Min ätstörningshistoria del 3

Min nyårsafton blev ett riktigt lyckorus. Jag hade precis gått upp precis tillräckligt mycket för att få ett BMI på 16. Jag vägde mig på morgonen den 31a och kommer ihåg vilken glädje det var. Visst var det lite jobbigt också, jag hade då gått upp ungefär 2.5 kg sedan lucia. Den 27e december, tog jag min sista näringsdryck. Jag åt det heller inte regelbundet i slutet, utan bara när jag kände att jag inte kunde få mer av annan mat.

Hur fasen kunde jag gå upp så mycket då? Jag tänkte helt enkelt inte, räknade inte. Så här i efterhand ser jag att jag säkert låg på runt 2500-3000 kcal på en dag. Det blev otroligt många kex med camembert, chokladpraliner och gräddiga maträtter. Jag optimerade mitt intag, vilket så klart var löjligt lätt för mig. Jag kunde ju en himla massa om näringsinnehåll, så det tog jag nytta av. Turkisk yoghurt med sirap och blåbär åt jag också en himla massa, den är ju fetare än vanlig yoghurt. Jag åt verkligen mycket sött. Efterrätt till allt.. Så, det är mitt största tips till er som vill gå upp i vikt! Vräk i er godsaker! :D

Januari passerade fort. Jag började vårterminen i natur och tog tag i det jag missat under höstterminen, så gott jag nu vågade i alla fall. Jag vågade inte riktigt satsa så hårt, det slog ju tillbaka mot mig. Mina prestationskrav var kraftigt sänkta, i alla fall till ytan. Jag försökte, försökte verkligen att inte bry mig så jättehårt om jag inte fick toppresultat i allt - men det var svårt. Det gjorde rent ut sagt ont i hjärtat. Kommer ihåg när jag fick C (vg) på mitt första matteprov. Jag bröt ihop över bänken. Sen fick jag liksom psykiska blockeringar till att utföra vissa uppgifter, det gick bara inte att ta igen det jag missat till hösten! Jag sköt upp och sköt upp.. Sen när jag väl gjorde det, var det halvdant. Usch.

I huvudet på mig pågick det allt möjligt. Jag har hela tiden varit inställd på att vara och för alltid förbli ätstörningsfri. Så varje tanke som kommer från Anas sida, ska inte sättas i handling. Jag har lyckats med det också! Jag skulle inte säga att mitt huvud än är friskt, men min kropp och det spelar ingen roll att vissa sjuka tankar fortfarande finns kvar då de friska är där och tar över. Nu försöker jag att rikta in mig på glädjeämnena i livet, inte bara skolan. Jag gör det som känns bra, äter det jag vill (idag blev det lite prinsesstårta som vår ICA-affär bjöd på :D) och försöker att allmänt må så bra som möjligt. Jag tänker återkomma lite då och då här i bloggen med ätstörningstankar som kan dyka upp hos mig ibland och hur jag tacklar dem :)

Müüüüsli!

I morse, när min köpta müsli tog slut, fick jag den briljanta idén att göra den själv. Det måste ju bli mycket godare än den köpta! Så, jag googlade lite på det. Tydligen verkar man rosta müslin i många recept, men det känns lite överkurs. Istället blandar jag helt enkelt det som blir godast i en müsli:

Havregryn
russin
torkade aprikoser
linfrön
cornflakes

Voilà! Succén är ett faktum! Eller? Det återstår att se, det återstår att se...

Har ni något bra müslirecept? Eller föredrar ni kanske köpt? Dela med er av era müslierfarenheter :D

Resultat "Frukter och bär"

Så här såg det ut! Lite intressant att se faktiskt, särskilt om man ser det från kcal-perspektiv vilket jag inte kunde låta bli att göra...Jordgubbar verkar segra. Jag håller med. Det är ruggigt gott! Ät mycket jordgubbar nu till sommaren! Man kan äta som de är, äta med grädde/mjölk, göra smoothie av, kräm, saft.. Finns mängder med gott man kan göra med jordgubbar. Min favorit är att doppa i socker och äta som de är.

 Har ni några förslag på nästa omröstning? Kommentera då gärna i detta inlägg!

Banan	4 (15%)
Äpple	11 (42%)
Apelsin/Blodapelsin	8 (30%)
Päron	0 (0%)
Plommon/Persika	1 (3%)
Clementin/Mandarin	4 (15%)
Melon/Mango/Ananas	11 (42%)
Blåbär/Björnbär	7 (26%)
Vindruvor	6 (23%)
Jordgubbar	13 (50%)
Hallon	9 (34%)
Annat	2 (7%)

Min ätstörningshistoria del 2

Skolan började i slutet av augusti. Jag var en till synes peppad flicka, som skulle börja första året på det naturvetenskapliga programmet - det som jag alltid velat! Skolan hade varit mitt liv, matte min styrka. Givetvis ska jag gå natur! Det hade jag tänkt sedan i fyran.. Men, jag var osäker när jag väl stod där och skulle välja. Min tidigare säkerhet hade blivit en osäkerhet. Kanske jag ändå inte passar i natur! Jag älskar ju språk- humanistiska är väl bra då? Visst, jag har betyg för alla linjer. 315 poäng, kan knappt bli bättre. Men betygen sade ingenting om hur jag kände, de var bara oväsentliga siffror och bokstäver.

I alla fall. Det blev natur till slut. Jag startade på topp i alla ämnen. September kom, min födelsedag den tjugofemte. Tårta? Vad önskar du dig? Vad ska vi äta?
En halv chokladruta. Det var förfärligt, men vad jag åt. Ingen tårta, nej tack. Sen åt jag stifado till middag, gott och inte så värst ångestframkallande mat. Vikten låg på sköra 16.5 och den sjönk drastiskt. Jag passerade där, i september, min vikt som stod för "total-och-absoult-panik". Eller ja. När jag väl var där så kändes det inte så farligt. Hallå, det syntes ju knappt. Jag hade kontroll, jag ville ju det där. Ändå tog jag mod till mig och "berättade" för mina föräldrar. Grät.

Jag ska äta mer. Jag SKA äta mer! Det här är INGET jag vill! Bup? Javisst, det går bra. Dit går vi. Ana skrattar. Hon lurar mig. Jag tror att jag vill bli frisk, men det vill jag inte. Jag gör inget åt det. Går på BUP, vikten fortsätter att sjunka. Jag lovar, jag äter mera till lunch. Jajajaja, det blir bra.
Inom lider jag. Jag är kall, jag fryser. Jag känner att jag inte kan behärska mig och att kalorijakten ligger utom min kontroll. Det är inte jag som har kontroll. Det är ana. Men jag säger det inte. För om jag säger att jag kämpar, klarar jag mig som mager lite längre till.

Så blev det också. Jag klarade mig. Pappa åt alla måltider med mig, men jag visste att jag ändå åt under 1000 kcal per dag. Det var så jag klarade mig helt enkelt. I skolan gick det nedför. Tankarna låg ju mer på mat, än vad det låg på skolarbete.  Så jag led av det också. Skolan var min räddning, min flykt. Men nu fanns inte ens det längre, jag var ju inte bäst på allt. Jag åkte till BUP också. Var fjärde vecka ungefär. Bup? Hahahah! Vägning, javisst. Men det gick likförbannat nedför. Om det inte gjorde det, kunde jag dricka upp min vikt lite. Inte mycket, men nog för att dölja om jag gått ned ett par hekto.

