Åh
Varifrån kommer egentligen olycka? Kan man skapa sitt eget elände? Är man själv orsaken till hur man mår?
Delvis är mitt svar. Det beror helt på vad det är. Om någon annan är dum mot en, kan man själv såklart inte rå för det. Men man kan vara dum mot sig själv också. Ätstörningar är en sån sak. Att skära sig är en annan. Men varför, varför vill man skada, straffa sig själv?
Har jag gjort något fel?
Det kan vara ett sätt att straffa andra också, för andra i närheten far ofta illa av det. Mycket. Lider, ser hur man bara mår sämre och sämre.. och känner maktlöshet. Vill man det då, en ätstörd? Straffa andra, få uppmärksamhet? Tja. Det är nog olika från person till person. Jag själv mår bara mera dåligt av att se hur andra mår dåligt av hur jag mår, samtidigt kan det vara ett uppvaknande. Särskilt när jag själv inte ser hur jag mår, för det gör jag inte alltid.
Jag mår bra. Jag äter. Inget fel med mig, tack. Allting går fint, jadå.
Det är bara det, att Skadan sitter djupare än så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja precis, så tänker jag också. Skadan sitter djupt, det tar tid det här. Tappa inte hoppet för det! Frisk är du inte förrän du slutat tänka på mat jämt, förrän din kropp inte känner suget hela tiden. När man är frisk så är mat bara någonting som händer i förbifarten. Dit är nog vägen ganska lång, men absolut inte omöjlig. Omöjligt är ju däremot att leva i den där anorexiaskiten. Det är inget värdigt liv. Kämpa på, du kommer att bli belönad i slutändan, inte straffad som du kanske tror ibland. Ett gott liv väntar, men som du själv är inne på, tycker du att du är värd det? Det steget kanske är det svåraste. Att tycka att man är värd det goda livet.
SvaraRadera