Alexandra Lukas

Det händer att jag blir riktigt förvånad, ni vet så där förvånad att det känts som om man lyfts från verkligheten in i en helt annan värld. Det hände mig idag.

Efter en ordentlig frukost hoppade jag på bussen in till stan. Det första jag gjorde när jag kom fram var att gå in på Scorett. Där trillade jag på en gång över ett par perfekta skor som skulle passa helt fantastiskt bra till maskeraden nästa vecka. Att de var i storlek 37 när jag i själva verket är en 36a gjorde inte så mycket - de hade ett praktiskt spännband över ankeln. Vitt fejkläder, med en liten klack. På rea dessutom! Så  jag köpte dem, för 150 spänn. Vilket fynd!

Sen bar det iväg till andra affärer. På väg till Myrorna gick jag in på ännu en skoaffär, Skopunkten, där jag provade några skor men hittade inga, H&M, Åhlens, Kappahl, Lindex, Monki, Glitter, Veromoda, ja ni vet den där vanliga bunten. Tyvärr hittade jag ingenting på Myrorna, jag var ute efter en klänning i femtiotalsstuk men det fanns inte så många klänningar.. Så jag gick vidare. In på forumgallerian, tehuset... en hel del affärer helt enkelt. När jag började bli less köpte jag jordgubbar i ett stånd på gatan, gick in på en mataffär, köpte några matvaror och såg att det var en kvart tills nästa buss hem gick.

Skyndade mig iväg till busshållsplatsen. Tio minuter kvar. Väntade några minuter. Tråkigt. Funderade. Blev glad över att jag köpte så fina skor.. någonting känns fel. Kassen! Kassen med mina nya skor! Jag hade inte den med mig. Tyst i några sekunder. Fan! Den var inte här.. korkat! Idiotiskt! Antingen hade den blivit stulen, eller så hade jag helt enkelt lagt ifrån mig den. Jag gissade på att jag lagt ifrån mig den. Fyra minuter tills bussen går. Vad ska jag göra? Ska jag ge mig fan på att jag ska ha skorna och söka upp kassen, eller ska jag ta bussen hem? Jag hade köpt frysta hallon som inte borde vara ute så länge i värmen... Nä, tänkte jag, hallonen får vara, jag SKA ha mina skor! Men jag hade ju varit på oändligt många affärer, ja, jag vet inte ens alla jag gått på. Den första affär jag ser är Skopunkten, där jag provade några skor i början av min rutt. Äh, tänker jag, chansar och går in.

Hittar ingen kasse. Frågar kassörskan. Jadå, de hade hittat en kasse. Scorett, säger jag, storlek 37. Hon ger över den till mig och ler glatt åt min förvånande min. Tack, säger jag och hon svarar något som jag inte hinner registrera.

En minut tills bussen går. Skyndar mig därifrån i all hast. Iväg till busshållsplatsen! Bussen anländer vid samma tid som jag. Kliver på, trycker med kortet på apparaten, sätter mig ned och kan inte förstå vilken tur jag haft.