Kontroll eller kontroll?

Anorexi och andra ätstörningar handlar för många om just kontroll. Att begränsa, kontrollera, maten blir ett sätt att "få ordning på sig själv". Och att då behöva släppa den där kontrollen man har skapat till sig själv, känns helt vansinnigt läskigt och faktiskt ibland helt omöjligt att göra. Man skapar sig vanor, olika från person till person som förstärks i och med energibrister, främst bristen på fett. Faktiskt leder den dåliga kosthållningen till tvångstankar, som FÖRSVINNER när man förbättrar sin kost.

Så var det för mig, helt klart. Jag körde på mina samma gamla skålar och bestick till allting men jag hade även värre saker. Som att klara ut en spindelharpan innan jag somnade på mobilen. Det ledde till att jag kunde ligga vaken nästan en timme extra just bara för att gå ut.. I somras hade jag andra saker att göra innan jag gick och la mig, som att jag måste klara ut ett sudoku. Det blir självklart otroligt jobbigt, men det går faktiskt inte att sluta. Jag försökte flera gånger, men då låg jag vaken i flera timmar istället tills jag la ut det där jävla pusslet.
För mig kändes det som om jag hade kontroll och koll på saker och ting när jag gjorde det på mitt sätt. 

Vad händer då när det inte blir på mitt sätt längre? Blir allt förstört då? Nej!
Det är faktiskt riktigt jädra skönt att slippa dessa ritualer. Och det känns faktiskt inte som om jag har förlorat kontrollen, som många kan tro. Tvärtom! Det är först nu jag har verklig kontroll, när jag inte längre är slav under något annat. Jag kan äta mina kex med ost utöver det jag brukar utan att känna att nu exploderar jag i storlek och nu går det lika bra att äta tjugotvå kex till för jag är redan tjock. Det ÄR inte så. Jag har ätit som fasen, tro mig, många av er hade blivit rädda om ni visste vad jag stoppade i mig och jag är långt ifrån tjock. Den lilla förändringen som blivit beror främst på att jag ökat mina måltider riktigt mycket och faktiskt begär mina föräldrar ibland att spetsa maten med grädde och sånt. Och inte ens det får mig att öka i vikt på riktigt. För det är mycket vätska man samlar på sig. Jag kommer nog inte klara av att äta mig sundare på bara mat utan jag kommer attt behöva äta mina ost och kex och praliner mellan måltiderna och även näringsdrycker.

Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut av detta inlägg. Haha. Men alltså, för mig känns det verkligen inte som om jag tappat kontrollen nu när jag äter bra. Jag är inte alls rädd för mig själv längre och vad jag gör mot mig själv och jag känner inte att jag inte kan lita på mig själv. Förut försökte jag ju hålla mig borta från köket när jag var ensam hemma, för jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig från att äta något, om det så var en tomat. Bara en sån sak gör det otroligt värt att faktiskt bli frisk. Det är nu jag tar tillbaka kontrollen till mitt liv.

Att våga inte bry sig så mycket. :)