Så fortsatte det. Genom september, oktober, november. November var det lågt. Jag kommer inte ihåg mycket från den månaden, annat än att jag inte kunde sova. Min sömn var i princip ett minne blott. Somnade inte förrän vid ett, vaknade alldeles för tidigt. Jag kommer också  ihåg att jag frös som aldrig förr. Var alltid kall. Det hände i skolan att jag såg hur mina händer blev alldeles blåa uti fingertopparna, så blåa att jag en gång fick bryta lektionen för att gå och spola varmvatten över händerna. Sen såg jag ut som ett skelett, men det såg jag ju inte då. Mitt BMI var under 16.

Ont att sitta gjorde det också. Sittbenen var liksom i vägen. En av anledningarna till att det var svårt att sova, var att min kropp kändes så väl. Jag kände den på något underligt plan,, inte bara för att höftbenen skar ned i madrassen och fick blåmärken, utan också för jag kände hur dåligt den mådde. Utmed sidorna på magen flagnade min hud i stora fjäll och håravfallet, som tidigare hade varit lindrigt, intensifierades till att radera ungefär halva min hårman. Kommer särskilt ihåg en gång i mitten av november, då jag vaknade och lämnade en rejäl tuss med hår på min kudde.

På BUP sa de att det snart var nog. Jag var tvungen att ändra på mig. Jag höll med, sa jag. Men jag ville inte gå upp i vikt. GÅ UPP!?`!? De var galna i huvudet tänkte jag. Visst, jag är underviktig. Men det tänkte jag minsann förbli också. Och haha- vad fel jag hade.

Så kom december. Och Lucia. Det var då det hände. På Lucia den trettonde åkte jag in till BUP. Vågen visade att jag hade skrämmande nog BMI 15.0. (14.8 egentligen, men det visade inte vågen då jag hade både mat och en del vatten i magen). En dietist var där. Hon slog nävarna i bordet. Nu fick det inte vara mer! Nu var det näringsdrycker 300 kcal á tre gånger per dag som gällde. Om jag inte ville bli inlagd förstås. Jag kommer fortfarande ihåg vilka kläder jag hade den dagen. Vita jeans från barnavdelningen, en rödrandig, långärmad tröja och en svart kortärmad tröja över det. Sen min fina gråa kappa och mina fina, högskaftade kängor. Jag kommer också ihåg hur det kändes när beslutet om näringsdryckerna togs. Helt plötsligt var mina kläder jättefula.

Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle bli glad igen. Snälla, pappa! Jag gör vad som helst! Jag äter tre mackor med skinka och smör och senap till mellanmål! Jag äter grädde till kvällsfika... Pappa! Gör inte det här mot mig. Hämtade ut sisådär 30-40 näringsdrycker. Det kändes som om världen skulle gå under. Nu var det kört. Nu gick det inte mer, botten var nådd. Hejdå, Tua, kändes det som. Den natten var den värsta natten i mitt liv. Jag sov inte. Jag vågade inte tänka. Jag grät, jag fick panikångest, jag funderade ut planer på att fly. Men det hjälpte inte. Morgonen kom i rasande fart. Den dagen skulle jag egentligen skriva nationella i matte med det kunde slänga sig i väggen. Matte! Nu! Ha! Ångesten rev i mig när jag åt (med sked) min första frysta näringsdryck. Efter frukosten såklart. Varsågod Tua, olycka i dryckesform.

Så blev det. Jag var en uppstoppad korv. En icke-fungerande varelse. Det varade i ungefär fyra dygn, sen blev det bättre. Mycket gråt. Mycket ångest. Extremt mycket mat. Men efter de här dygnen, lättade det. Jag kände mig annorlunda. Jag kände att det kanske, kanske inte måste vara så himla hemskt allting. Jag kände mig faktiskt helt okej. Ingen skola såklart, men det spelade faktiskt ingen stor roll längre.

På julafton mådde jag bra. Jag åt inga näringsdrycker under dagen, men njöt av risgrynsgröt på morgonen, dopp i grytan till lunch, praliner till mellanmål och ett stort julbord till middag. Sen lite mera praliner och kex med ost på kvällen. Jag njöt. Jag levde. Efter ett helvetes-år mådde jag äntligen bra igen. Jag hade stannat i vikt och ångesten var under så pass stor kontroll att den inte kontrollerade mig längre.

Nu är jag inne i 2012! Det kommer i den avslutande delen, del tre :) Nu blir det minsann god natt! Sova är bra för kroppen, själen, glöm inte det!

Min ätstörningshistoria del 1

Det är svårt att säga när det började. Man har väl haft mer eller mindre ätstörningsperioder, då jag äter mindre och undviker vissa saker. Jag skulle tippa på att dessa perioder varat periodvis i flera år, sedan jag var 12-13 kanske. Men det var ingenting som jag funderade vidare mycket över- jag sa bara att jag hade "äta mycket-perioder och äta lite-perioder".

På allvar började med en till synes rätt så ofarlig bantning. Det var efter förra julen. Sakta men säkert drog jag ned på saker och utvecklade en sorts sockerfobi. Sötma var farligt. Sötma var dåligt. Sötma var för veklingar. Inget för mig alltså. Så jag uteslöt allt sött. Sen fick jag några gånger då jag fick för mig att jag ätit för mycket, och då stoppade jag helt enkelt fingrarna i halsen.

När jag kräktes frivilligt, så var det efter helt vanliga måltider som egentligen inte var för mycket. Det skedde dock bara ett par gånger - så obehagligt och dessutom syntes det ju, jag skämdes också - och sista gången var i maj förra året. Jag vet att det var under april-maj som det började balla ur. Jag började gå ned lite i vikt och fick några kommentarer om att jag såg lite längre ut. Det sporrade mig.

Under examenstiderna (jag gick ut nian) så var det ju mycket farlig mat. Landgång, tårta. Ni vet. Det var på många sätt en ren och skär mardröm. Jag klarade mig undan en del. Åt mycket Wraps med banan, curry och turkisk yoghurt och kände mig nyttig. Jag började utveckla andra vanor, tvångsbeteenden. Var tvungen att lägga ut en soduku innan jag somnade, äta på vissa tallrikar och så vidare.

Slutet av juni blev det Grekland. Grekland innebar för mig en massiv viktnedgång. Jag lagade mycket mat själv och fuskade mycket. Så här i efterhand tippar jag att jag vissa dagar låg på ca 300-400 kcal! Sen sprang jag en kvart varannan dag också. Jag började redan här att tappa en hel del hår och mensen försvann. I Grekland började jag också få kommentarer från orolig familj och grekiska vänner. Jag badade knappt. Ville gärna inte visa mig och dessutom var jag något rädd för solen.

I oktober 2011 skrev jag ett inlägg i min andra blogg (www.fighted.blogg.se) om hur en vanlig dag i Grekland kunde se ut. Aldrig mer. Känner du igen dig i något av detta bör du nog fundera ett par extra gånger på vad du vill med ditt liv egentligen..

