Svar på kommentar "matdag"

Soelas har kommenterat inlägget "Bergfinken"

"Hej inspirationen min :) Inte skulle du kunna skriva hur dina matdagar såg ut under ditt tillfrisknande och nu?"

Svar: Hej :D Jovisst, kan jag skriva det!

Jag börjar med mitt tillfrisknande. Jag hade lite som regel att all mat jag åt, även kaloririkt, var som medicin för mig. Det var ingenting som skulle få mig att må dåligt och det var viktigt att jag njöt fullt ut av maten. Tog det jag var sugen på och inte låta Ana hindra mig. Med den här "dieten" gick jag upp mellan 0.5kg och 1 kg i veckan. Det varierade lite dock, eftersom kroppen inte är något maskin :P Hände att jag stod stilla i ett par veckor och sedan hoppade upp något kilo.

Frukost: Två rejäla mackor, exempelvis tunnbröd med skinka och senap, en skål med turkisk yoghurt (1dl ungefär), sirap och blåbär. Kaffe med mjölk och marschmallows. (mums!)
Lunch: Så mycket som möjligt. En portion av det som serveras och i princip ingen sallad. Gjorde jag våfflor på helgen, åt jag 5-7 stycken. Efterrätt i form av turkisk yoghurt med sirap och blåbär
Mellanmål: Jag smååt en del, det blev många kex  med camembert. Bra att hitta goda saker som innehåller mycket energi, det var ju bara superbra för mig! Annars kunde jag fika kanske kladdkaka med vispgrädde, morotskaka.. Tja, ungefär 2-300 kcal i alla fall. Försökte kompensera att jag inte åt näringsdrycker och inriktade mig på ungefär samma energivärde som de hade.
Middag: Det som serveras. Åt tills jag verkligen blev mätt, det ska kännas i magen. Försökte att äta sådant som var förbjudet också och hade gärna grädde i maten.
Kvällsfika: 2-3 deciliter fil spetsat med någon matsked grekisk yoghurt. På det russin, havregryn och cornflakes. En knäckemacka med ost till om jag orkade. :) Här kunde det bli några chokladpraliner eller annat gott också..

Det var alltså under min viktuppgång och tillfrisknande! Jag var duktig på att gå upp i vikt. Ville inte gärna dra ut på det, utan börja äta så normalt jag kunde igen. Därför körde jag verkligen stenhårt!

Nu, kan en matdag (skoldag) se ut så här.

Frukost: En tunnbrödrulle med keso, tomat, persilja och något kött av något slag, exempelvis basturökt skinka. En kopp med kaffe och mjölk, sedan en fruktsallad på ett äpple, en clementin, hallon och lite jordgubbssylt.
Lunch: Det vegetariska som serveras i skolan, sen ofta rejält med salladsbuffén. Då brukar det vara coleshaw, oliver, keso, tonfisk, rivna morötter, tomat, dressing.. Tja, allt möjligt! Känner jag att det blir för lite (jag är inte särskilt förtjust i sojakorv tillexempel), äter jag knäckebröd med smör till. Ett äpple/päron till efterrätt.
Mellanmål: Två mackor med pålägg, kanske böcklingpastej. Annars en rejäl skål fil (typ 3dl)med flingor och russin.
Middag: En portion av det som serveras, även sallad. Äter tills jag blir mätt och belåten. Kaffe med mjölk och någon frukt till efterrätt.
Kvällsfika: Två mackor med pålägg (skinka och senap är såå gott!), en stor skål fil (3dl) med flingor och russin.. Tja, det kan bli lite allt möjligt! Beror på  hur hungrig jag är. Jag har dock som princip att lägga mig mätt i magen, sover bäst då.

Just nu är nu

Ibland får jag en helvrickad känsla. Den kan komma lite närsomhelst, och är mera vanlig ibland och ovanligare ibland. Det händer att den kommer några gånger varje vecka och att det sedan kan få flera veckor, ja, nästan månader innan det kommer igen.

Känslan är väldigt svår att förklara. Ofta stirrar jag på en punkt och tänker "just nu är nu" och liksom svävar iväg i tankarna. Jag tänker på hur konstig min omgivning är, hur konstigt det är att jag lever och känslan av overklighet fyller helt min kropp. Känslan kan komma verkligen när som helst. Vid datorn, i skolan, i bilen, på allmän plats. Den är hänsynslös när den bestämmer sig för att komma och jag vet inte riktigt hur länge den där känslan sitter i, då man liksom tappar verklighetsuppfattningen.

