Ätstörningsrapport

Så.. efter snart ett år med bloggen: Hur går det idag då? Tja. Upp och ned skulle jag vilja säga. Jag önskar verkligen att jag kunde komma med en solskenshistoria och säga att efter min viktuppgång så har allting flutit på perfekt och att jag idag är närmast frisk. Visst, viktuppgången hjälpte mig mycket och jag är långt ifrån lika begränsad som jag var innan, förra året. Men de där sista spåren av ätstörningen biter sig fast hårt. I ren reflex kommer ätstörnings-tankarna först.
"Vill du ha en glass?"
"NEJ!"
Sen går det några sekunder..
"Eller kanske.. jo."

Jag ser livet på ett annat sätt än vad jag gjorde förut, så det kan man säga är det allra, allra största framsteget. Det är jobbigt ibland, ja, men jag kan ändå tänka att livet i övrigt är sjukt bra. Otroligt mycket bättre än vad många andra har det och ja.. jag är djupt tacksam över att jag har det så bra som jag faktiskt har. Jag känner att jag vill ta tillvara på det och inte krångla till det för mig - man lever ju bara en enda gång så att kasta bort sin tid på något så meningslöst som att trixa med maten känns bara onödigt. Samtidigt är det svårt att bara pang poff sluta med det. Men jag tar små steg i taget och försöker, även när det känns som jobbigast, att fokusera på det som faktiskt är bra.

Eftersom jag är mycket medveten om det jag gör så lyckas jag också behålla vikten, fastän det ligger på den understa gränsen på vad som är bra. Om jag äter mindre en dag, så kompenseras det upp en annan dag då jag äter mer. Jag känner helt enkelt av min kropp mycket bättre och följer den även om den säger att nu minsann Tua, är det dags för en halv chokladkaka och någon efterrätt eller två. Det händer också att jag på kvällen dagen jag underätit rent automatiskt ställer till med ett sådant kvällsfika, att dagens intag blir helt okej ändå.

Några saker jag behöver bli bättre på  är bland annat att:

-Inte tänka så mycket på mat och vad jag äter/inte äter
-Våga bli hungrig ibland
-Tänka på VARJE måltid som ny
-Sluta vara en lat-fis och försöka träna lite

Det där med träningen.. Jag har blivit extremt lat. Det är inte bra att alltid vara stilla, så länge man inte är mycket underviktig. Lite motion är bra, bland annat för hjärtat! Jag hoppas därför att kunna hitta någon sport som jag gillar, men det ser inte så bra ut i nuläget. Förut höll jag på med gymnastik, vilket jag älskar, men det finns inga sådana grupper för mig längre. Bollsporter gillar jag inte direkt.. :/ Har ni något förslag? Jag kan tänka mig att träna på egen hand, men löpning blir rätt så trist efter ett tag. Sen är det lite för enformigt..

Inte att leka med

Jag ska aldrig mera någonsin ta hostmedicinen Cocillana-Etyfen. Den var helt enkelt fruktansvärd! I början blev jag mest varm och avslappnad. Sedan ännu varmare. Och ännu varmare. Sedan kändes det som om jag hade skyhög feber och yrade. Jag vet inte om jag sov i natt eller inte. Det mesta jag kommer ihåg är mina brännande händer och obehagliga drömmar. Stundtals vet jag också att min mun verkligen var snustorr och det kändes som om det gnisslade av torrhet i munnen.

På morgonen kände jag mig urkonstig. Tog en kåvepenin och ett halvt glas vatten och reste mig sakta upp för att gå och byta om. Det ringde liksom i öronen, men jag är van vid lågt blodtryck så jag satte mig ned med huvudet mellan benen som man ska. Väntade. Det slutade inte ringa. Nähä, tänkte jag och reste mig upp. Fortsatte i trans till min garderob och drog på mig en tröja. Sen kommer jag bara ihåg att jag la mig ned och vaknade med det kännetecknande ringandet som kommer i öronen efter svimning. Då var det över tänkte jag. Lågt blodtryck. Så jag reste mig sakta upp och klädde på mig klart.