Hur jag tänkte en vanlig dag i juli, Grekland, 2011

Klockan ringer på runt nio, halv tio. Jag sover ensam på nedervåningen, så ingen vet att jag har vaknat. Jag låter det förbli så också, för att slippa äta någon frukost. Istället häller jag i mig ett par glas vatten, slår på datorn och spelar lite The Sims 3, tills läget är lugnt och jag kan gå upp runt elva-halv tolv. Då är det helt okej att äta lunch.
Jag kommer upp till övervåningen, hälsar god morgon på mamma och pappa och frågar kanske vad vi ska göra idag. Oftast åker vi och handlar, pappa jobbar på något ute och mamma sitter inne och läser eller pysslar på med någonting. Inget att göra för mig alltså.

Mamma frågar vad jag ska äta till lunch. Jag svarar lite undvikande, rester från igår och någonting till samt ser till att göra i ordning min lunch när ingen ser. Då krafsar jag runt lite i resterna och skyndar mig att skära lite tomat, gurka och sallad som jag kryddar med oregano och herbamare. Breder ut det över tallriken, äter salladen och inga rester. Kanske att jag tar lite sås från igår, om det finns, så att det ser ut som om jag ätit resterna. Kokar en kopp te och skär ett halvt äpple i små fina bitar innan jag går ned till mig på nedervåningen.

Nu gäller det att få tiden att gå och klara sig till efter middagen, då nästa lilla utmaning kommer. Jag brukar lägga mig i sängen igen ett tag, sätta på luftkonditioneringen och somna till i någon timme. Fram till klockan två, halv tre brukar jag kunna klara mig nere själv utan att någon kommer och stör. Ett kurr i magen brukar smyga sig på och jag kokar mig ännu en kopp mättande te, utan mjölk så klart, som jag dricker rykande het.

Vid tre är det dags att gå upp för att försöka påverka dagens middag till det allra smalaste. Föreslå att hjälpa till, allra helst göra maten själv. "Jag är så sugen på blablabla och vill ha det blablabla, men det går bra, jag gör det gärna själv! Blir mycket godare då.."
Får givetvis en hel del blickar, mamma frågar vad jag ska göra och jag svarar något svävande. Kanske fäller hon en syrlig kommentar "Utan fett så klart!" som hon tror att jag inte hör eller jag vet inte vad. Men jag struntar i henne, blir bara arg och sur och gör som jag vill ändå.

Jag har kommit på ett eget bröd! Utan smör, utan onödiga ingredienser som lätt kan få måltiden att se matigare ut. Jag blandar ett par matskedar vetemjöl, någon tesked bakpulver, salt, kryddor och vatten till en deg som jag sedan mikrar i en hög skål i någon minut. Det blir som en fluffig, något klibbig kaka i botten som faktiskt är väldigt god och fungerar bra med sallad till. Tacos, säger jag och förklarar hastigt att jag ska göra någon god sås till.. Såsen blir en tesked grekisk yoghurt som jag utan att någon ser blandar ut med min 0.1%iga fil. Kryddar den lite och äter den till mitt bröd och gurka, tomat, sallad, kapris och kanske en bit fetaost. Breder ut det hela över tallriken och försöker att äta utan att jag är helt betraktad. Tar den andra halvan av äpplet till efteråt, samt en liten kopp kaffe med lite mjölk i.

Sen är det bara att fördriva tiden tills klockan blivit runt åtta och något svalare i luften. Då byter jag om till min träningsklänning (hihi), stadigare skor och ett par kortbyxor. Förklarar för mamma och pappa att jag vill ta en promenad upp på berget, för jag har sett några intressanta kryddväxter där samt vill ta lite kort. Väl ur sikte från huset, sätter jag tid på mobilen och börjar springa. Springer, joggar, kutar, varvar med att gå i rask takt. Uppför berg och nedför branta backar. Den vanliga rundan. Alltid samma. I början sprang jag den på runt 17 minuter, efter fem veckor på runt 9. Om någon undrar varför jag är röd när jag kommer tillbaka, säger jag bara att det var varmt och att jag sprang lite på slutet.

Njuter av en kall dusch när jag kommer tillbaka, härligt slut i kroppen. En underbar, nytränad känsla! Kanske gör jag några armhävningar och ett par situps, samt går ned i brygga och stretchar lite. I duschrummet såklart, ingen ska se mig. Där, efter min springtur är jag ofta väldigt nöjd över dagen. Jag har klarat mig igenom den, i morgon är en ny dag, och med lite tur har jag ätit bara ungefär 700 kalorier, kanske till och med 500 eller 600 och sprungit bort 100. Jag vet att jag har gått ned, det finns ingen annan möjlighet. Jag är inte alltför hungrig, en massa vatten som jag naturligtvis drack under springturen, håller mättnadskänslan länge. Om det blir outhärdligt tar jag en bit gurka eller en bit tomat, innan jag drar mig tillbaka ned till undervåningen igen.

Lägger mig och sover oftast innan elva, det finns ju ändå ingenting att göra.

 

 Nu känner jag att detta inlägg blir lite väl långt, så jag fortsätter med nästa del (efter sommaren till vändningen) och postar det i ett annat inlägg :) Nu ska jag försöka med lite skolarbete!

Helgens bilder

På lördagen gjorde jag en efterrätt - en fuskcitronpannacotta :)

Mamma gjorde idag en citronsorbet! Mumsigt värre i solen!

Kaninen utforskade lekstugan..

I fredags såg jag en hare på vår gård. Först trodde jag att det var ett rådjur..

Sen börjar sommaren komma!

Sker det sker det sker det inte

Det lönar sig inte att se tillbaka. Jag vet att det inte gör det, ändå kan jag inte låta bli. Varför sker det som sker? Går det att förhindra, eller var det meningen att det skulle bli så? Jag tänker såklart på ätstörningen. Fastän det kan hända att det var en nödvändig period i mitt liv, så kan jag inte låta bli att fundera på om det lika gärna skulle kunnat visa sig i andra saker än i maten.

Det som slår mig mest är om man kan fortsätta leva sitt liv med de förväntningar man har på sig själv och omgivningen,även efter det att man blivit frisk från ätstörningen. Alltså, om jag har haft väldigt höga krav på mig själv innan och att det har varit en av anledningarna till min ätstörning, betyder det att jag måste släppa på kraven för att helt lämna ätstörningen?

Ett svar på en frågan, enligt mig, skulle kunna vara att ja, det behövs. Om man inte lyckas släppa sina självskapade krav på sig själv tror jag att det blir mycket svårt att helt släppa ätstörningen. Jag tror att det i alla fall blir betydligt lättare att falla tillbaka. Det som utlöste ätstörningen innan, borde inte den kunna utlösa ätstörningen igen? Jag tänker mest som så, att om det nu finns utlösande faktorer i en ätstörning; kan man stå emot om knappen klickas på igen?

