Ätstörning + bo ensam = sant

Så gott som alla som haft en ätstörning ställs inför den stora utmaningen att bo ensam för första gången. Vare sig det är över en helg, en vecka, en månad eller en längre tidsperiod kommer det att ske.

Att bo ensam har för mig varit det ultimata testet att se hur frisk jag egentligen är. Liksom jag sagt tidigare vaknar man inte upp en dag "frisk" och utan problem, utan ätstörningar är något man måste slåss med under en lång, lång tid. När man bor ensam har man ingen annan än sig själv att slåss för längre - inga familjemedlemmar man vill göra stolta, inga enkla och fasta rutiner som man kan ha i hemmet. Man måste köpa sin mat på egen hand, laga den och äta den.

Risken att man låter ätstörningen vinna lite för ofta för att vara riktigt bra är stor. Hur klarar jag det? Jag erkänner - i början var det svårt. De allra första veckorna var det så enkelt att bara dra ned på mat och få den där känslan av att låta ätstörningen lyckas. Det jag gjorde då var att fråga mig själv;

-Varför vill jag vara frisk?
-Hur ska jag hålla mig frisk?
-För vem ska jag vara frisk?

Dessa frågor ställer jag till mig själv flera gånger varje dag, varje gång jag ska äta något som ätstörningen inte håller med om. Varför jag vill vara frisk är för att jag vill kunna göra vad jag vill här i livet, utan begränsningar jag satt upp själv. Hur jag håller mig frisk är genom att äta bra och inte låta ätstörningen säga något. För vem, för mig själv! Det är bara för min egen skull som jag ska bli frisk. När jag låter ätstörningen vinna förstör jag endast för mig själv och ingen annan.

Matematiken är enkel. Du vet att du måste klara av detta, gör du det inte nu kommer du att få ett helvete sedan. Så du äter din pasta, ditt bacon, dina nötter olja och smör och allt som är jobbigt - du köper dem och du äter dem även när du bor ensam, trots att det är såååå enkelt att äta något som innehåller en tredjedel av den energin och ändå vara "nöjd".

Jag är stolt över hur bra jag klarat mig hittills, trots att jag haft mina dåliga dagar. De dåliga dagarna har varit så pass få att det i det stora hela inte påverkat mig alls. Plus... en dålig dag har jag inte haft på tre veckor nu. Du kan om du vill. Enkelt, och det behövs ingen magi.

Pasta och bacon, ketchup senare. Billigt och gott!

Pasta.. igen.. Nu med chorizokorv dock!

Trots att jag ätit alla mina måltider tog jag emot en Magnum White sent en kväll när en rumskamrat bjöd. Jag VILLE ju ha den, så även om min första tanke var "nej" sa jag "sod off" till ätstörningen och åt!

Idag ska jag lyxa till det med kycklingfilé och avokadoröra på en hel avokado. Ugnspotatis till tror jag. Bor man ensam får man avokadoröra på en hel avokado, man slipper ju dela! :D :D