Den är avskuren i midjan, med en vid kjol som räcker mig strax under knäna. Storlek trettiosex, säger den något blektvättade lappen i den klassiska båturringningen. Men den ser mindre ut än så, vilket förhoppningsvis passar mig perfekt. Utan att tveka lyfter jag ned klänningen med galge och allt och tar de få stegen fram till kassan. Sjuttiofem kronor. Kunde inte passat bättre. Jag betalar med ett nöjt leende på läpparna och expediten upplyser mig vänligt om att det minsann är en autentisk femtiotalsklänning och att den skulle göra sig mycket väl med en eller flera underkjolar till, allra helst stärkta sådana. Jo tack, svarar jag, något sådant kan jag nog klämma fram.
Tio minuters gångväg hem känns plötsligt milslång men väl hemma slänger jag av mig skolkläderna och kryper i klänningen. Den sitter som smäck. Som smäck! Mycket väl spenderade sjuttiofem kronor, vill jag lova.
Här ser ni skönheten. Den är ärmlös, så jag valde att ha en svart tröja under. |
Jag tror i inte att jag kommer att kunna hålla mig från att ha den på skolan i morgon... |
Åh vad söt klänning! Jag hade inte heller kunnat hålla mig från att köpa den :)
SvaraRadera