Tid över

Nu när ätstörningen inte är centralt i mitt liv längre, har jag fått så otroligt mycket mera tid över. Särskilt för att tänka. Jag funderar och funderar. Vad vill jag egentligen uppnå med mitt liv?

Tankarna går runt, runt. Det går inte att sortera dem, de knölar bara ihop sig till ett ogenomträngligt virrvarr av olika idéer och synpunkter. Vilka jag ska följa och vilka jag ska ge upp, det vet jag inte. Varför ställs man inför dessa krav som sexton år? Jäkla gymnasium säger jag bara. Val och val. Välja vidare, plugga vidare.. Individuellt val och tjosan dosan. Det individuella valet ska vara inlämnat i morgon. Jag har ingen aning om vad jag ska välja.

Det enda som finns för oss naturelever är:
Svenskt teckenspråk för hörande
Etnicitet och kulturmöten
Massage 1
Ensemble 1
Matlagning 1
Eget val av kurs

Jaha. Då vet jag ju PRECIS. Eller inte. Visst, ensemble/musik är roligt. Men vad jag har hört är det inte så mycket aktivt spelande, utan mera teori och sådant. Matlagning gör jag gärna hemma, men inte på skolan. Massage är ett big nono för mig. Etnicitet och kulturmöten verkar intressant, men ändå inte. Teckenspråk intresserar mig inte direkt. Vad finns det då kvar? Eget val av kurs.

Eget val av kurs, det går bara om det passar in schematekniskt och det är fler än sju elever som väljer samma kurs. Känns ju bra. Eller inte. Gah. Varför ska man behöva välja så mycket?