För mig sitter skräcken för att falla tillbaka väldigt djupt. Om jag känner mig dragen till det eller börjar få anorektiska tankar, skyndar jag mig att kväva dem och inom någon dag så är det bra igen. Men, vad händer om jag inte lyckas kväva dem på en gång , utan det får gå några dagar? Kanske till och med en vecka och min vikt hinner påverkas? Hinner vikten påverkas, känns det på något sätt som om man lätt skulle kunna tänka "lite till sen är det bra" och så är man där igen.

Teorierna kring utlösande faktorer för ätstörningar är många (här är en sida med teorier, som jag tycker var mycket bra). Det finns, som jag har sett, inget riktigt svar på frågan eller snarare, väldigt många svar. Hjärnan är så otroligt komplex kan jag tänka mig, att ett svar inte räcker. Dessutom så är det säkert väldigt olika för varje enskild individ.

För min del vet jag verkligen inte. Jag antar att jag är en blandning av väldigt många olika faktorer. För det första har jag lätt att falla in i saker och engagera mig väldigt mycket, för det andra är jag högpresterande inom allt jag åtar mig och lämnar gärna inte jobb halvdana (något som nuförtiden är något jag verkligen försökt släppa på).

 Jag tror faktiskt inte att maten var ett sätt för mig att bli smal, mager, utan helt enkelt ett sätt att fly undan verkligheten. Så blev det ju. Min värld blev omskakad, mina prioriteringar annorlunda, men jag är ganska säker på att mitt i all skit har jag tagit ett riktigt stort steg från att släppa ungdomens naivitet. Men visst, det är nog en bra bit kvar.


"Åh. För en halvtimme sedan fick jag ett äckligt våldsamt sug efter att hetsäta. Jag kände för att baka något, en kladdkaka vad-som-helst och sedan trycka i mig halva smeten rå, grädda den i ugnen och servera med mängder av vispad grädde till. Jag kände för att äta tio mackor med falukorv och senap, för att dricka fem glas mjölk, juice och äta upp alla nötterna i skålen på köksbordet. Jag kände för att mikra en macka med massvis med ost, doppa den i varm o'boy och sedan gå och kräkas upp alltihopa.

Jag tog ett fjärdedels äpple med lite kanel och socker och fyra glas kolsyrat vatten."
 (www.fighted.blogg.se) 2011-10-16 

 Texten ovan är ett exempel på ätstörningen också skulle kunnat handla om självkontroll. Någonting som är lätt att få full kontroll över är just maten. Det är ju någonting som andra inte riktigt kan påverka. Det är nog därför, skulle jag tro, som många utvecklar en ätstörning i tonåren. Man har svårt att veta vad man ska göra av sitt liv, ser barndomen flyta iväg och ansvaret i och med vuxenlivet komma närmare. Kanske börjar ny skola, gymnasium, och så mycket nytt kan ta knäcken på en. Man har ingen kontroll! Man vet inte vad som händer, vad som förväntas.. Ja, ni förstår.

Det här inlägget var bara några av de många teorier som finns. Rekommenderar er att läsa länken jag länkade tidigare i inlägget :)

Men hur ska man göra då? Hur ska man kunna förhindra dessa utlösande faktorer att utlösa ätstörningar? Ärligt talat; jag vet inte. 

Åt skogen

Nyss gick det käpprätt åt skogen.

Det började igår. Muntligt nationella i matematik 2c förberedelse. 40 minuter. Lös ekvationen grafiskt. Lös ekvationen algebraiskt. Men tyvärr, flicka lilla, du får inte rita, utan du ska kommunicera fram din lösning.

Tjena. Så sitter jag där, efter ytterligare 20 minuter och ser min värld rasa samman. jag kan inte. Jag KAN inte. Det är min tur, tärningen visar det.

Jag stakar mig redan i första formuleringen, måste säga om en sak. I tredje steget fallerar det. Jag ser inget sammanhang längre, siffrorna blurrar ihop sig till ett enda gitter i mitt huvud.

Efter en vag lösning på en ekvation algebraiskt, med ett diffust slut. Dags för den grafiska lösningen utan grafik. Då försvinner allt. Sammanfallermedsymmetrilinjen. Lösningen. Nollställen.

Kört.

Solig snöhög

Tjohej!

Nu är jag trött.
Nu är jag slut.
Nu har jag lite mera A-vitamin i kroppen

Matematik-Nationella del 1
Matematik-Nationella del 2
Matematik-Nationella del 3 
Matematik-Muntligt
Svenskarecension
Historia "Kalla kriget" diskutera
Idrottsprov ( I MORGON AAH)
Kemikomplettering
Matematikkomplettering

Sen tror jag minsann att jag har sommarlov. Idag gjorde jag bort de allra värsta delarna.. nationella i matematik. UUUUH. Det gick nog jättebra. Heheh. Hehhe. he...eheh....

Jag åt en chokladbananvaniljkokossmoothie med marschmallows till frukost. Det var GOOOOOTT

Efter nationella var det slut på dagen (slutade vid två) så då gick jag hem och åt massa fruktsallad och drack jordgubbssaft i solen.

Sen var jag jätteduktig och skottade, högg och hackade sönder snöhögen som var kvar. Det tog en timme.. PUH

Så här fin var jag i måndags!

Skoja bara. Så här såg jag ut egentligen.

Puh

I morgon smäller det. Hela dagen är det nationella i matematik 2c som skrivs för min del. Laddar upp nu med mycket god mat, förbereder en chokladbananvaniljkokossmoothie till frukosten i morgon och sedan en fruktsallad som jag ska smaska på under proven.

Hur förberedd är jag då, matematiskt sett? Tja, inget vidare. Svårt att ändra på kvällen innan är det, så det är bara att le och se glad ut och hoppas på det bästa.

Idag grillade vi till middagen- det var ju så fint väder ute! Soligt och fint och strax över femton. Det växer så det knakar i skogarna. Till helgen, om det blir fint väder, slår nog häggen ut.

Det här kortet såg faktiskt jättefint ut i min kamera. Mindre fint på datorn.. Det är i alla fall jordgubbssaft, i ett glas, i skogen!

Kooooooooool (coolt!)

Ser ni! Ser ni! Häggen är på väg!

Tidiga skott av rallarros (mjölkört) som är riktigt goda att koka och äta som sparris. Lite smör och salt på det, tack!

Bara njuta

Sommaren närmar sig med stormsteg. Det känns som om det var igår det var februari. Tiden har gått så fort att jag blir lite rädd. Ska det gå så fort? Ska livet flyta på så här? Visst har det varit dalgångar, visst har det varit toppar. Men jag har inte mått så här bra på flera år, själsligen.

Ätstörningen var nog för mig något nödvändigt. Jag behövde ta mig igenom den hård period, jag behövde få tid att ställa om mig helt inför att bli större. Jag behövde släppa min perfektionism, mina krav på mig själv- ja, acceptera mig som jag är. De svåra månaderna öppnade ögonen på mig.

Och nu, dagar som denna, får jag njuta av dess följder. Jag har gjort saker i min takt. Spelat piano, kollat igenom anteckningar inför idrottsprovet på torsdag, ätit supergod mat (min smoooooothie!) läst och nu sitter jag här med en ansiktsmask. Tagit hand om mig själv helt enkelt, både själsligt och kroppsligt.

