Tid

Jag tror att tiden spelar mig ett spratt. Tji fick du, Tua! Jag gör så att veckorna innan du åker går så pass långsamt att njutningen att längta efter något kommer att överskuggas av tristessen.

Du kommer att vandra planlöst omkring, oförmögen att varken städa, gå på byn eller göra något annat halvproduktivt. Du kommer att ha packat klart resväskan för länge sedan, vilket gör att du inte kan vara produktiv med det. Du kommer att ha pluggat engelska redan, eller ja, känna att det inte behövs.

Dömd till tristess. Dömd till att försöka få timmarna, minuterna att gå med påtvingat spelande av värdelösa spel och onödigt många timmar liggandes i sängen. Dömd till att susa omkring på moln redan framme i Glasgow, när det i själva verket är fem dagar kvar.

Outhärdligt.