Troligtvis sitter den dock i bara i ett par minuter, men det känns som mycket längre.Finns det någon som känner igen sig, tro?



Cogito, ergo sum

Bergfinken

Igår höll jag på att bli skrämd från vettet, när jag intet ont anande sökte efter min kastkniv. Jag höll på att trampa på en liten förvirrad fågel som inte rörde sig en millimeter, ens när jag var bara några decimeter ifrån. Den kan inte vara riktigt friskt, tänkte jag. Och nej, den var nog inte riktigt frisk heller. Den hade krockat med en ruta och den fortsatte efter att tag att gång på gång flyga rakt in i rutan. Det var rent ut sagt fruktansvärt att se! Jag höll nästan på att börja gråta och skrek "nej,nejnej!". Efter ett tag tog den sig dock ifrån rutan och flög yr i bollen upp på en gren, där den satt i över en timme. Stackarn.

Sen tröstade jag mig med lite vårbilder.

Kirskålen börjar komma fram! Mumsigt :D

Bilder från sjukdomstiden

Jag fick i förra inlägget en sorglig kommentar. Jag hoppas verkligen att denne person INTE väljer att gå tillbaka till undervikten. Man både är och ser sjuk ut. Det är det väl ingen som egentligen vill det?
Jag önskar verkligen att jag med endast bilder kunde visa hur jag mådde, men det fungerar inte riktigt så. Jag vet dock att tankarna bakom dessa ögon, var långt ifrån som de borde vara för en sextonåring.
De här bilderna är inte från de veckorna jag mådde absolut som sämst. De har jag på min mobil, och de kommer kanske upp senare. Jag vill inte lägga ut bilder på hur resten av min kropp såg ut däremot... Det här är ingen pro-ana-blogg! :)

Mina händer skämdes jag för. De var skelettlika, blåa och jag hade alltid nagellack för att dölja att mina naglar föll isär.

Jag tappade massa hår. Förut hade jag långa, tjocka lockar. De försvann.

Mössa på i skolan var det ofta, jag ville ju inte visa hur mycket hår jag hade tappat.

Bild från juni

Min fina vän Felicia tog i juni förra året lite bilder på mig. Det var alldeles innan min viktras, eller jag hade nog börjat, men bara lite.

Tack för fina bilder! :)

Svar på kommentar och dagsnytt

Soelas har kommenterat inlägget "prestationskrav":

Jag är verkligen inte rätt människa att be dig inte ta åt dig..
Men däremot kan jag uppmana dig till att fokusera på att lära dig för framtiden, och fokusera på att göra lite bättre på det som intresserar dig. Prioritera det du tycker är roligt och kommer ha användning av. Ett betyg, en siffra eller några bokstäver på ett papper varken säger särskilt mycket eller har någon särskilt stor betydelse i det långa loppet :)

Svar: Åh, inte gör det någonting att du själv kanske inte följer dina råd! Det är så ibland. Mycket lättare att ge andra råd än att ge sig själv det.. Tråkigt, men sant! 
Jag tycker att det verkligen att ligger något i det du säger :) I hela mitt liv har jag fokuserat på ALLA områden, verkligen alla, men nu när vi går upp i nivåerna så är det klart att det blir lite för mycket att hålla på med allt lika perfekt. Det går, om jag vill lägga min fritid på skolan, men det vill jag ju inte. Alltså borde jag verkligen fokusera på det som intresserar mig och inte den där skitmatten. Haha. Jag kommer inte att behöva matten så mycket i framtiden direkt och det spelar faktiskt ingen roll om jag går ut med A eller E i mattebetyg. Visst, det känns, men jag borde lära mig att leva med det. Om jag får välja, fokuserar jag på samhällskunskapen, svenskan, engelskan och biologin. Så då gör jag det också! Tack, verkligen, för ditt råd. Jag har inte riktigt tänkt så, att jag inte behöver allt... :)
Många kramar!


Dagsrapport: Ehheheehe. Jodå, i morse satt jag nästan tre timmar och skrev nationella i svenska. Uppsatsdelen var det. En krönika om "relationer till djur" där man utgick från Hanna Hellquist krönika "Inget liv utan katt". (Klicka för att läsa krönikan) och jag pratade om relationen till vår kanin. I början däremot, tänkte jag prata om något helt annat. Så jag satt i nästan en timme och skrev mycket prydligt om något helt annat, innan jag beslutade mig för att det var skit och kastade bort allt jag skrivit. Hämtade flera papper, skrev om och blev nöjd. Men inte förrän jag fått lite smått panik över min bortkastade krönika förstås och när jag väl var klar var jag smått skakis och inte alls vidare på humöret om man säger så.
Så jag gick hem. Skolkade, kan man kanske kalla det. Satt och gjorde matematik i lugnet, prov i morgon (IGEN) och det gick betydligt bättre än om jag suttit i skolbänken. Puh.

