Svar på kommentar "Minst"

Anonym har kommenterat inlägget "Skola Lilla":

Hej! Hoppas du kan hjälpa mig med en äs fråga.
Jag har gått upp ca 5 kg, är rätt så kort så det syns ju självklart en del men väger fortfarande lite i underkant. Hursomhelst så kallades en annan tjej i min umgänges krets som "minst" i den kretsen jag umgås i och det är nånting som väcker äs i mig lite men inte så mycket längre och jag är definitivt ovan vid.. Så jag undrar hur man tar ställning till sånthär som att man inte är smalast/minst länge vilket ju är målet nästan som äs vill uppnå! Är du och liksom bryr du dig om att vara smalast/minst i din omgivning? :/  

Svar: Hej du! Jag ska försöka hjälpa dig så gott jag nu kan.
Jag ligger i lite samma sits som dig - är 155 cm och har nu på två-tre månader gått upp 7 kilo. Som en vuxen kvinna gäller det att man har en hel del kilon på sig, kan det kännas som. I själva fallet är det inte så mycket! Nu vet inte jag hur gammal du är, men jag antar att du är över 14-15 i alla fall och börjar bli en riktig kvinna. Det kan känns som om det inte riktigt har med saken att göra, men jo, det har det! Om man tittar på normalviktiga tjejer på lågstadiet kan de se riktigt "smala" ut, jag närmast underviktiga, även om de inte är det. Det är för att det helt enkelt inte gått igenom puberteten längre. De behöver inte extra fett runt magen och låren, sen så bröst så klart. Men vi, som gått igenom puberteten längre.. Vi måste släppa det och acceptera att som vuxen väger man mera.

Jag har alltid varit "minst". Det har närmast varit en del av min identitet! Hon som går att kasta omkring, hon som om man petar på ramlar omkull, typ.. När man är äldre är det bra om man har lite pondus så att säga. Vem lyssnar egentligen på en liten tjej som knappt ser ut att ha fyllt 12?

För att kunna leva ett friskt liv måste man liksom ställa om sina värderingar och syn på livet. Vem är jag utan att vara hon den magra? Säkerligen har du många superfina egenskaper och kunskaper som du bara kan utveckla! Lär dig att identifiera dig med något annat och så fort du tänker på "smal" och "minst", fråga dig själv vad som egentligen är viktigt här i världen och vad du vill lägga tid på. Säg nej åt tanken! När man sagt nej åt tanken (helst tänkt tvärtom; åh vad fin jag är, som börjar bli riktigt kvinnlig) ett par gånger så kommer tanken inte att komma lika ofta. Den här taktiken har fungerat finfint på mig! Det kan kännas löjligt i början, men tänk så här: du har lärt in dig de tankarna. Du kan lära bort dem!

Nu är jag inte smalast/minst i min omgivning, även om jag oftast är kortast. Det är jag hemskt stolt över! Tack vare min bra vikt är jag kapabel att föda barn, röra mig fritt och  tänka klart. Det ger mig så många fler bonusar än att vara "minst"!

Hoppas att det gav dig några ideér i alla fall och skriv gärna igen om du undrar något mera, eller helt enkelt får några tankar på om det jag sagt. Ha en finfin helg och ta hand om dig själv! Kram.