Svar på kommentar

Anonym har kommenterat inlägget "Nattmacka":

Vad roligt att det går bra för dig, verkligen! :) Jag har velat fråga en sak, men jag vet inte hur jag ska ställa frågan utan att få det att låta dumt, men nu när du verkar må bättre och faktiskt vara på bättringsvägen kanske jag kan våga fråga ändå.. Så SNÄLLA detta är verkligen INTE illa menat!!

Jag vet inte vad som är mycket mat för dig visserligen, men hur får du plats med all mat? :P För du säger att du åt massa gryta och bröd med ost (som lät väääldigt gott!) och sen efter så åt du choklad och så.. Vilket iof är normalt, men du som är så himla smal, får du inte ont i magen? Det kan jag få.. Att jag fysiskt inte får plats med så mkt som förr.. Och då får jag en jättespänd och stor mage som värker i flera timmar.. Är det så för dig också?

Önskar dig all lycka!!! <3<3

Tack för kommentaren! Och det är bara att fråga, jag tar inte alls illa upp. :) Haha jag vet inte hur jag får plats med all mat! I början var det verkligen helt hemskt och jag trodde ibland att jag skulle spy upp det igen helt enkelt för att det inte gick ned. Men eftersom kan man ta mer och mer och liksom tänja ut magsäcken. Det låter kanske lite läskigt, men faktiskt så är det inte det. Det kommer automatiskt! Men ja, jag har nästan konstant ont i magen. Fysiskt får man plats BETYDLIGT mer än vad man tror, det är snarare en psykisk mättnad man känner. Det var ju inte så att förut, när jag egentligen fysiskt jämt var hungrig, gick omkring och var det psykiskt. Jag blev mätt i huvudet, men inte med kroppen. Nu när mättnaden kommer med kroppen också, är den HELT annorlunda- den är underbar! 

Det känns lite konstigt också att verkligen känna en fysisk mättnad, men eftersom det är behagligt (och ska vara!) blir det inte så farligt, fastän det är ovant och läskigt i början. De allra första dagarna som jag drack/åt näringsdrycker kände jag mig konstant uppstoppad. Och det är faktiskt så att man blir uppstoppad, för magmunnen (en öppning som liksom släpper ut magsäckens innehåll till tarmarna) har blivit lat och ovan med att jobba efter en längre tid (för mig ett halvår) med för lite mat. Den släpper alltså igenom maten för sakta och maten blir kvar för länge i magsäcken vilket leder till att det liksom packas upp på varandra.. Hm. lite svårt att förklara, men det är därför som många med ätstörningar blir förstoppade! Helt enkelt för att maten släpps igenom för sakta och blir för hårt packad.

Hoppas att detta inte blev alltför rörigt, och att du fick ut något i alla fall! Själv är jag just nu helförvirrad. Haha. Tack ändå! Kraaam!

Den här dagen alltså

Åh, vilken matdag! Haha, jag sa att jag ska upp idag, och tro mig, det har jag :D Känns så jäkla bra. Nu ska detta få hålla i sig, kommer jag nog att ha klarat mitt mål till nyår. Jag hade inte tänkt räkna ihop något, men nu kunde jag inte låta bli :D

Två skålar med fil och müsli - 180 kcal
Spaghetti och köttfärssås två portioner - 370 kcal
30 g apelsinchoklad - 170 kcal
Vaniljbulle- 300 kcal
Två latte med ca 3 dl standardmjölk - 180 kcal
Två tobleronebitar och två aladdinpraliner - 300 kcal(minst, hihi)
En stor portion fläskfilé med kantareller, gräddsås och potatis + lingonsylt = 450 kcal (kan vara runt 600 också, har ingen koll)
En näringsdryck - 300 kcal
eh... 7 aladdinpraliner+ en tobleronebit - 450 kcal

summa: 2700!! Hahahahaha,, det känns så jävla bra. Jag menar det faktiskt. jag ångrar mig inte ett dugg. Idag minsann, har jag kanske gått upp i alla fall ett hekto med lite tur! Liknande nu fram till nyår och jag har klarat ett bmi på över 15.8! I morgon blir det lätt tre näringsdrycker + en massa choklad och vanlig mat. Nu kör vi hårt här! Jag är så stolt. Tro mig. Tänk att jag är äcklig, gör bara det, men det här känns förjävla bra.Jag älskar att känna mig rund nu. För det gör jag. Tror faktiskt att jag ser en liten skillnad också. Särskilt i ansiktet. Är så röd xD Hahaha. <3 livet. Och ni. TACK för alla fina kommentarer!!

