Dag 83: Morgonens bestyr

Vaknar. Helt slutkörd. Som om jag aldrig gått och lagt mig ungefär. På med några varmare kläder lite snabbt, sedan ner för att koka gröt..
En lätt huvudvärk tränger sig på. Tröttheten antar jag. Jag kokar vidare. Havregryn,rågmjöl och kanel om vartannat. Pappa kommer ned och börjar att skära upp julskinka. Jag skär upp en skiva bröd och täcker den med julskinka. Sätter mig igen vid gröttallriken och äter vidare.
"Du har inget smör på mackan, som du skulle ha:" hörs det från pappa.
"Nej, men inte med julkskinka heller!" utrbrister jag arg. "Det blir JÄTTEÄCKLIGT och passar inte ihop."
Jag brer lite senap på mackan och tar mig surt en rejält tugga.
"Du sa ju tidigare till oss att du behövde mera fett, att du hade fettbrist."
Jag hoppar upp från stolen, arg som ett bi, och stormar fram till kylskåpet. Drar fram första bästa smör (margarin egentligen, 38% fett.) och en kniv i all hast. Slänger ned den på matbordet. Äckligt.Äckligt. Det är dessutom äckligt smör.
"Nej!" halvgråter jag argt och kastar margarinpaketet till ett annat bord. Inget äckligt smör ska få förstöra min macka. Dessutom luktade smörpaketet kylskåp.
Det går ett tag. Tystnad. Pappa är väl smått chockad över mitt lilla utbrott antar jag. Inom mig är det krig och jag hör några ord från boken "Mattillåtet" i mitt huvud.

Du dör inte av att testa ett par gånger, eller hur? Blir det inte bra är det väl bara att sluta då! Men att ändra sina vanor lite grand för att se om det blir till det bättre, kan ju inte vara så dumt att testa. Du vet ju att din vikt inte kommer att skena iväg för att du tar smör på mackan.

Jag flyger upp från stolen, hulkande av undertryckt gråt och rusar fram till kylskåpet igen. Gott smör tar jag fram. Bregott. En smörkniv stoppar jag rejält ned i paketet och tar upp en smörklump på en och en halv tesked ungefär. Lägger den i en hög på mackan, tydligt så att pappa ser och biter världens största tugga i protest. Tugga.Tugga.Tugga. Svälj.
Så. Det kanske blev lite väl mycket smör, men otroligt jätteäckligt var det inte. Brer ett litet tunt lager på resterande bit av mackan och avslutar min måltid under tystnad.

 Upp på rummet. Framför spegeln, ska ta på mig linser. Där brister det. Ställer tillbaka linsetuiet och sätter mig ned på marken för att andas lite. Andas. Ett, två, tre. Jag orkar fasen inte mer. Jag orkar inte detta! Det kommer ett par tårar, men jag torkar bara ilsket undan dem.
Går istället in till pappa.
"Pappa. Jag orkar bara inte gå till skolan idag!"
"Då får du jobba HÅRT på maten. Satsa på att äta mycket."
Jag blir tyst. Min första tanke är att skrika i protest, men jag kväver den. Går istället in till mitt rum och sover som en stock i två timmar.