Inte att leka med

Jag ska aldrig mera någonsin ta hostmedicinen Cocillana-Etyfen. Den var helt enkelt fruktansvärd! I början blev jag mest varm och avslappnad. Sedan ännu varmare. Och ännu varmare. Sedan kändes det som om jag hade skyhög feber och yrade. Jag vet inte om jag sov i natt eller inte. Det mesta jag kommer ihåg är mina brännande händer och obehagliga drömmar. Stundtals vet jag också att min mun verkligen var snustorr och det kändes som om det gnisslade av torrhet i munnen.

På morgonen kände jag mig urkonstig. Tog en kåvepenin och ett halvt glas vatten och reste mig sakta upp för att gå och byta om. Det ringde liksom i öronen, men jag är van vid lågt blodtryck så jag satte mig ned med huvudet mellan benen som man ska. Väntade. Det slutade inte ringa. Nähä, tänkte jag och reste mig upp. Fortsatte i trans till min garderob och drog på mig en tröja. Sen kommer jag bara ihåg att jag la mig ned och vaknade med det kännetecknande ringandet som kommer i öronen efter svimning. Då var det över tänkte jag. Lågt blodtryck. Så jag reste mig sakta upp och klädde på mig klart.

Sen kommer jag bara ihåg att jag låg i min säng. Mat, tänkte jag.. ned till köket kom jag. Yoghurt, russin, flingor lyckades jag fixa med tilltagande yrsel. Ned på golvet och i med maten. Där låg jag i fyrtiofem minuter. Sen mådde jag tillräckligt bra för att ta mig till sängen igen och sova i tjugo minuter eller så. Efter det mådde jag helt okej. Lite hostmedicin? NEJ TACK!

Nu regnar det. Spöregnar. Jag åt en mysig "afrikansk soppa" till middag och en god räk-och dilltunnbrödrulle. Om en minut är det dags för kvällens kåvepenindos. Jag mår illa av blotta tanken. Usch för penicillin. Men lite positivt! Jag mår faktiskt bättre. Helt skapligt om jag ska vara ärlig. Så kanske är denna medicin bra ändå..

Svar på kommentar "Vikt"

Linnéa har kommenterat inlägget "Fabror Doktorn": 

Är du normalviktig enligt bmi-skalan numera? Jag förstår ju att din kropp har kommit igång och så men jag tycker att du ser väldigt liten ut fortfarande. (På ett friskt sätt, inte sjukt. Missuppfatta mig inte! ) :) 



Svar: Min kropp är ett kapitel för sig.. :P Jag hade som mest ett BMI på 18.3, men efter sjukdomen och så har det nu sjunkit till 17.5. Alltså inte riktigt normalviktigt.. Sen har min mens inte riktigt blivit regelbunden heller. Så helt återställd är nog inte min kropp.. Något kilo antingen upp eller ned gör ganska stor skillnad för mig, jag är ju så kort! Alltså kan man nog säga att jag är extra känslig för viktskillnader. Går jag upp ett kilo nu har jag bmi 17.9.. Jag skulle alltså behöva gå upp ett par kilon för att återfå en sund vikt och sedan hålla mig där uppe hela tiden så att min mens åter kan bli riktigt regelbunden.


Jag missuppfattar dig inte alls! Det är bara roligt att få sådana här frågor :) Jag har ju lite skrivkramp här i bloggen för tillfället, så alla frågor mottas med tacksamhet! :D

Häromdagen åt jag en supergod fisksoppa till middag. Det var med torsk, morötter, passerade tomater, lök, vitlök, hummerfond, fiskbuljong.. dill. Sen kommer jag inte riktigt ihåg vad jag mer hade i ..

Sen åt jag en supergod pastasallad en dag också. Med kallrökt lax, räkor, pasta, isbergssallad, majs, tomater, keso, gurka och dressing på majonäs, yoghurt och dill.. Mums!