Utanför är det dystert. Molnigt har det varit hela dagen, och inte över åtta grader. En meterhög snöhög ligger fortfarande kvar, mitt på gården, men omkring den börjar det grönska. Gullvivorna sätter fart medan tidiga vårblommor så som blåsippan, vissnar. Det gör ingenting, de kommer ju nästa år igen. Sommaren närmar sig med stormsteg. Det är mindre än en månad skola kvar. Det är ingenting ju! Ojojoj, vad jag längtar till sommaren..

Mamma bakade bröd, rågbröd. Supergott :)

Till middag var det dillkött. Mamma gjorde också tidigare idag tomatsill, vilket jag nu avnjuter på en macka.. Mums!

Chokladbanankokosvaniljsmoothie med marschmallows och extra kokos

Det lät som något, va? DET lovar jag att det var det också! Det var faktiskt bland det godaste jag någonsin ätit. Skojar inte. Blir ni sugna? GÖR!

Du behöver:

En kokosnöt.

En yxa för att få upp eländet..

Eller så gör man som mig och utnyttjar dagens moderniteter- kokosflingor på påse.

Kakao. Ingen choklad utan kakao! (Förlåt mamma, för duken..)

Vaniljpulver. Vaniljsocker gör nog sitt jobb, det också.

Lite vanligt socker.

En halv banan.

Yoghurt av något slag, gärna naturell. Vanilj fungerar säkert också prima!

Mjölk..

3 tsk kakao
1 tsk socker
0.5 tsk vaniljpulver alt. 1 tsk vaniljsocker
1.5 dl yoghurt
1 dl mjölk
3 msk kokos 
en halv banan
 
Det krävs lite förberedelse, det här. Jag började redan tre timmar innan och blandade yoghurten med mjölk och stoppade sedan in i frysen. Den här ska nämligen vara riktigt kall. Min satt fastfrusen i skålen, vilket blev perfekt.

Häll den frysta yoghurten och mjölken i en mixer eller matberedare. Blanda i alla ingredienser, men spara lite kokos till garnering. Mixa tills alla ingredienser är utblandade. Smaka av med eventuellt mera socker. Häll upp i en vacker skål, varför inte ett glas, och garnera med kokos och marshmallows, om du vill. Marshmallows var faktiskt jättegott på.. Servera och NJUT!

Tadaaa! Ser det gott ut? Vad väntar du på? Iväg och gör! :D

Om att sova

Jag tänker sluta med "projekt bloggerska" nu. Det är jobbigt att skriva in det i rubriken.. Haha, men jag tror att jag lyckades lite i alla fall. Min inaktivitet, som var mest i april antar jag, har blivit något mera aktiv nu! (Bra Sverige där)

Jag gillar att sova. Väldigt mycket. Det är något särskilt i att göra i ordning sig inför kvällen. Plocka ut linser, tvätta ansiktet, borsta tänderna och byta om. Sedan hoppar jag upp i min säng, stänger för utgången med en madrass och har då min egen lilla privata koja. Myskojan, kallar en kär vän den.

Min myskoja är bäst. Det är en dubbelvåningssäng, som pappa har byggt. Den sitter i ett hörn, liksom inbyggd i väggen och är gjort helt i trä. Låter det inte mysigt? Jag sover på övervåningen och lägger en madrass för, så att det blir helt mörkt därinne. I morgon ska jag nog ta ett kort på den..

Inuti har jag tre täcken. Ett som jag ligger på, ett som jag har över mig och ett som ligger bredvid mig. Den som ligger bredvid mig är min väninna (hon som också döpte Myskojan) Hannas. Hon sover hos mig lite då och då (nu var det på tok för länge sedan! Tur att vi gör om det på torsdag!) och då är det lika bra att ha hennes sängplats redo.

På vardagarna lägger jag mig runt nio. Inte senare än halv tio. Men jag somnar inte precis när jag lägger huvudet på kudden, nej, utan ofta spelar jag yatzy på mobilen. Jag inbillar mig nämligen att någon dag ska jag klå mitt rekord på 339 poäng, men än så länge har det bara varit totalt slöseri på tid.

Är klockan inte alls mycket (igår lade jag mig vid halv tio och jag kunde sova hur länge som helst) så läser jag, det också via mobilen. Jag har faktiskt försökt läsa däruppe, men då måste jag ha en ficklampa och eftersom min senaste bok ligger på 1200 sidor kan ni ju tänka er att det blir rejält obekvämt. När jag försökte, hade jag träningsvärk i armarna dagen efter..

Morgonen är inte så dum den heller. Jag älskar faktiskt morgonen- fastän jag egentligen är mera nattmänniska. På vanliga skoldagar ringer alarmet vid 06.36. Jag har som vana att inte ligga och dra mig - jag blir inte piggare av det- utan svingar mig ned från sängen så fort jag bara kan. Nu däremot, på helgen, blir det oftast andra bullar. Då kan jag ligga uppe i sängen, vaken, i dryga timmen innan jag släpar mig därifrån. Jag liksom njuter av bara tanken att ha en hel ledig dag framför mig och det är härligt att bara låta minuterna rinna iväg, bara så där. Hihi.

Nu är klockan halv nio. Jag skulle inte ha något emot att lägga mig nu, men någon hejd får det väl vara en lördagkväll till ära. Vad ska man hitta på, för att få tiden att fly? TV är uteslutet. Min bok ligger frestande ett par meter ifrån mig, men jag vill gärna spara den lite.. Äh, det blir boken ändå.

Sov så gott,
Drömmerskan

DS.Just det. Sa jag att jag drömmer väldigt livligt? Och ofta kan styra dem? Så är fallet! Ska nog börja föra drömdagbok igen, det blir nog några riktiga dramer där. PS.

Projekt bloggerska: Dille

Nu har jag fått dille på smoothies. Det var ju så gott! Jag åt en till jordgubbssmoothie idag, men med ett par skedar jordgubbssylt i. Det blev riktigt bra! Lite sötare än gårdagens och lite mera jordgubbssmak. Yay.

Nu funderar jag på att i morgon göra en med choklad. Choklad och vanilj, det låter inte så dumt va?

Hallon vet jag inte riktigt, jag gillar mest att äta hallon som de är. En hallonsmoothie.. Hm.. Värt att testa någongång i alla fall. Det som jag kan tänka mig nu är att hallon blir godast i en smoothie utan mjölkprodukter.. Kanske en hallon-äpple-apelsin-smoothie? Det lät gott!

Nu undrar jag.. Har ni något favoritrecept på smoothie? Eller några tips? Dela meeeeeed er! :D

Nu lämnar jag smoothie-världen ett tag.. Idag har jag lyckats plugga lite, om än endast lite. Jag gjorde klart min mindmap (på fyra A4 ehehhe) över det som jag ska kunna i idrottsprovet på torsdag. Träningslära är det bland annat och matsmältningen, hjärtat, andningen, muskler.. tja, ni förstår. Sånt där. Jag kan redan en hel del om det, så nog går det bra.

