Det var det värsta...

Igår eftermiddag när jag kom hem vid fem sjönk jag direkt ned i sängen. Sov tills det var middag, åt två tuggor, och sedan ned i sängen igen. Jag var nog rätt så förbannad på mig själv- jag AVSKYR att vara sjuk. Verkligen avskyr. Tog en alvedon som jag då inte kände effekten av heller.. Allt eftersom kvällstimmarna gick steg min feber och den var riktigt hög i flera timmar. Det var svårt att dricka vatten och jag hade suttit i solen hela dagen, så jag gjorde mitt bästa i att tvinga i mig ett par klunkar för att inte bli uttorkad på köpet.

Usch. Det var dock härligt att skyla ned ansiktet med en blöt handduk, men eftersom jag samtidigt frös väldigt mycket om resten av kroppen ville jag liksom ha kvar mitt täcke, fastän jag antar att jag inte borde ha legat så. Vid tolvtiden och febern inte hade blivit lägre slängde jag av mig täcket ändå - vad som helst bara den går ned. Det hjälpte och jag lyckades somna. När jag vaknade i morse vid halv åtta hade jag så ont i halsen att det inte var möjligt att svälja. Att prata var en omöjlighet. Efter lite vatten och lite kall yoghurt fick jag tillbaka talförmågan och jag känner mig allmänt bättre nu.

Jag tog några bilder igår, men inte särskilt många. Lägger upp bilderna sedan!

PS. Stort grattis kära syster Moa på födelsedagen! DS.