Jag avslutade min krönika med orden "Aldrig att jag skulle äta vår kanin i en stifado, jag är ju ingen kaninbal heller!"

Prestationskrav

Idag fick jag mig världens chock. På något sätt hade jag känt att matematikprovet jag gjorde innan påsk hade gått helt okej ändå. I alla fall ett C (vg) om inte ännu bättre. Jag hade pluggat en del, verkligen kämpat för det. I början gick det trögt, men jag tyckte ändå att jag hade bra koll på avsnitten.

Sen idag fick jag veta hur det gick. Det högg djupt nere i kroppen och jag fick svårt att andas. Kändes som om mitt huvud skulle sprängas och en minut senare fick jag otroligt ont i magen. Jag stapplade in i klassrummet igen och grät ut på bänken. Ingen lärare var där. Jag vet ju att jag inte är en sämre människa bara för att jag inte ens fick VG på matteprovet. Inte ens dum. Men jag kände mig dummast i världen, just då.

Det var första gången i hela mitt liv som jag inte ens klarat VG på ett prov. Insikten skar genom kroppen och det kändes som om alla andra betyg jag någonsin fått var en missbedömning av mig själv. Jag är nog inget VG ändå. Långt ifrån MVG. Mina betyg från nian var endast för att jag var trevlig. Kändes det som. Går det inte att trycka ur skallen.

Jag vet ju också att betygen inte är supertotaltlivsviktiga. Men jag har hela mitt liv, tills idag, flutit fram på någon sorts illusion. Känns det som. Hur det egentligen är, det vet jag inte.

Bild från förra juli

Utdrag ur bok

Såå, kommer till skott och bjuder på ett utdrag i min alldeles nyligen påbörjade bok! Ser fram emot att få fortsätta skriva! :)

Det var vid stranden. Jag satt vid vattenkanten och njöt av svalkan som följde med vattnet. Mina bara ben ömsom täcktes, ömsom blottandes av det salta medelhavsvattnet som i vågor svepte fram över sanden. Så böjde jag mig fram. En ovanligt rund, vit sten hade spolats upp i den senaste vågen och låg inbjudande bara några decimeter framför mig. Jag kände belåtet stenens mjuka rundning i min hand, men någonting störde mitt synfält.

Boken stängs men öppnar något nytt

Det är med en klump i halsen jag smäller igen boken, färdigläst. Den var på över tusen sidor, men jag har läst hårt sen i lördags och är redan klar. Det är med en lätt rysning i kroppen jag stänger igen boken. Den lämnar en härlig eftersmak, som får mig att vilja ha mer och mer. Så bra, det finns fler i samma serie.
Jag lägger boken på det låga bordet bredvid mig, slänger en blick på min urdruckna kaffekopp och en skål som jag några timmar tidigare åt fruktsallad ur. Sen reser jag mig upp, drar upp laptopen ur min skolväska och öppnar den.

Jag vill skriva. Och jag skriver. Orden flödar, minuterna tickar. Själva orden har jag skrivit förut, de skrevs i natt vid elvatiden. Det är då inspirationen flödar till och tack och lov kommer jag oftast ihåg att skriva ned dem då också. I natt gjorde jag det. Orden jag skrev i natt blir början på min bok. Än så  länge tänker jag inte avslöja riktigt vad den handlar om, annat än att den kommer att bli väldigt.. avslöjande. Spännande!

Svar på kommentar "Träning"

Soelas kommenterat inlägget "Kanske ska ta fram julpyntet också":

Hej! Du, jag undrade hur mycket du fick motionera under ditt tillfrisknande? Vid vilka vikter/bmi du fick gå promenader, hur långa osv? :)
När fick du börja träna "på riktigt"?

puss

Svar: Hej!

Min träning är lite speciell antar jag. Likaså min behandling.. Själva behandlingen bestod av att jag med jämna mellanrum (2-3 veckor) åkte in till Östersund, vägdes och sedan pratade ett tag. Det var så att jag inte fick börja med träning förrän jag gått upp i vikt. Varje kalori jag brände så att säga, var dåligt för mig. Så var det från september ungefär. Jag fick inte vara med på orienteringen på skolan och på idrotten fick jag ta det lugnt, men oftast var jag inte med alls. Ingen träning var det alltså på tal om. När jag sedan gick upp i vikt började jag vara med på skolidrotten i alla fall. Det hände i början att jag inte orkade, men nu orkar jag i princip varje gång. Nu  har jag BMI 18.7. Jag fick alltså aldrig några absoluta BMI-gränser för mitt tränande (som jag berättar snart aldrig varit särskilt stort) men man rekommenderar väl att inte promenera de rekommenderade 30 minuterna per dag förrän man fått BMI över 16? Har för mig det i alla fall..

