Beslut är inte vän med mig

Så här i dagarna har jag funderat mycket på programinriktning på gymnasiet. Jag går ju det naturvetenskapliga programmet, men i och med det nya gymnasiet (Gy11) så finns det en valbarhet inför årskurs två - antingen den klassiska naturinriktningen, eller en inriktning som heter Naturvetenskap och Samhälle.

Det självklara valet var först för mig den klassiska inriktningen. Men nu börjar jag fundera och fråga mig själv vad jag egentligen vill. Vill jag verkligen läsa två fysikkurser, två biologikurser och en kemikurs till? De ämnena har ju aldrig legat m ig nära om hjärtat. Jag gillar biologi (människokroppen, whiii) men de andra känns tveksamma. Inget jag har intresse för. Då är samhälle en annan fråga! Diskussioner, debatter, politik, samhällsutveckling.. Det älskar jag. Och om jag ska bli diestist behöver jag inte behörigheten som den klassiska inriktningen ger. Jag skulle även om jag väljer Naturvetenskap och Samhälle få välja mellan antingen Fysik 2, Biologi 2 eller Kemi 2. Biologi blir det självklara valet!

Trots att det lutar åt samhällsinriktningen slår sig givetvis beslutsångesten sina vassa klor i mig. Tänk om jag ångrar mig! Tänk om jag behöver den här behörigheten, för jag i framtiden bestämmer mig för att bli.. agronom eller något. Då kommer jag sitta med arslet i brevlådan och ångra mig som tusan. Blö. Bäst vore nog ibland för mig om det inte fanns några val. Men då hade jag väl istället varit missnöjd med det..

Nej nu ska ni få lite mysiga bilder för att roa upp det hela lite :)

Tid över

Nu när ätstörningen inte är centralt i mitt liv längre, har jag fått så otroligt mycket mera tid över. Särskilt för att tänka. Jag funderar och funderar. Vad vill jag egentligen uppnå med mitt liv?

Tankarna går runt, runt. Det går inte att sortera dem, de knölar bara ihop sig till ett ogenomträngligt virrvarr av olika idéer och synpunkter. Vilka jag ska följa och vilka jag ska ge upp, det vet jag inte. Varför ställs man inför dessa krav som sexton år? Jäkla gymnasium säger jag bara. Val och val. Välja vidare, plugga vidare.. Individuellt val och tjosan dosan. Det individuella valet ska vara inlämnat i morgon. Jag har ingen aning om vad jag ska välja.

Det enda som finns för oss naturelever är:
Svenskt teckenspråk för hörande
Etnicitet och kulturmöten
Massage 1
Ensemble 1
Matlagning 1
Eget val av kurs

Jaha. Då vet jag ju PRECIS. Eller inte. Visst, ensemble/musik är roligt. Men vad jag har hört är det inte så mycket aktivt spelande, utan mera teori och sådant. Matlagning gör jag gärna hemma, men inte på skolan. Massage är ett big nono för mig. Etnicitet och kulturmöten verkar intressant, men ändå inte. Teckenspråk intresserar mig inte direkt. Vad finns det då kvar? Eget val av kurs.

Eget val av kurs, det går bara om det passar in schematekniskt och det är fler än sju elever som väljer samma kurs. Känns ju bra. Eller inte. Gah. Varför ska man behöva välja så mycket?

Inte direkt min dag

Det blev konstigt idag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det började redan på första lektionen- kemi. Jag hade svårt att koncentrera mig hela timmen och tankarna flög långt iväg. Sen fick jag lov att gå hem efter lunchen, för den skötte jag ju inte så bra. Åt hälften så mycket som jag borde.. aja..
Jag funderar mer och mer över om den linjen jag har valt, verkligen är den rätta för mig. Jag menar, vad ska jag med imaginära tal till? Vad ska jag med strukturformeln för bensen till? Visst, jag behöver imaginära tal om jag ska bli matteprofessor. Och bensen om jag ska bli kemist- men det är ju inte egentligen det jag vill.

Eh. Jag vet nog inte riktigt vad jag vill! Så då kanske det är lättare att utesluta saker?

Jag vill inte bli:
Läkare
Hålla på med barn
Kemist
Nånting med bilar/fordon
Brandman/polis


Sen kommer jag inte på så mycket mera. Ehe. Ah, svårt! Jag blir lite galen här. Är det värt att byta linje? Är det värt att släppa sina prestationskrav och acceptera sämre betyg men ändå gå kvar samma linje? I don't know, I don't know.. Usch. Jag avskyr att ha alternativ. Då får jag alltid beslutsångest. Bort med alternativen tycker jag! Fastän de är ju bra på ett sätt, också...

Sen är det ju så

Alla dagar kan inte vara bra dagar. Idag var det ingen bra dag. Det började bra, i alla fall. Klev upp vid kvart i åtta eftersom jag har sovmorgon och började med en god kopp kaffe. Sedan åt jag en rejäl frukost som jag brukar och klädde på mig i lugn och ro innan jag gick till skolan i -10 grader celcius. Det var kallt. För jag hade inte klätt på mig så bra. Haha.

Dagens första och sista lektion var historia. Med min pappa som lärare och ideologier som ämne var det riktigt kul! Njöt igenom de två timmarna. Sen var det dags för hemgång, kallt igen som det var. Gick i rask takt för att komma hem fortare och började någon gång under den tiden att fundera. Och fundera borde man inte göra när man är kall och hungrig och forna anorektiker.

Jag började göra lunch. Spenatsoppa, gott och bra! Bra... kändes inte alls bra faktiskt. Så jag tinade en kikärtsbiff som jag tog på en bit bröd och hade på tomat, sallad och även hamburgerdressing. Åh, jag har inte ätit hamburgerdressing på över ett år! Det var eh... bordeintekolllatinnehållsförteckningen.
Men åt gjorde jag i alla fall.

Och efterrätt på det. Grekisk yoghurt med sirap och blåbär, som jag brukar. Och en kopp kaffe. Jag sjöng sedan för full hals till Jessie J's låt "Price tag" och dansade runt som en fjant. Jag var ju ändå ensam hemma.. Det kändes bra att röra på sig. Så jag rörde mig lite mer. Dansade och sjöng tills jag var alldeles andfådd. Haha.

Jag spelade sedan ett gammal favoritspel, Dungeon Siege 2, i flera timmar tills klockan var fem och mina föräldrar kom hem från jobbet. Middag. De hade inte planerat ut något särskilt så det fick bli att göra något själv. Svårt. Jag kunde nästan inte bestämma mig! Jag som har släppt lite på beslutsångesten, stod där utan att ha någon som helst aning om vad jag skulle göra. Jag får inte fundera, bara göra. Så jag stekte upp potatis från igår och tog även en fläskkotlett i sås. Fruktsallad och kaffe till efterrätt. Härligt.

Nu gäller det bara, att fortsätta. Bara göra, inte fundera så förbaskat mycket. Det blir inte bra då!