Sen kommer jag bara ihåg att jag låg i min säng. Mat, tänkte jag.. ned till köket kom jag. Yoghurt, russin, flingor lyckades jag fixa med tilltagande yrsel. Ned på golvet och i med maten. Där låg jag i fyrtiofem minuter. Sen mådde jag tillräckligt bra för att ta mig till sängen igen och sova i tjugo minuter eller så. Efter det mådde jag helt okej. Lite hostmedicin? NEJ TACK!

Nu regnar det. Spöregnar. Jag åt en mysig "afrikansk soppa" till middag och en god räk-och dilltunnbrödrulle. Om en minut är det dags för kvällens kåvepenindos. Jag mår illa av blotta tanken. Usch för penicillin. Men lite positivt! Jag mår faktiskt bättre. Helt skapligt om jag ska vara ärlig. Så kanske är denna medicin bra ändå..

Fy farao

Jag blev just ordentligt upprörd. Tittade in på kissies blogg, vilket jag aldrig gjort innan, och såg hur hon ser ut. Alltså!!?!? Jag kan inte annat än att känna medlidande för henne. Hon kan inte se ut så där och må bra i särskilt många år till antagligen.. BMI inte över 16, men siffrorna går väl upp en del eftersom hon har väldigt stora bröst. Typ barbiedocka á la hardcore. Jag blir så ledsen. Unga flickor läser hennes blogg och påverkas..
Citat från 26e mars, "Jag har varit och handlat tårta till pappsen med Peter, han fyller ju år idag! Haha vart en princesstårta eftersom det ”hör till” enligt honom.. Traditioner ska inte brytas, men det spelar ingen roll eftersom jag ändå inte äter tårta! Lite synd kanske men känns så himla sötblaskigt och det är inte värt det helt enkelt.. Speciellt inte nu månaderna innan sommarsäsongen if you know what I meean "

Javisst, tårta är SÅ onödigt. Det är något jag skulle kunna sagt själv. I november. Med anorexi. Varför sätta mera press på dagens ungdomar än det redan är? Sommarsäsongen. Bikini menar hon såklart, man måste ju ser helt PERFEKT ut på stranden! För det är det viktigaste som finns och jag ska inte äta någonting onyttigt alls då för jag vill se ut som en sjuk, undernärd, flicka på stranden, det tycker jag är fint.Det tycker alla är fint! Inte ett enda gram fett för det är FARLIGT och FULT.  Nejmen, ni förstår (förhoppningsvis) det sjuka i det hela. Jag kan bara så här i efterhand inte förstå hur blind man kan vara. Hjärnan är märklig.

Allmänt rörigt och ilsket inlägg, men det får ni ta! Nu ska jag klä på mig och ge mig ut i pulkapacken. Yay. Det regnar och är friluftsdag. :D

En talande kropp

Åh, livet leker. Allting fungerar finfint, ja du, snart blir du en riktig kvinna! Kanske är du litet lat men hej,  det är bara bra nu så att jag kan klämma i och växa lite till här nu på slutet.

Men vad nu? Nu blev det lite snålt här på energin. Jag behöver mera! Du växer fortfarande, så du behöver så mycket mer än vad du tror att du behöver.. Bra bra. Tack för energin, mm, gott.. Men vad i hela! Du fattar väl att du inte kan kräkas upp det!? Det var riktigt taskigt! Jag behövde ju det där! Fy dig. Nu gör jag dig röd i ansiktet så att du inte gör om det.

Bättre. Det hände inte igen. Men det känns lite snålt.. Ja, jag klarar inte ens dagen! Hallå! Jag behöver faktiskt fett också för att kunna göra det jag ska! Nähä. Då får jag väl ta av det lilla jag har på lager..

Nu börjar det bli jobbigt här! Jag måste spara på mina lager, man vet aldrig när de små bacillerna kommer och ställer till det. Dessutom behöver jag ju VÄXA klart också! Sluta nu, snälla, ge mig energi... Nu ska du få. DU måste se till att vara vaken så att du kan äta... nej, inte sova! Nej! Bra, vaken. Bra, tänk på mat nu, se till att äta äta.. Nä! Du måste ju äta! Hallå, lyssna på mig! Åh, tack.

