Grillpassion

Min middag idag var bland de godaste jag ätit på länge! Jag märkte förresten precis att det är ett ofta förekommande uttryck på min blogg- men det stämmer varje gång. Så det så.

I alla fall.Ute var det grått och trist och varken hallon eller smultron var mogna efter att jag inventerat tomten. Så jag var rätt så sur när jag kom in i eftermiddags vid tretiden och kunde inte frossa i hallon eller smultron. Eller vinbär heller för den delen. Förbaskade sommar! Men, tänkte jag, är det inte sommar ute, får jag skapa det inomhus. Vad är somrig middag? Grillat!

Snart brann det en härlig eld i vår öppna spis. Jag eldade bort rester från grillgallret och sen fick det stå och bli en ordentlig glöd under tiden jag gjorde i ordning maten. Jag hittade en perfekt kycklingfilé i frysen som jag hastigt marinerade i  kinesisk soja,smält smör, rosmarin och citronpeppar. Sen lade jag fram en bit folie där jag lade halverade champinjoner, potatishalvor, morotsslantar och små, hela schalottenlökar. På med kinesisk soja, smält smör, grillkrydda och rosmarin. Jag slog ihop grönsakerna i aluminumfolien, lade paketet på en ugnssäker liten form och sedan satte jag mig framför brasan medan köttet marinerade och glöden blev klar. Det blev varmt..

Grilla grilla. Grönsakerna i foliepaketet åkte längst in i spisen och sedan lade jag på den marinerade kycklingfilén på gallret framför. Snart spred sig en helt ljuvlig doft! Hungrig var jag också. Jag hade däremot aldrig grillat kycklingfilé någonsin (aldrig grillat själv något annat heller för den delen..) så det blev riktigt spännande att se hur det blev. Fort gick det. Fortare än vad jag trodde. Jag såg till att hela tiden pensla på med mera marinad så att det inte skulle bli torrt. Och torrt - det blev det verkligen inte!

Hungrig som jag var satte jag mig vid spisen med en tallrik och bestick och åt där jag satt direkt där på golvet. Det var en rolig upplevelse. Jag kände mig som en stenåldersmänniska lite grand. Långkjol hade jag också. En lång antikvit och en något mörkare långärmad tröja. Sedan en vit knälång tunika över det hela.

Jag läser boken Grottbjörnens Folk nu, av Jean M. Auel. Ibland fascineras jag över hur lättpåverkad man kan vara.

Det var första, men inte sista gången jag grillade vill jag lova! Recept och bilder på framtidens grillningar kommer definitivt att komma upp.

Glassigt

Igår var enda dagen på länge det var en riktig sommardag. Temperaturen var uppåt 25 (!) grader mitt på dagen och solen gassade. Så jag åt glass i solen och dog lite av värme ändå. Det var härligt svalt när jag kom hem igen..

Sen har jag sett Sagan om Ringen. Både första och andra delen .Och herrejisses, vad de är bra! Jag är lite smått förälskad i Legolas. Jag tänker definitivt läsa böckerna. Under en lång tid har jag blivit tjatad på att jag ska läsa dem, men jag har liksom inte kommit till skott.. Förra sommaren läste jag boken om Bilbo och den var ju bra, men resten har känts så segt.. Nu däremot, efter att ha sett två av filmerna är jag av helt andra åsikter. Jag vill ha mer Legolas! Och Gandalf.

Under Sagan om Ringen igår tryckte jag i mig över 500g jordgubbar som jag doppade i socker. Jag blev mätt som aldrig förr, men det var ju så otroligt gott!  Jag tänker helt klart göra om det. Idag blir det  champinjonomelett till lunch och foliepaket till middag. Bara så ni vet liksom. Haha. Annars har jag lite mat-idé-brist...

Legolas <3

Glassen jag åt. Långe farbrorn  hallon! Godaste isglassen jag ätit på länge. 

Nördighet

De flesta skulle nog känna sig något förolämpade över att bli kallad nördig. Det blir faktiskt inte jag, jag vet ju att det är sant! Varför? Varför är jag nördig? Kanske de flesta av er redan vet, men för de som inte gör det, här kommer min nördighetshistoria:

-Det började när jag var ungefär nio-tio år. Hogwarts.nu blev allt roligare och varje gång jag fick tillgång till internet, vilket inte var särskilt ofta då detta var året 2004-2005 och vi hade inte internet hemma, tillbringade jag min internettid på den sidan. Jag var vid den åldern inte särskilt intresserad av det egentligen communityt som Hogwarts.nu faktiskt var, utan det var spelet när man skulle fånga den gyllene kvicken som intresserade mig. Jag satt länge och bara sökte efter den, hittade, klickade, och fick "spelpengar" som man kunde köpa saker för på sidan. Trollstavar, ugglor, kvastar.. Allt möjligt från Harry Potters värld helt enkelt!

