Svar på kommentar "frisk"

S har kommenterat inlägget "Nu är det juligen": 

Tänkte på en sak, nu när du nästan är frisk, eller är du det?Hur är dina föräldrar, blir du alltid "kollad" kollar dom mycket hur du är, och vad du äter, ifrågasätter?Just nu känns det som man kommer bli ifrågasatt i hela sitt liv framöver=(
Kramar! längtar också till jul, men även panik väcker inom mig tyvärr=/ 

Svar: Jag tror inte att jag blir kollad. Inte särskilt mycket i alla fall. Kanske att de frågar lite oftare än normalt vad jag ätit om jag gjort lunch själv, eller att de slänger en blick eller två för att försäkra sig om att jag får i mig mat. Jag anser mig själv vara näst intill frisk. Det finns såklart maträtter jag fortfarande undviker, och jag föredrar oftare att äta mera av kalorisnåla saker än en mindre mängd kaloririkare. Jag kanske också funderar mer på mat än "normalt", men jag klarar av det mesta nu. Jag kan äta ute, jag kan resa. Jag kan leva varje dag utan att räkna kalorier och jag behåller min vikt. Min kropp fungerar som den ska - kanske att jag har lite sämre blodcirkulation än vad jag borde, men det är beroende på att jag är så  otränad.

Jag kollar mig själv ofta. Försöker att se min tallrik utifrån: är det normalt? Jag tänker mig vid middagen att minst halva tallriken ska vara täckt. Jag har inga problem med det. Jag tar om om jag är hungrig, jag slutar äta när jag är mätt. Jag dricker kaffe med mjölk i efter maten och äter ett par chokladrutor. Jag missunnar mig inte något. Vill jag ha kaffe, dricker jag det - även om jag ätit en ordentlig middag.  Så ja, frisk? Det skulle man nog kunna säga! Men givetvis, omgivningen har ögon. Det finns alltid risk för att falla tillbaka och det är av vänlighet man blir kollad, fastän det kan vara irriterande. De vill ju mitt bästa, och det det i tankarna accepterar jag deras frågor. Jag har inget att dölja. Jag är mänsklig, jag är en kvinna med hormoner och jag drivs delvis av dem. Någon gång i månaden har jag ett hemskt sug efter sötsaker, så då äter jag det. Någon gång i månaden har jag ont i magen och då kanske inte aptiten är på topp. Då KAN jag äta mindre den dagen, utan att det påverkar i längden. Mindre en dag, mer en annan. Till slut liksom jämnar det upp sig.

Men jag följer alltid min hunger. Inget matschema. Men givetvis, frukost, lunch, mellanmål, middag, kvällsfika. SÅ ser det ut, även om jag kanske inte är jättehungrig. Men mängden och vad jag äter, det bestämmer jag. Det klarar jag av.

Julen är för många en tid då man går upp några kilon. Men vad gör det? Vad gör det att man är mänsklig? Man faller för pralinerna, man faller för att ta mer av den förrädiskt goda maten. Det gör inget. Det gör inget. Det är inte så farligt. Livet är inte förstört för julmatens skull. Man kan ju följa sin tallriksmodell om man nu vill, även under juletider. Men jag tänker inte låta några ätstörningstankar hindra mig från att fira den jul jag vill ha. Oavsett om det får mig att gå upp något kilo i vikt. För fyra år sedan hade jag tagit en pralin när de stod framme, så då tänker jag göra det nu med.

Nu vet jag inte om det här hjälpte dig så mycket.. men ja. Julen är inte så farlig! Det är en tid då man ska ha roligt, njuta av tiden och bara slappna av. Det är man värd.

Kramar!