Nördighet

De flesta skulle nog känna sig något förolämpade över att bli kallad nördig. Det blir faktiskt inte jag, jag vet ju att det är sant! Varför? Varför är jag nördig? Kanske de flesta av er redan vet, men för de som inte gör det, här kommer min nördighetshistoria:

-Det började när jag var ungefär nio-tio år. Hogwarts.nu blev allt roligare och varje gång jag fick tillgång till internet, vilket inte var särskilt ofta då detta var året 2004-2005 och vi hade inte internet hemma, tillbringade jag min internettid på den sidan. Jag var vid den åldern inte särskilt intresserad av det egentligen communityt som Hogwarts.nu faktiskt var, utan det var spelet när man skulle fånga den gyllene kvicken som intresserade mig. Jag satt länge och bara sökte efter den, hittade, klickade, och fick "spelpengar" som man kunde köpa saker för på sidan. Trollstavar, ugglor, kvastar.. Allt möjligt från Harry Potters värld helt enkelt!

-När sidan lades ned vid 2006 kunde jag inte annat än känna sorg. Jag hade blivit riktigt intresserad av Harry Potter, fastän jag inte mer än sett några filmer och sneglat i den första boken utan att läsa den. Nedläggningen av sidan blev startskottet. Jag plöjde mig igenom böckerna, en efter en. De som kommit ut såklart, för när jag var klar med serien (jag blev allt mer intresserad efter varje bok) var det endast den sista boken som inte kommit ut.
-Väntan på den sista Harry Potterboken kändes evighetslång. Jag blev medlem på www.fefo.se och pratade med andra personer, liksom mig smått besatta av Harry Potter. Under de stunder då jag längtade som mest efter den avslutande boken, tog jag helt enkelt papper och penna och skrev mig själv in i Harry Potters värld. Det, skrivandet, är något som fortsatt ända sedan dess. Jag var med i att vara administratör för en rollspelssida, www.magivarlden.se är den nuvarande adressen och deltog mycket aktivt i alla dess aktiviteter. När boken släpptes befann jag mig i Grekland och tiggde mig snabbt till ett engelskt exemplar så fort jag såg den. Erkänner att jag samma kväll som boken kom i min ägo gömde mig bakom en pelare för att läsa den, istället för att se på en vän som gav en musik-konsert.

-I juni 2010 åkte jag utan att ha träffat någon av personerna tidigare, flygplan ned till Västerås för att delta i ett Harry Potter-lajv. Jag hade då blivit god vän med många på www.magivarlden.se och jag kände inga som helst tvivlel för att träffa dem i verkligheten. Tvärtom! Jag längtade, längtade efter att få träffa personerna som jag under många månader pratat med via internet i verkligheten. Eftersom jag i jämtland, cirka 60 mil från stockholm, har jag inte innan haft möjlighet att träffa några av mina rollspelsvänner innan. Lajvet blev en succé för min del och dagarna jag tillbringade där utvecklade mitt intresse för rollspel och Harry Potter riktigt mycket.

-Under sommaren 2010 fortsatte jag rollspelandet. Jag tillbringade stora delar av min tid i Grekland framför datorn, det var ju ett utmärkt sätt att fördriva tiden på! Den inte ens 15 år gamla Tua utvecklades allt mer i sitt skrivande, ja jag vågar till och med säga att det är rollspelandet och alla de sidlånga rollspel jag har skrivit, läst, gråtit och skrattat åt som fått mig att fortsätta skriva. Det är en flykt, en flykt från verkligheten och de problem som möts där.

-De första dagarna 2011 hade jag ett lajv, hemma hos mig. Personer flög ända från Helsingfors för att komma hit, på mitt lajv. Mina föräldrar ställde upp till 100%, lika så min syster. De spelade med så gott det kunde, serverade maten på silverfat (nästan), ordnade, städade, fixade. Allt var underbart. Jag var med likasinnade och stormtrivdes. Många var inte ens riktigt i min ålder, flera hade gått ut gymnasiet, men det spelade ingen roll. Med ett stort gemensamt intresse faller man ned på samma nivå, ändå.

- Dessvärre kom lajvet hemma hos mig att bli något av en vändpunkt. På något sätt kunde det inte riktigt bli bättre, kändes det som. Jag började dessutom fokusera allt mer på kost och vikt och med en termin kvar av högstadiet blev min fokus lagd på andra saker än rollspelandet. Jag kom lite efter, men var ändå aktiv hyfsat aktiv och fortsatt administratör på hemsidan www.magivarlden.se.
Sommaren 2011 förändrade mycket. Allt eftersom jag föll djupare ned i min ätstörning, kunde jag inte heller koncentrera mig på sådana roliga saker som rollspel och Harry Potter. Jag var ju upptagen med att tänka på mat! Så jag gled sakta iväg från det som länge varit en av det mest väsentliga i mitt liv.
Hösten 2011 började jag missköta mina administratörsplikter och jag hoppade frivilligt av från posten. Jag orkade inte. Det var inte kul längre, ingenting var ju kul! Jag kunde inte leva mig bort från verkligheten, svälten var för påtaglig.

Nu när ätstörningen vinkat hejdå letar jag mig åter till sidan. Formar inlägg med egenskapande karaktärer, låter dem möta andra, utvecklas, leva. Deras egna böcker skrivs med hjälp av andra. Jag tillbringar timmar varje dag uppslukad av fanfiction, berättelser skrivna av Harry potter-fans till andra Harry Potter-fans. Jag skriver mina egna, lever ut det magiska som jag i verkliga livet inte kan. Och jag älskar det. Sakta men säkert letar jag mig tillbaka i Magivärlden, i den ljuvliga stämning som J.K Rowling skapat och som vi, fans, för vidare med vår egen twist. Harry Potter och dess fandom var en del av min uppväxt, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer lämna den.