Nu börjar en ny serie här på bloggen- leva heter den! Nu är det dags att leva. Nu är det dags att göra den där sista resan, den sista resan som jag inte vågat, i vägen till att bli helt frisk. Jag har legat på den dåliga sidan allt för länge nu och har X antal kilo att ta itu med och ungefär en miljard dåliga tankar att slåss emot. Men det ska gå! Det gick en gång, det SKA gå igen. Jag är less på att le och på att säga att allt är bra, jag är less på att ljuga, på att avstå, kalkylera, beräkna och kompensera.
Förra gången blev jag frisk för de andras skull. Jag klarade inte av att se andra må dåligt på grund av min ätstörning. Men hade jag någon egentlig insikt, någon vilja att själv må riktigt jävla bra? Nej! Jag hade inte det. Jag gick upp i vikt, jag sa att jag mådde bra, för omgivningen förväntade sig det. Jag kände lättnadskänslor ett tag, ja. Men ätstörningen satt djupare än vad man kan tro och den fick rot igen maj-juni 2012 och nu oktober (ungefär) 2012 tills nu. Då var det Skada som gick segrande ur nästan varje kamp och jag har nu allt för länge följt henne, till en stor del.
Jag är less på att inte vara glad på djupet. Jag är less på all onödig skit som jag utsatt mig själv för. Det finns så många andra problem i denna värld och min ätstörning ska tamigtusan inte vara ett av dem!
Jag är livrädd. Jag är fullkomligt livrädd! Jag har otroligt svårt att hålla en frisk vikt då jag anser mig själv vara för stor då. Det är dags att ta itu med kroppsbilden, med självkänslan och med idealen. Nu gäller det att jobba grundligt med alla medel som nu krävs, vare sig skolan blir lidande eller inte. För hälsan är viktigare än skolan!
I morgon blir det nystart. Och det SKA gå bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är klart det går! Du kommer fixa det här. Ofta går ju tankarna nedåt i takt med kilona så det är ju inte så konstigt att du mår sämre när du gått ner en del. Kämpa på så blir nog tankarna bättre igen:) Fast för din egen skull, på ditt sätt då ^^
SvaraRaderasedan oktober förra året? har du haft en svacka med massa ångest och mat.. och tankar som du följt?
SvaraRaderakan du förklara lite mer, har det smygit sig på?
You go Tua! Det här med psykiska problem är ofta mer komlicerat än man kan tro. Är det inte det ena så är det det andra liksom. Som att man har en mängd ångest i sig, olika för olika individer, och att den hittar olika vägar ut. Efter alla mina år av psykologipluggande och alla mina möten med lidande människor så är mitt bästa tips detta:
SvaraRaderaLär dig att stå ut med ångest utan att göra något åt den! Det är enda vägen. Den kommer inte att försvinna. Det enda vettiga är att försöka acceptera att livet innehåller mycket ångest för vissa och att det inte går att komma ifrån. Det man måste göra är att leva det liv man vill, vara den person man vill, SAMTIDIGT som man har ångest. Då och bara då kan den mattas av med tiden. Varenda gång man reagerar på sin ångest och försöker bli av med den så växer den i styrka och ihållighet! Det är sant! Så försök att omfamna den. Säg "hej på dig ångest, jaså du känns så här du... Nu ska du vara med mig ett tag medan jag äter en rejäl middag. Sen ska du vara med mig resten av kvällen. Det är okej, det får du. Jag ska ändå äta en rejäl middag och ha en trevlig kväll!"
Lycka till och tänk inte att det ska gå lätt. Tänk att det är ett jävla lidande men det går bra att lida och leva samtidigt! Kram till dig du lilla kämparinna.