-När sidan lades ned vid 2006 kunde jag inte annat än känna sorg. Jag hade blivit riktigt intresserad av Harry Potter, fastän jag inte mer än sett några filmer och sneglat i den första boken utan att läsa den. Nedläggningen av sidan blev startskottet. Jag plöjde mig igenom böckerna, en efter en. De som kommit ut såklart, för när jag var klar med serien (jag blev allt mer intresserad efter varje bok) var det endast den sista boken som inte kommit ut.
-Väntan på den sista Harry Potterboken kändes evighetslång. Jag blev medlem på www.fefo.se och pratade med andra personer, liksom mig smått besatta av Harry Potter. Under de stunder då jag längtade som mest efter den avslutande boken, tog jag helt enkelt papper och penna och skrev mig själv in i Harry Potters värld. Det, skrivandet, är något som fortsatt ända sedan dess. Jag var med i att vara administratör för en rollspelssida, www.magivarlden.se är den nuvarande adressen och deltog mycket aktivt i alla dess aktiviteter. När boken släpptes befann jag mig i Grekland och tiggde mig snabbt till ett engelskt exemplar så fort jag såg den. Erkänner att jag samma kväll som boken kom i min ägo gömde mig bakom en pelare för att läsa den, istället för att se på en vän som gav en musik-konsert.

-I juni 2010 åkte jag utan att ha träffat någon av personerna tidigare, flygplan ned till Västerås för att delta i ett Harry Potter-lajv. Jag hade då blivit god vän med många på www.magivarlden.se och jag kände inga som helst tvivlel för att träffa dem i verkligheten. Tvärtom! Jag längtade, längtade efter att få träffa personerna som jag under många månader pratat med via internet i verkligheten. Eftersom jag i jämtland, cirka 60 mil från stockholm, har jag inte innan haft möjlighet att träffa några av mina rollspelsvänner innan. Lajvet blev en succé för min del och dagarna jag tillbringade där utvecklade mitt intresse för rollspel och Harry Potter riktigt mycket.

-Under sommaren 2010 fortsatte jag rollspelandet. Jag tillbringade stora delar av min tid i Grekland framför datorn, det var ju ett utmärkt sätt att fördriva tiden på! Den inte ens 15 år gamla Tua utvecklades allt mer i sitt skrivande, ja jag vågar till och med säga att det är rollspelandet och alla de sidlånga rollspel jag har skrivit, läst, gråtit och skrattat åt som fått mig att fortsätta skriva. Det är en flykt, en flykt från verkligheten och de problem som möts där.

-De första dagarna 2011 hade jag ett lajv, hemma hos mig. Personer flög ända från Helsingfors för att komma hit, på mitt lajv. Mina föräldrar ställde upp till 100%, lika så min syster. De spelade med så gott det kunde, serverade maten på silverfat (nästan), ordnade, städade, fixade. Allt var underbart. Jag var med likasinnade och stormtrivdes. Många var inte ens riktigt i min ålder, flera hade gått ut gymnasiet, men det spelade ingen roll. Med ett stort gemensamt intresse faller man ned på samma nivå, ändå.

- Dessvärre kom lajvet hemma hos mig att bli något av en vändpunkt. På något sätt kunde det inte riktigt bli bättre, kändes det som. Jag började dessutom fokusera allt mer på kost och vikt och med en termin kvar av högstadiet blev min fokus lagd på andra saker än rollspelandet. Jag kom lite efter, men var ändå aktiv hyfsat aktiv och fortsatt administratör på hemsidan www.magivarlden.se.
Sommaren 2011 förändrade mycket. Allt eftersom jag föll djupare ned i min ätstörning, kunde jag inte heller koncentrera mig på sådana roliga saker som rollspel och Harry Potter. Jag var ju upptagen med att tänka på mat! Så jag gled sakta iväg från det som länge varit en av det mest väsentliga i mitt liv.
Hösten 2011 började jag missköta mina administratörsplikter och jag hoppade frivilligt av från posten. Jag orkade inte. Det var inte kul längre, ingenting var ju kul! Jag kunde inte leva mig bort från verkligheten, svälten var för påtaglig.

Nu när ätstörningen vinkat hejdå letar jag mig åter till sidan. Formar inlägg med egenskapande karaktärer, låter dem möta andra, utvecklas, leva. Deras egna böcker skrivs med hjälp av andra. Jag tillbringar timmar varje dag uppslukad av fanfiction, berättelser skrivna av Harry potter-fans till andra Harry Potter-fans. Jag skriver mina egna, lever ut det magiska som jag i verkliga livet inte kan. Och jag älskar det. Sakta men säkert letar jag mig tillbaka i Magivärlden, i den ljuvliga stämning som J.K Rowling skapat och som vi, fans, för vidare med vår egen twist. Harry Potter och dess fandom var en del av min uppväxt, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer lämna den.