Jag har alltså inte riktigt  haft träning som ett betydande inslag i min ätstörning. Visst, Jag rörde på mig så mycket jag bara kunde och jag hade perioder då jag tränade mera frekvent (springa 15 min varannan dag tillexempel) men det var aldrig så framträdande att det gjorde stor skillnad för mig. Men ja, det är fortfarande ett visst känsligt ämne. Om jag tar en promenad är det lätt att jag faller in i jogg. En promenad känns inte nog. Jag tränar därför inte. Det händer att jag tar promenader ibland, men de blir nästan alltid ångestladdade och gör mer skada än nytta. Därför håller jag mig till "vardagsmotionen". Cyklar till skolan till exempel.

Jag tror att det är väldigt känsligt för de flesta med ätstörningar att börja träna för tidigt. Det är faktiskt rätt så triggande och det är lätt att träningen övergår till att bli någonting tvångsmässigt och ingenting man riktigt vill helt av egen maskin. Dessutom är det nog bara bra för kroppen att låta den vila ut ordentligt efter undervikten. Då tror jag att det räcker med lite vardagsmotion och inget regelmässigt tränande. Men ja, jag är inte säker, det är bara vad jag tror. Så jag råder dig därför att vara mycket försiktigt med träningen, så att det inte blir någonting du gör för att få äta.

Fortsatt lycka till med tillfrisknandet! :D

Puss

Kanske ska ta fram julpyntet också

Idag har det snöat. Och snöat lite mera. Och snöat ännu mera. Stora, fylliga snöflingor singlar ned. Minst en decimeter täcker nu marken, får mig att börja tvivla på om det verkligen är april. Nejnej, att det är maj om en dryg vecka bryr sig inte vädergudarna om.

Stackars blåsippor. De måste frysa i all snön. På SMHI står det att det är vår här, där jag bor. Det vore ju ganska komiskt om det ändrades till vinter igen. Inte för att det skulle förvåna mig. För som det ser ut nu, ja, det kan jag inte kalla annat än vinter.

Inspiration

Någonting jag finner svårt att få grepp om, det är inspirationen. Kreativiteten. Det som får orden att flöda, musiken att strömma från pianot eller bilden att ta form under min penna. Det går inte att styra, inte att välja. Antingen kommer det, eller så kommer det inte. Visst, det går att tvinga fram texter, slå ned tangenterna på pianot eller rita mekaniskt. Men det blir inte det. Det blir inte någonting som gör texten speciell, musiken ljuvlig eller bilden vacker. Det blir bara vanligt.

Ibland önskar jag att det gick att kalla till sig. Att jag slapp sitta under min påsklovsvecka i Grekland och skriva långa texter på engelska. Att jag kunde göra det när jag en tråkig skolvecka har tid istället.. Men det går inte. Det blir inte äkta, det blir inte bra. Bland annat därför finner jag det mycket svårt att under lektionstid knata fram en uppsats eller liknande. Att sitta i en provsal och producera en bra text på svenska eller engelska på de nationella proven blir då såklart betydligt svårare. Tiden går, tickar fort fram. Jag får inte ens ned pennan på pappret. Kallsvettas, tvingar hjärnan att tänka. Det är just det jag inte får. Jag får inte stanna upp, inte tveka. Inte tänka. Tvinga pennan mot pappret- ja. Men all form av planering förstör det hela. Orden ska flöda naturligt, forma sig på pappret. Först då blir det bra.

Det är liknande med bloggen. Jag kan komma på superbra ideér under natten till exempel. Vaknar från en dröm, får en snilleblixt, skriver ned det på mobilen. Sen glömmer jag det i några dagar, hittar det, och vet knappt vad jag själv skrivit. Den här texten däremot, den kommer bara utifrån rubriken.

Inspiration

Grekland del 5

Nu är vi framme vid de avslutande dagarna! Eller dagen, snarare. Det blev inte mycket bilder den dagen.. Mycket för att jag var dödstrött. Klev ju upp vid två på natten, och då är man inte vidare sugen på att fotografera en massa resten av dagen.. Mellanlandning i Frankrike var det! Roligt, första gången jag var i Frankrike :) Ännu ett land att kryssa av. Hihi

På torsdagkvällen läste jag först, uppklättrad i ett olivträd, sen åt jag Yellow tills jag nästan sprack

I Frankrike köpte jag några roliga små godispastiller, riktigt goda!

