Frisk för sin egen skull

När det gäller ätstörningar så är det viktigt att faktiskt bli frisk för sin egen skull och inte för andras. Försöker man bli frisk för andras skull slutar det ändå oftast med att när man är ensam fortsätter sitt sjuka beteende och alltså inte är frisk på riktigt. Försöker man bli frisk för andras skull håller man bara upp en fasad som närsomhelst riskerar att spricka. Man kanske tror att man inte är så sjuk, att man är tjock, ljuger och säger att man försöker bli bättre när man i själva verket inte gör det.

Till slut kommer fasaden att fallera och omgivningen kommer att tvingas till att agera. Det är inte så att omgivningen kommer låta den sjuka att svälta ihjäl direkt (inte vid normala omständigheter). Så det enda man gör med att hålla om denna fasad och "försöka" när man i själva verket blir sjukare, drar endast ut på lidandet.

Vi har allihopa en hjärna, som vi kraftig undervikt eller mycket begränsat matintag fungerar annorlunda. Verkligheten kan kännas värdelös och förvrängd, även om man själv tror att man ser allt klart och tydligt. Man ska veta att det alltid finns en värld utan ätstörningsproblem inom räckhåll. Det MÅSTE inte vara ätstörningar även om man nu har en sådan. Jag hade en ätstörning och jag anser mig numera inte ha en. Det finns många flera som haft liknande resor som jag - det går att bli frisk, det går att leva ett lyckligt liv.

Ibland kan det gälla att hitta någonting som peppar en till det, innan man själv faktiskt inser hur fantastiskt livet är. Kanske vill du klara en utbildning, resa jorden runt.. skaffa barn. Det gäller att veta att man inte kan leva den framtid man vill ha om ätstörningen ska stå i vägen för en. Ibland är det svårt att fatta det också. Men jo, ätstörningen är BARA ett hinder.

Ätstörningen är en period i livet som man måste välja att göra kort. Du kommer inte att vakna upp och pang poff beslutat dig för att bli frisk. Valet är NU! Det gäller nämligen att göra denna period kort, för annars kan det bli den sista perioden i livet.