Några bilder skadar inte!

Igår övningskörde jag i över en timme! Iväg och hämtade syrran gjorde jag. Det var trevligt.

Vi stannade efter vägen och jag såg bland annat den här härliga högen, prydligt upplagt av skogens konung själv.

Andra saker var inte lika prydligt upplagda...

Nyss gick jag ut i solskenet och såg att den lila krokus-knoppen fått lite sällskap!

Och den här växer minsann på sig....

Är det förresten bara jag som har lite konstig dygnsrytm nu när det är sommartid? Helknasigt!

Upp lite till!

Jag vet att vågen inte bara väger det man väger så att säga, utan även vätska. Ändå kan jag inte låta bli att dansa mina glädjeskutt och dela med mig av min vikt för alla när jag vägde mig i morse. Det var ju en himla massa upp!
BMI 17.15 har jag.

Jag är verkligen en mästare på att gå upp! Från bmi 15.0 till 17.1 på en månad! Och då drack jag bara näringsdrycker i två veckor ungefär. Hihi.

Tuas mirakelkur! Gå upp fem kilo på EN MÅNAD!

Från vikt till bilkörning.  Igår var jag ute och körde bil, övningskörde. Det gick... bra... när jag kunde hålla mig på vägen. Här uppe i de snöiga skogarna plogar man ibland lite konstigt och vägbanan ser ut att sträcka sig längre ut i dikerna än vad de gör. Såå, jag körde på vad jag tyckte var en väg, när bilen plötsligt ryckte åt sidan och trots att pappa förvarnade mig ett par sekunder innan, lyckades jag inte hålla mig kvar. Det går helt enkelt inte att styra när man kommer utanför vägbanan med något hjul.
Sen hade jag ingen täckning också såklart. Så jag kunde inte ringa om hjälp. Och upp, det kom vi inte på egen hand! Var helt fast, fastän vi har fyrhjulsdrivet... Dock kom det förbi en snäll man, som kunde dra upp oss med sin egna fyrhjulsdrivna. Tur var väl det!

Jag skrattade och allt gick bra. Det var på något sätt riktigt komiskt och jag tvivlar på att jag kör i diket igen...

Apelsintryffel, vaniljfudge eller höstnougat?

Detta liv alltså. Jag börjar allvarligt fundera över hur jag överlevde ett halvår utan att unna mig en enda sak eller verkligen äta tills jag blir mätt med kroppen och inte med huvudet. Jag förstår inte hur jag klarade mig på att se andra äta det, men avstå själv. Jag förstår inte hur jag kunde hålla mig i styr och inte göra det som jag så gärna gjorde förut. Drack ett glas mjölk till maten, åt camembert och kex och när tillfället bjöds (hehe, det funkar bra att gömma undan aladdinasken och se till att skapa sig själv många tillfällen!) ta sig en god liten chokladbit, helst av mörk choklad.

Men då njuter jag väl desto mer nu, antar jag. Ana har fasen sett sin sista dag. Hihi. Var endaste igång igår som jag ens tänkte tanken "choklad" eller "pepparkaka" tog jag mig en! En himla bra start på operation jullov alltså. Att falla för frestelser har trots allt varit min största rädsla. Det var min, eller Anas snarare, styrka att hela tiden stå emot. Nej tack. Nej jag vill inte ha.. Nej tack, jag gillar inte det... Nej tack, jag är alldeles för mätt!

Hur går det för er på operation jullov, tro? Har ni lyckats lyda kroppen någonting, eller har ni bara stått emot?

Igår övningskörde jag för första gången! Det var helt otroligt kul. Först körde jag på landsvägen för att komma igång lite i körningen, bara få in växlar och sådant, sen fick jag köra igenom min ort! Genom två rondeller och in på gården.. Hihi. Det svåraste var nog att vända. För när jag backade, fortsatte bilen bakåt fastän jag hade släppt gasen! Gah, det gjorde mig galen. Tänkte inte på att bilen kan rulla även bakåt.. Idag ska det bli en övningskörningstur igen! Yiiihah!

Apelsintryffeln är min favorit! Vilken är eran?