Med matten är det värre ställt däremot. Jag har nationella i matematik (kurs 2c) nu till veckan och jag tvivlar faktiskt en aning på att jag ens får godkänt. Det känns förjävligt, men jag känner också att jag inte kan göra vidare mycket åt saken med bara några dagar kvar. Jag orkar helt enkelt inte. Det får väl gå förjävligt då! Jag ska inte vara bäst på allt och kunna allt. Så det så. Jag får se det som en liten utmaning och acceptera nederlaget. Men visst känns det.. djupt. Blö.

Häromdagen åt jag en wok. Det var morötter, ananas, champinjoner, groddar och purjolök.

Jag (pappa) wokade det hela i solrosolja och kryddade med kinesisk soja, ingefära och chili. Sedan tillsatte vi ett par skivor lövbiff.. et voilà!

Projekt bloggerska: Tröttelitrött

Det har blivit en riktigt slödag idag. Egentligen hade det ju varit perfekt att en dag som denna, med tråkigt väder, ägna sig pliktskyldigt och skolarbete. Det är ju inte så att jag inte har något att göra egentligen. nej,istället har jag slöat, sovit tio timmar natten till idag, läst, druckit kaffe, ätit god mat, gosat med Kaninchen. Allt som man bara kan njuta av. Och struntat i skolarbetet. Trots att jag nu till veckan har det smockfullt, med flera prov. Jag tog det här som en hälsans dag helt enkelt. Det brukar bli så, de flesta dagarna..

Projekt bloggerska. Jordgubbssmoothie

Idag lyxade jag till ett mellanmål. Det var naturell yoghurt, mjölk, frysta jordgubbar, vaniljsocker och en aning socker. Jag toppade härligheten med marshmallows och sedan lite extra vaniljpulver. Åååååååååh, vilken jordgubbsdröm det blev! Det var en fröjd, både för ögat och för gommen.

Projekt bloggerska: Nässelfrossa i bilder

Någonting som jag kommer väl ihåg som barn, är när mamma och pappa bad mig och min syster Moa att gå ut och plocka nässlor. Oftast var det på en lördag, i mitten av maj ungefär. Först då vet man att den riktiga våren är här!

De senaste veckorna har jag nyfiket vandrat omkring i trädgården, spanande efter de späda, stickiga bladen. Sakta har jag sett hur de växer upp lite varstans i skogen och idag, i morse, bestämde jag mig att nu var det dags. Frivilligt halade jag på mig stövlarna, drog på mig ett par skyddshandskar och klampade ut. Nu ska det göras nässelsoppa!

Åh, så gott det blev! Jag gillar spenatsoppa, men nässelsoppa klår det med längder. Jag tog om fyra gånger och nu är jag verkligen, verkligen proppmätt.

Först ska det rensas..

Jag försökte fånga det på bild, men ivern att äta dem var mera påtaglig än ivern att fotografera dem.

Sedan förvällas och hackas..

Jag gör i ordning en knäckemacka med skinka och senap, så fixar pappa resten. Härligt! :D

Tadaa! Lite gräslök och succén är ett faktum.

Projekt bloggerska: Instagram

Nu har jag tagit mig an moderniteten "Instagram". Jag har ännu inte riktigt grejat konceptet.. Men är ni nyfikna, följ "pavagned" på instagram så ska jag försöka uppdatera ofta! Det är alltså mitt bloggkonto, sen har jag ett privat som heter "TuaEsmerald". Jag lär variera vad jag lägger upp för bilder, om det nu kommer upp några.. Men på "pavagned" lär jag lägga upp mer bilder på vad jag äter, än på TuaEsmerald.

Sååå, har ni Instagram? Vad heter ni? Kommentera, så följer jag er! :D

Otroligt härligt med långhelg nu förresten, fastän jag har en hel del skolarbete att göra. Andas ut, sova ut, ha roligt och äta gott. Samtidigt som jag får någonting gjort. Det är helgens budord! Vad ska ni göra i helgen?

Projekt bloggerska: Några bilder

Den här bilden är någon vecka, men jag glömde ta med den i bloggen. Otroligt god röra med lax, räkor, rom, rödlök, dill och crème fraîche! (Förlåt pappa om jag glömde något!)

Mamma bakade i helgen Δίπλες (Diples) , grekiska bakverk :)

Projekt bloggerska: Ändring

Nu så har jag ändrat lite i designen! Känns lite nyare, lite bättre. Nu återstår en himla massa finslipning, så räkna med en hel del ändringar innan det känns helt bra igen.

Idag skiner solen. Det är verkligen strålande väder! 14 grader och blåser inte så  mycket heller. Vitsipporna blommar och även några påskliljor och pingstliljor. Whiiih, nu är våren här på riktigt! Snöhögarna krymper också allt snabbare, men än finns det 1-2 meter höga snöhögar kvar.

Nu ska jag ge mig ut med kameran i solen och fånga våren på bild, uppdaterar ikväll med bilderna :)

Projekt bloggerska: Less

Jag är riktigt less på denna blogg! Inte på själva innehållet (hur går det att bli less på sina egna texter håhå)  men på designen. Det känns svårnavigerat, trist, gammalt och ja. Jag blir less på det! Vill omstrukturera, städa upp, fixa bra kategorier och reda upp kaoset. Sen göra den snyggare och mera.. Tua.. helt enkelt.

Några tips? Hjälp!

Projekt bloggerska: Ett litet recept

Här slänger jag in ett litet sommarrecept, som jag kom på förrförra sommaren. Den passar perfekt nu, när kirskålen börjar synas i trädgården! Kirskål är en växt som går att använda liknande spenat och den finns i de flesta trädgårdar. Många ser den dock som ett ogräs, men den är riktigt delikat och godast nu på våren när skotten är späda. Här och här det lite om kirskålen.

Vegetarisk Wrap med curry och kirskål

För 1 portion behövs:

Ett tortillabröd

En banan

En rejäl näve sköljd och rensad kirskål

Ett par matskedar turkisk yoghurt (eller grekisk yoghurt, créme fraîche..)

Curry (stark curry brukar jag ta!)

ev. salt

Börja med att skiva bananen I fina skivor. Bryn lite matfett I en stekpanna och fräs kirskålen tills den blivit lite mjukare. Det brukar ta ungefär en minut. Sänk värmen och rör I yoghurten. Krydda nu efter smak med curry och eventuellt salt. Rör I ¾ av bananen och blanda ordentligt. Lägg sedan ut resten av bananen på ditt tortillabröd och sprid ut curryröran. Vik ihop och njut!

Svar på kommentar "Självskadebeteende"

Hanna-chan har lämnat en ny kommentar till inlägget "Projekt Bloggerska: Spänningen stiger":

Hej Tua! (Måste bara säga att jag diggar ditt namn OwO)

Jag har en liten fråga... skadade du dig någonsin under din "sjukperiod"? Typ... klöste dig eller skar dig då du var arg/ledsen eller hade ångest?
Om och ja, hur slutade du med det (om du inte fortfarande håller på :P)?

Tacksam för svar, och ha en bra lördag! ^_<

Svar: Hej! Det är onekligen en känslig fråga- och du är väldigt modig tycker jag som frågar det! Många känner just skam och skuld inför självskadan och om det nu var så att jag skar mig, så vore det inte särskilt troligt att jag berättade det öppet här. Men ja, jag skär mig inte. Men, under min "sjukperiod" så tog sig självskadan sig an på andra sätt. När jag var riktigt förbannad eller hade ångest kunde jag dricka kaffet så att jag brände mig, bita mig i handleden eller röra vid något vasst.