Dag 97: Svar på kommentar

C säger: hej! vill bara säga att du och din blogg stöttar mig otroligt just nu. Jag är just nu också nere i en svacka sedan ett år tillbaka med ganska sp grov anorexi. Jag vill verkligen (verkligen JÄTTE gärna) bli frisk, men det där monstret i huvudet tillåter mig inte!
Det är också extra jobbigt nu runt jul, men du får mig att bli motiverad.
Nu har jag bestämt mig, jag SKA gå upp i vikt och bli frisk. Fuck ana.. 

Hej! :) Jag blir riktigt glad av att höra detta!! Jag vill inget annat än att hjälpa folk komma ur den där förbaskade anorexi-situationen. Jag tror att det ofta är så ett man VILL bli frsk, men inte riktigt vågar ta steget ut eller vet var man ska börja. Kanske att man tar sig en liten större macka än vanligt, tänker "Nu ska jag bli frisk, för jag vill så gärna kunna äta det jag vill!" men vid nästa måltid drar in på allt på det gamla vanliga, trygga sättet. Alla fungerar nog olika, men för mig var det att verkligen ge sig fan på att Ana aldrig mera ska få en syl i vädret, för får hon sig en syl får hon lätt för många.. eheh. jag vet hur det är.Det är bara att bestämma sig och verkligen, verkligen göra det!
I början är det otroligt jobbigt som du säkert kan förstå men det är SÅ VÄRT DET. Jag undrar nu: Har du hjälp från någon? Går du på någon klinik, eller via BUP? Och lever du på svält (dvs under 1000 kcal) om dagen?


För om man lever på svält fungerar hjärnan helt annorlunda och jag i alla fall, kunde (och ville!) inte klara mig ur den situationen själv. På ett plan ville jag verkligen bli frisk, jag sa det till och med. Men jag sa också att jag "kämpade" trots att jag tog första bästa chansen att fuska. Alltså! Det krävdes för min del att jag var tvungen att komma ur svälttillståndet för att jag skulle kunna få livsglädjen tillbaka och verkligen tänka mig själv som värd att bli frisk.
Jag tycker först och främst att du är otroligt modig! Att ens säga att man vill bli frisk, kan verkligen vara helt otroligt hemskt. Men jag tror på dig och ser gärna att du svarar på frågorna jag ställt :)
Många kramar!!


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Snart blir det iväg till dansen igen! Jag är ensam hemma och ska äta min näringsdryck precis som igår. Det är så jävla kul att ge Ana en stor smäll på käften! Ha! Man känner sig verkligen som en segrare. Det blir chokladsmak idag, med kaffe på såklart! Mm..

Jag hoppas att det inte blir någon mer foxtrot på dansen utan att vi får fortsätta dansa schottis och kanske bugg. Jag vill ha fart och inte romantiska puttinutt-danser. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilka lektioner jag ska gå på sedan men jag tar så många jag känner för! Det är julbord till lunch, ska i alla fall ge det en titt och se vad för gott det finns! Blir jag riktigt sugen och känner att JAG (inte Ana!) verkligen vill ha det, ska jag banne mig sätta mig med mina kompisar i matsalen och äta. Det har jag inte gjort på flera månader! Det blir verkligen en seger.. Men då gäller det att det inte bara finns en massa prinskorvar och köttbullar. För det är ingen höjdare. Sen får vi se om jag bryter min "Nu är det skola då är jag vegetarian för jag ska välja vegetariskt framför kött, alltid" som jag haft sedan åttan.. Hm. Det vore nästan svårare än att äta något som går emot Ana :P

Nej Nu måste jag verkligen klä på mig och ta ur drycken ur frysen, om jag inte vill bryta av skeden förstås! Ha en fantastiskt dag och stort tack för alla fina kommentarer som haglar in! Det är så kul att få kommentarer. Hihi. Gör mig glad i själen.

