Inte att leka med

Jag ska aldrig mera någonsin ta hostmedicinen Cocillana-Etyfen. Den var helt enkelt fruktansvärd! I början blev jag mest varm och avslappnad. Sedan ännu varmare. Och ännu varmare. Sedan kändes det som om jag hade skyhög feber och yrade. Jag vet inte om jag sov i natt eller inte. Det mesta jag kommer ihåg är mina brännande händer och obehagliga drömmar. Stundtals vet jag också att min mun verkligen var snustorr och det kändes som om det gnisslade av torrhet i munnen.

På morgonen kände jag mig urkonstig. Tog en kåvepenin och ett halvt glas vatten och reste mig sakta upp för att gå och byta om. Det ringde liksom i öronen, men jag är van vid lågt blodtryck så jag satte mig ned med huvudet mellan benen som man ska. Väntade. Det slutade inte ringa. Nähä, tänkte jag och reste mig upp. Fortsatte i trans till min garderob och drog på mig en tröja. Sen kommer jag bara ihåg att jag la mig ned och vaknade med det kännetecknande ringandet som kommer i öronen efter svimning. Då var det över tänkte jag. Lågt blodtryck. Så jag reste mig sakta upp och klädde på mig klart.

Sen kommer jag bara ihåg att jag låg i min säng. Mat, tänkte jag.. ned till köket kom jag. Yoghurt, russin, flingor lyckades jag fixa med tilltagande yrsel. Ned på golvet och i med maten. Där låg jag i fyrtiofem minuter. Sen mådde jag tillräckligt bra för att ta mig till sängen igen och sova i tjugo minuter eller så. Efter det mådde jag helt okej. Lite hostmedicin? NEJ TACK!

Nu regnar det. Spöregnar. Jag åt en mysig "afrikansk soppa" till middag och en god räk-och dilltunnbrödrulle. Om en minut är det dags för kvällens kåvepenindos. Jag mår illa av blotta tanken. Usch för penicillin. Men lite positivt! Jag mår faktiskt bättre. Helt skapligt om jag ska vara ärlig. Så kanske är denna medicin bra ändå..