Underlig press

Av någon anledning känner jag mig väldigt underlig. Det är liksom som om jullovet tar kål på mig. Jag vet hur mycket jag måste göra, ändå känner jag hur tiden rinner iväg. Hela tiden tänker jag på allt jag måste göra, ändå gör jag inget åt det. Det går inte. Det går inte. Orkar inte mera! Vill inte mera!

Jag önskar att man hade någon sorts knapp man kunde klicka på. Nyttoknappen skulle den heta, och den skulle få en att pang poff utan att tänka efter bara göra nytta. Så härligt det hade varit... känslan är någonting är gjort är enligt mig något av den bästa känslan som finns.



Nu är jag väldigt mätt. Först åt jag världens brakkvällsfika, sen kom Moa och hennes pojkvän ned och skulle göra något kaffegodis.. så då blev det ju en hel del sånt också. Äääh, det gör inget. Lär ju inte flyga upp i kilon på grund av detta direkt. Tvärtom blev jag väldigt sugen på lite mera.. kanske ska smyga ned och ta lite. Heheheh.