Dag 96: Operation jullov!

Operation jullov, som fina J (http://thisonesforyouana.blogg.se/) också kommer att delta i ska innebära vissa saker, i alla fall för min del! Jag ser gärna att J gör en liknande lista, men utifrån sina egna behov och önskningar! Vem vet, kanske även flera vill hänga på? Kommentera gärna i så fall och vi kämpar tillsammans! Det vore så kul att ha flera att prata med :)
Alltså! Operation jullov innebär att man ska välja ett RIKTIGT liv istället för ätstörningen och verkligen vara beredd på att lämna skiten bakom sig och gå vidare i livet med en erfarenhet istället. Det låter helt hemskt, kanske flera av er tänker. Men det är det inte! Det är bara helt förjävligt i början och varje bit utöver det ni brukar äta kommer att kännas som jordens undergång och världens svek mot er själva. Vill ni ha ett exempel?

Det här skrev jag den  23e oktober   när jag inte alls var beredd på att lämna det.


Vid frukosten. Jag har blivit väckt runt halv nio, endast för att kliva upp och äta frukost. Tar den sista tuggan av min kanelhavregrynsgröt och dricker ur mitt vattenglas. Pappa har precis kokat klart ett par ägg och sitter och tuggar i sig ett. Kaviar har han på. Det är väldigt gott och han lyckades få äggen perfekt kokta, enligt min smak.

Jag vill så, så gärna ha ett. Men jag vet att ett ägg, med kaviar dessutom, skulle gå på över 70 kalorier vilket är nästan som en grötfrukost till! Det är inte okej. I så fall skulle min frukost vara på över 200 kalorier! Sjukt.

Jag vet att jag kommer ångra mig sen. Att äcklet kommer välla över mig. Ändå gör jag det. Går fram till kastrullen, tar mig ett ägg. Den är svårskalad, men jag lyckas skala den ändå. Väl skalad får jag lust att ångra mig, ge det till pappa, vadsomhelst. Jag inser att jag inte kan göra det. Har jag tagit mig ett ägg, ska jag bannemig äta upp det.
Så det gör jag också.

Efter lunch ska jag nog ta mig en långpromenad.



Jag gick alltså i över en timme för att jag ätit ett ÄGG mer än normalt. Vad var det där ägget egentligen, 70 kcal kanske? Om ens det! Det är helt otroligt. Ett ägg kunde inte under några omständigheter påverka min vikt. Det var dessutom inte att "falla för en frestelse" som jag skrev några timmar senare i ett annat inlägg. Det var ingenting. 
Många blir helt galna när man är hungrig. I alla fall på dåligt humör. Har man inte ätit ordentligt blir det svårt att koncentrera sig, man kanske får lättare att börja gråta, bli arg och så vidare. Lägg då på att ständigt ha den där hungern (även om du fysiskt inte känner den) i flera, flera månader så kan ni ju tänka er. Man blir negativ till allt och vill inte bryta den, för man blir rädd hur det ska vara utan att känna det. Man går som sagt inte omkring och är ständigt hungrig, för man lyckas lura sig själv att man inte är det och att man har ätit "tillräckligt" trots att man absolut inte har det, men kroppen är hungrig och hjärnan är utsvulten.