Eh. Jag är rädd att jag inte har fler bilder från Greklandsresan som är värda att se på. Det kan dock tänkas att jag i framtida inlägg då och då gräver fram något som jag nu har missat (jag tog en bisarr mängd bilder, till största delen på blommor av olika dess slag) och slänger in dem i något inlägg. Nu tänker jag återgå till att skriva små krönikor, händelser under dagen och allmänna tankar. Vi får se vad det kan leda till! :) Jag har under den senaste tiden (som många säkert märkt) valt att utelämna hur det står till med ätstörningen. Men jag lovar att inom den närmaste framtiden, upplysa er om den saken också. Nu känner jag att mitt språk banar iväg, jag läser en mycket välskriven bok förstår ni (Diana Gabaldons serie om Claire Beauchamp, rekommenderas starkt!) och jag antar att det smittar av sig på mitt språk. Ehe. Gillar ni tjocka böcker, historiska romaner och gärna även lite medicinskt,  ge er an serien om Claire och njut!

Dikt från Ingenstans

Titta, där går en riktigt fet en'
hon är inte välkommen hit, till ätstörningsenheten
förut var hon däremot riktigt smal
nu är hon tjock och plumsig, ja faktiskt normal
vem vet, kanske kommer hon hit
för att få bukt med sin gigantiska aptit
Titta, nu gråter hon, ja tårarna rinner
jag ska se till att hon snart igen för svälten brinner

Grekland del 4

På torsdagen åkte jag, pappa och min syster Moa in till ett ställe som vi kallar "lagunen". Det är en lagun, Gialová, i närheten av Βοϊδοκοιλιά (Voidokilia).
På sommaren brukar vi alltid åka dit några gånger. Då är det ett populärt turistmål, med sina idylliska sandstränder och frodiga omgivning. Det är också ett naturreservat med många annorlunda fåglar.Då jag är på skolan nu har jag inte så mycket tid för att lägga upp bilder, men ni får några så fyller jag på med flera sedan :)

(taget från google)

Flera landsköldpaddor såg vi

Kamomill täckte vägkanterna :)

Några får ute på vallning

Vi såg även många vattensköldpaddor! Här en som kommit på vift upp på vägen

Grekland del 3

Onsdag är det nu som gäller! Det var den elfte och gick jag på promenad med min mamma och färgade håret senare på  kvällen. Det var mulet väder, men ingen åska. Allt som allt en lugn och mysig dag. En perfekt vilodag, för att vila upp sig inför torsdagens äventyr, som jag berättar mera om i morgon :)

Vackra, röda valmoblommor prydde omgivningen lite här och där

Detta stackars olivträd växer sannerligen underligt, men visst fungerar det!

Förutom oregano, rosmarin, mynta och timjan finns det även salvia i överflöd..

Greklands stenlager är sannerligen underliga, de har varit hav här innan. Därför kan man ibland hitta uråldriga snäckor gömda i de många stenlagren..

Vad vore Grekland utan sina oliver?

En stor, vacker Kalla som pryder vår trädgård.

Färga hår är lite läskigt. Särskilt när sköljvattnet senare var läskigt likt blod..

Grekland del 2

Då var det dags för del två! Del två är över dagarna måndag-tisdag.

På måndagen både spöregnade det och åskade det, samtidigt som det emellanåt sken lite sol. Ett riktigt aprilväder alltså! Vi tog tillfället i akt och åkte in till staden Kalamata, där vi shoppade lite. Om man inte kan vara ute, får man se till att hitta på någonting inomhus istället. :)

Mellan regnet sken solen ibland och jag passade på att fotografera några blöta blommor :)

På väg till Kalamata stannade vi efter vägen, här är byn Χρυσοκελλαρια  (Chrisokelaria)

Χρυσοκελλαρια igen..

Grekisk påskkaka! Som ett mellanting mellan vetebröd och sockerkaka, med ett kokt ägg i mitten. Smakar mycket gott! Lite vanilj och citron smakar det.. Ååååh, jag saknar den. Ska försöka baka en sån själv någongång..

Jag hittade inte mycket att shoppa, men hårfärg köpte jag i alla fall :D

Och  kronärtskockor. ÅH fy farao vad gott det är!! Med smör och herbamare. Mumsigt värre.

Vädret var inte på topp..