Fabror Doktorn

Så var jag iväg hos doktorn. Det gick liksom inte att undvika. Jag är fruktansvärt less på denna hals, på detta hostande. Så iväg blev det, efter att ha ringt till sjukhusupplysningen först. Kåvepenin och en konstig hostmedicin fick jag i alla fall. Hostmedicinen ska innehålla ett sorts opiat, så jag får inte köra bil! Hhm. Det är nog ingen risk på den fronten.

Till middag idag blev det tortilla- en av mina favoriträtter! Jag hade hittat en sorts ost också, Ricotta, som faktiskt var riktigt god i en tortilla. Majs, tacofärs, tomat, sallad, stark tacosås, crème frâiche och ricottaost.. Åh. Tur att jag gjorde lite mera färs, så det räcker till lunch i morgon också! Hur brukar du äta din tacos/tortilla? Vad brukar du fylla den med?

Ikväll ska jag bara mysa till det. En bra film (inte bestämt mig än.. har ni något förslag?) och första dosen hostmedicin. Honungsvatten och russin ska jag också kurera mig med. Jag är verkligen redigt less på den här sjukdomen, så det var nog väldigt bra att jag fick penicillin ändå så att man kan bli mänsklig igen någon gång.

Sen har jag funderat lite.. den här sjukdomen har tagit något kilo av min kroppsvikt. Nu finner jag att jag verkligen, verkligen måste kämpa för att få tillbaka den. Hittills har jag kommit fram till att jag måste spetsa min mat lite och verkligen undvika lättvarianter. Att jag har bytt ut havregrynsgröt mot mannagrynsgröt är också ett bra sätt. Annars står det ganska still i min viktökning-hjärna.. Såg dock att det fanns ett par näringsdrycker kvar i källaren. Kanske får lov att ta ett par sådana, men det känns inte alls bra. Hm. Glass. Men det kommer man inte heller så långt med :( Blö.

Typiskt

Varför blir det alltid så, att när man ska iväg och hitta på saker och verkligen har längtat dit- att man blir sjuk? Jag är ju aldrig sjuk annars! Jag har till och med varit extra noga med att tvätta händer och så de senaste dagarna.. Men likförbannat smög sig halsontet på igår kväll och det stegrades under natten och gjorde sig sällskap med härlig feber.

Argh. Men, efter en dusch och en tablett känner jag mig lite mänsklig igen. Har även, trots ingen aptit, tvingat i mig lite frukost. Det här ska gå, så det så! I natt försökte jag tänka mig in i mitt immunförsvar, liksom följa de vita blodkropparna att attackera de elaka bacillerna (eller viruset, om det nu är något sådant.) Kanske att det hjälpte lite ändå, i alla fall psykiskt.

Kameran ska med idag! Solen skiner och det är varmt ute. Till Mullnäset ska vi, jag och min syskonhög och syskonbarn. Det ligger ute på landet så jag hoppas på många fina midsommar-bilder. De kommer upp sedan!

Glad midsommar, och hoppas att ni inte lyckas dra på er sjukdom!

Bilder från sjukdomstiden

Jag fick i förra inlägget en sorglig kommentar. Jag hoppas verkligen att denne person INTE väljer att gå tillbaka till undervikten. Man både är och ser sjuk ut. Det är det väl ingen som egentligen vill det?
Jag önskar verkligen att jag med endast bilder kunde visa hur jag mådde, men det fungerar inte riktigt så. Jag vet dock att tankarna bakom dessa ögon, var långt ifrån som de borde vara för en sextonåring.
De här bilderna är inte från de veckorna jag mådde absolut som sämst. De har jag på min mobil, och de kommer kanske upp senare. Jag vill inte lägga ut bilder på hur resten av min kropp såg ut däremot... Det här är ingen pro-ana-blogg! :)

Mina händer skämdes jag för. De var skelettlika, blåa och jag hade alltid nagellack för att dölja att mina naglar föll isär.