Nästan ingen bryter den där svälten utan problem. Min första natt, när jag insåg att jag var tvungen att bryta den (efter det att jag hämtat ut näringsdryckerna) var den värsta i mitt liv. Jag har aldrig tidigare känt sådan ångest, varken fysiskt eller psykiskt! Det blev svårt att andas och jag fick ont i hela kroppen, samtidigt som jag kalkylerade ut de värsta planerna på att komma undan som jag kunde komma på. Hela nästa dag, min första med tre näringsdrycker, var inte heller att leka med. Det tog LÅNG tid innan jag fick i mig dryckerna och jag fick bara i mig ytterst lite till lunch och middag. Dagen efter fick jag ett sammanbrott strax innan middagen, för jag var så fullständigt proppmätt hela tiden (egentligen var det bara känslorna som det var fel på, för ojoj vad min kropp var hungrig!) och verkligen kände att jag inte borde äta mer på flera veckor för att kompensera upp alla näringsdrycker. Men jag bet ihop. Gjorde det. Tänkte i alla fall ge det en chans, för vem vet, kanske hade alla rätt i att tankarna förändrades? Och det hade det!

Den tredje dagen klarade jag mig igenom utan en enda tår eller ångestattack. Nu har det gått fyra hela dagar utan att jag känt något problem alls i dryckerna. Jag känner mig bättre än någonsin och så otroligt fri i tankarna... Alltså! Nu har jag snart babblat en himla massa utöver "Operation Jullov" men jag ska återgå till ämnet.. Hahah.

Min lista på utmaningar över julen
-Ta det jag är sugen på. Oavsett om det är en pepparkaka eller en skinkmacka.
-Äta när jag är hungrig, även om jag ätit både näringsdryck och vanliga måltider. För om kroppen är hungrig, vill den ha mat! Och då ska jag vara snäll och ge den det.
-Göra roliga saker och inte bara sitta hemma och dega.
-Inte tänka alltför mycket på vad jag har ätit eller ska äta, utan bara njuta av varje måltid som ny!
-Dricka mina näringsdrycker OCH äta det jag känner för ändå. Mina näringsdrycker ska inte vara en ursäkt till att inte äta annat.
-Smörja in mig. Så att jag slipper gå omkring som en levande torrboll.
-Dricka mycket kaffe! Man måste tänka lite på själen också.. Och kaffe är ju så gott! Med mjölk i, för jag gillar det inte annars! Så det så.
-Äta upp alla goda pralinerna i aladdinaskarna. Bara för att jag kan. Hihi.
-Skåla i cider på nyår och skriva en hel rad lista med nyårslöften. Som att bli frisk och få göra det jag vill!
-Falla för frestelser. HELA TIDEN! Det ska jag göra. För det är ingen frestelse egentligen att ta en chokladbit- det är bara bra om man inte har en 150kilos övervikt såklart. Hälsosamt är bäst och magert är inte alls hälsosamt!!! Mat är medicin!
-Göra flera efterrätter och äta dem själv också!
-Räkna lite matte. Hehe.
-Dricka varm mjölk med kakao. Många gånger.
-Inte ge Ana en enda liten jävla sak att säga till om.
-Försöka att inte titta på kcal-innehåll och innehållsförteckningen på allt jag äter. Om jag gör det - välj det som jag HELST vill ha! :D Mat handlar om så mycket mer än ingredienser.

Jag kan komma på massvis med saker till, men det här får nog räcka än så länge.. :)

-Inte helt uppstoppad-

Kvällens näringsdryck á la fryst i chokladsmak är uppäten. Och jag är inte helt uppstoppad! Så otroligt fantastiskt att slippa den proppmätta känslan som för vanligt, hälsosamt folk oftast bara uppkommer efter julbordet... Jag åt till och med en clemtentin efteråt- de är ju så goda! Och så fräscht efter all söt chokladgegga, för även om den är god är den väldigt söt. Hällde på kaffe, igen.. Jag har unnat mig för lite kaffe under min sjukdomsperiod! Tror faktiskt att det var ett sätt att straffa mig själv, särskilt eftersom jag älskar kaffe så mycket.

Nu har jag druckit kaffe först på förmiddagsnäringsdrycken,
sedan på äckeljordgubbsdrycken
och sedan nu på kvällen!

