Jag åt vegetariskt på skollunchen, mycket för att den maten var godare och kändes mera vällagad. Serverades det färdigköpta pannkakor (visst, det är i och för sig vegetariskt men det fanns ett annat alternativ först) för de andra ungdomarna, fick de som åt vegetariskt en krämig pastarätt med quorn och dill. Och vem äter egentligen hellre färdigköpta pannkakor än hemlagad, riktig mat? Nej, inte jag i alla fall. Dessutom tyckte (tycker) jag att det är allmänt bättre att äta vegetariskt om det finns det möjligheten.
Mjölken var det första jag skar ned på. Nejnej, det var onödigt! Så bort med mjölken. Mjukt bröd blev en annan sak som fort försvann, jag hade nämligen räknat ut att kaloriinnehållet i en bit knäckebröd i förhållande till en bit mjukt bröd var betydligt mindre. Sen fanns det annat i det mjuka brödet, så som smör och mjölk, som jag började undvika. Knäckebröd kändes mera rent. Så knäckebröd fick det bli.
Och så fortsatte det. Flera saker skars bort, kändes onödigt. Riktig mat till lunch rök också riktigt snabbt. Varm mat, till lunch? När jag ska vara hungrig till middagen? Nejnej! Då kommer mina härliga äpplen in i bilden. Åh, så ljuvligt goda. Ett halvt äpple, först vid halv två-tiden och sedan vid tre och jag klarade mig väl till middagen. Ett par koppar te på det också.
Idag läste jag att just gröna äpplen, det är minsann något som man är extra sugen på om man äter för lite fett. Ja. Det stämmer. Fettbrist kan man ha. En av de första symtomen då är avtrubbade smaklökar (oh, älskade kryddor!) och syrligheten och friskheten hos ett grönt äpple är precis de smakerna som avtrubbade smaklökar bäst tar upp. Inte så konstigt att jag flera gånger under mina äpplestunder plötsligt kunde utbrista- åh så härligt gott äpplen är! Att jag inte upptäckt det tidigare!
Kanske du är sugen på gröna äpplen nu? Royal Gala är min favorit! Inte mjöliga. Det är viktigt. Mjöliga äpplen, röda, äter jag bara inte.
..fortsättning följer :) ..
Dessa perfekta, grönröda sötsyrliga äpplen.. Åh. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar