Svar på kommentar "Våga utmaningar"

D har kommenterat inlägget "Mjukglass i härliga lass": 

Hur gjorde du för att våga gå framåt med utmaningar (som glass, godis, pannkakor med sirap osv)? Jag måste börja utmana mig mer, men är så fruktansvärt rädd. Hur lyckades du övervinna rädslan? 
Tack för en UNDERBAR blogg!kram


Svar: Det finns gånger då man liksom måste koppla bort sig själv från sina känslor. Känslorna är inte alltid att lita på, ty hade alla följt sina känslor och rädslor hade nog det gått åt skogen för de flesta. När man vaknar på morgonen till exempel och allra helst vill ligga kvar i sängen - lik förbannat pallrar man sig upp ändå, dag efter dag. Eller varje gång man känner sig upprörd eller irriterad på någon, då brukar man ju inte alltid visa det.

Både du och jag vet, att rädslan för mat är helt onödig. Det finns ingenting i maten som verkligen är farligt, utan det som känns jobbigt är någonting som man fått för sig. Glass, godis, pannkakor med sirap  kan kännas "onyttigt", vi kopplar det till att bli tjock och till att det är dåligt. Men vi vet också, att vi lik förbannat behöver få i sig mat. Alltså gäller det att helt enkelt strunta i att det känns jobbigt och att maten känns farlig - vi vet bättre! Du vet med hjärnan att det inte är så. Man måste alltså samla ihop sig. Ta några djupa andetag, tänk på sanningen (en glass är inte dåligt, inte farligt) och  njut av maten.

När jag sa till min kompis idag när vi åt glass att jag måste upp flera kilon i vikt på en månad kollade hon med stora ögon på mig - hur ska du göra det? Jag sa att det nog blir många glassar och mycket godis, hon skrattade då lätt och sa att hon äter sånt ofta och går ändå inte upp flera kilon i vikt.

Är du rädd för själva maten, eller är du rädd för att gå upp i vikt av den? Kanske båda, men ja, mitt allra bästa tips är att faktiskt använda hjärnan, strunta i känslorna och bara köra! Det finns ingen genväg, ingen trollformel som får allt att gå lättare. Det gäller att gå emot tankarna, göra det trots rädsla och efter varje gång du gjort det kommer det faktiskt att bli allt lättare.

Jag önskar dig ett stort lycka till med alla utmaningar! Det ÄR inte så farligt ändå. Jag får mycket sällan ångest numera efter svår mat, att fokusera på de tankar man vet är rätt har verkligen hjälpt. 
Många kramar och tack för de fina orden! Kommentera gärna igen om du undrar något, känner du att du vill prata mera privat så finns jag på tualovdahl@hotmail.com också. Svarar så fort jag ser mailet!