När man skadar sig själv fysiskt tydligt (som genom att skära sig, riva sig, klösa etc.) så hjälper det bara kortsiktigt, för stunden, och ofta blir känslorna värre efteråt. Då känner man inte bara smärta utan också skam. Sen kan man ju fråga sig.. ätstörning i form av svält är nog en form av självskada. Jag skadade min kropp djupt och hade inga problem att göra det heller. Jag tänkte ju inte "stackars mig, det här förtjänar inte jag", utan tvärtom. Så jag vet inte om jag ska vara tacksam över att min självdestruktivitet löpte ut i en ätstörning och inte i att te.x skära mig. Svälten är ju inte heller en lösning på det egentliga problemet, liksom skärandet inte löser själva problemet det heller.

Eftersom jag inte hade det problemet (om man inte räknar svält som att skada sig själv) så behövde jag inte heller sluta med det. Det lilla jag gjorde försvann i och med att själva ätstörningen försvann. Nuförtiden kan jag såklart bli arg på mig själv och ibland känna för att äta mindre för att lindra ångesten, men eftersom jag har insett att nej, det löser inget problem, så gör jag det inte. Varje litet fusk med maten, blir jobbigare sedan att  hantera. Jag ser lika dant på att skära sig. Det kanske känns bättre för stunden- men det blir bara värre sedan. Alltså absolut inte värt det! Lider man av sådana problem hoppas jag verkligen att denne vågar ta hjälp, för själv är en sådan sak mycket svår att lösa -liksom en ätstörning.


Jag kan citera några inlägg jag skrev i min andra blogg (www.fighted.blogg.se), den 9 november.

Ett annat sätt att förstöra sig själv på
"Spegeln. Möter min blick i den. Jag ser en flicka med risigt hår som inte har någon längd alls. Inte långt, inte kort, ett sjabbigt mellanting. För två månader sedan var mitt hår navellängd.
Jag höjer saxen till håret. Greppar tag om en test och låter saxen följa den, sakta uppåt. En centimeter, två, tre, fyra, fem, sex, sju,åtta.. Det blir nog bra. Håller hårdare. Njuter av ljudet av hår som klipps. Gör lika dant på andra sidan.
Igen. Ett par centimeter till.
Håret går till axlarna. Det som varit min stolthet, det som jag fått så mycket beröm för. Åh du har så vackert hår. Men vem säger det åt ett axellångt risigt sudd, som blir allt tunnare? I princip inget. Folk vill ha långt, välvårdat hår. Bra.
Är jag nöjd? Ja, för stunden. I framtiden då? Nej. För om ett par dagar kommer jag att se en bild på någon med långt, vackert hår och jag kommer att fälla ångerns tårar."
Bra att lampan i duschen gått sönder."

Ett annat inlägg, från 18 oktober:
Duscha

Släcker lampan. Skruvar upp temperaturen på duschen och drar hastigt av mig kläderna. Väntar knottrig av köld på att temperaturen ska bli som högst. Hoppar snabbt in i duschen och låter strålens hetta först bränna mig, sedan få kroppen att slappna av.
Sakta sjunker jag ned mot duschkanten och njuter av hur min hud färgas allt rödare av det heta vattnet. Den nästan smärtfulla värmen är en skarp kontrast över hur jag brukar ha det.
Isande kallt och spänt.
Låter minuterna rinna iväg. Reser mig sedan plötsligt upp, greppar tag i balsamflaskan och masserar in det i håret. Låter det heta vattnet hela tiden vara på, påminna mig om värmen. Trär försiktigt på mig ett par skrubbarhandskar som jag fått i present någon gång och klickar ut en rejäl klick med duschkräm. Metodiskt börjar jag att skrubba armarna. Först något försiktigt, sedan allt hårdare. Sakta färgas de allt rödare. Jag fortsätter. Njuter av att se hur huden brister på sina ställen och släpper fram små bloddroppar. När de är tillräckligt röda, brännande röda gör jag det lika mycket igen. Inte nog, inte nog. Mera duschkräm. Vissa ställen är blåa nu. Det heta vattnet känns tydligare mot armarna.
Jag gör sedan samma behandling med övriga kroppsdelar, men bara en gång och inte riktigt lika hårt. När duschkrämen sköljs bort svider det. Ett bevis på att jag tagit i tillräckligt hårt, kanske jag kan bli ren nu?
Utanför har jag lagt upp kläderna prydligt på en pall. I precis rätt ordning. Strumpor först. De ska klädas på noggrant, jag njuter fullt ut av att se plagg för plagg täcka min kropp. Många lager, mycket värme. Täckande. Inte visa för mycket hud, aldrig armarna.
Parfymflaskan. Även om jag ska sova om en timme. Ett sprut med min favoritparfym på halsen. Blundar och drar in doften. Lite renare, fräschare. Jag känner mig faktiskt helt okej ett tag."

Hoppas du har det bra! Min lördag var helt underbar, det lovar jag dig! :) Tack för kommentaren och fråga gärna igen så ska jag svara så fort jag kan!

Kram!

Projekt bloggerska: God natt + lista

ALLMÄNT...
Namn: Tua
Piercingar: Hål i öronen, men har aldrig örhängen :P
Tatueringar: Nää
Längd: 155 centimeter
Skostorlek: Mellan 35-37. Oftast 36. Hihi
Hårfärg: Rööött
Är du kär i någon: Mnjäe
Önskar du att du bodde någon annanstans: Nej! Bara ibland, när jag inte kan köpa det jag vill här.
Tänker du på självmord: Nej!
Vilket shampoo använder du: Nu ska jag skrämmas. Inget! Jag använder balsammetoden :P
Vilken parfym använder du: Vintage av Kate Moss
Vad är du rädd för: Att försova mig i morgon, för jag är så sjukt trött.
Gillar du att tvätta: För hand, ja. I maskin, nej.
Gillar du Berg-och-Dalbana: Jaaaaa! Askul ju :)

SENASTE...
Film du hyrde: Oj. Fleeeera år sedan! Ingen aning om jag ska vara ärlig.
Film du köpte: Harry Potter och dödsrelikerna del 2!
Låten du lyssnade på: Jämtlandssången, och jag sjöng!
Låten du hade på hjärnan: "There's a fire, starting in my heart.. "
Låten du laddade ner: Nån från Kreti och Pleti
Personen du ringde: Vet inte, det var pappa som ringde mig!
TV-program du tittade på: Nyheterna, för någon vecka sedan
Personen du tänkte på: Hm. Vet det tusan.. nu kom jag att tänka på många..

FAVORIT...
Mat: Massa olika. Kanske sushi, räkor, äpplen, jordgubbar, stifado, tomater, kräftor, surströmming, sill... skinka med senap!
Låt: Just nu "Ignorance" av Paramore.
Sak att göra: Läsa! Eller fotografera. Eller spela The Sims..
Sport: Gymnastik <3
Dryck: Kaffe!
Kläder: Långa kjolar.. Eller vanliga svarta jeans, det är behändigt!
Film: Jane Eyre är bra. Även "Mademoiselle Dort" som jag såg häromveckan..
Bil: Eeeeeh. Gillar vår grova Toyota!


