Klockan börjar bli halv tio på kvällen , jag funderar på att kanske sova snart för att kunna bli frisk så fort som möjligt.
Klockan blir tio, jag tar fram tandborsten och borstar tänderna. Klockan blir halv elva, och jag lägger mig i sängen för att försöka sova. Kroppen är spänd som en fiolsträng och jag kan verkligen inte få tankarna att lugna ned sig. "Måste bli frisk" och "måste sova NU" är några av dem. "Vad blir det för mat i morgon?" och "Vad ska jag äta till frukost?" är några andra.
Klockan blir elva. Halv tolv, tolv.. Jag inser att nej, jag kan inte sova. Reser mig upp och går omkring lite i huset medan jag känner hur jag blir piggare och mera panikslagen allt eftersom minuterna tickar. Jag som skulle till skolan i morgon! Då måste jag sova i alla fall sju timmar! Nu var det sex timmar innan jag skulle upp..
Lägger mig ned i soffan i vardagsrummet. Den är obekväm och jag har bara en filt som täcke. Det blir ruskigt kallt, men tankarna är på något sätt lugnare där. Jag slumrar till i ett par minuter men väcks sedan av att det knakar i träväggarna. Klockan är två. Jag har sovit högst en kvart. Med en allt tilltagande huvudvärk och magont reser jag mig upp och lägger mig i en annan säng istället, en gästsäng. Jag bär ned mitt täcke och kudde dit för att slippa frysa i alla fall. Sen är det bara att stirra upp i taket. I över en timme blir det, innan sömnen tar överhanden. Tre timmar senare ringer min väckarklocka och jag ska iväg till skolan.
Ha, inte en chans! Hjärnan känns som ett trögt mos, jag har ont i magen och huvudet, är förkyld och undrar vad det blir för lunch idag. Mamma kommer in, frågar om hon ska sjukanmäla mig. Jaa, det vore nog bäst det.
När hon gått ut, frågar jag mig själv varför jag egentligen inte kan gå till skolan. För att jag är så trött, blir ett svar. För att jag är förkyld, blir ett annat! Förut, innan anorexian, hade jag gått till skolan även om jag var trött och förkyld. KAN INTE MISSA LEKTIONER! Nu känner jag bara: Jag- orkar- inte. Bättre att ligga i sängen hela dagen och sova bort alla tankar.
Jag sover i ett par timmar, klockan blir halv tio. När jag vaknar är jag trött, men inte lika trött som jag var förut. Nu var det bara förkylningen kvar.. Häller i mig en alvedon (jag som hatar att ta medicin) och klär på mig och gör i ordning för att gå till skolan.
Dit ska jag nu. Ha en bra dag!
onsdag 28 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar