Äntligen fredag! Äntligen pusta ut! Jag har förvisso en hel del att göra över helgen, men äntligen, äntligen får jag sova. Sova. Sova. Få mig en sömn som är tillräcklig. Vakna utvilad efter över åtta timmar. Den känslan finns det inte mycket som slår.
Hela dagen har jag haft ett svagt illamående hängande över mig. Det är kvar än. Jag har faktiskt ingen aning om vad det kan bero på, men det är nog med illamående för att det ska bli jobbigt. Måste äta ändå. Äta. Äta.
Det blev en rätt i ugnen till middag. Potatis, kyckling, champinijoner, paprika, lök.. och olja såklart. Jag såg inte när de hade i det- jag är inte så mycket i köket nu för tiden- men det smakade olja. Och det syntes. Äckligt. Varför inte bara ta vatten och kanske tomatpuré? Nejnej.
Men åt, det gjorde jag. Jag fyllde på enligt pappas önskningar och åt upp allt jag hade tagit för mig. INTE EN ENDA GRÖNSAK VAR DET, det ni. När jag väl ätit upp sa mina föräldrar "nu kan du ta grönsaker!" men jag var så full, att jag inte fick ned en bit. Inte ens kaffet efter maten åkte ned. Inte heller min lilla fruktsallad, den fick vänta till klockan åtta.
Varför är det så obehagligt att vara mätt? Man ska i alla fall kunna få i sig lite efterrätt och dagens enda kopp kaffe! Annars är det inte okej. Men jag fick inte i mig det. Jag saknar mitt kaffe.. men det är för sent för att dricka nu. Nu vill jag bara falla i säng så fort som möjligt.. och sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar