Jag har lärt mig.

Under min tid i Storbritannien har jag lärt mig en himla massa saker.

Man kan inte alltid äta helt "nyttiga" och välbalanserade måltider om man vill funktionera som den "vanliga" människan idag. Oftast kan man välja själv, men ibland vill ens sällskap äta ute, äta "skräpmat" eller på konstiga tider och då gäller det att anpassa sig. Man kan få som man vill ibland, men absolut inte alltid. Det behöver inte vara optimalt, varje måltid behöver inte vara optimal. Ibland får du äta ostmackor trots att du hellre hade ätit yoghurt, ibland får du hålla dig från att äta i sex timmar för att det bara blir så. Ibland är maten inte riktigt saltad men du äter det ändå, för att undvika besvär och för att bryta mot dina egna smakregler.

Det handlar om att våga bryta mot det bekväma och göra det som är obekvämt, äta det som innehåller mer än vad du tänkte från början för att sällskapet kräver det och du vill inte vara den som petar i maten och är kräsen. Var stolt över att bryta mot dig själv. Sen kan du gå hem och laga efter tallriksmodellen om du nu vill, men du ska också kunna bryta ifrån den. Ingenting är bra i extrema mängder, och ibland äter man socialt helt enkelt.

Det har jag lärt mig. Och att det inte är fel att äta pasta med bacon och ketchup tre gånger i veckan.