Svar på kommentar "Kämparglöd"

Kommentar från anonym:

Du är så otroligt stark!! Jag önskar verkligen att jag hade din styrka och insikt!! Jag har varit sjuk i över tre år nu och har alltid tyckt att jag varit tjock och äcklig.
Hur lyckades du vända det så snabbt!?
Jag förstår helt och hållet om du inte vill svara på denna fråga så du behöver absolut inte svara om du inte vill!! Jag undrar vad du väger nu? Jag hoppas verkligen att du inte tar denna fråga på fel vis, jag tycker att du har gjort ett sånt mirakulöst jobb som tagit dig ur detta så fort och att dina tankar är så otroligt kloka!!
Många kramar från en avundsjuk tjej av din kämpar glöd <3

Svar: Tack så mycket för den fina kommentaren! Jag blir alltid så glad när jag får sådana. Jag vet ärligt talat inte hur jag lyckades vända det hela så snabbt, men jag har några faktorer som jag tror har spelat stor roll. Det kan jämföras lite med alkolister eller andra missbrukare, att när de väl i livet kommer till en sådan vändpunkt att de kan välja bland att fortsätta ned i skiten (och kanske även dö på kuppen) eller att vända det hela och få ett bra liv. Lyckas man då välja rätt, man kommer till den djupa insikten att jag inte vill leva så här, kommer det mesta automatiskt.

Dessa missbrukare kan ju aldrig (i alla fall nästan aldrig) smaka på alkohol eller narkotika, för då hamnar de troligtvis där igen. De måste bli helnyktra. Likväl måste jag, eller vem det nu är med en ätstörning, välja att inte alls släppa in Ana. Det drar bara ut på processen och man faller hela tiden ned i skiten igen. Inte låta Ana ha ett enda ord! Varenda liten impuls ska stås emot. Även om det bara gäller en pepparkaka. Jag tror faktiskt att det är väldigt viktigt att verkligen inte låta ätstörningen få säga ett ord. Lyckas man med det i någon vecka eller så, går det mycket lättare sedan! Nu kommer knappt rösten upp längre, för ja, den vet ju att den ändå inte får säga till om något. :)

Du frågar också vad jag väger. Jag väger mellan 41-42 kilo, jag vet inte riktigt då jag vägde mig senast i måndags. Det är faktiskt inte mycket till mina 155 centimeter, men min normalvikt ligger på runt 45-46 så det är inte så mycket kvar! Med en vikt på 46 har jag BMI på 19.1 vilket är helt okej. Nu ligger jag på runt BMI 17.3 tror jag. I alla fall, varje människa har en "normalvikt" eller "balansvikt" där man står stilla så vida man inte överäter förfärligt mycket hela tiden eller bantar. När jag vägde som minst var jag nere på 36, vilket är på tok för lite. Men, nu på en månad har jag lyckats gå upp nästan sex kilo vilket faktiskt är mer än väntat! På BUP var de ganska chockade, jag tror rent av att de inte riktigt trodde mig när jag ställde mig på vågen där. Haha. Men det är nog för att verkligen kör stenhårt på det här. Fuskar aldrig, då jag bara vet att det bara skulle få mig att må sämre. Och jag vill inte må dåligt! Alltså - inget fusk! Och då menar jag verkligen inget.