Followers

söndag 12 maj 2013

Svar på kommentar "Kompis bantar"


Alba har kommenterat inlägget "Aladdin-kärlek": 
Hallå!
Kommer du ihåg mig? Vi pratade förra året. Jag ville bara säga att jag mår jättemycket bättre nu! Det du sa hjälpte mig väldigt mycket och jag har nästan inga problem alls nu. :) Jag har följt din blogg hela året, även när vi slutade prata, och jag hoppas verkligen du vinner den här sista kampen upp till friskhet. Jag undrar också en sak. Min kompis har börjat ungefär som jag gjorde förra året. Hon pratar om bantning, hur tjock hon är o.sv. Hur ska jag göra för att få henne att fatta att hon inte är det? Hon är vertkligen inte det heller, så hon behöver inte ens banta. 

Svar: Hejhej! Javisst, jag kommer mycket väl ihåg dig :) Roligt att höra av dig! Och jag blir väldigt glad att höra att du mår mycket bättre. Var riktigt orolig där ett tag, det var grymt bra gjort av dig att ta dig upp ur det. Imponerande! :D
Åh... det bästa sättet att göra; prata! Uttryck din oro för det, säg vad du sett och hur du känner. Även om hon förnekar det, blir sur eller arg, så är jag säker på att dina ord tar. Ofta är det bra att utgå från en själv och säga "jag ser att du...". Var ärlig! Om hon känner att du märker hennes problem och att du är orolig för henne, kan det hjälpa henne att sluta med det hon gör. Det är nog väldigt många tonåringar som håller på så och säger att de är tjocka, fastän de inte menar det riktigt. Fråga henne! Tycker hon verkligen, verkligen att hon är tjock, eller är det bara något hon säger? 
Om du känner att det inte går eller att hon börjar banta på allvar - ta kontakt med en vuxen! Du vet ju att det är bättre om man lyckas gå emot det innan man gått för långt. Desto fortare det upptäcks, desto bättre prognos har man. Prata med en lärare, skolsyster eller kurator. Hoppas verkligen det lyckas lösa sig! Och fortsätt som du gör - snart finner du nog att alla problem är borta!

Tusen kramar och hör gärna av dig hur det går!

1 kommentar:

  1. Ja, det är riktigt skönt att inte behöva tänka ''Usch vad tjock jag är'' varenda gång man ser sig själv på foto eller i spegeln. :)
    Jag har försökt lite smått, och hon nekar det inte. Hon har köpt någon diet grej, vet inte exakt vad det är hon köpt, men något är det. Grejen är att hon lyssnar inte. Hon nekar inte att hon bantar, men hon vill absolut inte sluta. Jag har försökt förklara att det inte bara är själva vikten som förändras om det går för långt, men hon lyssnar inte. Det med vuxen är lite svårt, eftersom vi inte går i samma skola längre... Vet inte riktigt hur hon skulle reagera på det heller, då hon är ganska ''Jag gör vad jag vill med mitt liv!'', vilket hon har helt rätt i, det är klart hon gör det. Men jag vill verkligen inte att hon ska få någon ätstörning eller vara på väg att få eller ja, inget sånt.
    Kram och tack för det snabba svaret :)

    SvaraRadera