Varför blev det bara en gång? Vad har jag gjort för fel? Nä nu jäklar! Nu börjar jag få nog här, kvinna! Ah, kvinna. Smart! Vi drar in på det viktigaste som gör dig till kvinna. Håhå. Nu måste du väl skärpa dig! Och jag behöver energin som gick åt till det, för du snålar ju  på energi som om jag vore en ettåring.

Det börjar krisa snart. Mitt varningstecken hjälpte inte. När ska du lyssna på mina böner, mina böner som ger dig drömmar, tankar, föreställningar om mat? Som får dig att läsa recept, munnen att vattnas? Det är ju som om du precis stängt av dig själv, utan att tänka på mig alls. Hm.. du gillar ditt hår. Men jag behöver energin som tar att hålla det så fint som det är.. Förlåt, jag måste spara in på det.

Och sova, det har vi då verkligen inte tid med! Nu ska du se till att rycka upp dig igen och ge mig den energi jag behöver. Då kan du inte sova bort det! Hej och hå, tänk på mat. Du vill ha, du måste ha.  Bara lite i alla falll. Jag behöver det! Åh tusan, varför är det som att prata med en sten? Jag förstår faktiskt inte varför du har slutat lyssna på mig. jag menar, jag har ju inte gjort något fel..

Du orkar inte röra dig. Sluta med den där löpningen, du vet att det inte är bra.. Åh, tack för det i alla fall. Men det skulle vara betydligt bättre om du kunde ge mig energi också. För jag har riktigt, riktigt knappa förråd nu! Du skulle knappt klara om bacillerna invaderade. Förlåt, där rök lite hår till.. Det blir ju så kallt när jag inte har någonting att värma dig med, men jag kan inte göra så mycket annat. Jag har ju inte energi ens för att hålla dig varm.

Du tänker inte på mig alls! Nejdu, du ska inte tänka på annat! Vi stänger av det, får dig att få svårt att koncentrera på annat än mat så kanske du fattar snart att du behöver det. Nähä. Inte hjälper det.. Då får jag dig att se ut som om du verkligen behöver hjälp, för mig, din trogna tjänare, mig lyssnar du inte på. Kom igen, se riktigt hungrig och lidande ut.. Bra, det var du duktig på. Jag rycker av dig lite mera hår också, för säkerhets skull liksom.

Jag får dig att känna nu. Att nästan känna maten i dina händer. Du vill ha socker. Du vill ha fett. Jag behöver det. Du behöver det. Snart är spelet förlorat, för nu har jag inget att ta av. Nu får jag lov att gå på musklerna istället.. ja klaga på du bara! Förlåt lilla hjärta, men du måste slå lite långsammare, för jag orkar helt enkelt inte hålla dig särskilt aktiv. Och kära tarmar, du kan helt lägga av. Nästan ialla fall. Gå på semester! Det är ingen mening att du anstränger dig i onödan, vila på du bara.

Din vilja skrämmer mig. Du hör inte ett ord på vad jag säger, inte ett enda litet ord. Du ser heller inte vad jag gör, eller om du ser bryr du dig inte. Vad ska jag göra för att få dig att fatta? Vi tar din hud nu. River av den i fjäll. Jag menar, det KAN du ju inte missa... Bra... kom igen. se det nu! Bra, fortsätt!

Vad är det här för underbar vätska? Åh tarmar, när jag behöver dig som mest! Du måste komma tillbaka från din semester, jag har en present till dig! Och en till! Och en till! Kom igen, bra här nu. Nämen OJ vad väl sammansatt det här var! Perfekt med fett, proteiner och kolhydrater. Åh, vilket kärt återseende! Tack fina du.. fortsätt bara så här. Åh, alldeles flytande, helt perfekt... Lata tarmar! Jobba hårdare, du måste ta igen det du har missat! Bra. Duktig.