ANTAL...
Gånger du varit kär: Det du..
Gånger ditt hjärta brustit: Hhaha typ aldrig
Hjärtan brustit på grund av dej: O_O Nej?
Gånger ditt namn varit med i tidningen: Ett par, med skolan troligtvis.
Ärr du har på kroppen: Fem kan jag komma på just nu.. har säkert fler.

SENASTE...
Bok du läste: Trummornas Dån av Diana Gabaldon
Personen du fick mail av: En läsare :)
Personen du fick brev av: Söta Mel!
Personen du fick sms av: Pappa. Hahah
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Idag


ÖVRIGT...
Vad har du gjort idag: Städat, åkt bil, ätit, pratat, skrattat
Var det kul: Ja!
Hur tidigt stiger du upp: Oftast runt halv sju, på skoldagar d.
Gillar du att slåss: På skoj, ja!
Vad ska du göra ikväll: Sova. Alldeles snart..

Är du seriös: Mnja, det händer väl.. Hihi
Vad är du allergisk mot: Jord!
Var har du ont: I magmusklerna..
Använder du hårspray: Nope
Kan du stå på händer: Jaa!
Favoritserie: True Blood, kollar inte på TV annars..


ÖVRIGT MER...
Salt eller socker: Salt!
Gillar du ketchup :Ibland, på viss mat
Är du glad nu: Jodå, men mest trött
Var du glad igår: Faktiskt väldigt glad!
Känner du någon som jobbar på sjukhus: Yes
Vad dansar du till: Sällan..
Stockholm är: Stort.
Göteborg är: Mysigt!
Kan du sjunga: Mnja, kanske lite
Mer värt än guld: Alla de jag håller kär
Spaghetti eller makaroner: Skruvmakaroner <3
Ett land jag helst vill besöka: Så många att jag inte kan räkna. Främst Storbritannien, Indien eller typ Iran.
Ska bli skoj: Sommaren! Livet!
Ska inte bli skoj: De nationella proven som är kvar..
Sparar till: Sommaren
Väntar på: Sommaren (börjar jag upprepa mig? :P)
Pålägg som gäller: Kaviar eller böcklingpastej. Annars skinka (gärna julskinka) + senap
Dagens dryck: Jordgubbssaft


Så! En liten blogg-lista. Haha. Nu ska jag sova. Fastän klockan är halv nio. God natt!

Projekt Bloggerska: En underbar helg

Såå! Hemma efter en helt fantastiskt helg med några av mina systrar!

Det börjar i fredags, efter skolan. Jag hann hem, packade klart det sista och slängde i mig massor med mellanmål. Sen kom min syster Lina och hämtade mig och min syster Moa här hemma. Vi åkte. Mot ett ställe, som varken jag eller Moa visste om. Allt efter milen gick, blev vi också mera frågvisa. Först styrde vi kosan mot Östersund. Jaha, tänkte vi, kanske ska vi flyga därifrån? Till Stockholm måntro? Men det kändes konstigt, då borde vi ha varit mer stressade och noggrann med tid..

Vi passerade Östersund. Inget flyg, alltså. Det fortsatte västerut. På skyltarna stod det "Trondheim" och "Åre." Hhhm. Skulle vi till Norge!?
"Jag förstår inte norska så bra," erkände Moa nervöst när vi passerade en skylt där milen till Trondheim inte var många. Lina sa ingenting. Trondheimskyltarna försvann och ersättes allt mer av "Åre". Snart såg vi de fortfarande snötäckta fjällen och ljuset började gå upp för oss. Åre! Men är inte skidsäsongen slut? Hm, jo, konstaterade vi. Men det blev ändå Åre. Vi svängde in på en liten avtagsväg i "Åre Fjällby" och parkerade vid ett stort hus. Där stod min syster Anna och väntade.

En mycket trevlig liten lägenhet stod till vårt förfogande. Två sovrum och kök med vardagsrum. Toalett då också. Stort, mysigt, fin utsikt, hundra meter till liften, ja.. perfekt! Hungriga högg vi in på en middag och vi fick veta lite planer inför helgen.

På lördagen blev det Holiday Club. Där fanns det bassänger, bastu (Saunaworld) och bubbelpooler. Helt underbart! Egentligen hade vi tänkt åka kabinbana upp på fjälltoppen, men det blåste för mycket för det. Istället fick vi en otroligt härlig badstund med glass och bastu. Efter sökande och krångel fick vi också med oss Thaimat, som var förträffligt god, hem.

Vi spenderade varje kväll sent med sällskapsspel av olika de slag. Värsta Språket och diverse frågesporter. Riktigt roligt! Så kul att umgås med syskon, som man kanske i vanliga fall inte umgås med många gånger per år alls.

Påsöndagen skulle vi egentligen besöka Åre Chokladfabrik en sväng, men de hade stängt. Synd! Istället gick vi ett tag på en affär som heter Lundhags och det blev ett par timmars bilfärd hem igen. Sammanfattningsvis en mycket trevlig helg med trevligt sällskap! Nu är jag trött. Riktigt trött. Det kommer att komma upp lite bilder sedan :)

Projekt Bloggerska: Spänningen stiger

Min syster har hittat på någonting konstigt i helgen. Jag har fått en packningslista och att jag ska vara hemma efter skolan efter fredag. Vi ska åka någonstans, vara borta hela helgen. Sen får jag inte veta mer. Tack, syster. Jag dör av spänning! Ska alltså packa snart för att åka.. ja.. någonstans! Hahah. Hm

Sen så funderar jag på att strukturera upp lite här i bloggen. Dela in  mina inlägg i kategorier, så att det blir enklare att blicka tillbaka och hitta gamla inlägg. Frågan är bara hur! Uh, ibland gillar jag inte blogger. Troligtvis är jag bara okunning, men jag inbillar mig att blogger är krångligare än andra bloggsidor, så som "blogg.se". Vad har ni för erfarenheter? Alla tips mottages tacksamt!

Projekt Bloggerska: Chokladröra

Dagen har förflutit lugnt och fridfullt. Engelska fram till lunch, och fikade och drack kaffe på lunchrasten. Mums! Har varit lite trött idag av någon anledning och var sista lektionen seriöst nära på att somna. Tvingade mig dock att hålla ögonen öppna, och lyckades tack och lov. Haha.

Lyssnar för tillfället på lite fina låtar. Bland annat (klicka för länk)
Ignorance av Paramore
Skinny Love av Birdy
Springtime in Glory av Johnson Mountain Boys (Har har du den, Sandra! Hahha, vi hörde den på cafeét och höll på att sätta kaffet i halsen.)
Rocky Road to Dublin av The High Kings

Rekommenderar särskilt de två senaste! De är underbara. Verkligen <3

Förresten! Spelar ni Wordfeud? Spela mot mig! Jag heter lotua.
Ser fram emot många förfrågningar!

Nu blir det till att hoppa in i duschen!