Jag tappade massa hår. Förut hade jag långa, tjocka lockar. De försvann.

Mössa på i skolan var det ofta, jag ville ju inte visa hur mycket hår jag hade tappat.

Fy farao

Jag blev just ordentligt upprörd. Tittade in på kissies blogg, vilket jag aldrig gjort innan, och såg hur hon ser ut. Alltså!!?!? Jag kan inte annat än att känna medlidande för henne. Hon kan inte se ut så där och må bra i särskilt många år till antagligen.. BMI inte över 16, men siffrorna går väl upp en del eftersom hon har väldigt stora bröst. Typ barbiedocka á la hardcore. Jag blir så ledsen. Unga flickor läser hennes blogg och påverkas..
Citat från 26e mars, "Jag har varit och handlat tårta till pappsen med Peter, han fyller ju år idag! Haha vart en princesstårta eftersom det ”hör till” enligt honom.. Traditioner ska inte brytas, men det spelar ingen roll eftersom jag ändå inte äter tårta! Lite synd kanske men känns så himla sötblaskigt och det är inte värt det helt enkelt.. Speciellt inte nu månaderna innan sommarsäsongen if you know what I meean "

Javisst, tårta är SÅ onödigt. Det är något jag skulle kunna sagt själv. I november. Med anorexi. Varför sätta mera press på dagens ungdomar än det redan är? Sommarsäsongen. Bikini menar hon såklart, man måste ju ser helt PERFEKT ut på stranden! För det är det viktigaste som finns och jag ska inte äta någonting onyttigt alls då för jag vill se ut som en sjuk, undernärd, flicka på stranden, det tycker jag är fint.Det tycker alla är fint! Inte ett enda gram fett för det är FARLIGT och FULT.  Nejmen, ni förstår (förhoppningsvis) det sjuka i det hela. Jag kan bara så här i efterhand inte förstå hur blind man kan vara. Hjärnan är märklig.

Allmänt rörigt och ilsket inlägg, men det får ni ta! Nu ska jag klä på mig och ge mig ut i pulkapacken. Yay. Det regnar och är friluftsdag. :D

Feeling strange

Fyra- fem timmar sedan middagen. Hungrig i själen. Är väldigt sugen på någonting kallt. Jag behöver en påfyllnad av energi- vad som helst som kan få mig att känna mig piggare, friskare. Går förbi en spegel. Tänker av någon anledning att jag ser gul ut och går vidare mot köket. Hungrig, men min kropp säger annorlunda. NEJ INTE ÄTA DU SPYR!

Inte då. Inte om jag får bestämma. Försvinn, oidentiferbara sjukdom! Sluta blåsa upp min mage och få mig att må illa. Sluta få mig att känna mig konstig i huvudet. Tack. Skiter i dig och äter en stor skål med fil och flingor och en tjock brödskiva med kaviar och smör. För jag är hungrig. Spyr jag sen får jag väl göra det då, men jag tänker inte äta sämre bara för att min egentliga matlust kanske är på botten. Motsägelsefullt? Ja.

Krispiga cornflakes i kylskåpskall fil.. Mmm!

Svar på kommentar

anna har kommenterat inlägget "Moment":

skönt med en bra dag :) själv har jag nyss haft magsjuka som gjort att jag gått ner ytterligare något kilo, när jag håller på att kämpa med att gå upp.. Men tänkte i alla fall höta med dig vad näringsdryckerna du hade förr heter?:) ska själv börja med dryckerna snart och ville bara veta vad du hade!

