Marsch pannkaka

Hungerspelen. Jag såg den, efter middagen. Boken har jag redan läst, men att se filmen var en annan sak. Det är en fruktansvärd film och att se det jag läst utspelas framför mina ögon påverkade mig om möjligt ännu mera än själva boken. Jag blev arg. Fruktansvärt arg. Det pirrade liksom i hela kroppen av bara själva tanken på händelserna i filmen. Jag visste ju vad som skulle hända. Trots hur fruktansvärd den än var, rekommenderar jag den starkt till alla ni som inte har sett den, eller läst boken för den delen.

Jag mådde lite konstigt efteråt. Kanske var det sockerkicken av de 500 gram jordgubbar doppade i socker jag satt i mig under filmens gång, kanske var det  filmens eftersmak som satt i. Någonting kände jag i alla fall för att göra, så jag snörde på mig mina skor och gick ut. Ut och iväg. Det doftade ljuvligt ute. Sommaren hade bestämt sig för att visa sin bästa sida just denna kväll och varma strålar strömmade genom de sakta försvinnande molnen. Det var väldigt fridfullt. Fort försvann tankarna på filmen och jag kände istället hur jag flöt ut i naturen och insöp varenda detalj.

Efter en halvtimme fick jag nog. Det fick liksom räcka med kort promenad och jag var när jag kom in, fruktansvärt glad över hur fantastiskt mitt liv faktiskt är.

Bananpannkakor till middag. Otroligt gott tillsammans med blåbär, jordgubbar och ringlad lönnsirap..

.. men jag kände att det fattades något. Så det fick bli en klick glass på!