Followers

onsdag 17 september 2014

Livsval

För första gången i mitt liv någonsin står jag inför ett riktigt livsval. Ett val som troligtvis kommer att bestämma i ungefär vilken riktning mtit liv ska gå.

I hela mitt liv har jag älskat modehistoria. När internet först kom, var det första jag utforskade faktasidor om modet under 1700- och 1800talet. Jag lärde mig böcker om modehistoria så gott som utantill och läste om Kulla Gulla-serien dussintals gånger då jag då och då stötte på vackra kläder. Jag gjorde hemmagjorda bahytter och klädde ut mig på helgerna. Tja, låt oss säga att Tuas liv i åldern 7-13 i princip kretsade kring modehistoria. Sen kom väl skolan ikapp och intresset lades lite på hyllan, men jag fortsatte att samla på mig gammeldagsa kläder och att dregla i modeböcker då och då.

Passionerad har jag alltid varit. Harry Potter, balsammetoden, delvis ätstörningen,, färganalys, sjunga och då sist men inte minst modehistoria är bara några exempel  på saker jag grottat in mig i. Jag suger i mig all information jag kan hitta och går till botten med de frågeställningar jag nu kan ha tills dess att jag finner dem hyfsat lösta. Helt lösta blir de aldrig, då det alltid finns mera kunskap att hämta.

Nåååväl, åter till mitt val.

I Brighton och London finns det ett universitetsprogram som är just modehistoria. HÄR  kan ni läsa om programmet i Brighton. Nu till hösten ska man ansöka om platserna på universiteten i Storbritannien om man vill börja plugga hösten 2015 vilket jag vill. Jag har bestämt mig för att börja universitet hösten 2015, men vad det ska bli och var vet jag inte än. Det mitt hjärta vill är modehistorian i Brighton. Jag har grundligt läst på om programmet och det går rakt in i min själ.

Samtidigt känner jag ett visst intresse för lingvistik och psykologi, men varken någon av dem är en passion jag har. Nu till den stora frågan: Ska man följa sitt hjärta, ta en rätt stor skuld till brittiska staten, och ge sig in på sina drömmars äventyr? Eller ska man tänka lite mera och gå ett program som kan vara okej men som inte väcker några pirriga känslor i magen? Skulden på lingvistik eller psykologi hade inte blivit lika stor, men  ändå existerande. Att ge sig in på en karriär med modehistoria som bas känns lite svajigare än lingvistik/psykologi - fast karriärsmöjligheter finns givetvis där också.

Hjälp.

3 kommentarer:

  1. Ta genast och sök till modehistoriaprogrammet och kasta ut dig på ditt livs äventyr! Är det något jag insett de senaste åren är det alltid är möjligt att börja om med något nytt om man anser det nödvändigt, och att man mycket oftare ångrar att man gjorde det mer rationella i stället för det som egentligen intresserade en mer. Vill du studera modehistoria så ska du banne mig göra det också. Det finns nog tid senare att fundera på ""vettigare"" alternativ (dubbla citattecken eftersom man ändå inte garanteras någon som helst form av karriär oberoende av vad man studerar).

    SvaraRadera
  2. Jag tror på dig vad du än väljer Tulö! <3

    SvaraRadera
  3. Följ ditt hjärta och passion! Du kan inte ana vilka dörrar som öppnar sig om man följer sitt hjärta. Precis som Frida i tidigare kommentar skrivit kan man när man vill avbryta och börja på något nytt om man känner för det. Jag följde länge allt annat än vad min magkänsla sa. Det resulterade tidvis i nedstämdhet och en påträngande känsla av om jag verkligen sysslade med det jag ville? Känner man verkligen för något starkt, bli då inte skrämd av allt pirr i magen eller ovissheten om vad som kommer att hända. Känns det så ska du ännu mer kasta dig in i ett kommande stort äventyr! Gör man något man tycker om löser sig allt annat på vägen! Jag kan lova dig det!

    Lycka till!

    SvaraRadera