Först: Hej alla nya läsare! Tack för alla fina kommentarer jag fått in! Det glädjer mig mycket att folk vill läsa min blogg. För er nya kan jag berätta kort mig mig själv! Jag är alltså en flicka på sexton år som går sitt första år i den naturvetenskapliga inriktningen på gymnasiet. Sedan i maj ungefär har jag skurit ned på mitt matintag så pass mycket jag gått från ett hälsosamt BMI på 19.2 till ett BMI på 15.0 som är mitt nuvarande.
Varför, kan man ju undra. Tja, det började som så att jag tänkte att några kilo ned, det kan inte skada.. Sen har det fortsatt, fortsatt, och fortsatt. Nu har jag inte haft min mens sen i juni och totalt förlorat nästan en fjärdedel av min vikt. Jag är medveten om mina problem och har varit det sedan i september ungefär, men att vända skiten är allt annat än lätt. Här i bloggen luftar jag mina tankar och postar lite bilder (mest på mat, hihi, men även annat!). Ni får väldigt gärna fortsätta kommentera och om ni har någon fråga; fråga! Jag ska försöka svara mitt allra bästa på alla frågor som jag får in.
Det blev ingen Stepwise idag. Nähä. Det var tydligen för "rörigt" och livligt på platsen vi skulle göra det på...pfs. Jag sa flera gånger att det inte störde mig alls, men nej. Sekretess och så Jag är nog lite besviken. Hade väntat länge på det här sen så blev det inget..
Vi pratade lite om möjlig dagvård istället. Min behandlare tyckte att jag inte kunde "stå och stampa" så som jag gjorde nu, särskilt eftersom jag är så pass lågviktig som jag faktiskt är. Tills i morgon, då jag, mamma och pappa ska in igen och träffa en dietist bland annat (och vägning! Aaah) ska jag fundera på saken. De skriver gärna en remiss, jag får gå dit på bedömnigssamtal och då välja om jag vill gå eller inte. Jag vet inte. Jag är inte så sugen på det direkt. Vill ni veta ett starkt skäl varför?
Jo, jag är bortskämd med riktigt fin och god mat hemma. Jag gillar den mycket, även om jag nu inte äter lika stora portioner som jag gjorde förut. Och jag vet att maten på dagvården är lika med skolmatskvalité. Jag som till och med på skolan äter vegetariskt, för det ofta inte är lika mycket hel-och halvfabrikat! Att då stå ut med flera sådana måltider till varje dag.. NEJ. Min gourmériska (finns det ens ett sådant ord?) inre säger emot. Jag vill ha riktig, smakrik och kryddig mat- aldrig någonsin att jag äter korv och potatis eller liknande till middag. Jag har inte ens ätit pannkakor till middag någon gång..
Jag inser också att ett friskt, levnadsglatt liv inte kan komma utifrån. Vad kan de göra egentligen för att få mig att må bättre? Det är jag själv allting hänger på. Har jag ingen, eller nästan ingen, motivation till att bli bättre går det inte oavsett hur många terapeuter jag får träffa. Jag börjar snart med ett projekt som jag kallar "Operation jullov" .Det innebär att på jullovet ska jag försöka äta mitt dagliga behov av mat och lyckas vända viktnedgången. Vad skadar det att försöka liksom? Och tydligen ska tankarna förändras när man lyckas bryta den direkta svälten. Jag är skeptisk. Upp till bevis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sv: tack fina du!! Det är riktigt kämpigt men jag vill bli frisk mer än vad jag vill fortsätta ner i vikt. Eller jag intalar mig det i alla fall. Ana är lurig och gör så jag ständigt når en lägre vikt, bara för att försöka locka tillbaka mig in i hennes lömska grepp.
SvaraRaderaJag hänger med på "operation jullov" om det är okej hihi!! Och JA vi förtjänar verkligen ett liv som är bättre än vad det är i nuläget. puuss <3
Hej! Jag är en av dina nya läsare och jag tänkte bara säga hej och så.
SvaraRaderaJag är själv en 15-årig flicka med anorexi och jag ligger nu på sjukhus för fjärde gången. Du är alltså inte ensam!
Jag tycker du ska tacka ja till dagvården, för vet du vad? Det går alltid att hoppa av när som helst! Här får vi sjukhusmat vilket inte alltid är en höjdare, men oftast är det faktiskt helt okej ändå. Och herregud, ska DET vara anledningen som drar ut på ett tillfrisknande? Nej, det är verkligen värt ett försök! Jag har fått lära mig att äta och dricka massor av saker som jag aldrig ätit tidigare pga av att jag inte tyckt om det, och det är faktiskt HUR SKÖNT SOM HELST att ha så mycket mer att välja på! Mjölk har jag alltid avskytt så mycket att jag ofrivilligt spytt upp det om jag försökt, men gissa vem som nu dricker mjölk som en kalv? Jo, JAG! Det går att lära sig att tycka om i princip allt och det är verkligen inte så knepigt som det låter. Jag har själv jättesvårt för att utöver att bara äta överhuvudtaget dessutom äta mat som inte smakar bra, men det är inte så problematiskt som det innan kan verka, och tro mig - DET ÄR VÄRT DET!