Fortsätter du så här lovar jag att få dig till liv igen. Nämen.. du fortsätter! Det är ju rena rama paradiset. Ge mig bara mera! Du orkar mera! TACK! Äntligen börjar du förstå. Det är så underbart.. Nu får du tillbaka din hy, som en liten gåva från mig. Var så god. Du kan få lite värme också, det är så hemskt när du är så kall och nu orkar jag faktiskt värma dig.

Nu kom det massa trevligt här! Yihaa, rena rama paradiset! Och fett, det som jag har saknat mest! Det som jag behöver mest! Det som är viktigast! Jag får det! Jaaa! Nu blir du glad. Nu orkar du. Skutta och tjoa på, för när jag är glad blir du glad. Var så god fina du, nu får du livet tillbaka. Jag ska reparera mig från denna dåliga tid så gott jag kan, men jag är lite långsam av mig så det tar tid. Du ska få livets gåvor i små portioner.


En portion var idag. Det som faktiskt gör mig till kvinna. Åh, jag är lycklig. Jag är glad. Och framför allt: Jag känner mig vacker.
Nu ska det firas! Fram med gåvorna till dig, kära kropp, och tack för att du finns! Du kan minsann det du gör. Hihi.

Svar på kommentar

Anonym har kommenterat inlägget "Nattmacka":

Vad roligt att det går bra för dig, verkligen! :) Jag har velat fråga en sak, men jag vet inte hur jag ska ställa frågan utan att få det att låta dumt, men nu när du verkar må bättre och faktiskt vara på bättringsvägen kanske jag kan våga fråga ändå.. Så SNÄLLA detta är verkligen INTE illa menat!!

Jag vet inte vad som är mycket mat för dig visserligen, men hur får du plats med all mat? :P För du säger att du åt massa gryta och bröd med ost (som lät väääldigt gott!) och sen efter så åt du choklad och så.. Vilket iof är normalt, men du som är så himla smal, får du inte ont i magen? Det kan jag få.. Att jag fysiskt inte får plats med så mkt som förr.. Och då får jag en jättespänd och stor mage som värker i flera timmar.. Är det så för dig också?

Önskar dig all lycka!!! <3<3

Tack för kommentaren! Och det är bara att fråga, jag tar inte alls illa upp. :) Haha jag vet inte hur jag får plats med all mat! I början var det verkligen helt hemskt och jag trodde ibland att jag skulle spy upp det igen helt enkelt för att det inte gick ned. Men eftersom kan man ta mer och mer och liksom tänja ut magsäcken. Det låter kanske lite läskigt, men faktiskt så är det inte det. Det kommer automatiskt! Men ja, jag har nästan konstant ont i magen. Fysiskt får man plats BETYDLIGT mer än vad man tror, det är snarare en psykisk mättnad man känner. Det var ju inte så att förut, när jag egentligen fysiskt jämt var hungrig, gick omkring och var det psykiskt. Jag blev mätt i huvudet, men inte med kroppen. Nu när mättnaden kommer med kroppen också, är den HELT annorlunda- den är underbar! 

Det känns lite konstigt också att verkligen känna en fysisk mättnad, men eftersom det är behagligt (och ska vara!) blir det inte så farligt, fastän det är ovant och läskigt i början. De allra första dagarna som jag drack/åt näringsdrycker kände jag mig konstant uppstoppad. Och det är faktiskt så att man blir uppstoppad, för magmunnen (en öppning som liksom släpper ut magsäckens innehåll till tarmarna) har blivit lat och ovan med att jobba efter en längre tid (för mig ett halvår) med för lite mat. Den släpper alltså igenom maten för sakta och maten blir kvar för länge i magsäcken vilket leder till att det liksom packas upp på varandra.. Hm. lite svårt att förklara, men det är därför som många med ätstörningar blir förstoppade! Helt enkelt för att maten släpps igenom för sakta och blir för hårt packad.

Hoppas att detta inte blev alltför rörigt, och att du fick ut något i alla fall! Själv är jag just nu helförvirrad. Haha. Tack ändå! Kraaam!