Namnam! En period i maj och juni drack jag inte kaffe på sex veckor. Jag sa att det var för att bevisa för mig själv att jag inte behövde kaffe och visst gick det. Men herrejävlar vad jag saknade det! I Grekland och under sommaren drack jag högst en kopp per dag, och den var väldigt liten.. Ett tag, när anorexin var som värst (veckorna innan jag började med näringsdryckerna, det vill säga för bara ett par veckor sedan) unnade jag mig nästan aldrig kaffe efter maten. Istället drack jag mängder med te. För att stilla hungern antar jag och få upp värmen..

Nåväl, detta inlägg var inte tänkt att bara handla om kaffe! I morgon ska jag till BUP igen.. träffa en läkare som ville undersöka mig efter min kraftiga viktnedgång och förhoppningsvis också dietisten. Ska definitivt bli intressant! Först och främst är jag både nyfiken och orolig över hur min kropp kan ha tagit skada, jag menar.. flera saker är ju väldigt tydliga och är det även fortfarande. Jag tappar hår. I mängder. Det blir faktiskt bara värre och värre med den saken.. Nu har jag tappat flera tussar framme vid pannan, och min lugg är alldeles urtunnad! Om jag sätter upp håret i en hästsvans, ser man på många ställen min hjässa. Jag avskyr det. Mitt hår, som en gång varit min stolthet, vill jag helst bara klippa av hela skiten och gömma det under en mössa. Jag gjorde det ju också, i september.. Klippte det från navellängd till axlarna. Tjoff. Nu däremot, känns axellängd som för långt. Men jag ska inte klippa mig igen. Om jag inte tappar så pass mycket att det ser helt katastrof ut förstås.

Har ni något tips på hur man kan dölja det, om man inte går runt i mössa? Just nu kör jag på att sova i flera flätor (hahahah ser urlöjlig ut med ett par tunna små flätor, tur att ingen ser mig) och släppa ut flätorna på morgonen och borsta ut det. Blir som mest fluffigt då, men som sagt.. Egentligen har jag fint, självlockigt hår som jag utan problem gärna har utsläppt utan att göra något med det.
En sak som oroar mig en hel del är att håret ligger cirka 2-3 månader efter det som händer i kroppen. HUR I HELA FRIDEN KOMMER DET ATT VARA OM 3 MÅNADER DÅ!? För tre månader sedan.. hm.. hade jag BMI 16.8 jämfört med 15.0 nu. Vill inte, vill inte, vill inte veta hur det ser ut då...

Någon gång, när jag känner mig modig nog, ska ni få se en oflätad bild på katastrofen..

Dag 51: Home

Kom tillbaka från Lund igår. Resan gick riktigt bra, snabbt och smidigt. När jag skulle landa i Umeå såg jag pappas bil på vägen från flygplanet (i luften alltså) och han såg planet också. Haha, det var lite kul.

Jag funderar allvarligt på att köpa en systemkamera - foto är riktigt kul och bilderna blir så mycket bättre när man har en ordentlig kamera! Blir nog att känna lite på några kameror när vi ska in till BUP på tisdag.. Jag är lite nervös, men är rätt så säker på att jag till och med har gått upp lite i vikt. Annars blir jag grymt förvånad, så som jag har ätit! Har ätit minst dubbelt så mycket totalt sett under dagarna den senaste veckan och unnat mig saker då och då. Tagit mera fil, ätit smör på mackan, druckit röd mjölk och så vidare..

Idag lagade jag en indisk räkgryta med tandooripasta och pappa gjorde en förrättssoppa på räkspadet till- det blev riktigt gott faktiskt! En improvisation från en rätt jag åt hos min syster i Lund och soppan var helt påhittad, men helt klart godkänd. Glömde ta bild, ska definitivt bli bättre på det.

Tog några bilder i torsdag då jag och min syster åkte in till Malmö :)
Aningen suddiga är de båda men sushin var jag så sugen på att äta och vaniljmoussen likaså.. Båda rätterna var betydligt godare än de såg ut!