Tack tack för all pepp jag får utav dig:D
Svar: Först, tack för kommentaren! :D Magsjuka är helt klart ingen höjdare när man kämpar med vikten. Det blir ju bara ÄNNU svårare att äta, och särskilt att komma igen efter sjukdomen igen... Men det ska helt klart gå, värre saker har du säkert gjort!
De näringsdryckerna som jag drack hette "Fortimel Multi Fibre" och jag tycker faktiskt att de var helt okej. Särskilt frysta och sedan häller man kaffe över. Om man gillar kaffe såklart! Jag gillade verkligen inte jordgubben.. det var verkligen kräkkänsla på den. Haha usch. Så jag råder dig att inte ta jordgubbssmak... Chokladen gick att dricka som den var också, men väl kyld, fast det blir en lätt järnbismak då. Bäst är alltså fryst! Inte lika söt och dessutom är det lite kul att äta "glass" när man ändå måste. Lycka till så mycket med dina näringsdrycker och jag hoppas att de hjälper dig!!! För mig var det gudomligt.
Kram!

Dag 93: Tänk att...

Det tog nästan hundra dagar från det att jag "började kämpa" till att jag VERKLIGEN kämpade. Det tog alltså 100 dagar från det att jag fått "hjälp" till att jag tagit emot den. Hundra dagar är över tre månader. Jag tror faktiskt att det krävs lång tid från det att man inser att man har problem, till att man faktiskt vågar göra något åt det. Nu hade jag ju inte så mycket val, men det var nog dit jag behövde komma också. Det var när jag väl satt där med tre näringsdrycker per dag som min inre värld sjönk samman och jag vaknade från min dvala.

Det är skillnad. Man kan se det på mig. De säger att min blick har förändras och min färg över hela mig har jämnats ut; den där sjuka, svältande personen har suddats ut till en peppad, men ändå mycket underviktig person. Jag är inte smal. Jag är mager. Jag ska bli smal. Jag ska bli sund. Att vara mager är inte sunt någonstans! Det ser faktiskt förjävligt ut.
Höll nästan på att brista i gråt idag när jag provade kläder i en affär. Först testade jag med "Small" och det bara hängde. Gick över till "Extra small" och det bara hängde. VACKERT! Jag vill inte att folk ska kolla på mig och tänka "Stackars flicka, hon måste vara sjuk". Jag vill att folk ska kolla på mig och tänka " Vacker flicka, hon måste trivas i sig själv!" Det är dit jag ska. Kosta vad det kosta vill. För vem vill egentligen se sjuk ut?

Visst är det inte så att jag tänkte "nu ska jag bli mager" när allt detta började. Men det är ofta där det slutar. Och lyckas man inte bryta svälten VILL man inte komma bort från det heller. Jag ville inte heller det. Efter att jag hade druckit min första näringsdryck ville jag inget annat än att aldrig någonsin dricka det igen. Jag funderade till och med helt seriöst att rymma genom fönstret för att slippa. Man måste bryta det stenhårt på en gång. Det finns ingen mellanväg.. Försök du bara låta en alkoholist dricka "bara ett glas vin" då och då och se hur det går.. Just det. Inte så bra.

Jag förstår givetvis att fastän jag nu kan gå ifrån mig själv och se framåt att det inte på något plan kommer att bara flyta på finfint tills jag är normalviktig. Nej, det kommer att krävas hel hel jävla (ursäkta språket..) massa kämpande. Men, som en mycket klok flicka sa "Det är så lätt värt det!" Vågar man bara, frivilligt eller ofrivilligt, att lämna hela sin ätstörning bakom sig är man en bra bit på väg. Det blir verkligen ett gigantiskt hopp där och allting går från att vara extremt jobbigt hela tiden till att bli bra och bara extremt jobbigt ibland. Jag tänkte som så den natten att fasen ska jag ge det en chans. Jag kände att jag ville pröva om det verkligen var så att tankarna förändrades när man bröt svälten. Jag var nyfiken. Och det blev bevisat också: man förändras! Hjärnan är ju helt inställd på överlevnadinnsikten under svält. Klart som fasen att man tänker annorlunda.

Lager på lager.  Kläder är mitt skydd. Mitt skydd från det som är inunder.