-Åh vilken härlig dag-

Livet leker så att säga! Jag älskar min nyfunna frihet. Skuttade (bokstavligt talat!) mig igenom hela dagen. Först ett danspass på en och en halv timme på förmiddagen, sedan ett nytt på eftermiddagen! Åh! Vad mycket nya danser jag har lärt mig! Mazurka, schottis, pariserpolka,polka, vals... Full fart var det verkligen. Men foxtroten, den stod jag över igen. Jag klarar inte av den otroliga närkontakten.. Men dansa, det fullkomligt älskar jag att göra. Man blir så glad av att larva sig till musik! Särskilt när larvet är koreograferat :)

När jag kom hem från dansen kände jag fortfarande energin flöda, så jag gick igång hårt med städningen av mitt rum. Alla kläder öste jag ned ur garderoben (och det säger en hel del, för det är MÅNGA) och jag sorterade de i flera högar. Det blev ett par kassar som märktes med "för stort" och stoppas undan ett tag.. Ledsamt, men snart ska jag minsann i de kläderna igen!
Middagen var otrooooligt god. Varmrökt lax med romsås och mandelpotatis. MUMS säger jag bara. Tänker nog smita hem på lunchen i morgon och njuta av resterna.. hihi. Sen vid halv åtta gick jag iväg till ett café där min syster jobbar och fikade med min kära vän H. En stor bit kladdkaka med vispgrädde och en stor latte blev det. Och en skumtomte, som egentligen skulle vara på latten för det var en "tomtelatte" men jag ville ha den på sidan om. Skumtomten var faktiskt godare än någon annan skumtomte jag ätit. Haha. Och kladdkakan.. mums! Den var bakad på riktig mörk choklad och otroligt kladdig. Åt mig såklart runt den, så jag hade den kladdigaste mittenbiten kvar sist.. Hihi. och ingen kvälls-näringsdryck blev det. Men när jag kom hem kände jag att jag har minsann skuttat omkring så mycket idag att jag skulle ta det jag var sugen på. En blodapelsin och ett par pepparkakor blev det, men jag vet inte om jag är riktigt nöjd än, så efter duschen blir det nog lite glögg och ett par pepparkakor till. För jag är sugen på det. Så det så.

Jag och min tomtelatte. Åh, vad jag gillar kaffe! Men hahahha titta på min hand! Vad tusan gör jag?

Här görs den i ordning..

Min helt underbara syster som gör i ordning världens godaste kaffe.

Titta! Ett hjärta! <3

Kladdkaka med vispgrädde! Ser det inte gooott ut?

Min "tomtelatte" utan latte.

PS. Jag upptäckte just att jag inte fjällar hud som en fisk längre- huden ser helt underbart mjuk och fin ut!! Som en.. hm. Jag vet inte. Nyckelpiga kanske. För fläckig, det är jag fortfarande.. Eheh. DS.


PS 2. Jag insåg just att jag gillar mitt liv. DS.

-Inte helt uppstoppad-

Kvällens näringsdryck á la fryst i chokladsmak är uppäten. Och jag är inte helt uppstoppad! Så otroligt fantastiskt att slippa den proppmätta känslan som för vanligt, hälsosamt folk oftast bara uppkommer efter julbordet... Jag åt till och med en clemtentin efteråt- de är ju så goda! Och så fräscht efter all söt chokladgegga, för även om den är god är den väldigt söt. Hällde på kaffe, igen.. Jag har unnat mig för lite kaffe under min sjukdomsperiod! Tror faktiskt att det var ett sätt att straffa mig själv, särskilt eftersom jag älskar kaffe så mycket.

Nu har jag druckit kaffe först på förmiddagsnäringsdrycken,
sedan på äckeljordgubbsdrycken
och sedan nu på kvällen!

