drack glögg till efterrätt, för jag var sugen. Därför tog jag det. Så kan det gå. Och det var faktiskt så gott att det lätt är värt det. Haha.
Efter frukosten var jag så trött (somnade ganska sent igår) så jag gick och la mig i en timme. Ställde klockan på halv nio, för då skulle morgonens näringsdryck fram ur frysen så att den tinar lite. Annars är den helt stenhård. Jag körde igen på vaniljsmak och öste på kaffe för att få ned sötman. Smakar vaniljlatte ungefär.. Absolut helt okej. Så näringsdrycken åkte ned och sen röjde jag upp lite i köket och sedan på mitt rum. Det blev också en halvtimme framför pianot. Jag spelar bättre nu! Det är helt otroligt, men hjärnan fungerar betydligt bättre. Lite svårt att fatta att man blir så trög av att äta för lite.. Men så är det.
Lunchen åt jag med pappa runt tolv. Det blev varmrökt regnbågsfilé med potatismos, keso och gräslök! Mums säger jag bara. Åt dessutom en fruktsallad på apelsin, jordgubbar, hallon och blåbär med och ett glas proviva till efterrätt. Mätt. Men otroligt gott också! Jag kände mig så uppåt att jag följde med pappa till skolan sen. Satt ett par minuter på en lektion, det var faktiskt riktigt roligt att träffa klasskamraterna igen! Jag har bara varit borta från skolan sen i tisdags, men jag saknar det lite redan..
En nära vän följde med mig hem och hon var så snäll att hon hjälpte mig med ljusen på julgranen. Det är inte lätt ska ni veta och vi fick kämpa en hel del med att få det jämt. Men snyggt blev det! Fast ehe, toppen är lite ful. Jag och pappa kapade av den lite långt så den ser jättefjantig ut.. Desto bättre fick vi till en finfin lösning, tycker jag. Ni ser på bilderna :)
Min vän gjorde mig sällskap under näringsdrycken (choklad) samtidigt som hon smaskade på en otroligt god tunnbrödrulle med julskinka och senap. Jag var inte bara lite avundsjuk.. men jag tog en hel del skinka också. Det går ju fasiken inte att låta bli! Det var härligt att känna sig lite normal ett tag. Vara med en vän och skratta och ha kul är ju normalt. Definitivt mer av det i framtiden! Inga ångesttankar, inget tänkande på mat... Nej, det var otroligt skönt. Som att bli alltid så positiva Tua igen.
Till middag blev det flamberad pepparbiff med bakad potatis och sallad. Det var gott, även om jag gärna hade haft min mera blodig. aja, man kan inte få allt här i världen! Jag åt faktiskt en lussebulle och drack glögg till efterrätt, för jag var sugen. Därför tog jag det. Så kan det gå. Och det var faktiskt så gott att det lätt är värt det. Haha.
 |
| Ser man ens att det är vanilj? Nä.. |
 |
| Spela pianooo, tack fina vän för en bild tagen utan min vetskap. De brukar oftast bli bäst! :) |
 |
| Här kläs det för fullt! Fler bilder på julgranen kommer snart. Trevlig kväll på er hörni, och ta vara på de tillfällena som ni är glada! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)