Dag 63: Answers aren't always right or wrong

Nu har jag kommit på en fråga. Som du kanske kommer ihåg så pratade vi om den så kallade "tjockkänslan" och om vikten av att hitta andra strategier att hantera tjockkänslan än genom att reglera maten. Tjockkänslan är ju just bara en känsla och inte verklighet och jag tror att det är betydande för ett tillfrisknande att fundera över vad man ska göra med den känslan, hur man ska förhålla sig till den? Om du ska börja äta mer som vanligt folk (och det är väl tanken, eller?) så kommer du att uppleva mycket, mycket tjockkänsla.Hur ska du hantera den? Vad ska du göra med den om du väljer att inte reagera på den genom att tro att den är sann, bli helt bortkollrad av den och därmed äta mindre. Skulle gärna vilja höra dig fundera kring detta. Vad gör du redan nu, när du blir överfallen av tjockkänslan? Vad har du testat? 

Tjockkänslan är en känsla som kommer och går. Värst är den efter en måltid där jag ätit något utöver det "vanliga". Något som jag liksom som du säger i framtiden kommer att få känna betydligt mera av.
Just nu hanterar jag inte känslan. Låter den finnas där, för jag känner att jag inte kan göra något åt den. Jag försöker tänka att jag helt omöjligt KAN bli tjock på den där extra potatisbiten, jag försöker tänka att i praktiken är det inte möjligt.
När jag sedan ser på vågen att nä, jag blev inte tjock av den där potatisbiten eller till och med den där vaniljmoussen, får jag min teori bevisad. Men hur blir det då, när jag i framtiden ska GÅ UPP i vikt? Då blir jag tjock av den. Då blir tjockkänslan verklighet och inte bara en tanke, som jag nu kan trösta mig med att den är.
Tja. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska hantera den. Nu försöker jag oftast vara själv ett bra tag efter måltiderna för att slippa släppa ut känslan på andra, eller så försöker jag att distrahera mig med saker som en bra film eller spela piano.
För min del är tjockkänslan nästan ännu värre innan jag ätit än efter. Efter är det ju redan gjort och inte så mycket att göra åt saken (än att gå och kräkas så klart, men det gör jag bara inte) så då hjälper det inte att må dåligt över det. Ilskan kommer innan måltiden. Stampa. Stampa. Andas djupt. Mat på gaffeln, lyfta till munnen och svälj. Oftast brukar det gå bättre efter ett tag, när jag kryddat maten till den perfektion jag vill ha.
Ibland när det inte går att hantera tjockkänslan känner jag mest hopplöshet, att det inte går att göra något åt det och att det är någonting jag får lära mig att leva med.