Namnam! En period i maj och juni drack jag inte kaffe på sex veckor. Jag sa att det var för att bevisa för mig själv att jag inte behövde kaffe och visst gick det. Men herrejävlar vad jag saknade det! I Grekland och under sommaren drack jag högst en kopp per dag, och den var väldigt liten.. Ett tag, när anorexin var som värst (veckorna innan jag började med näringsdryckerna, det vill säga för bara ett par veckor sedan) unnade jag mig nästan aldrig kaffe efter maten. Istället drack jag mängder med te. För att stilla hungern antar jag och få upp värmen..

Nåväl, detta inlägg var inte tänkt att bara handla om kaffe! I morgon ska jag till BUP igen.. träffa en läkare som ville undersöka mig efter min kraftiga viktnedgång och förhoppningsvis också dietisten. Ska definitivt bli intressant! Först och främst är jag både nyfiken och orolig över hur min kropp kan ha tagit skada, jag menar.. flera saker är ju väldigt tydliga och är det även fortfarande. Jag tappar hår. I mängder. Det blir faktiskt bara värre och värre med den saken.. Nu har jag tappat flera tussar framme vid pannan, och min lugg är alldeles urtunnad! Om jag sätter upp håret i en hästsvans, ser man på många ställen min hjässa. Jag avskyr det. Mitt hår, som en gång varit min stolthet, vill jag helst bara klippa av hela skiten och gömma det under en mössa. Jag gjorde det ju också, i september.. Klippte det från navellängd till axlarna. Tjoff. Nu däremot, känns axellängd som för långt. Men jag ska inte klippa mig igen. Om jag inte tappar så pass mycket att det ser helt katastrof ut förstås.

Har ni något tips på hur man kan dölja det, om man inte går runt i mössa? Just nu kör jag på att sova i flera flätor (hahahah ser urlöjlig ut med ett par tunna små flätor, tur att ingen ser mig) och släppa ut flätorna på morgonen och borsta ut det. Blir som mest fluffigt då, men som sagt.. Egentligen har jag fint, självlockigt hår som jag utan problem gärna har utsläppt utan att göra något med det.
En sak som oroar mig en hel del är att håret ligger cirka 2-3 månader efter det som händer i kroppen. HUR I HELA FRIDEN KOMMER DET ATT VARA OM 3 MÅNADER DÅ!? För tre månader sedan.. hm.. hade jag BMI 16.8 jämfört med 15.0 nu. Vill inte, vill inte, vill inte veta hur det ser ut då...

Någon gång, när jag känner mig modig nog, ska ni få se en oflätad bild på katastrofen..

-Somatiska besvär-

Allt fler somatiska besvär dyker upp för mig. Just nu är det huden som är värst. utmed sidorna ser jag ut som en fisk. Jag lovar. Har ni någongång gnällt över torr hud, jag hade det själv förut, är det INGENTING jämfört med hur jag har det nu. Jag kan faktiskt bokstavligt talat ta tag i huden och dra stora flikar av den. Inte för att jag gör det. Det känns inte direkt, förutom ibland på natten, men det ser rent ut sagt förjävligt ut.

Sen är det håret. Jag tappar en hel del.. :(

Min vilopuls när jag lägger mig på kvällen brukar jag räkna till runt 45-50. Vet inte om det är farligt eller så, men helt klart inte okej.

Jag fryser. Som fasiken. Jämt och ständigt. I morse när jag skulle gå till skolan i -10 var jag tvungen att stanna flera gånger för att väcka liv i mina händer.

Sömnproblem. Väldigt svårt att sova har jag och jag vaknar ofta alldeles för tidigt och kan inte somna om. Det blir bättre i perioder. Sen har jag ibland mardrömmar som rent ut sagt får mig att inte våga sova.

Blåmärken och rivsår. Får ibland blåmärken som jag inte har den blekaste om vad jag gjort.. Sen om jag skär mig på något eller river mig tar det otroligt lång tid för det att läka. Jag har haft två rivsår på handen i snart tre veckor. De var inte ens djupa.

BH-storlek noll. Behöver nog inte säga mer.

Listan kan göras lång. Snälla ni. Inget jävel (ursäkta) som vill ha detta så mitt tips: svält er inte!